Igår träffade jag mammas läkare på sjukhuset. Min mamma är kraftigt undernärd, uttorkad och hennes tillstånd är livshotande. Hon vägrar mat, dropp, mediciner. Troligen har hon en djup depression med psykotiska inslag.
Jag kommer aldrig att kunna förstå hur ambulansmännen kunde säga nej i söndags till att ta med henne till sjukhuset i det tillståndet som hon var. När en människa blöder så att det syns, låter man inte henne förblöda. Men när själen håller på att förblöda, ser människor det tyvärr ofta på ett helt annat sätt.
Idag ska läkaren besluta om min mamma ska läggas in för tvångsvård eftersom hon är en fara för sig själv. Eller om hon kommer att skickas hem med personal omkring sig dygnet runt.
Just nu känner jag det som att jag befinner mig i Dödens väntrum. Jag har varit där förut, flera gånger nu, i mitt liv. Det är smärtsamt. Jag vänjer mig aldrig vid det. Det är väl att vara en levande människa att aldrig riktigt vänja sig vid att vara i Dödens väntrum, tänker jag. Själva döden, när den väl infinner sig, är lättare att acceptera än Dödens väntrum. I alla fall för mig.
Det är smärtsamt och det är acceptans, uppgivenhet, hopp om något annat som väntar både för mig och min mamma. Jag ber böner om ett slut på lidandet för min mamma. Jag tror på något större än det här livet, något annat som väntar på mamma. Det himmelrike som inte alltid finns här på jorden. Jag tänker på de lyckliga stunder och fina samtal som vi haft med varandra genom åren. Jag känner mig stolt och lycklig att just jag fick bli min mammas dotter.
Det är så många tankar, känslor och minnen som fyller mig just nu.
Det jag vill mest av allt är att min mamma ska slippa att lida.
Hoppas det går bra för din lilla mamma, på ena el andra sättet. Det är hemskt att sitta bredvid o se dom lida. Syrran o jag satt jämte mamma i en vecka (Cancer o lunginflammation)när hon tog sitt sista andetag känndes det som en befrielse för henne. Då slapp hon ligga o plågas, hon dog i våra armar stackars lilla mamma. Tänker på dig, kram Carina
SvaraRaderaDet viktigaste för mig är att min mamma och andra sjuka också, slipper att lida så långt det är möjligt. Just nu har hon lite ont efter att hon ramlat och slagit sig. Fast annars lider hon inte som hon gjorde hemma hos sig. Hon behöver få bli ompysslad. Sedan får jag se hur det går med henne. Det är det ingen som vet just nu.
RaderaKram och tack för dina ord till mig.
Skickar styrkekramar till er nu....
SvaraRaderaSkulle vilja kunna krama om dig på riktigt just nu.
Tack, Gunilla, jag kände din kram genom cyberrymden när jag läste den. Den här veckan har varit så¨tung, fast vi har ju ändå tagit oss igenom den på något sätt. Man är starkare än man tror som människa. Det är inte minst du ett levande bevis på, Gunilla.
RaderaKram
Anna-Karin, jag tror inte din mamma känner plågor
SvaraRaderautan upplever något alldeles fantastiskt bortom det
vanliga medvetandet.
Det kallas ”nära döden upplevelser”. Hjärnans sista
utspel av drömmar och visioner, och jag har hört
om det från nära håll.
Var vid gott mod, det finns ingen död, som min
kusin var övertygad om. Så fick hennes ord också
komma med här i livet. Kram av Kalle.
Ja, vem vet, Kalle? Kanske upplever min mamma ibland också nära döden upplevelser. Fast förra helgen led hon verkligen, det var det ingen som helst tvekan om. Jag försöker så gott jag kan att vara vid gott mod, Kalle, tack för att du tröstar mig som du gör och för din empati.
RaderaKram
Din mamma verkar ha bestämt sig..
SvaraRaderaVarma kramar till dig och din mamma!
Kanske har min mamma bestämt sig, kanske inte. Just nu äter hon alltmer för varje dag som går. Hon verkar få tillbaka sin livsgnista igen. Kanske är det tillfälligt, kanske inte, jag får se hur det går.
RaderaVarm kram och en fin helg önskar jag dig!
Jag tror inte heller det finns någon död.Själens finns, och kommer alltid att finnas, och har alltid funnits!
SvaraRaderaKramar dej AnnaKarin!
Jag tror också att själen lever vidare på något sätt. Det är skönt att tro på något, vad har man att förlora på det?
RaderaKram
Hej vännen.
SvaraRaderaTror oxå att din mor bestämt sig och önskar bara att hon kan få god omvårdnad någonstans nu. Denna slit-och slängvård är så tröttsam för alla parter. Det borde finnas jourplatser för hospicevård och vård i livets slutskede. Ur led är sjukvården för gamla och sjuka.
