Anti-stress: EFT - stressreducerande metod

I början av min utmattning när jag började vakna till så smått igen, sökte jag efter olika metoder för att må bättre och läka. Läkarna hade ingen hjälp att erbjuda mig mer än att de sa till mig att ha tid och tålamod. Vilket de hade helt rätt i.

Fast där finns också annat som både jag själv och forskare idag vet hjälper och läker. Som meditation och mindfulness. Min bokhylla här hemma är fortfarande full av böcker från den tiden när jag själv sökte mig fram. Det finns massor av olika sätt för att minska stress och ångest.

Något som jag vet att jag testade för länge sedan var att knacka på olika punkter på kroppen. Jag har en bok om det här hemma. Jag förväntade mig inget alls när jag knackade på mig själv. Fast faktum var att jag kände mig mer avspänd efter min självbehandling. En liten stund i alla fall. Tills någon stängde en dörr eller öppnade kylskåpet eller en bil körde förbi. Så stresskänslig var och är jag ibland fortfarande. Det behövs inte mycket för att jag ska gå upp i varv. Fast det som är härligt är att jag numera ibland går ner i varv. Till skillnad från när det var som värst och jag var uppe i varv dygnet runt, 24 timmar gånger sju dagar i veckan.

Idag använder jag mig för det mesta av motion, meditation, mindfulness, musik, yoga eller att bara vila mig i tystnad för att komma ner i varv. Jag har hittat det som hjälper just mig att gå ned i varv.

Av en slump hittade jag häromdagen en video på YouTube som jag provade. Det är en teknik som heter EFT, Enkelt uttryckt kan man säga att man i EFT använder sig av knackningar på olika ställen på kroppen i stället för av nålar eller tryckningar som i akupunktur och akupressur. Man kan knacka på sig själv, man är alltså inte beroende av någon annan för att komma ned i varv. Det tycker jag är en stor fördel. Det känns bra att kunna ta hand om sin stress själv på olika sätt.

När jag hittade videoklippet blev jag så klart nyfiken på att prova det. Inga förväntningar hade jag den här gången heller. Bara ren nyfikenhet på hur jag skulle känna mig efteråt.

Jag upplevde att jag blev mer avspänd i hela kroppen, kände spänningar släppa i hela mig och jag hamnade i lugn- och ro-tillståndet som jag numera känner igen i mig när jag når dit. Det tillstånd där kropp och själ får den vila de behöver för att fungera och må bra.

HÄR är videon med EFT som jag testade.

Prova gärna olika tekniker för att minska negativ stress.

Fast känns också alltid efter själv hur du upplever det.



Blogg100 - Dag 93

I Söderköping med tankar om att vara människa

Jag har så många gånger varit på väg till Söderköping i mitt liv. Har lockats av att läsa om och se bilder på den lilla staden. Igår blev det äntligen av.

Filmen "Madicken" är en av de filmer som har spelats in i den här charmiga, gamla, vackra miljön.

Jag älskar att hamna i gammeldags miljöer som den i lilla Söderköping. Det blir ett lugn i mig och sen sätter fantasin igång bland alla gamla hus och detaljer från förr.

Tänk om det fanns en tidsmaskin på riktigt! Om man bara för en dag kunde trolla sig själv bakåt 500 år. Så spännande det skulle vara att se hur det såg ut på riktigt där på den tiden, vad människorna gjorde och hur de såg ut.

Hur mycket skulle man känna igen i sig själv och hur mycket skulle man bli förvånad över? Hur mycket har vi egentligen förändrats som människor? Sådana tankar kommer igång i mig när jag vandrar i gamla kvarter.

Att människan har velat skapa och göra det vackert omkring sig, det tror jag man kan hitta genom tidernas gång. Som något mänskligt som förenar oss. Titta så vackra fönster och dörrposter det är här på bilden.

Denna vackra vita klematisen mot den röda träväggen är väl inte flera hundra år gammal. Fast att odla och njuta av växter och blommor tror jag också förenar oss människor genom tiderna. Det är mänskligt att vilja vårda och njuta av naturen.

Grunden till det här vackra gamla huset är en källare. Väggen är 1,5 meter tjock och 500 år gammal. Källare är bra att ha. Både förr i tiden och nu för tiden.

Här sitter jag nöjd och belåten efter att ha ätit fisk på Å-Caféet i Söderköping. Det var ett mysigt ställe på en innergård mellan gamla trähus. Mycket god mat! Äta är också något som vi människor alltid har gjort. Annars hade jag väl inte suttit här på bänken. Då hade människan ju inte överlevt, utan mat.

Mimmi var med på utflykten. Så klart. För hon älskar att åka bil och vara på utflykt. På restaurangen fick hon en riktigt stor skål med vatten. Hon drack mycket och länge. Vatten har människan alltid behövt genom årens gång. Djuren också. Och djur har människor haft genom tiderna. Både nyttodjur och sällskapsdjur.

