torsdag 21 april 2011
Fågelsång och födelsedag
När jag dricker mitt födelsedagskaffe hör jag en annan fågelsång genom fönstret än den vanliga talgoxens och jag känner inte igen den. Det är en så vacker sång. Jag fylls av värme och känner mig så lycklig att jag har en skogslönn precis utanför mitt fönster där fåglar kan slå sig ned och sjunga de vackraste sånger.
Jag försöker kika efter den lilla som sjunger så vackert, men fågeln sitter så högt upp i skogslönnen att jag måste resa mig ur fåtöljen, gå fram till fönstret och sträcka huvudet uppåt för att få syn på den.
Fågelns bröst är rött. En bofink, kanske, tänker jag. Fast det är inte den vanliga bofinksmelodin, det är en annan melodi, med fler toner i, mer varierad. Kanske är det strålarna från solen som håller på att gå upp som gör att fågelns bröst ser så rött ut?
Jag sträcker ännu mer på min nacke som värker efter städningen igår. Kan det vara rödhaken? Min älsklingsfågel? Som jag inte sett förut i vår? Som är här, i skogslönnen utanför mitt fönster. Sjunger så det hörs ända in till mig...
Ja, det är en liten rödhake. Bättre födelsedagspresent och födelsedagssång kunde jag inte fått idag. Jag känner hur mina tårar faller nedför kinderna. De där tårarna... Den lilla rödhaken, den vackra sången, det blev droppen... alltsammans känns som en hälsning till mig... en hälsning från någon... någon jag saknar, någon som inte finns här idag... någon jag bär i mitt hjärta... en hälsning från någon som vill säga mig att jag är sedd och älskad för den jag är. Nu och för alltid.
tisdag 19 april 2011
Påskledig och jag är så glad!
WOW! Jag klarade det! Precis nu vet jag att jag är klar med det arbete jag hållit på med den senaste tiden i Skrivklådan. Min kund är nöjd, jag är nöjd och stolt över det jag gjort och dessutom har jag fått veta att jag har ett lika stort arbete som väntar på mig i augusti.
En sådan känsla! Jag flyger, jag är så glad och jag känner en sådan lättnad att nu kan jag få vila ut över påskhelgen. Jag ska andas, jag ska njuta av våren, jag ska hämta kraft!
Inte en sekund har jag ångrat att jag tog chansen att starta eget när den kom till mig.
Ibland känns det som att någon lägger saker i händerna på mig i mitt liv.
Tack, i så fall, Du som gör det.
söndag 17 april 2011
Färger, känslor och en del annat
Den enda fågel jag ser just nu från mitt fönster är prydnadssvalan i keramik som jag ställt fram på trädgårdsbordet och den är alldeles tyst. Men i skogslönnen sitter en levande liten fågel och kvittrar. Tonerna når in genom fönstret och jag ser att de grå molnen höjer sig. Jag skymtar ljusblått. Det ger mig hopp.
Igår vistades jag nästan hela dagen i ett rum med orange golv. Det är jobbigt med oranga golv, tycker jag. Jag påverkas av färger. Kanske är jag extra känslig, jag vet inte. Men en dålig dag kan jag få en panikattack av att se en röd färg. Lila tycker jag mycket om. Blått och grönt får mig att må gott, det är rogivande färger för mig.
Havet och sjöarna är blåa, himlen är blå. Kanske är det därför jag älskar hav, sjöar och himmel? För att de är blå? Ja, himlen är ju alltid blå. Ovan molnen. Fast å andra sidan, en röd solnedgång är vacker den också. Så enkelt är det nog inte med känslor, som jag tänkte först.
Jag har alltid älskat blått, den är symbolen för hoppet för mig. Jag vet inte om blått egentligen symboliserar hopp, men för just mig gör den det. Det är inte mycket jag vet egentligen, jag har massor kvar att lära. Tur att Google finns. Men jag har en massa känslor, det har jag. "Du är en känslomänniska", fick jag höra av en person en gång. Och jag tänkte; är inte vi alla känslomänniskor? Om inte man är en känslomänniska, vad är man då? Jag vet inte.
