Länge drömde jag om att vara en del i en "vanlig" familj. Sedan mina föräldrar skilde sig kände jag mig ofta som udda. Att ha skilda föräldrar var inte särskilt vanligt när mina föräldrar skilde sig.
Målet i mitt liv när jag var tonåring och ung vuxen var att bli en helt vanlig "Svensson". Den där tryggheten som jag trodde fanns i att vara en "Svensson". Ett hem, en bil, bra relationer utan konflikter, tillräcklig ekonomi för att känna sig trygg och kunna sova gott om nätterna.
Allt annat än det jag upplevt några tuffa år på väg in i vuxenlivet.
Så blev jag stor. Förälskad. Mannen jag var kär i tillhörde en alldeles "vanlig"familj. Lugnt och tryggt.
Tills den där dagen när det värsta av allt hände.
När dolda hemligheter fick det hemmets trygga väggar att rasa framför mina ögon på en sekund. Förvandlas till något helt annat än det som jag trott att det var.
Sedan ... blev jag ännu större. Ännu mera vuxen.
Jag blev den jag är idag.
Och jag tänker nu; den där "vanliga" familjen är troligen just den där familjen med dolda hemligheter. Där det på ytan ser ut att vara lugnt och stilla och ro, fast att där innanför händer det oväntade och ibland märkliga saker hela tiden.
Och förresten så vill jag inte längre vara någon Svensson eller vanlig.
Jag vill hellre vara den ovanliga människa som just jag är.
Precis som alla vi människor är.
Ovanliga. Unika. Udda.
Hej Anna-Karin. För mig verkar du vara en ovanligt snäll och
SvaraRaderarättskaffens människa. Du har väl inte läst för mycket av den
dystre Lars Norén eller blivit pessimistfeminist? ;)
Jag har dubbla exemplar av en bok med titeln ”Ovanliga människor”
om du inte läst den skänker jag dig gärna det ena av dem.
Tack för ditt potatistips på balkongen. ((Kram)) Kalle.
Ha, ha, näää, jag tror inte att jag har läst för mycket av Lars Norén. Kanske att jag bara har sett lite för mycket av livet nu? ;) :)
RaderaFeminist är jag utan att för den skull vara pessimist. Det har jag varit ända sedan jag var tonåring. Tidigt upptäckte jag IRL hur förtryckta många kvinnor varit och är, unga som gamla.
Jag tycker att det är mycket viktigt att vi först av allt ser människan i stället för könet. Och att vi har samma rättigheter och löner oavsett kön. Så ser det tyvärr fortfarande inte ut i vårt samhälle. Skillnaderna mellan könen ekonomiskt har ökat i stället för minskat de senaste åren. Så vi behöver feminismen anser jag. Förmodligen länge till.
En mycket varm feminist är musikern Benny Andersson som var med i ABBA. Jag tycker att fler män skulle gå i hans fotspår och bli feminister. Det skulle vi alla bli vinnare på i längden.
Tack för erbjudandet om boken, Kalle. Fast jag är inne i en rensa/röja-period och skänker och slänger allt möjligt, också böcker. Så den här gången säger jag nej tack till boken.
Lycka till med potatisen!
Kram
Jag med är ett skilsmässobarn och det var ovanligt i en by då jag var liten. Under flera år så lånade jag min styvpappas namn för att inte synas så mycket. Alla är vi med om olika saker då vi växer upp och blir därefter sen ;.) Kanske lite ödmjukare eller ... / kram
SvaraRaderaDå förstår du hur udda man kan känna sig eftersom du också var skilsmässobarn på den tiden när det inte var särskilt vanligt, Spanaren. Jag känner med dig när jag läser om hur du lånade din styvpappas namn.
RaderaJag tror att man framförallt får med sig fler perspektiv genom livets gång. Ibland blir man också mer ödjmjuk. Och inte minst mer tolerant.
Många kramar
Sant kompis!
SvaraRadera/kram
Kram, Spanaren!
Radera