Jag läser Marcus Birros tröstande ord i en frågespalt till en kvinna som sörjer. Han skriver om att sorg är som ett krus som går i tusen bitar. Fast att Gud tar hand om en av de där skärvorna och skapar något nytt av det. Det blir aldrig någonsin som det en gång var. Gud skapar något nytt av människan.
Oavsett om man är troende eller inte, så tycker jag mycket om Marcus Birros ord om sorg och hur man påverkas av den som människa.
Det krossade kruset där en skärva av det som en gång var, blir grunden för det nya som växer fram.
Som att det finns något inuti var och en av oss som oavsett vad som händer oss i livet, förblir oförstört. Något att grunda sig i. Något som är botten i mig, det allra mest djupa, själva kärnan. Varifrån jag utvecklas som människa.
Vad som än händer mig finns där alltid något kvar att bygga nytt av. Att växa vidare från. En rot där det kan växa upp något nytt från det som kapats av.
Eller som Håkan Hellström sjunger om, "... det finns alltid nåt äkta att hålla fast vid".
Så är det ju.
Även om det kanske inte alltid känns så, när man befinner sig mitt i stora förändringar i sitt liv.
Vi är skapade eller tillsynes utvecklade så långt naturen förmår,
SvaraRaderasedan får vi själva fortsätta med utbildning och själavård. Även
till en förkrossad ande finns det hjälp. Varifrån är en gåta.
Krossa du din fina kopp för illustrationen ? ((Kram)) Kalle
Tack för dina visa ord, Kalle.
RaderaNej, det är inte min kopp som är krossad. :)
Kram
Håller helt med i det du säger om detta. Vi blir starkare, ödmjukare och visare mot hela världen efter en motgång eller en sorg/ kram
SvaraRaderaPs Fina ord från Kalle också
Man mognar genom att uppleva motgångar i livet. För det allra mesta tror jag. Om man nu inte fastnar i bitterhet. Eller flyr undan sorgen.
RaderaJag tror att man behöver genomlida sorgen för att mogna som människa. Så småningom tränger ljuset in igen alltmer. Och man ser livet med nya perspektiv.
Kram
Jag tror inte på nån gud men känner att det finns nåt. Har man haft sorg ett antal gånger i livet och varit med om saker då vet man verkligen hur det känns i kroppen. Man lär känna sig själv och utvecklas och lever vidare än om det smärtar emellanåt. Det känns som man tappar fotfästet men konstigt nog så kommer man igenom sorgen än om saknaden är för evigt.
SvaraRaderaFint skrivet av dig
Ha en skön början på veckan
Vänliga hälsningar
Malin
Tack, Malin, jag håller med om det du skriver om sorgen i livet. Ibland känns det som att man vill fly undan från sorgen. Fast då tror inte jag att man utvecklas som människa. Sorgen är en del av livet och av att vara människa precis som glädjen och kärleken. Det är när man tillåter sig sorgen man utvecklas som människa, tror jag.
RaderaVarm kram till dig
Man kan ju sörja olika saker, inte bara människor utan att ha förlorat sin hälsa, sitt arbete osv - då gäller det att hitta något sin "skyddsängel". Jag säger det samma - ta hand om dig A-K. Kram
SvaraRaderaAbsolut, Cathrin, det finns många olika saker som man kan känna sorg över. Till och med så kan man ibland känna sorg över sorgen.
RaderaBra att hitta till någon sorts skyddsängel, något att lita till, sin inre kärna kanske? Något som man känner bär en själv genom sorgen och smärtan.
Det finns en mening i smärtan. Trots att man inte egentligen vill ha den. Det bästa är att acceptera den och göra det man orkar med så länge den är där. En dag ljusnar det igen om man håller ut. Tror jag.
Kramar