Jag älskar grönt också, mossgrönt och äppelgrönt och grått som sten och sandbeige och molnvitt och trädstamsbrunt och grankottsbrunt och maskrosgult så klart... ja, egentligen älskar jag alla naturens färger, fast på olika sätt. I naturen älskar jag orangegula kantareller. Fast i ett rum är jag inte särskilt förtjust i en orange matta. Men så klart... jag kan ju alltid låtsas att den där mattan är ett enda stort fält med kantareller. Har man fantasi behöver man ingen verklighet. Eller?
Det är mindre än en vecka till påsk. Vårtecknen strömmar emot mig varje dag nu. Grannens hägg håller på att slå ut. Jag slår vad om att det är grönt inne i Jönköping om en vecka. Heja våren!
torsdag 14 april 2011
Röja och rensa - så blev rummet!
Det är inte ofta jag lägger ut privatbilder i min blogg. Men idag gör jag det. Jag är så himla stolt över allt jobb tonåringen gjort med vårt röriga källarrum. På några veckor har det här rummet gått från att vara ett förråd för allt möjligt mellan himmel och jord till ett rum att kunna andas i, att kunna sy i, blogga eller läsa. Använda som gästrum. Eller hyra ut för att få en extra inkomst.
Det ger massor av energi att röja och rensa, känner jag. Jag har skänkt mängder av saker de senaste åren och jag vet inte en enda pryl som jag saknar av det jag gjort mig av med. Det är en frihetskänsla att äga så få saker som möjligt, tycker jag. Jag fortsätter vidare med det i mitt liv, att göra mig av med så många saker som möjligt.
Rummet före:
Rummet efter:
Rummet efter rensning-röjning och renovering till en satt budget. Förutom det som syns på bilden så finns det en golvlampa med matt, silvrig färg och vit plisserad skärm i ena hörnet. Det finns också en rejäl, vit, vacker byrå i rummet. Små fina detaljer som utklippta fåglar från en tapetbit insatta i shabby-chic-liknande vita ramar. Möblerna är en blandning av gammalt och nytt. Tonåringen ska skriva vackra ord på den vita väggen, men det hann hon inte med innan hon skulle redovisa sitt projekt. Orden som ska stå på väggen är ungefär: "Minns gårdagen. Lev idag. Dröm om morgondagen". Tack, min älskade dotter, för rummet du gjort till mig, jag älskar dig, du och din storasyster är de mest viktiga personerna i mitt liv, nu och för alltid. Och så jag själv då också, så klart. Jag älskar mig också.
Det ger massor av energi att röja och rensa, känner jag. Jag har skänkt mängder av saker de senaste åren och jag vet inte en enda pryl som jag saknar av det jag gjort mig av med. Det är en frihetskänsla att äga så få saker som möjligt, tycker jag. Jag fortsätter vidare med det i mitt liv, att göra mig av med så många saker som möjligt.
Rummet före:
Rummet efter:
Rummet efter rensning-röjning och renovering till en satt budget. Förutom det som syns på bilden så finns det en golvlampa med matt, silvrig färg och vit plisserad skärm i ena hörnet. Det finns också en rejäl, vit, vacker byrå i rummet. Små fina detaljer som utklippta fåglar från en tapetbit insatta i shabby-chic-liknande vita ramar. Möblerna är en blandning av gammalt och nytt. Tonåringen ska skriva vackra ord på den vita väggen, men det hann hon inte med innan hon skulle redovisa sitt projekt. Orden som ska stå på väggen är ungefär: "Minns gårdagen. Lev idag. Dröm om morgondagen". Tack, min älskade dotter, för rummet du gjort till mig, jag älskar dig, du och din storasyster är de mest viktiga personerna i mitt liv, nu och för alltid. Och så jag själv då också, så klart. Jag älskar mig också.
Kärlek är...
Kärlek är...
som att hålla
en nyfödd fågelunge
med tickande hjärta
i sina varma händer.
Kärlek är...
något att famna varsamt,
så att den inte far illa.
Kärlek är...
att ömt hålla om,
utan att krama för hårt.
Kärlek är...
att ge varandra luft att andas,
vingar att flyga...
Flyga...
Ibland åt olika håll...
Ibland tillsammans...
Ibland till varandra.
som att hålla
en nyfödd fågelunge
med tickande hjärta
i sina varma händer.
