En gång tänkte jag köpa mig en sommarstuga i Halmstad men jag köpte ingen när jag fick se de hutlösa priserna.
En gång tänkte jag köpa mig en husbil men jag köpte ingen när jag fick se hur svårt det var att komma upp och ned ur sängen i en husbil.
En gång tänkte jag köpa mig en villavagn på Öland men jag köpte ingen för när jag var där och tittade på villavagnarna så kände jag att jag behövde ingen villavagn för att få det som gav mig glädje.
Havet, stranden, fåglarna, sommaren, glassen, människorna och solnedgången. Allt det där som jag älskar, det kunde jag ju få ändå. Utan sommarstuga. Utan husbil. Utan villavagn. Och dessutom utan att behöva betala en massa pengar för det. Nästan alldeles gratis.
Jag har verkligen jagat efter glädjen som efter en skatt i mitt liv. Särskilt de åren sedan jag förlorade min förmåga att arbeta som jag verkligen älskade att göra och som gav mig så mycket glädje i mitt liv. Jag ville ha en ersättare för den glädjen, jag ville skaffa mig ett bra liv ändå. Jag är sådan som person att saknar jag något, då tar jag tag i jakten efter det jag saknar av mig själv. Jag väntar inte på att det ska komma till mig. Jag söker efter det. Så jag började att söka min glädje.
Den första glädjen jag hittade som kom som en mycket stark längtan inifrån mig själv; det var min älskade katt. Hon kom som en stor sol full av välgörande och läkande ämnen till mig. Hon gav mig inte bara så mycket glädje, utan också så mycket ömhetskänslor, så mycket värme, så mycket sällskap, så mycket tröst.
Den andra glädjen jag hittade var det ideella arbetet. Det var också en längtan som kom djupt inifrån mig själv och som jag letade upp. Först Röda Korset. Sedan Svenska Kyrkan. I det ideella arbetet med barnen i Svenska Kyrkan hittade jag så mycket glädje! Jag älskade att leka tillsammans med barnen, att läsa sagor för dem, att rita och pyssa med dem. Jag funderade ett tag allvarligt på att arbeta med barn i någon form. Men allt går inte att styra även om man vill det, så jag valde en annan väg.
Den tredje glädjen jag hittade var skrivandet. Bloggandet gav mig så mycket glädje! Och så småningom också skrivandet i arbetet.
Den fjärde glädjen jag hittade var människorna! Det är nog den största glädjen av dem alla för mig. Alla dessa underbara, härliga, fantastiska människor som det finns här i världen. Inte minst jag själv, om man kan säga så, och det kan man. Vi är alla härliga, fantastiska människor med så många möjligheter och så många underbara gåvor!
Det känns idag som att den ena glädjen gav den andra, hela tiden. Som att glädjekällor går hand i hand med varandra. När man väl börjat söka efter glädjen, så dyker det hela tiden upp nya saker att känna glädje inför.
Jag undrar vilken glädjeskatt jag ska hitta härnäst? Jag är nyfiken på den. Men det är ingen sommarstuga. Ingen husbil. Ingen villavagn. Inte för mig. För så är det. När jag söker min personliga glädje i livet, då lär jag mig också vad som inte är glädje för just mig. Det är en sorts bonus som jag får på köpet. Jag lär mig göra skillnad på vad som är glädje för mig och vad som inte är det. Det är mycket bra kunskap att ha med sig i livet.
Minst en rejäl dos glädje varje dag, det är varje människa i hela världen värd att få uppleva!