Tänker på dig och din familj
Annika
Kanske har min mamma bestämt sig, kanske inte. Just nu verkar hon hämta kraft igen. Det är tal om korttidsboende, jag ska på vårdplaneringsmöte på måndag.
RaderaDet har varit en tung vecka. Fast samtidigt känner jag en sådan lättnad att inte min mamma är ensam just nu, så svag som hon blivit den här vintern.
Kram och tack för de varma orden till mig!
Hoppas både din mamma och du får ro, kanske är det så att din mamma inte vill leva längre. Hela livet är ju egentligen dödens väntrum - för oss själva och för alla andra. Jag önskar dig kraft att ta emot vad som än händer. Kram till dig.
SvaraRaderaTack, Margareta, för dina varma ord till mig. Visst är det så som du skriver, vi är alla i dödens väntrum. Kanske att "På tröskeln till döden" skulle passat bättre som rubrik, tänker jag. Eller kanske "På sista trappsteget till döden"? Fast vem vet egentligen när man befinner sig där?
RaderaKram tillbaka till dig
Hej Maskis!
SvaraRaderaJa, det verkar länge sedan du var på min blogg eftersom du inte vet om att Bounty har fått komma till de evigt gröna ängarna. Det gjorde han den 15 november. Det har varit jobbigt här och tomt efter honom, men det börjar sakta ge sig mera och mera. Jag som bor här mitt i alla minnen ihop med min bästa kompis. Det hade nog varit enklare om jag bott inne i staden. Jag har varit nere i stallet vid några tillfällen och ska vara moraliskt stöd till min stallkompis för hennes häst ska hältutredas på fredag. Jag håller mera på med mitt bågskytte och så har jag börjat gymma en dag till i veckan nu när jag inte har stallsysslorna att göra varje dag längre. Men som du såg har vi skaffat akvarie och det är kul för vi får så mycket yngel hela tiden, räddade 21 st här i förrgår och 4 st till igår. Det är mest Guppy, men jag har några Platy yngel också i yngelakvariet.
Jag var och tävlade i söndags och vann efter mycket om och men, jag vann en vattenkokare som lyser så fint i blått när den är på och så slocknar den när vattnet kokar. Den bästa vinsten jag vunnit hittills.
Får väl beklaga det som hänt med din mamma, men jag vet inte riktigt vad man ska skriva i en sådan situation, men du kanske förstår hur jag menar...
Ha det så bra du kan..
Oj, jag känner verkligen med dig, Recurven. Hoppas att Bounty slapp att lida innan han dog. Denna fina häst, jag kan nog bara ana hur du saknar honom.
RaderaBra att du har ditt bågskytte och att du gymmar mera och att du skaffat akvarie.
Vi hade också akvarie en period. En gång räddade jag en liten fisk som hoppat ur akvariet, det minns jag väl. Jag blev så glad när jag såg den simma omkring där i akvariet igen, att den överlevt sitt hopp ut ur vattnet och sin stund när den låg och sprattlade på golvet.
Det är inte alltid lätt att veta vad man ska skriva när det handlar om något sorgligt. Det räcker precis med de orden du skriver till mig, tack för dem, Recurven.
Varm kram och ta väl hand om dig!
Tänker på er.
SvaraRaderaTack, Lilla Grisen.
RaderaKram
Nej vad sorgligt,,tänker på er..vill hon inte äta..
SvaraRaderakram till er. Jag vet inte vad jag ska skriva bara..Carola
Tack, Carola, för det du skrivit till mig. Det har varit så jobbigt de senaste veckorna inte minst. Fast nu när min mamma blir ompysslad har hon börjat äta lite igen och då blir hon gladare. Jag tar en dag i taget just nu.
RaderaKram
Hej Anna-Karin.
SvaraRaderaDet är förmodligen min sista timme med internet på över en vecka och då tänkte jag läsa om hur det går för er - Dig, Mimmi och din lilla mamma.
Vi har ju "pratat" av oss båda två om våra sjuka mödrar och när jag nu läser hur illa ställt det är med din får jag en tår i ögat.
Jag bävar själv för den dagen och kan inte i dagsläget ens föreställa mig hur det kommer att bli. Därför kan jag bara FÖRSÖKA förstå hur du känner det.
Jag hoppas innerligt att din mor blir omhändertagen på bästa sätt och att du själv orkar med det som hända ska utan att gå sönder allt för mycket.
Tänker på Er.
Lycka till.
Kramar / Bella
Tack, Bella, för de varma orden du skriver till mig.
RaderaJust nu får min mamma fin vård och omsorg. Hon har börjat äta lite och hon och jag har fina samtal med varandra. Jag tar en dag i taget.
Mimmi får mig att glömma allt när jag är med henne.
Kramar