Utförsäkringen del 2 - svar från de politiska partierna

Det som hänt sedan förra gången jag bloggade om vad de olika riksdagspartierna svarat mig på min fråga till dem om systemet med utförsäkringarna är bland annat att Gustav Fridolin, Miljöpartiet, gillat min länk till mitt blogginlägg i sin logg i Facebook.

Oavsett vilket parti det handlar om så värdesätter jag att man får respons tillbaka som "vanlig människa" från en politiker. Det är viktigt i en demokrati.


Frågan/frågorna som jag ställt till de olika partierna är:

"Vill (politiskt parti) behålla systemet med utförsäkringar?

Om inte, när och hur kommer systemet med utförsäkringar att tas bort?"



Den 7 maj svarade Nya moderaterna mig så här via mail:

"Hej Anna-Karin och tack för ditt mejl.

Du kan läsa om vår inställning i frågan nedan:

http://www.regeringen.se/sb/d/13726/a/200261

Med vänlig hälsning,

Andreas

Väljarkontakter

OBS! svar kan ej skickas till denna adress, för att ställa ny fråga mejla till: info@moderat.se

nya moderaterna

Box 2080

103 12 Stockholm

08-676 80 00

www.moderat.se

info@moderat.se"

Länken som Nya moderaterna hänvisar mig till är en text till en debattartikel till DN den 27 september 2012. Alltså en cirka ett år gammal artikel. Där står det följande:

"Debattartikel

DN-debatt 27 september 2012
Ulf Kristersson, Socialförsäkringsminister

Sjukförsäkringsreformen var nödvändig och riktig

Nya siffror. För två och ett halvt år sedan lämnade 14.200 personer sjukförsäkringen. De hade nått den så kallade bortre gränsen för sjukpenning. I dag är nästan 3.500 av dem tillbaka i arbetslivet. Med de gamla reglerna skulle de ha förblivit sjukskrivna, skriver socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).

Jag är övertygad om att sjukförsäkringsreformen som genomfördes 2008 var viktig och riktig. Reformen var nödvändig eftersom alldeles för många var sjukskrivna orimligt länge och slogs ut permanent i förtidspension. Den stod upp för den urgamla svenska arbetslinjen: Den som kan arbeta och försörja sig själv ska också göra det. Bara så får vi resurser att stötta dem som inte kan arbeta.

Nu fyra år senare finns sammanställd kunskap som också i siffror visar att sjukförsäkringsreformen fungerar och har gett långsiktigt goda resultat.
Den gamla sjukförsäkringens allvarligaste brist var att den saknade tidsgränser för hur länge man kunde få sjukpenning. Sjukskrivningar drog ut på tiden och försämrade rehabiliteringsmöjligheterna. Kärnan i reformen är fasta tidsgränser för prövning av arbetsförmågan.
I "rehabiliteringskedjan" ligger den viktigaste gränsen vid ett halvårs sjukskrivning. Då prövas förmågan att trots hinder i nuvarande arbete i stället jobba med något helt annat. Den längsta tiden man normalt kan få sjukpenning är två och ett halvt år. Därefter utreds arbetsförmågan hos Arbetsförmedlingen. Om man fortfarande inte kan arbeta, får man återvända till Försäkringskassan med sjukpenning.
Nu i dagarna kommer de första personerna att för andra gången nå den bortre gränsen för sjukpenning. De lämnade sjukförsäkringen i början av 2010 och återvände efter en tid hos Arbetsförmedlingen. De har sedan varit sjukskrivna i två och ett halvt år och nu väntar en andra arbetslivsintroduktion. Under hösten och vintern kommer cirka 2.000 personer att lämna sjukförsäkringen för andra gången.
Detta kommer säkert på sina håll att kritiseras som "meningslös rundgång", men min bild är den motsatta. Att så pass få personer lämnar sjukförsäkringen en andra gång är en framgång. Att inte ge upp hoppet om människors arbetsförmåga bara för att de varit borta länge från arbetsmarknaden är att visa respekt för hur tuff resan tillbaka är.
De 2.000 som nu lämnar för andra gången är en liten minoritet av den större grupp som lämnade sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010. Socialdepartementet presenterar i dag en analys där vi har samlat vad vi vet om de totalt 14.200 människor som för två och ett halvt år sedan lämnade sjukförsäkringen. Man slås då av att hälften av dem inte längre finns i sjukförsäkringen alls, varken som sjukskrivna eller med förtidspension. Anmärkningsvärt många arbetar. Enligt Arbetsförmedlingen arbetade i maj 2012 knappt 3.500 personer som har deltagit i arbetslivsintroduktionen.
Försäkringskassan har nyligen studerat inkomsterna under 2010 för den gruppen och det visar sig att redan under det allra första året var de samlade arbetsinkomsterna 50 procent högre än under året innan de lämnade sjukförsäkringen. Fler hade alltså arbetsinkomster och den genomsnittliga inkomsten var högre. Särskilt intressant är att bland dem som valt att inte gå till arbetslivsintroduktionen hade mer än var tredje en arbetsinkomst på över 200.000 kronor.
Utöver de som har kommit tillbaka till arbete är ännu fler nu närmare arbetsmarknaden. Det handlar om drygt 4 100 personer som studerar, är i arbetsmarknadspolitiska program eller är öppet arbetssökande. Och tvärtemot vad som ibland sägs, visar studier från både Försäkringskassan och SKL att bara 1-2 procent av dem som lämnat sjukförsäkringen har blivit beroende av socialbidrag.
Den andra hälften av de 14.200 har på olika sätt återvänt till sjukförsäkringen. De har antingen åter fått sjukpenning eller nu beviljats förtidspension. Men gruppen återvändare minskar över tid. Att en gång ha återvänt till sjukförsäkringen betyder inte att vägen till arbete är stängd för gott. Av alla som har återvänt är det bara 2.000 personer som nu lämnar sjukförsäkringen en andra gång. De andra har antingen avslutat sina sjukfall inom tidsgränserna eller fått förtidspension. Faktum är att nästan hälften av de återvändare som lämnar sjukpenningen gör det av andra skäl än förtidspension.
Nu är detta personer som i snitt har varit borta från arbetsmarknaden i 11 år. Efter så lång tid går det inte snabbt att komma tillbaka. Men sjukförsäkringen är inte längre en välfärdspolitisk återvändsgränd.
Av de totalt 65.000 som sedan reformen har nått den bortre tidsgränsen har över hälften - 35.000 - helt lämnat sjukförsäkringen. Många har återgått i arbete men alla har påbörjat den mödosamma vägen tillbaka. Med de gamla reglerna skulle de ha förblivit sjukskrivna. Många har fått kämpa hårt för att bryta denna passivisering.
I början av 2000-talet ökade sjukfrånvaron i Sverige till en av världens högsta. Mediantiderna för sjukskrivningar var i samtliga dia­gnosgrupper, från depressioner till benbrott, oförklarligt längre än i jämförbara länder. Var åttonde person i arbetsför ålder - över en halv miljon svenskar - hade förtidspension. Detta äventyrade Sveriges långsiktiga möjligheter att ge stöd till dem som bäst behöver det.
Det är svårt att genomföra stora sociala reformer som berör många människor. Några riskerar att hamna i kläm och det är viktigt att vara lyhörd. Men med sjukförsäkringens framgångar som grund är det nu hög tid för Sverige att ta sig an nya utmaningar:
Varför ökar den psykiska ohälsan så kraftigt, inte minst bland unga? Varför är kvinnor betydligt mer sjukskrivna än män? Och vad kan vi göra för att barn i familjer med långa sjukskrivningar inte själva ska växa upp till ett liv i utanförskap? Det råder ingen brist på stora framtidsuppgifter för oss som arbetar med svensk välfärdspolitik.

