Colbie Caillat "Bubbly"

Jag var nyss iväg ett ärende till stan, när jag fick höra den här smittande glada låten i radion. "Bubbly".

Så den får sprida sig här i min blogg idag. Till mig själv. Och till alla andra som kanske gillar den.

Hemma-Spa

Idag har jag en sådan där dag när jag tar hand om mig själv mer än vanligt. Som en sorts hemma-spa-dag för mig själv. Så klart att det skulle vara allra skönast om det var någon annan som tog hand om mig. Men, man kan ju också säga, "Bra kvinna reder sig själv", om man vill.

Jag ska titta till mina fötter, kanske ta ett fotbad. Smörja in mig. Meditera. Dricka mycket (vatten...), le ofta. Göra sånt som jag tycker är roligt, som gör att jag ler eller skrattar. Ge mig ut i luften och det härliga solskenet. Kanske träffa några vänner. Läsa i en bok, kanske en diktbok. Ikväll ska jag duscha. Sedan så blir det krypa ned i sängen. Och känna sig som pånyttfödd innan man somnar.

Jag gillar sådana här hemma-spa-dagar när jag tar hand om mig själv, både till kropp och själ. Jag har inte haft tid för sådana dagar sedan jag var tonåring. Det var studier och det var ungar och det var ensamma mammor och det var heltidsjobb. Och så var det tonåringar. Med mera.

Idag har jag tiden. Och det är alldeles, alldeles underbart, tycker jag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Mitt-i-livet är härligt att vara när man är kvinna!

Soluppgång idag också

Tänk, solen gick upp idag också! Jag slutar aldrig att förundras över det. Att den kommer upp där borta i horisonten, i öster, dag efter dag. Först bara som en ljusstrimma, långt, långt där borta. Och sedan börjar jag se den rundade kanten. Av solen. Mer och mer ser jag av den. Ljusare och ljusare blir det i världen när hon stiger upp ur gryningen. För hon är väl en hon, solen?

Idag väckte hon mig, solen. Klockan halv sju, sju ungefär. Det är underbart att vakna av ljuset jämfört med att vakna av väckarklockan. Vilken skillnad det gör för hur min dag börjar!

Nu går hon upp så tidigt, solen, att jag börjar kunna skymta henne runt hörnet på huset redan när jag vaknar. Hon lyser upp en bit av baksidan, den som ligger västerut, redan tidigt på morgonen. Hon lyser upp körsbärsträdets svarta grenar. Värmer dem försiktigt. Väcker varsamt trädet, precis som hon väckte mig.

Jag bor så högt och bland så låga hus, att jag har solljus på tomten hela tiden det är solsken. Det går alltid att hitta ljus på tomten där jag bor. Det är lyx att få bo så, tycker jag. Det tog många år innan jag förstod vilken lyx det är, att alltid kunna hitta sol någonstans under soliga dagar.

Precis som det är en lyx, att alltid kunna hitta en liten, liten strimma av ljus i vilket mörker man än befinner sig. Det är riktig, verklig, äkta lyx, för mig. Lyx som dessutom är alldeles, alldeles gratis.

Sanna Ehdin om intervjun jag gjort med henne

Sanna Ehdin, författare till bl a boken "Den självläkande människan", föreläsare med mycket mera och aktuell med flera böcker i år, intervjuade jag för ett tag sedan för tidningen Vi på landet.

Nu skriver hon om det i sin blogg på Passagen.

Jag känner att jag vill dokumentera det här i min egen blogg. Därför att för ett år sedan var detta något som jag "bara" drömde om i min vildaste fantasi. Att jag skulle kunna klara ett sådant jobb överhuvudtaget. Drömde, det gjorde jag. Att nu få vara med om att min dröm är verklighet, och att den till och med vuxit sig större än vad jag drömde om, det vill jag, för min egen skull, skriva ned här i min blogg. Så att jag minns det. Också för att tacka Sanna för att hon ställde upp när jag frågade henne.

Ibland är, faktiskt, verkligheten underbarare än dikten.

Det är något som vi alla kan ta till oss där vi är.

Vi vet aldrig någonsin vad vi har framför oss.

Dörrar kan öppnas där man minst anar det.