En nöjd liten Mimmi som druckit sig otörstig vilar i skuggan under bordet medan vi äter. Hon är så lugn på uterestauranger och caféer, det är så roligt att ha med sig henne på resa. Vilan är viktig. Både för människor och djur i alla årtusenden som varit och också i framtiden. Kanske mer än någonsin i framtiden.

Strax intill restaurangen låg Göta Kanal intill sluttningen av ett berg inklätt i grönska. Det var vackert och somrigt. Folk och alla möjliga sorters hundar var det gott om. Båtar verkar också vara något viktigt för oss människor. Och vatten att bada i, färdas på och genom. I Söderköping fanns både kanalen och en å. Härligt med vatten i miljöer tycker jag. Rogivande.

En gammal stad utan en örtagård är väl ingen gammal stad på riktigt. Så i Söderköping fanns det så klart en örtagård. Den var mycket mysig med gammeldags känsla. Rogivande och flera små mysiga sittplatser. Jag blev förvånad att där redan blommade en ljuvligt doftande gammaldags ros. Alldeles vit som sommarmoln var den mot den klarblå himlen.

Det här huset låg längs med Göta kanal och fick mig att tappa andan en stund. Det var så vackert med sin gammaldags charm, fönstren och till och med ett eget utsiktstorn uppe på taket. Trädgården var lummig och friskt grön. Där skulle jag kunna tänka mig att bo. Om jag var 25 år och skulle börja om mitt liv. Att ha tak över huvudet har människan också sökt efter genom årtusenden. Antingen det varit grottor eller så här vackra hus.

Efter att ha vandrat omkring i Söderköping och också varit i brunnsparken där med vackra Söderköpings brunn, åkte vi med bilen mot kusten.

S:t Anna skärgård är också en plats som jag varit på väg till många gånger i mitt liv fast inte förrän nu blev det verklighet. Där var mycket mer fridfullt än jag trodde det skulle vara. Inte alls så exploaterat som på västkusten.

Vi såg kajaker och segelbåtar. Havet har alltid lockat människan. Genom årens gång är jag helt säker på att andra människor precis som jag själv igår, stått och blickat ut över havet och himlen. Hört skvalpet från vågorna. Och vår puls har gått ned, vi har andats i takt med naturen en stund.

Allt hör samman.

Människorna och naturen.

Det som var, det som är och det som ska komma.




#Blogg100 - Dag 92

Vad är ett hem?

Ett hus är ett hus.

En lägenhet en lägenhet.

Ett hem är något helt annat.

Vad är ett hem för dig?




#Blogg100 - Dag 91

Maskrosprinsessan

Foto och text i bilden: Susanne Båvner

MASKROSPRINSESSAN

Tystad,
osedd,
ohörd.

Mer omhändertagande
om andra
än dig själv.

För att någon lärt dig
att du var inget värd.

Steg för steg
sekund för sekund
reste du dig
långsamt.

Din stjälk så böjd
nu rak och trygg.

Insåg att
det värde
du gav andra
också var ditt.

En gång
bar du
en krona
tung som bly.

Osynlig för världen.

Dina axlar värkte
under bördan
du lagt på
dig själv.

Nu svävar du fri,
ett maskrosfrö
i vinden.

En maskrosprinsessa,
den starkaste
mest livskraftiga
av alla.

Äntligen kan du se
din egen styrka

Hur stark du var.

Och är.

Du behöver inte längre bära.

Nu är du buren.

(Anna-Karin)

Ett stort tack till min vän Susanne Båvner som med den vackra bilden hon gjort till mig inspirerade mig till de här raderna.

Dikten tillägnar jag alla maskrosbarn bland mina vänner. 

#Blogg100 - Dag 90

Läkande trädgård och motion

Jag vaknade kallsvettig och med en stor klump av gråt i halsen. Under den tidiga morgontimmen hade jag i sömnen mött båda mina döda mostrar och min mamma. Att se lilla Mimmi sova i sin hundbädd när jag satte mig på sängkanten kändes tröstande då.

Efter frukosten gick jag ut i trädgården med Mimmi. Det kändes som att jag inte skulle orka något alls. Sorg tar energi. Sorg tar sig tid ibland.

Jag bestämde ändå ett trädgårdsprojekt för dagen. Tänkte på de där fina orden; "Om jag så skulle dö imorgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag."

Fast dagens projekt var inte att plantera för mig. Utan att klippa ner alla små lönn-bebisar som den stora skogslönnen hemma hos mig envisas med att strö omkring sig i häckar och vinbärsbuskar och rabatter. Livskraftig som den är.

Jag tror att om sådär 400 år när jag själv och kanske också huset jag bor i nu är borta, kommer tomten jag bor på att vara en hel skog full av lönnar. Fast då har nog Jönköping vuxit så mycket att platsen jag bor på har blivit en stad. Kanske. Ingen vet. Fast fantisera kan man.

Tyngden i mitt bröst tinade långsamt upp medan jag var i min trädgård. Jag klippte några grenar. Sen var jag så trött att jag fick vila mig. Klippte några grenar till. Och sen vila i Baden-Baden. Så där höll jag på. Och timmarna gick.

