Vårfin pudel inifrån och ut

Mimmi före klippning.

  

Mimmi efter klippning

Själv kikar jag på vårkläder lite till och från numera. I förra veckan var jag hos hårfrisörskan. Igår var det min dvärgpudel Mimmis tur att bli fin inför våren.

Hon har en mycket tjock päls som aldrig fäller och som växer sig så lång att hon ser ut som ett litet lurvigt troll eller en liten nallebjörn innan det är dags för klippningen. Det är en ren njutning att borsta hennes päls eller att dra fingrarna igenom den.

När jag lämnar henne för klippning, visar hon tydligt att hon helst vill följa med mig till bilen igen. Men sedan följer hon med personen som ska klippa henne utan något motstånd och enligt de som klipper henne är det lätt att hantera min lilla hund för dem.

Hon får bada och man klipper hennes klor, rycker hår ur öronen och gör en sportklippning på henne. När det gäller pudlar kan man ju variera deras frisyr och klippning mycket. Men jag vill att Mimmi ska vara lätt att sköta till vardags. Därför blir det sportklippning tre gånger om året.

När jag hämtar min lilla hund, känns det nästan som att jag åker hem med en ny hund. Förvandlingen har skett från ett litet lurvigt svart troll till den sötaste lilla prinsessflicka.

Insidan är dock precis densamma. Oavsett klippning. Alldeles, alldeles underbar.

Precis som för oss människor.

Vilka skal vi än tar på oss, så är vi de som vi är där inuti.

Det kan ingen frisyr som helst i världen förändra.

Men roligt är det, att göra sig vårfin i det yttre.


#Blogg100 - dag 3