Gå med öppna sinnen. Känner du ett handtag någonstans, våga ta tag i det och se vad som händer. Livet är fantastiskt märkligt på många sätt. Jag känner mig ödmjukt tacksam över att vara där jag är just nu i mitt liv.

Anna Bergendahl "This is my life"

">
Anna Bergendahls bidrag hade jag missat helt och hållet tills jag hörde det ikväll. Men jag gillade det mycket när jag hörde det för första gången ikväll. En värdig vinnare, helt klart. Det är bara att önska henne lycka till i fortsättningen.

Jag undrar hur det känns att vinna en Melodifestival? Mycket har jag varit med om i mitt liv. Mycket hoppas jag att få vara med om fortfarande. Men att vinna Melodifestivalen, nej, det är inget jag strävar efter. Jag är nöjd om min katt vill lyssna när jag sjunger.

Håller tummarna för Salem Al Fakir

Jag tycker alla deltagarna i Melodifestivalen gjorde bra ifrån sig ikväll.

Själv så håller jag fortfarande tummarna för Salem Al Fakir med sin "Keep on walking". Han gjorde mig inte det minsta besviken med sitt framträdande. Snarare tvärtom.

Heja Salem!

Och tack till samtliga deltagare. Så mycket härlig musik!

"This is my life" med Anna Bergendahl var en låt som jag missat tidigare. Den skulle jag också kunna tänka mig som vinnare ikväll. Och ett par till; Darin, Andreas Johnson, Peter Jöback.

Ja, det här, det blir ingen lätt match ikväll, känner jag.

Filmtips: "Remember me" med Robert Pattinsson

Jag har precis ätit middag och hört tonåringen ösa ur sig lovord över filmen "Remember me" med Robert Pattinsson (bilden), i en av huvudrollerna. Efter att ha hört henne berätta om filmen, känner jag att jag också vill se "Remember me".

Det är, enligt tonåringen, en film med romantik, spänning, sorg, skratt, tänkvärda och vackra ord. Det låter som en film helt i min smak.

Den i huvudsak kvinnliga publiken igår hade tydligen lämnat salongen snyftande, förstod jag från det jag hörde vid middagsbordet.

Jag gillar att se film. Gärna i TV-soffan. Fast allra, allra helst på bio.

Hejar på Salem Al Fakir i Melodifestivalen ikväll

">
Nu har jag bestämt mig. Jag håller på Salem Al Fakir som vinnare i Melodifestivalen ikväll. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat. Och det är Salems låt som just jag önskar vinner ikväll. Fin musik, härligt peppande budskap som vi verkligen kan behöva efter den långa vintern. "Keep on walking". Hur trögt än livet känns. Fortsätt trampa på.

Det är många bra bidrag i år, tycker jag. Så kanske blir det någon helt annan som vinner. Se- och hörvärt blir det i Melodifestivalen ikväll, i alla fall, tror jag.

Bara för att den var så rolig...

Frukost på sängen

Frukost på sängen. Ja, det var väl det enda som fattades, idag på morgonen. Solen skiner. Himlen är blå. Det är plusgrader ute. Frukost på sängen. Det hade varit gott.

Jag kunde ju gjort den till mig själv, så klart. Jag behövde inte få den serverad på sängen. Inte idag. Bara när det är min födelsedag. Då gillar jag att få frukost på sängen. Serverad.

Men så är det ju smulorna. Det är det jag INTE gillar med frukost i sängen. Ja, jag bryr mig inte särskilt när jag väl ligger där och äter. Men när jag ska lägga mig igen på kvällen. Och där är fullt med smulor i sängen... nej, det gillar jag inte.

Då tycker jag mer om att äta frukost i fåtöljen i morgonrock på helgen. Så som jag har gjort den här morgonen. Fortfarande läppjar jag på mitt vita té ibland. Jag gillar vitt té. Det har en lite blommig smak. Och så blir det aldrig beskt, inte ens om det har svalnat.

Snart ska jag ta mig kaffe. Med italienska Biscotti från Kroatorpet i Huskvarna. De gör dem själva där, biscottisarna. Så de är inte särskilt italienska. Mer huskvarniska. Men goda som sjutton! Hembakade och de finns i flera olika smaker. Självplockning och man betalar hektovis.

Jag var där i veckan och plockade till mig några i en påse. Det blir alltid, alltid dyrare än jag tror att det ska bli. Alla skorpor är inte billiga skorpor.