Det var ett underbart väder. Små svalkande fläktar från vinden, klarblå himmel och en strålande sol.

Jag njöt av dagen och nuet. I natt har jag sovit drömlöst och avslappnat. I alla fall minns jag inga drömmar från natten som varit.

Idag är det svalare väder. Det passar mig perfekt.

Jag kliver i mina träningskläder och tar en lång promenad.

Nu är det tre veckor sedan jag började gå längre och snabbare än förut. Min kondition blev snabbt bättre. Ångesten har minskat. Sömnen är bättre för det allra mesta. Jag har fått mer energi och glädje.

Rörelse är liv.

Liv är rörelse.

Hur hanterar du dagar när du vaknar ur en dröm som tömt dig på energi?




#Blogg100 - Dag 89

EU-valet 2014: Solen över MP och Fi skuggas av SD

I stort sett ett härligt resultat i EU-valet i Sverige igår tycker jag. Jag önskar att vinden från igår håller i sig också i höst. Även om så klart ett EU-val inte är detsamma som ett nationellt val. Det är hög tid för förändring av vad vi fokuserar på som människor och samhälle. Både i EU och i Sverige. 

En mörk skugga finns där dock. SD. Fast djupt inom mig tror jag att den skuggan inte kan växa sig så mycket större nu. Jag tror att de allra flesta människor i Sverige är modiga nog att stå upp mot främlingsfientlighet.

SD:s flesta väljare är unga män. De kommer att mogna och växa upp. Förhoppningsvis med nya perspektiv.

Moderaternas flesta väljare är äldre män. De kommer att försvinna en dag av naturliga skäl.  

Nya tider väntar. Anti-rasism, fokus på miljö, feminism, humanism och solidaritet. Mindre fokus på kapital, önskar jag. Att alltid se till kapitalets bästa är i längden ett mycket dyrt val. Att ha människors och miljöns bästa som prio nummer ett är ett val där alla blir vinnare. Det är i längden det enda alternativ vi har som människor för att överleva.

Jag känner det sorgligt att läsa om siffrorna idag för extrema grupper i till exempel Frankrike. 

Jag önskar att vi tillsammans kan lösa problemen med främlingsfientligheten. Fast det är tufft nu. Vi behöver skapa samhällen med minskade klyftor mellan människor tror jag. Både ekonomiskt och kulturellt. Vi behöver jobb och solidaritet. 

En stor utmaning som jag av hela mitt hjärta önskar och tror att vi ska klara.



#Blogg100 - Dag 88

Äntligen val till EU

Jag vill en förändring. En del av förändringen mot ett sunt, humant samhälle tror jag börjar dels idag genom det viktiga EU-valet. Dels efter sommaren när det är val i Sverige. 

Jag kommer med glädje att gå till vallokalen idag och lägga min röst i EU-valet. 

De två valen i år är kanske de mest viktiga valen på mycket, mycket länge.

Det handlar om demokratin, människovärdet, antirasism, djurskyddet, hälsan, miljön och integriteten. Jämställdhet och solidaritet. Det handlar om att skapa samhällen där man litar till människor i stället för att misstänkliggöra dem. Det handlar om att skapa goda samhällen för alla. Inte bara ett fåtal. 

Ytterst handlar de val vi gör både idag och efter sommaren om vår överlevnad som samhälle och människor.

Därför att samhällen med små klyftor mellan människor är starka samhällen.

Så fungerar vi människor. Som en enda stor familj, en flock.

Precis så enkelt är det. 

Idag röstar jag för miljön och mot rasism i Europa.



#Blogg100 - Dag 87

EU-val och "Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt"

Newsmill finns tyvärr inte längre på Internet. Det tycker jag är synd särskilt ett valår som i år. Innan Newsmill försvann fick jag sex artiklar publicerade där. Det är jag mycket stolt över. Jag är stolt över det jag skrivit. 

Jag vill gärna att texterna ska kunna läsas av människor. Särskilt ett år som i år. Därför har jag bestämt mig för att lägga in mina texter här i min blogg så att de finns synliga för dem som vill läsa det jag skrivit.

Här är den femte artikeln som jag fick publicerad i Newsmill. När jag läser igenom den tänker jag att den är lika aktuell den här våren som den förra. Möjligtvis ännu mer aktuell. Därför att under de senaste veckorna har man kunnat konstatera att sjukfrånvaron ökar. Och nu är det korttidssjukskrivningarna som ökar. Det gäller både män och kvinnor. 

Vi har idag i Sverige ett samhälle där vi kör slut på oss själva fast att vi egentligen skulle ha råd att ha det alldeles, alldeles underbart som människor. Jag tror att vi alla behöver fundera över vad vi själva kan göra för att hitta en balans i våra liv där vi mår så bra som möjligt. 

Förändringen till ett sunt samhälle skapas både uppifrån genom politiska beslut och nedifrån genom de självständiga beslut människor fattar om sina liv.