Kärlek är...
något att famna varsamt,
så att den inte far illa.
Kärlek är...
att ömt hålla om,
utan att krama för hårt.
Kärlek är...
att ge varandra luft att andas,
vingar att flyga...
Flyga...
Ibland åt olika håll...
Ibland tillsammans...
Ibland till varandra.
fredag 8 april 2011
Ungarna-lämnar-boet-känslan
Min bloggvän Carola har fått en söt liten bebisflicka, Amanda. Tonåringen ska ta studenten om en dryg månad. Kanske finns det samband. Jag har fått en släng melankolisk ungarna-lämnar-boet-känsla i mig igen.
Senast jag hade det var precis när jag började blogga, för två år sedan. Äldsta dottern hade flyttat till England. Jag minns hur tårarna ibland började rinna när jag såg barnböckerna och gosedjuren från när ungarna var små.
Men det gick över. Plötsligt njöt jag av all tid jag fått för mig själv. Jag kunde rå om mig själv, ta fotbad och lägga ansiktsmask. Eller bara strunta i att ens kamma håret och strosa i morgonrock en hel söndag. Jag kände mig som en tonåring igen, fast utan nackdelarna som det kan innebära att vara tonåring. Jag trodde att jag hade klarat ut det här med ungarna-lämnar-boet-känslan en gång för alla.
Ack, ack, ack... jag hade fel. Den har kommit tillbaka. Jag har fått en släng av den känslan igen. Jag blir tårögd när jag ser foton från när ungarna var små. Jag kan känna en föraning om hur tyst det kommer att bli och samtidigt hur lugnt och skönt det också kommer att bli, när det inte bor några unga kvinnor här hemma längre. Mer än jag själv då, förstås.
Räddningen är delvis att jag startat eget, Skrivklådan. Jag har hört förut om kvinnor som sagt att starta eget känns lite som att få ett barn. Märklig jämförelse... omöjlig jämförelse, egentligen, tycker jag. Fast ändå. Det är något nytt. Det är något som jag har ansvar för. Det är något som jag drömmer drömmar om, något som jag får följa med i hur det utvecklas. Något som gör mig glad och stolt.
Fast jag läser inte barnböcker för Skrivklådan. Jag får sällan varma kramar från små runda barnaarmar från Skrivklådan. Inte heller några blöta, kladdiga småbarnspussar. Fast å andra sidan får jag inte heller ilskna småbarnsvirus från Skrivklådan. Inte behöver jag byta blöjor på Skrivklådan heller. Och inte vakna av att Skrivklådan skriker på nätterna.
Var sak har sin tid i livet. Nu är det mycket mer min tid i livet än kanske någonsin förut. När jag tänker efter, så känns det riktigt skönt och välbehövligt. När jag jobbat undan artiklarna jag håller på med just nu, ska jag åka en hel dag med buss till äldsta dottern i Borås. Vi ska gå på café tillsammans, gå och kika i affärer, ha tid för prat, bara vi två. Uppleva saker tillsammans kan man göra också med sina vuxna barn, bara på ett annat sätt än när de var små.
Sedan ska jag fira tonåringens studentexamen, släppa henne, låta henne flyga fritt på lätta vingar mot sina drömmar, sina mål och önska henne allt det bästa i världen på hennes färd genom livet.
Kärlek är att släppa fri när tiden är mogen.
torsdag 7 april 2011
Renovera
Tonåringen renoverar ett källarrum som projektarbete innan hon tar studenten. Det som fanns i rummet förut ska sorteras, skänkas, slängas och lite av det ska sparas. I stället blir det som var ett förvaringsrum ett nymålat, uppfräschat rum, möblerat och stylat av tonåringen som har riktigt fin känsla för färg och form.
Det gamla utrensade rummet kommer att bli ett rum att vilja vara i istället för ett rum att vilja lämna. Ett rum som öppnar möjligheter att förverkliga drömmar som jag haft i flera år. Att kunna hyra ut det här rummet periodvis till någon studerande, eller hyra ut det som övernattningsrum. På hösten brukar en del studerande på Högskolan i Jönköping få hyra rum ända bort i Nässjö, så ont om studentbostäder är det här. Det var en tid när jag funderade på att öppna ett litet Bed & Breakfast, tack vare det här rummet som har egen ingång och en liten toalett med dusch.
