Arja Saijonmaa "Jag vill tacka livet"

Sverigebakelse

Så här vill jag fira den svenska nationaldagen! Kaffe och en Sverigebakelse! Mums!

Med den svenska sommaren runt omkring mig.

Alla de fantastiska blommorna och surrande humlor!

Blå himmel och strålande sol!

Väckt av fluga och tonåringar

Surrandet från en morgonpigg fluga väckte mig idag i det varma sovrummet. Som tur var hade den hamnat mellan rullgardinen och själva fönsterrutan, så där var den fast. Kom inte åt att flyga runt mitt huvud eller att sätta sig i mitt ansikte.

Jag låg kvar en stund i sängen. Tänkte på flugan. Lyssnade på ljudet. Det lät så somrigt. Det ÄR ju somrigt. Inte hör man någon fluga en lördagsmorgon i december. De finns ju bara runt omkring oss när det är sommar. De finns där för att fåglarna ska ha något att äta till exempel. Och kanske för att väcka en trött tonårsmamma som väcktes mitt i natten av ett gäng glada tonåringar som hade haft grillfest och tydligen skulle ha roligt en stund till hemma hos oss.

Jag vet inte riktigt vilken väckning som var bäst. Den av flugan. Eller den av tonåringarna. Men vaknade gjorde jag.

Midsommarmat hos mig idag

Vilken lunch jag har ätit idag! Jag började med jordgubbar. Jättestora! Visserligen inte svenska, men de luktade jordgubbar väldigt mycket och de var tillräckligt goda också.

Sedan åt jag färskpotatis, sill och färsk gräslök från grönsakslandet. Mums!

Jag var fortfarande hungrig, så jag åt upp en glassbåt också, som efterrätt.

Nu är det bara kaffe och kaka, eller tårta, som fattas!

Rena rama midsommarafton hos mig idag! Det är bara midsommarstången som fattas. För alla midsommarblommorna är här redan, känns det som. Lupinerna, smörblommorna, prästkragarna. Fast blåklockorna har jag faktiskt inte sett till ännu. Och inte klöver heller.

Så, jag tjuvstartade midsommar lite idag, tycker jag. Man får passa på när det är midsommarväder. Det är det ju inte säkert att det är när det är midsommar .

Picknick med sommaren

Jag har alltid älskat att äta frukost i det gröna. Smyga ut helst riktigt tidigt en solig morgon med mitt té och sätta mig på marken och luta ryggen mot den solvarma lekstugeväggen. Titta på fjärilarna som fladdrar omkring. Lyssna på fågelsången.

Ta en liten klunk té då och då. Bita i mackan. Pausa. Titta på blommorna och lyfta ansiktet mot solen. Ta in sommaren lika hungrigt med ögonen som min mun tar in mackan. Smaka på sommaren. Njuta av den varje sekund.

Picknick med sommaren. Bara sommaren och jag. Alldeles ensamma på morgonen. Ingen annan som stör oss. Bara vi två, sommaren och jag.

Nyfiken som ett barn

Jag kan höra de där små rösterna fortfarande; "Varför heter det så?", "Varför då?", "Varför ska man göra det?", "Varför....?". Varför... hela, hela tiden från mina små ungar och andras små ungar. All deras strävan efter att få veta, att få lära sig, att förstå livet och allt som händer, allt de såg och hörde.

Jag tror att vi alla föds nyfikna. Nyfikenheten är en drivkraft som får människan att utvecklas. Den är en gåva, något att känna tacksamhet och glädje över.

Det var många år som jag brukade säga till mig själv; "Jag är inte nyfiken". Av någon anledning kändes det som att det skulle vara något fult att vara nyfiken. Jag tror att jag var fostrad i den andan, man skulle inte vara nyfiken, det var inte fint på något sätt, det var lite fult att vara nyfiken. Jag hade säkert hört det både till mig och runt omkring mig i min omgivning som liten.

Så småningom upptäckte jag att jag VAR ju nyfiken. Jag var ju nyfiken som bara den... På fåglar, på människor, på mig själv, på blommor och böcker och datorn och jobbet och ja, faktiskt nyfiken på det mesta. Utom möjligtvis bilmotorer då. Jag accepterade min nyfikenhet och såg vilka möjligheter den gav mig som människa.

Idag älskar jag att jag är nyfiken! Att jag får så många frågor inifrån mig själv, hur, var, varför, när... de där frågorna för mig vidare som människa i livet och i mognad.

Det finns en nyfikenhet som kanske inte är så bra, tänker jag. Den respektlösa nyfikenheten på människor. När man tränger sig på någon, utan respekt för den andra människan. Det är viktigt att öva sig i konsten att vara nyfiken utan att vara respektlös.

Nyfiken som ett barn... det vill jag vara ända in i döden!

Yttre och inre frid

Detta är en bild som gör mig lugn. Den är vilsam att titta på. Märkligt hur jag påverkas av det jag ser. Eller? Gör jag verkligen det? Påverkar det yttre mig så mycket som jag tror?