Jag vill en förändring. En del av förändringen mot ett sunt, humant samhälle vill jag tro börjar dels imorgon genom det viktiga EU-valet. Dels efter sommaren när det är val i Sverige. 

Jag kommer med glädje att gå till vallokalen imorgon och till hösten och lägga min röst. 

Därför att de här två valen är kanske de mest viktiga valen på mycket, mycket länge.

Det handlar om demokratin, människovärdet, hälsan, miljön och integriteten. Jämställdhet och solidaritet. Det handlar om att skapa  samhällen där man litar till människor i stället för att misstänkliggöra dem. Det handlar om att skapa goda  samhällen för alla. Inte bara ett fåtal. 

Ytterst handlar de val vi gör både imorgon och efter sommaren om vår överlevnad som samhälle och människor.

Därför att samhällen med små klyftor mellan människor är starka samhällen.

Så fungerar vi människor. Som en enda stor familj, en flock.

Precis så enkelt är det.





Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt

(Artikel publicerad hos Newsmill, 2013-05-16)



Om Inspektionen för socialförsäkring frågar mig vad det ökade antalet sjukskrivningar i Sverige på grund av psykisk ohälsa beror på, så svarar jag att ett sjukt samhälle skapar sjuka människor. Och alldeles särskilt psykisk ohälsa hos människor. 

Ett otryggt samhälle skapar människor som mår dåligt. Ett samhälle där man pressar människor till bristningsgränsen skapar ohälsa. Både fysisk och psykisk.

När arbetsbelastningen på mitt arbete ökade samtidigt som man gjorde neddragningar, kollapsade jag.

När de stressymptom som jag upplevde misstroddes hos Försäkringskassan, kollapsade jag igen.

När jag arbetstränat för andra gången i nästan ett år, kollapsade jag ännu en gång.

Sedan hamnade jag i en djup depression i insikten och sorgen över att inte orka arbeta som förut. Jag älskade ju mitt arbete.

När jag utförsäkrades förra sommaren kollapsade jag inte igen. Jag hade blivit starkare. Men den ökade pressen i samband med utförsäkringen, innebar att den hälsa som jag mycket långsamt återhämtat i mig själv igen, försämrades kraftigt. Panikattackerna ökade. Sömnen blev sämre. Koncentrationssvårigheterna ökade. Med mera.

Den arbetsförmåga på 25 % som jag jobbat mig tillbaka till, var efter utförsäkringen visserligen på pappret 25 % men i verkligheten 0 %. Mitt hjärta började visa symptom på stress och det ledde till en nästan årslång utredning av hjärtat.

När avtalsförsäkringen försvann i samband med min utförsäkring, försämrades min ekonomi ytterligare. Det kändes som ett slag i min redan slagna mage.

Jag är som kvinna inte ensam om min historia. I olika projektgrupper genom åren som sjukskriven har jag mött hundratals liknande historier som min egen från andra kvinnor. Många av dem har jobbat inom kvinnodominerade, lågavlönade yrken där det skett nedskärningar samtidigt med ökad arbetsbelastning.

Kvinnor som går på knä för att få livspusslet att gå ihop. Kvinnor som vårdar, bryr sig, vill jobba och som mår dåligt av att känna att de inte räcker till vare sig på arbetet eller där hemma. Ensamstående kvinnor med barn och kvinnor i ibland ej jämställda relationer.

Där finns så klart också män som mår allt sämre i vårt samhälle idag. Fast kvinnorna är i majoritet bland de långtidssjukskrivna och det finns flera anledningar till det som jag ser det.
 
När du ligger knockad i ringen och på långt avstånd hör någon högt däruppe räkna till tio och du känner att du inte klarar hur gärna du än vill att resa dig upp igen, så är du uträknad idag i Sverige. I alla fall för en period. Det kallas utförsäkring.

De absurda reglerna i sjukförsäkringen med en bortre gräns för hur länge du får vara sjuk, ger dig bara ett visst antal månader att bli frisk om du till exempel får en stroke eller hamnar i en depression. Som att sjukdom går att tidsbestämma. Som att sjukdom går att bota genom stress och press. När det i verkligheten är precis tvärtom. Sjukdom och ohälsa, fysisk eller psykisk, botas med omtanke, utrymme för tid och samtal, tålamod, lugn och ro. Medmänsklighet och empati.

Allt fler unga mår också dåligt i Sverige. "Fler unga med förtidspension tar sina liv", läser jag i nyheterna idag. Det handlar framförallt om unga med funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga.

Det är en djupt tragisk och skrämmande utveckling som visar på människosynen i vårt samhälle idag inte minst från politikerhåll. En människosyn som handlar om att du måste arbeta för att få vara med, den så kallade arbetslinjen. Du måste arbeta för att duga som människa. Du måste göra rätt för dig. Det räcker inte längre att du finns till som människa för att ha ett värde. Den synen ger politikerna de unga genom de regler och bestämmelser man skapar för dem att leva med.

Det handlar om att i värsta fall pressa unga trasiga människor in i döden. Det handlar om att sortera bort de människor som inte skapar kapital.