Rummet får tre vita väggar och en fondtapet med vit botten och fåglar i ljusblått, lite silver och lite mörkblått. Golvet blir ett mörkbrunt klickgolv som ser ut att vara gjort av trä. Häromdagen fyndade vi en dagbäddssäng i metall på Ikea. Ljusblå! Som gjord för just det här rummet. Pris 499 kronor! Tonåringen har en budget hon ska hålla och hon har inga som helst problem med det, så här långt.
Det är mycket nytt i livet som kan öppna sig när man rensar bort gammalt skräp. Nya rum, nya möjligheter, ny inspiration. Vi människor behöver förändringar för att utvecklas. Ibland bjuder livet oss på förändringarna. Ibland får vi ordna dem själva. Huvudsaken är väl att man inte fastnar i stagnation, tänker jag. Liv är rörelse. Rörelse är liv.
måndag 4 april 2011
Vatten
Mängden vatten på jorden har alltid varit densamma. Läste jag igår i en bok. Det vatten jag duschade i den här morgonen har funnits i miljarder år på jorden. Dropparna som tvättade mitt hår rent har lindrat en törstande. Allt vatten hör samman. Vatten är liv.
Jag stod i det ljumma vårregnet igår och såg länge på den allra första pyttelilla blommande snödroppen som dykt upp i gräsmattan. Jag tänkte på miraklet att den kommit upp där igen, trots alla tunga maskiner som pressat sig över den det senaste året i min trädgård. Den hade inte gett upp. Vatten är liv. Vatten är kraft.
I förrgår när jag var vid järnvägsstationen, fick jag se att isen på Vättern sjunkit. Från en dag till en annan hade isen blivit öppet vatten, vågor, en levande yta i ständig rörelse. Jag ville inte släppa det vackra blå vattnet med blicken... Som jag längtat att få se det igen! Vatten är liv...
Vatten är liv, krafter som ibland kan döda liv, vatten är krusningar, vågor, glittrande, speglande vågor, vatten är liv, vatten är rörelse, vatten är... jag, delvis, jag är vatten, vattnet är jag, vatten är liv...
Låt mig vara en vårbäck i skogen, låt mig flöda, porla, stilla flyta över gamla stenar, mossiga grenar på vägen, stilla rinna fram ur min källa, byta riktning, täcka nya marker med rörelse, ge liv... för jag är vatten, vatten är jag... vatten är liv...
torsdag 31 mars 2011
Kärlek - Viljan att ge villkorslöst
"Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något", läser jag i Wikipedia när jag sökt på ordet kärlek. Vissa saker här i livet blir så enkla när man frågar Wikipedia om det. Så konkreta, så påtagliga, så lättbegripliga... som motsats till hur det kan kännas inuti mig ibland, särskilt när jag är trött.
Kärlek - en vilja att ge villkorslöst till någon eller något... att älska sig själv, att vilja ge åt sig själv villkorslöst. Att vilja ge sig själv tid, omsorg, glädje, njutning, omtanke; det är då att älska sig själv. Enligt Wikipedia.
Kärlek - en vilja att ge villkorslöst till någon eller något... att älska en annan, att vilja ge åt en annan villkorslöst. Att vilja ge en annan människa något, kanske tid, en gåva, en kram, en strykning på kinden, tröst, omtanke, några ord eller vara ett lyssnande öra; det är då att älska en annan människa. Enligt Wikipedia.
Kärlek - en vilja att ge villkorslöst till någon eller något... att älska något, att vilja ge åt något villkorslöst. Att vilja ge mat till sin katt, att vilja borsta sin hund, att vilja klippa klorna på sin kanin, att vilja vattna sin blomma, att vilja tvätta sin bil, att vilja bläddra försiktigt i boken man älskar för att inte bladen ska falla isär, inte för att få något tillbaka, utan för att man vill göra det ändå, utan att få något igen, det är att älska. Enligt Wikipedia.
Kärlek är generositet. Kärlek är att gödsla åkrarna, kärlek är att gödsla människorna, djuren, allt levande, också allt icke levande som ändå är älskat. Kärlek är att gödsla...
