Motvilligt, fast samtidigt med ödmjukhet inför livet, fyllde jag åter
igen i ansökan om permanent sjukersättning till 3/4 i morse.
Tårarna rann stilla nedför kinderna.
För jag vill ju inget hellre än att vara helt frisk och arbetsför till
100 %.
Jag älskade verkligen att arbeta, mitt arbete och att ha
jobbarkompisar.
Att vara ekonomiskt självförsörjande.
Ske det som nu ska ske.
Acceptans.
Hej Anna-Karin ! Jag har läst din blogg sen 3 månader tillbaka när jag varit sjukskriven.
SvaraRaderaHar jobbar som chaufför i 23 år med uppehåll i cirka 5 år då jag läste in lite gymnasie betyg och sen 3 år på högskolan. Den 12 juni avgörs min framtid då jag antagligen blir uppsagd för min kropp inte klarar av att bära tunga lyft, stress i jobbet och dra tunga pallar. Min kropp har tyvärr blivit trasig efter 23 års körande med bil. Jobbet ha blivit allt tyngre och till slut sa jag stopp. Kan inte gå till jobbet med tårarna rinnande på grund av smärta i alla rörelser jag gör. Har jobbat som trafik planerare och skulle kunna få arbetsuppgifter som jag klarar av på kontoret men dom vill antagligen inte ha mig kvar, fast jag har jättehög kompetens inom alla bitar på företaget.
Jag har även fått endast 75% från FK för jag jobbat extra på en dansskola i receptionen. Detta för att få träffa människor och få lite social samvaro. Jaguar överklagat och skrivit att jag endast jobbar 6 timmar på hela maj och sen slutar min anställning för sommar lov. Jag jobbar även som kontaktperson som ger mig mycket, att få hjälpa andra ger mig glädje i hjärtat. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag var frisk, att jag kunde köpa den där fina student presenten till min älskade dotter, kunna betala tandläkare räkningen, dansa Zumba, köpa något fins klädesplagg. Få resa till ett annat land. Men min sjukdom stoppar mig.
Jag har inte valt att bli sjuk utan vill jobba och tjäna pengar och få utvecklas som individ. Inte ha sån värk i alla leder. Jag åkte till min syster och tänkte för mig själv ! Var det verkligen värt atti i alla dessa år jobba och slita. Att jag som 45 årig kvinna inte klarar av en del jobb längre ? Jag önskar att saker och ting var annorlunda.
Tack för att du följer min blogg och allt du delar med dig av om dig själv.
RaderaDet har hänt att jag också ibland funderat över om det verkligen var värt att jobba och slita så som jag gjorde, då, när jag var "frisk". Jag körde mig själv rakt in i väggen. Fast gjort är gjort. Nu handlar det för min del om att skapa mig ett så bra liv som möjligt, trots allt.
Det finns också stunder idag när jag kan se allt jag har idag som jag inte hade då när jag jobbade så mycket. T ex möjligheten att kunna styra min tid så mycket mera fritt nu än då. Det finns fördelar med nästan allt här i livet, konstigt nog. Ibland kan jag till och med känna att det var när jag blev "sjuk" som jag egentligen började leva på ett friskt och hälsosamt sätt. Ta hand om mig själv också och inte bara andra. Våga säga nej till det jag inte orkade. Jag var en stor ja-sägare förut, kände inte själv var mina gränser gick när det gällde arbete. Det var en lång resa att lära känna var mina gränser gick. Idag är jag bättre på det.
Kram och allt gott till dig!