Fast kapital bygger inga samhällen. Samhällen byggs av levande människor av kött och blod. Människor som tar hand om varandra. Av människor som behöver tas om hand. Samhällen skapas av händer som räcks ut mot varandra i stället för att slå omkull varandra.

Ska det då vara så svårt att förstå det? Att det är regeringen själv, den politik och de beslut som fattas i Sverige idag och sedan snart åtta år tillbaka, som skapar hur människor här mår? Lite självreflektion skulle knappast skada Alliansen.

Politik handlar om att skapa ett samhälle.

Hur människorna i samhället mår är ett svar på hur bra eller dålig politiken är för människorna.

Att reagera med psykisk ohälsa i ett sjukt samhälle är snarare ett tecken på friskhet än sjukdom.

Allt handlar om att börja i rätt ände.

Fatta beslut som får människor att känna trygghet, tillit och att de behövs, vill jag säga till politikerna som styr Sverige idag.

Stoppa utförsäkringar av människor omedelbart.

Skapa ett trygghetssystem som innebär verklig trygghet för de människor som inte klarar att arbeta på grund av sjukdom.

Börja lyssna och lita till människornas egna upplevelser i stället för att ifrågasätta dem.

Ge människor tid att läka i stället för att söndra dem ännu mera.

Ge mer resurser till psykiatrin, vården och skolan.

Minska pressen på barn och unga i skolan i stället för att öka den. Ta bort betygen i stället för att ge ännu fler och tidigare betyg. Öka antalet lärare och kuratorer i skolan.

Minska byråkratin i hela samhället i stället för att öka den genom kontroller.

Lita till människan i stället för att misstro henne. Tillit får människor att växa i stället för att krympa.

Skapa arbetsplatser där det finns rum att vara människa. Med tid för återhämtning och andhämtningspauser.

Öka möjligheterna för människor att anpassa sin arbetstid efter var de befinner sig i livet och efter den arbetsförmåga de har.

Jag tror att det behövs en helt ny politik i Sverige idag för att komma tillrätta med de accellererande  sjukskrivningarna.

Så fjärran från Alliansens som det bara går att komma. 



Anna-Karin Mattsson




#Blogg100 - Dag 86

Sommarkväll

För varje andetag

går solen ned.

Vinden mojnar,

löven stannar

sin dans.

En ängel strök

min kind så lätt.

Jag tror det var

en sommarnatt.

Så lätt, så varm

den var den hand.

Den strök min kind.

Och din.

Fast jag trodde

den var en vind.

(Anna-Karin)

#Blogg100 - Dag 85

Omfamna sommaren

Det är sommar därute nu! Jag ser lupiner som blommar. Aklejorna i mitt gamla grönsaksland blommar. Stora lila syrenbuskar, doftande liljekonvalj.

Allra mest tycker jag om morgnarna och kvällarna när värmen slår till som den gör nu.

Jag var uppe strax efter fyra i morse och såg solen kasta ett gyllene skimmer över det rosablommande äppelträdet. Det var en mäktig syn. Bedövande vackert.



#Blogg100 - Dag 84

Vägledarna känslor

"Känslor är vägledare. De är inte helt skilda från förnuft.

När man känner mycket starkt för en människa, finns det en anledning till att man gör det.

Man ska lyssna till de känslorna.

De har något att säga till dig som människa."




#Blogg100 - Dag 83

Våga vägra platt mage hysteri

"Så får du en platt mage" är kanske det mest vanliga budskapet på tidningar med målgruppen kvinnor just nu. Det finns tips på dieter, magövningar, hur du ska tänka dig till en platt mage och till och med en ny produkt, en sorts bälte som du ska bära kring magen för att platta till den.

Rund mage ökar risken för en hel rad mer eller mindre allvarliga sjukdomstillstånd enligt forskarna. Det finns säkert sanning i det. Fast att läsa om det gång på gång gör att min mage blåser upp sig ännu mer än vanligt i ren skräck.

Sen tänker jag på verkligheten. Mina anfäder. Min farmor som blev 92 år och aldrig motionerade i hela sitt liv. Det hon gjorde mest var att brodera och gå på kaffekalas och äta bullar och kakor och laga god mat. Potatis och kött med brun gräddsås och gelé.

Hon hade det alltid gott ställt ekonomiskt. Född i en förmögen släkt och gifte sig med en förmögen man. Hon led aldrig brist på mat i hela sitt liv. Farmor brukade berätta för mig om syjuntan hon var med i där de tävlade om vem som kunde bjuda på flest hembakta kakor med smör och grädde i. Om hur syjuntan las ned när en av de som var med i den bjöd på det svårslagna antalet femton nybakta kakor vid ett symöte. Förutom bullarna och de mjuka kakorna då.

Min farmor hade råd att ha människor som hjälpte henne att städa, tvätta och sköta trädgården. Hon satt mest still och samtalade, läste och broderade. En stor rund mage hade min farmor hela sitt vuxna liv och ända in i döden. Hon födde fyra barn varav ett som dog vid förlossningen. Ont i ryggen hade hon. Fast hon fick varken diabetes eller hjärt- kärlsjukdomar. Hon drack aldrig sprit och rökte inte. Hon var troende och läste i sin bibel. Bad böner och litade till Gud.