Kärlek göder, kärlek får människor att blomma, växa, djur att spinna och kuttra av vällust, bilar att glänsa i solskenet och böcker att bli sönderlästa fast ändå hålla ihop för att man kanske tejpat sidorna till slut... av kärlek till just den boken.
Kärlek... hur är det med kärleken i olika sammanhang i vårt samhälle? Är politiken kärleksfull? Vill politikerna ge villkorslöst till någon eller något? Vill skolan ge villkorslöst till någon eller något? Vill kyrkan ge villkorslöst till någon eller något? Vill marknaden ge villkorslöst till någon eller något? Vill arbetsgivare ge villkorslöst till någon eller något? Vill arbetstagare ge villkorslöst till någon eller något?
Vad vill du ge villkorslöst till någon eller något? Vad vill jag ge villkorslöst till någon eller något?
Har du tänkt på att du kanske älskar mer än du ens kan se att du gör? Har du öppnat dina sinnen och känt kärleken du strör omkring dig? Har du tänkt på att allt du gör av en inre vilja att dela med dig utan en tanke på att få något igen... är kärlek? Har du tänkt på att blogga, berätta om dig själv och dela med dig av dina tankar, ditt liv, kan vara en kärleksgåva? Förutsatt att du gör det villkorslöst, utan en tanke på att få något igen.
Jag tror att vi människor älskar mer än vi kanske ens förstår att vi gör. Jag tror att världen aldrig kan få för mycket kärlek. Jag tror att älska är det mest meningsfulla vi människor kan göra... att vilja ge villkorslöst till någon eller något... att vilja ge... villkorslöst... så vackert...
Tack, kärleken, för att du gav mig viljan att ge utan att ställa villkor.
Tack, kärleken, för att du gav mig viljan att ge utan att ställa villkor... både till mig själv, till andra och till annat.
Tack, kärleken... för att du finns.
Länge leve kärleken!
måndag 28 mars 2011
Om att döma och våga följa sitt hjärta
"När vi dömer andra, ger vi makt till hjärnan (mind), när vi älskar andra, ger vi kraft till Kärleken!"
De vackra orden var det första jag fick se i morse när jag slog på datorn. Jag hittade dem i Sanna Ehdins logg i Facebook. Det var märkligt att hitta dem där just då, för jag hade precis mediterat och efter att jag mediterat dök det upp tankar i mig själv kring hur lätt vi människor dömer både varandra och oss själva. Jag funderade också kring hur jag själv agerat genom åren. Det var så märkligt att hitta Sannas ord där just då, att jag tappade andan en stund. Jag var egentligen på väg att skriva ett blogginlägg om hur jag varje morgon efter att jag fått brevet om min utförsäkring, får jobba med mig själv för att välja livet i stället för sorgen. Det lätta i stället för det som tynger. Men Sannas ord fick mig att i stället välja att blogga om mina egna tankar som jag fått efter att jag mediterat.
Jag kan se att jag blivit en allt mindre dömande och allt mer tillåtande människa genom åren. Jag är glad att jag mognat åt det hållet. Jag är glad att jag inte bara rusat på i samma gamla spår, utan att jag valt att ändra mig själv så många gånger genom livet. Allra mest stolt är jag över mig själv när jag tänker på de gånger som jag gått min egen väg, när jag valt att stötta en människa som många andra i omgivningen stött ut. Jag är mer stolt över de stunderna än över någon som helst pryl eller någon som helst löneförhöjning.
Jag vet att det viktigaste i livet för just mig är hur jag är som människa. Inte om jag gör karriär eller om andra tycker att jag är framgångsrik eller ej. Det viktiga för mig är att jag inte sviker mig själv. Att jag inte sviker mitt eget hjärta, min egen själ. Att jag inte heller dömer mig själv.
Det är lätt att följa med flocken när man är människa. Det är så modigt att inte göra det.
Det finns inget modigare än att våga följa sitt eget hjärtas väg för mig.
Ge mig mod att också idag våga följa mitt eget hjärta.
Ge mig mod också att låta andra människor få följa sina hjärtan, utan att döma någon av dem för den väg just de väljer att gå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










