onsdag 9 maj 2012

Trött som jag vet inte vad ...


Idag sov jag ända till klockan åtta efter en orolig natt med jobbiga mardrömmar igen. Fast den här gången drömde jag inte om Fredrik Reinfeldt. Jag drömde om min mamma, min pappa, min lillebror och mig själv. Allt var ett enda kaos i drömmen. Vi visste inte var vi skulle bo, inte hur vi skulle få mat. Jag var genomsvett när jag vaknade i panik och kände mig helt slut.

Jag klädde på mig och åt i lugn och ro. Sen gick jag ner till sjön och skogen med Mimmi bland vitsippor, vit och blå förgätmigej, knipor och viggar och andra sjöfåglar.

Hemma har jag jobbat med Skrivklådan idag. Sådant som släpat efter sedan mamma blev sjuk. Nu känner jag äntligen att jag är ifatt mig med redovisning och annat. Heja mig, säger jag. Det är en vila i sorg att ha något att sysselsätta sig med som får tankarna och känslorna på annat håll en stund. Arbete, vänner och kärlek är det mest viktiga tunga perioder i livet, tror jag.

Fast så trött jag är. Jag tror jag skulle kunna sova dygnet runt, känns det som. Jag får kämpa med att hålla mig upprätt. Ibland somnar jag mitt på dagen och sover ett par timmar. Det är länge sedan jag var så trött som jag är just nu.

Igår köpte jag mig nya träningskläder på Stadium. Jag har behövt nya träningsbyxor länge, de gamla har varit så slitna. Jag kände mig så nöjd med mina nya träningskläder. De kommer att hålla länge, känner jag och är så sköna att ha på sig. Svarta byxor och ljusgrön tröja till.

Denna veckan eller nästa har jag tänkt börja träna yoga igen på Friskis & Svettis.

Jag vet att yogan kommer att hjälpa mig att hitta tillbaka till kraften igen.

10 kommentarer:

  1. Så skönt att känna tillit...men också så svårt ibland.
    Tilliten till att de metoder/verktyg som man lärt sig genom åren, på nytt skall hjälpa en tillbaka till bättre ork.

    Heja dig!! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner tillit till de verktyg jag samlat på mig genom åren. Bara jag kommer på dem, det är ett problem jag har just nu, att jag glömmer. Koncentrationsförmågan är sämre också. Alltsammans har väl med trötthet att göra, tänker jag. Och sorg.

      Jag minns det som hjälpt mig så många gånger förut i alla fall, genom bakslagen efter utmattningen; Att ta en paus en gång i timmen. Det hjälper. :)

      Kram!

      Radera
  2. Hej Anna-Karin!
    Så fin du kommer att bli i din nya dress, min vän!
    Vårtröttheten kan vara nog så jobbig och dessutom allt arbete, både kroppsligt och själsligt,som du haft efter din kära mammas bortgång! Allt detta tar ju på krafterna, men jag tror som du, att yoga kan hjälpa dig att frigöra energi i din kropp. Ibland är det skönt att bara följa med och göra det kroppen vill,promenera,vila eller sova,sova. Det känns trösterikt att veta; "Efter regn kommer alltid solsken" om man orkar att ta fram sitt tålamod förstås Kram från Gun!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina nya gympakläder är jag verkligen nöjd med, de var så sköna att ha på sig. Nu ska jag bara ta mig till Friskis & Svettis också. Det blev inte denna veckan, jag ska försöka ta mig dit nästa vecka i stället. Eller kanske på söndag.

      Tålamod är viktigt. Och hoppet.

      Tack för dina rader till mig. :)

      Kram!

      Radera
  3. Hej Anna-Karin!
    Ja i vanliga fall hade jag tyckt det varit gott.
    Men vi får väl se efter i morgon för i morgon
    bär det av mot Göteborg igen ska ta stygnen då.
    Håll tummarna är du snäll.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att jag håller tummarna, Agath.

      Kramar

      Radera
  4. Gymnastik är bra för kroppen. Men mardrömssängen är
    det inte. Kommer du ihåg mitt brev för ett halvår sedan
    där jag skrev hur man undviker farlig strålning?
    Att din katt gärna ligger i din fåtölj är ett dåligt tecken.
    Du har väl inte haft tid att tänka så mycket på dig själv.
    Jag bryr mig och vill dig allt väl ”Pippi” Kram/Kalle.

    Jak 1:23. Om någon är ordets hörare, men icke dess görare,
    då är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel.
    (Ja, Carola har så mycket annat att göra)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag minns ditt brev, Kalle. Min katt ligger i min säng också ibland, så det är nog inte därifrån mardrömmarna kommer, tror jag. De kommer mera inifrån mig själv.

      Det stämmer att jag inte haft så mycket tid att tänka på mig själv det senaste halvåret. Fast jag kommer nog igen så småningom, jag är bara trött nu och det är OK att få vara det just nu, tycker jag.

      Kram!

      Radera
  5. Ja Anna-Karin, nog har du anledning att känna sorg och
    trötthet. Inte för en sekund jag ringaktar dina skäl och allt
    du gått igenom. Det måste också varit energikrävande att
    skriva så mycket från ditt innersta som du gjort. Och nog
    tror jag du kämpar på alltid, för kärleken och livet. OK.

    Mina förhastade ”tekniska råd” ber jag om ursäkt för och
    hoppas du inte blev arg, min avsikt var välmenande.
    Önskar dig en fin Weekend. Kram från Kalle .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kalle, jag är inte alls arg på dig, tvärtom. Du gör mig alltid glad med dina kommentarer här i min blogg.

      Att skriva här i min blogg om förloppet kring den sista tiden i min mammas liv var förlösande, befriande. Jag satte ord på allt det jag bar inuti mig och jag är så glad att jag gjorde det. Det känns fint att ha de minnena på pränt.

      Dessutom fick jag så mycket stöd från dig och alla andra som skrev till mig då. Det kändes mäktigt, hur vi människor ofta stöttar varandra om man vågar tala om att man har det tungt.

      Jag är trött, fast det blir bättre igen. Jag har hopp.

      Nu är det en annan sak som stressar mig igen. Det är lugn och ro som jag längtar efter och behöver just nu. Fast det är inte så lätt att hitta till det just nu, det tar sin tid.

      Jag önskar dig också en härlig helg, Kalle.

      Varm kram

      Radera