Så ibland undrar jag ju. Över vetenskapen och verkligheten. Över min farmor och mig.

Jag är så trött på att se alla rubriker och artiklar om platta magar inför bikinisäsongen som sommaren kallas så ofta nu. Inte för att det skulle vara något fel på en platt mage. Den är lika fin som en rund mage för mig. Alla magar är lika mycket värda, precis som alla människor.

Det jag önskar mig är en STARK mage. När jag tränar är det för att få en stark mage. För den hjälper till att bära upp hela mig. Och så önskar jag en mage som fungerar som den ska, en frisk mage.

Skulle vi åtminstone bara för en enda dag, prata och skriva om STARKA magar i stället för platta? Vägra köpa tidningar med rubriker som "Så får du en platt mage".

Skulle vi, om så bara en enda dag, bestämma oss för att se in i varandras ögon istället för att titta på varandras magar?

Vi är ju så lurade allesammans.

Som att vi var våra magar. Som att vårt värde som kvinnor (och män också för den delen) är beroende av hur våra magar ser ut.

När vi ju är något så mycket, mycket större än så.



#Blogg100 - Dag 82

Om glädjen

En glädje driver hundra sorger på flykten.

(Kinesiskt ordspråk)

#Blogg100 - Dag 81

Vilodag

En långpromenad på morgonen tillsammans med Mimmi till massor av fågelsång har jag gett mig själv idag. Resten av dagen blir vilodag och återhämtning.

Det tror jag att alla människor mår bra av en gång i veckan.

Oavsett vilken dag man väljer som vilodag.



#Blogg100 - Dag 80

Äppelblom

Ibland säger en bild mer än tusen ord.

En skön helg önskar jag alla mina vänner!


#Blogg100 - Dag 79

Ulf Kristersson i Jönköpings-Posten: "Sjukförsäkringen handlar om tilltro"

Jag känner glädje över att min lokaltidning Jönköpings-Posten de senaste åren har utvecklats till en mycket läsvärd och ganska tuff tidning som inte räds för att ifrågasätta makten.

Nu i veckan hade man gjort en intervju med socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) med anledning av debatten kring ministrarnas icke-sjukanmälningar trots att de varit sjuka.

Den sista frågan Ulf Kristersson fick var denna. Kristerssons svar var som följer:

"Har du någon förståelse för dem som tycker att regeringens sjukförsäkringspolitik är för hård?

– Nej. För jag tycker inte att den är för hård. Däremot har jag respekt för alla dem som har en tuff resa tillbaka efter en lång sjukskrivning."

När Kristersson under intervjun talar om tilltro i samband med sjukförsäkringen, så exploderar jag inuti. Om det är NÅGOT som den sjukförsäkring Alliansen skapat absolut INTE innebär, så är det tilltro. 

Dagens sjuka sjukförsäkring innebär misstänkliggörande och kränkningar av det människor själva upplever. 

Uteblivna ersättningar, utförsäkringar, minskade ersättningar, högre skatt för sjuka människor än för de som arbetar vid samma inkomst, allt svårare att bli beviljad ersättning, det skapar allt annat än tilltro när det gäller en socialförsäkring. 

Dessutom en försäkring, alltså en ersättning som man själv betalt in pengar till genom skattemedel för att kunna få när livet kärvar på grund av sjukdom. 

Allt färre människor i Sverige idag känner tilltro till sjukförsäkringen. Om nu Kristersson kan ha missat det.

Kanske behöver du gå med i Jönköpings-Posten för att kunna se artikeln jag länkar till i det här inlägget. Det är kostnadsfritt att göra det.


#Blogg100

I Jönköping är det Jönköping Qom Ut

Jönköping Qom Ut pågår för fullt nu i Jönköping. 15-18 maj är det aktiviteter, parad, musik och tal. 

Mark Levengood kommer hit bland annat. Kanske kommer jag att lyssna på honom. Han är en människa som jag beundrar och jag tycker mycket om de böcker som han skrivit, hans humor och hans lugna, varma utstrålning.

Allt för den fria kärlekens skull. Kärlek ÄR frihet. Frihet att älska den man vill.

Överallt i Jönköping lyser det av regnbågens färger. På skyltar, lyktstolpar, flaggor på företag och andra ställen. Till och med de stora blomurnorna i stan har fått blommor i regnbågens alla färger i år. 

Jag blir glad av att se alla färgerna i stan nu. De randiga regnbågsfärgade affischerna där det mitt i med stora bokstäver står ordet "KÄRLEK".



#Blogg100

En hyllning till naturen mellan hägg och syren

"Lilla Grekland"

Häromkvällen spatserade en stor grävling helt fräckt genom min trädgård. Strax innan flög en örn omkring nära huset där jag bor. Den svartvita flugsnapparen har hittat ända från Afrika till vår nyutslagna skogslönn igen.

