En härlig kväll med vänner

Igår var jag hos min bästis från när jag var liten. Hon och jag gifte oss med varandra när jag var kanske sex år och hon var åtta år. Vi är inte skilda än.

Hon fick vara brudgum för att hon hade kort hår. Och jag var brud för att jag hade, ja, långt hår och var kortast till växten. 

Jag hade en spetsgardin som brudslöja den gången när vi gifte oss. Och som jag minns det, så var det jag (bruden) som vigde oss. Hur i hela friden nu det kan ha gått till. Allt är möjligt i kärlek.

Sedan jag flyttade från den platsen jag växte upp på som liten träffas vi sällan och har sporadisk kontakt.

Igår var jag hemma hos henne och hennes man. Fast att vi inte träffats någon längre stund på fem år, så var det som att vi hade träffats hela tiden varje dag. Vi kunde inte sluta babbla och skratta.

När det var dags att åka hem, fick jag en smärre chock när klockan visade 01.30. Jag var pigg som en lärka. Hemma hos mig kl 02.30. Inte lika pigg då.

Jag visste inte att jag kunde vara uppe så sent på nätterna numera. Nu vet jag att jag kan det. Fast så trött jag är dagen efter. Men det var det värt den här gången.

Härligt med vänner där tiden står still hur länge det än är sedan man sågs sist! 


(Psstt.. min bästis, om du läser det här, som jag egentligen inte hade tänkt att blogga om fast inte kunde låta bli att blogga om, tack så mycket för en härlig, rolig eftermiddag och kväll och för all god mat! Hälsa Lasse! Kram!)