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister (M)"



Folkpartiet skickade jag ett nytt mail till och bad om ett rakt ja eller nej på min fråga till dem efter deras luddiga svar till mig. Den 8 maj fick jag svar från dem via mail:

"Natalia Rylander

MAY 08, 2013  |  10:09AM CEST

Hej Anna-Karin,

Jo, vi vill ha kvar gränsen för när man blir omförsäkrad. Däremot finns naturligtvis möjligheten för dem som är väldigt sjuka att stanna kvar i sjukförsäkringen. Viktigt också att tydliggöra är att Arbetsförmedlingen ska anpassa den verksamhet som man har under arbetslivsintroduktionen till den omförsäkrades hälsotillstånd. Många är oroliga för de fasta tidsgränserna, men för de flesta har det varit viktigt med dessa hållpunkter. Tidigare kunde sjukförsäkringen bara löpa på utan att vare sig arbetsgivare, försäkringskassan eller den sjukskrivne behövde fundera på hur situationen skulle kunna lösas. Därför är vi postiva till dem. Dessutom är det också vanligt att man efter genomgången arbetslivsintroduktion går tillbaka till sjukförsäkringen. Det ska, tycker vi, inte ses som ett misslyckande. Alla måste ges den tid de behöver för rehabilitering och tillfrisknande.

Med vänliga hälsningar
Natalia Rylander
Politisk Sekreterare (FP)
_________________________________
Folkpartiet liberalernas riksdagskansli
Riksdagen, 100 12 Stockholm"

I och med det här svaret ändrar jag min tolkning i förra blogginlägget till att också Folkpartiet är för systemet med utförsäkringarna.

Och att Nya moderaterna säger ja till systemet med utförsäkringarna är tydligt.


Från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har jag, trots påminnelse, inte fått något svar. Det är mycket dåligt tycker jag av riksdagspartier.

Fast att inte få ett svar är också ett svar för mig. Det säger något om den som man har ställt frågan till.

Fortsättning följer eventuellt.

Se även:

"Utförsäkringarna måste bort!" (Dagens Arena)

"Kjell Rautio, LO: Sjukförsäkringsfrågan är brännhet!" (Dagens Arena)

"Sjukförsäkringen har blivit ett hån" (Aftonbladet)

"Var finns solidariteten?" (Dagens ETC)

"Jonas utförsäkrades trots att han var sjuk - fick leva på 3500 kronor" (Nyheter P4 Sjuhärad)

"Färre nekas sjukersättning" (DN)

"... Agenda om det som sades och inte sades om Vi och dom Sverige 2013" (Martin Mobergs betraktelser)

"Sjukt och cyniskt ... " (Martin Mobergs betraktelser)

"Börserna stiger med nya rekord" (Sveriges Radio)