Mellan hägg och syren. Den vackraste tiden på året för mig och många andra. Även om varje årstid i livet har sin tjusning. Precis som varje ålder sägs ha det också.

Den vita bruden, körsbärsträdet, blommar fortfarande. Jag önskar att värmen som ska vara på väg kommer innan blomningen är över. Jag vill se fullt av surrande humlor och andra insekter där. Så kanske att jag får många goda läskande körsbär från det i sommar.

Äppelträdet är i full knopp. I år är där ovanligt många blomknoppar. Egentligen skulle vi behöva beskära trädet riktigt ordentligt. Det är spretigt och obeskuret fast en sagolik syn när det blommar.

Grannens hägg kan jag njuta av när helst jag vill från min soffa och min trädgård. Doften når fram till mig när jag är i trädgården. Vissa saker får man dela med varandra som grannar. Att dela häggdoft, det är härligt för mig.

Jag städade i mitt "Lilla Grekland" igår. Den lilla mysiga uteplatsen bakom vårt garage där det är så härligt att gömma sig för världen och hämta kraft. I gruset intill före detta grönsakslandet som numera mest är ett vilt växande blomrike, överraskades jag av tuvor med förgätmigej. Undrar vilken fågel som sått de fröna? Kanske är de en hälsning till mig från någon? Förgät mig ej ...

Syrenen hos mig har stora knoppar. Jag ska plantera så många vårlökar jag har råd med där till hösten. Blå scilla som jag älskar.

När jag vandrade med Mimmi över de öppna fälten nära den lilla sjön flög svalorna runt omkring oss nära marken. Högt uppe i luften drillade lärkor i mängder. På avstånd såg jag Tabergs topp sticka upp.

Jag kan höra suset från lövträd igen.

Vila i trädskugga som jag älskar.

Omfamnad av grönt.



OMFAMNAD AV GRÖNT

Nu är världen grön.

Så ljuvavackert andlöst skön.

Så ulligt grön
som aldrig annars
under hela året.

Ljusgröna höjder
kring djupblå Vättern.

Omfamnad av grönt.

Mellan hägg och syren.

Så ljuvavackert
andlöst skönt.



#Blogg100 - Dag 78

Anti-stress: Hantera oro

Oro är en känsla som i sin tur kan leda till andra känslor som stress och panik. Oro skapar stress-andning som i sin tur ger andra effekter i kroppen. Jag har jobbat mycket med mina tankar för att minska oro.

Det här är ett sätt som jag använder mig av för att ringa in och ändra tankar som skapar oro i mig. Genom att vända mitt sätt att tänka får jag en annan känsla och minskad eller ingen oro alls.



Vad är det jag oroar mig för?

Vad är det för mening med att jag oroar mig för just detta?

Gör det någon nytta för mig att jag oroar mig för detta?

Finns det något jag kan göra åt det jag oroar mig för?

Om det finns något jag kan göra åt det, försöker jag att göra det. Om det är konstruktivt.

Kan jag tänka på ett annat sätt?

Som till exempel:

"Ja, jag känner mig orolig för att det här ska gå tokigt. Fast vad är det värsta som kan hända? Jag klarar att hantera det. Det är OK att ibland göra misstag som människa. Man får med sig erfarenheter. Egentligen är livet fullt av erfarenheter i stället för misstag. Livet kan man aldrig kontrollera som människa.  Bättre att vila i tilliten eller agera konstruktivt."



Oftast slutar svaren på de här frågorna för mig i en insikt om att hur meningslös min oro är. Den tar energi från mig i stället för att göra mig stark.

Ibland fyller oron en viktig funktion. Fast då kopplar jag den mera till när det handlar om intuition. En känsla i magen om att något inte stämmer, att någon inte mår bra.

Lita till din känsla, säger man ofta. Fast när det gäller oron tror jag att det ibland är klokt att fundera över varifrån den kommer och om man verkligen ska lita till den. Ifrågasätta oron utan att förneka att man känner den. Möta den i stället för att försöka springa ifrån den eller blunda för den, vilket kan göra att man blir ännu mera stressad än man redan är.

Jag tror att jag idag har ganska bra koll på när min känsla är oro eller intuition.

Har du något tips om hur man kan känna skillnad mellan oro och intuition?

Hur hanterar du känslor av oro?



#Blogg100 - Dag 77

Kontaktannons från utmattad

I många år sedan jag blev sjukskriven och starkare än jag var i början av min utmattning, har jag försökt att ta mig till något socialt sammanhang. Därför att jag är en människa och en människa är en mycket social varelse. Jag vill bejaka allt det friska i mig som finns kvar.

Jag har varit med i rehabiliteringsgrupper. Jobbat ideellt som sagotant på dagis. Ideellt på Röda Korset i Second-Hand-butik. Ideellt i Svenska Kyrkan. Jag är medlem i Friskis & Svettis där jag bor. Aktiv i sociala medier. Så småningom var jag så arbetsför (25 %) att jag startade eget. Under en period hade jag människor att samarbeta med igen i en liten skala. Det mådde jag bra av. Nu har jag en längre tid haft en dipp när det gäller företagandet. Då växer längtan efter möten med andra människor igen i mig.