Jag har kommit på en sak om mig själv. Det kom jag på för flera år sedan, men det är lika bra att jag skriver ned det här så har jag det på pränt om jag skulle glömma det. Man vet ju aldrig...

Jo, jag har kommit på att när jag har frid och lycka inne i mig själv, då påverkar yttre röra som stökiga miljöer mig inte ett skvatt, inte det allra minsta. Jag minns de där småbarnsåren när jag hade fullt med leksaker och prylar överallt i huset. Legoklossar på golvet och stim och stoj. Jag var så lycklig där mitt i röran! Lycklig och frid i mitt inre.

Sedan kom andra perioder i mitt liv. Inte fullt så lyckliga. Allt annat än frid i mitt inre. Och jag orkade inte att se röra, orkade inte med stökiga miljöer. När jag då höll ordning runt omkring mig, plockade undan prylar, valde vilsamma färger för sinnet i rummet, då kände jag att jag blev lugnare inuti mig också.

När jag har gjort yoga, känner jag mycket tydligt den där friden lägga sig inne i mig. Efter yoga är det som att jag kan vandra bland hur mycket röra som helst, på en soptipp om det så skulle behövas, och jag är fokuserad, jag känner lycka och jag störs inte alls av mängden av intryck i till exempel en stormarknad.

Jag strävar i första hand efter friden i mitt inre idag. Jag sätter det före den yttre ordningen. Med friden därinne i mig själv, blir jag mindre sårbar för alla intryck vi människor i det moderna samhället mer eller mindre tvingas att ta in. Jag blir helt enkelt mer stresstålig. Och så mår jag så underbart gott på samma gång! Friden finns där alltid inuti oss, den är nåbar för alla som vill. Man får söka efter sitt eget sätt att nå dit. För mig har kärleken, meditationen och yogan blivit mina främsta sätt att hitta till denna fantastiska oas!

Firat Mors Dag med bröllopstårta

Jag har ätit bröllopstårta idag på Mors Dag. Det var min mamma som bjöd på Frödinge Bröllopstårta och den var både mycket god och vacker att titta på med sitt överdrag av vit marsipan och en bit mörk choklad.

Äldsta dottern sms:ade och önskade mig en glad mors dag från Brighton och tonåringen överraskade mig ikväll med ett riktigt fint kort med en liten ullig nalle som håller ett stort hjärta. Texten hon skrivit till mig gjorde mig varm i hjärtat. Hon hade också köpt en DVD till mig, komedin "Så olika" av Helena Bergström. Både hon och jag gillar att se på film, så den här filmen ska vi se på tillsammans.

Jag blev väldigt, väldigt glad och också överraskad. Det är inte självklart att bli uppvaktad fast man är mamma, men i år blev jag det och det var roligt. Det kommer jag att leva på länge, känner jag.

Jag och tonåringen uppvaktade min mamma och vi fikade, åt bröllopstårta, tittade på kort och pratade en hel massa. Det var en fin stund. En sådan där stund som jag vill bevara i mitt hjärta för alltid.

Livet består av en hel massa stunder. En del är kanske inget vidare, tycker man. Vissa stunder är rent av så trista att man bara vill att de ska skynda sig iväg. Och en hel massa stunder i livet är små guldkorn som man inte vill ska ta slut.

"Alla dessa stunder som kom och gick. Inte visste jag att det var livet".

Som någon vis person har sagt.

Min "hackiga" blogg

Just nu "hackar" min blogg förfärligt när man scrollar i den. Jag vet inte vad det beror på. Jag har försökt att förminska bilder. Jag har tagit bort en del inlägg med många bilder i. Men det blir inte någon förändring i alla fall. Det "hackar" likadant fortfarande.

Är det någon som har något tips till mig så är jag tacksam. Jag vet inte själv hur jag ska lösa det. Men det mesta här i världen brukar lösa sig med tiden. Också här i Internetvärlden har jag upptäckt. Ibland därför att man får goda råd från någon, ibland av sig självt.

Jag ber er ha överseende med att min blogg är som den är just nu. Jag gör det jag kan för att få den att fungera lika smidigt som tidigare.

Hur upplever du min blogg som läsare? Är den "hackig" för just dig när du scrollar i den?

Till alla mammor

">
Min bästa morsdagspresent är mina två döttrar. Utan dem skulle jag inte vara mamma. De är det största som hänt mig i mitt liv och kommer alltid att vara det. Livets stora gåva och mysterium för mig.

Alla har inte en mamma att fira. Mammor dör, fast det vill man, för det mesta, inte att de ska göra.

Än så länge har jag själv en mamma att fira. Så levande som aldrig förr är hon, min mamma. Hon ska få en blomma av mig idag. Och tid för prat. Det är det min mamma sätter störst värde på där hon är idag, 83 år gammal.