Första körsbärsblommorna

 

Igår kväll hände det. De allra första blommorna i körsbärsträdet i min trädgård slog ut. Mirakel! Alltid denna känsla av mirakel när jag ser körsbärsträd blomma.

Jag skulle kunna skriva en lång, lång berättelse om varför just körsbärsträdet betyder så mycket för mig i mitt liv. Kanske gör jag det en dag. Men inte idag. Idag ska jag njuta av blommorna som bara blir fler och fler för att till sista täcka hela trädet. Som den vackraste brud i min trädgård står hon där, trädet.

Jag önskar att solen ska skina. I alla fall vissa stunder. Och om inte den gör det, så tänker jag ändå göra precis som jag alltid brukar göra; sätta mig intill trädet med de vita, doftande blommorna som mitt tak och fika.

Antingen det blir i sollinne eller täckjacka så ska jag göra det.

Det är något som jag brukade göra varje försommar med min mamma. Fast nu är hon inte längre där som förut intill mig. I stället för att fika och prata med henne om allt det vackra runt omkring oss, sitter jag själv och pratar ibland med mig själv eller med Mimmi om det vackra i naturen.

"Fäst aldrig lyckan vid något som du kan förlora" (fritt översatt från C S Lewis).

De orden läste jag igår på nätet och de fick mig att fundera. Vad är lycka som jag inte kan förlora?

Naturen, kom svaret inifrån mig själv.

Vad är lycka som man inte kan förlora för dig?