Hela tiden fram tills den senaste tiden fanns barnen och deras kompisar där för mig dagtid. Min mamma, som nu är död, åt jag middag med ibland. Jag saknar den tiden. Fast vet att jag inte kan få igen den.

Jag trivs med att vara ensam och är inte rädd för ensamhet. Fast som sagt så är jag en människa. En människa är en mycket social varelse. Alltför mycket ensamhet mår jag inte bra av. Jag blir deppig.

Jag har lätt för att ta kontakt med människor. Kanske för lätt, tänker jag ibland. Kanske är där de som blir rädda därför att jag är en öppen personlighet och människa?

På arbetsplatser har jag alltid haft lätt att snabbt få kontakt med både chefer och arbetskamrater. Jag är social, öppen, glad, empatisk, gillar att samarbeta med andra, självgående, nyfiken på ett positivt sätt och intresserad av människor, generös. Pratglad fast kan också vara tyst och lyssnande

När jag jobbade brukade jag alltid äta med mina jobbarkompisar. Jag saknar det.

De vänner jag har är i en annan livssituation än jag själv. De jobbar heltid och de behov som de har i livet stämmer inte längre med mina. Inte tidsmässigt i alla fall. Jag söker någon att fika eller äta med på dagarna ibland medan de som jag känner jobbar för fullt dagtid. Eller så är de ålderspensionärer och superaktiva i PRO.

Sedan barnen flyttade hemifrån och min mamma dog har känslan av ensamhet blivit ännu starkare för mig. Jag har inga syskon i närheten. Soppluncherna i kyrkan en gång i månaden är för bullriga och där är för många människor för att jag ska orka med alla intrycken. 

Det jag önskar är två eller tre väninnor att ta en fika med. Eller äta tillsammans med. Kanske fönstershoppa. Dagtid. Eller någon att ta en promenad tillsammans med.

Jag har försökt hitta det på så många olika sätt nu. Fast när det nästan alltid är jag själv som tar initiativet tappar jag till sist lusten. Det börjar jag göra nu. Tappa lusten helt att söka nya vänner. Bli en eremit.

I morse innan jag klev ur sängen kom jag på att jag kanske skulle gå med i en dating-sajt. Lunchdata. Då får jag klä upp mig. Möta någon som är nyfiken på mig. Träffa en massa nya människor. Män, mera. Kravlöst. Fast det kommer så klart att kosta en slant. Om jag nu inte blir bjuden. Tänk så många spännande möten det kan bli. Helt nya erfarenheter för mig. Fast ingen romantik tänker jag. Fast kanske att den där oväntade passionen slår till som en passion alltid kan göra.

Sen kan jag skriva en bok om den tiden i mitt liv när jag lunchdatade män. Den boken kommer att bli en storsäljare, tror jag.

Är det så svårt att träffa nya vänner mitt i livet som jag upplever det, när hjärnan inte orkar med större sammanhang som After Work, mingel, kvällskurser eller vanligt arbete?

Vilka är dina erfarenheter?

Hur upplever du det att vara mycket ensam som utmattad?

Har du några tips att ge till mig, något sätt som jag inte provat än för att hitta nya vänner?



#Blogg100 - Dag 76

Flow

När det är rätt, går det lätt. Säger man. I så fall är det jag gör nu rätt för mig. Jag skriver och så här nära en färdig egen bok har jag aldrig varit förut i mitt liv. Flow, en så härlig känsla!

När jag jobbar med min bok känner jag mig som den lilla unge jag en gång var och som fortfarande bor där inuti mig. Den lilla flickan som klippte ut bilder, ritade och skrev texter och gjorde tidningar med sina små händer av hjärtans lust. Tidningar som hon sedan sålde till gäster på kalas.

Det är inte min roman. En annan sorts bok.

Det bästa av allt är att jag har idéer till flera böcker. En del av dem redan påbörjade.

Jag känner att jag börjar hitta en ny väg att vandra i mitt liv.

Kaoset lägger sig.

Glädjen sprider sig inuti hela mig.

Livslust!



#Blogg100 - Dag 75

The Survivor

Häromdagen gjorde jag ett fynd i en stor lövhög i ett hörn i min trädgård. Bland allt det bruna och vissna lyste något friskt grönt. En liten krukros som jag slängt där i lövhögen i höstas var vid liv.

Den lilla rosen, som jag genast döpte till "The Survivor", fick ny jord och en fin kruka. Jag placerade den i det inglasade uterummet. Undrar när den kommer att börja blomma?

Det är när sådant här händer som jag känner att jag får en känslomässig bindning till en växt. Där slängde jag den stackars rosen så obarmhärtigt i lövhögen i höstas att jag skämdes när jag fick se den igen.

Spirande. Full av liv. Så vacker!

Vissa ger sig aldrig.

The Survivors.


#Blogg100 - Dag 74