Varit hos frissan

Idag var jag hos min härliga hårfrisörska. Det är underbart att få bli ompysslad, få håret tvättat och ompysslat av någon annans händer, tycker jag.

Min hårfrisörska kunde se på håret och hårbotten att jag har haft det stressigt. Jag har också själv märkt det på att jag har tappat mer hår än jag brukar den senaste tiden. Kroppen ger sig till känna, försöker att återhämta sig. Och det får ta den tid det tar. Jag gör det jag kan för att komma igen. Hitta balansen i mig igen.

Jag kände mig hur som helst ovanligt välkammad när jag lämnade frisersalongen idag.

När jag ser bilden på mig själv ser jag sorgen någonstans i min blick. Fast att jag ler. Det är ett halvt år nu sedan mamma dog och jag saknar henne varje dag, drömmer ofta om henne på nätterna, drömmer om att hon fortfarande lever.

Sorg är ett arbete och får ta den tid den behöver. Det är något man ska igenom i stället för att försöka fly undan den.

En dörr på glänt ...

En dörr på glänt.

En springa av ljus.

Ett spirande hopp.

Början till något nytt.

(Text: Anna-Karin Mattsson/Bild: Susanne Båvner)

Mitt hjärta är trasigt

Skadan i mitt hjärta är kvar, visade det EKG man tog på mig idag.

Skadan kallar man vänstersidigt skänkelblock. Det kan betyda att det finns en bakomliggande hjärtsjukdom i mitt hjärta. Det kan vara en skada efter en hjärtinfarkt eller det kan vara tecken på kärlkramp. Eller något helt annat.

Något har alltså hänt som gör att mitt hjärta inte fungerar som det ska. NÄR det har hänt kommer man aldrig att kunna se, sa min läkare till mig.

Har jag tur så betyder det ingenting för mitt mående eller min livsstil, tröstade mig min läkare idag.

På fredag denna veckan ska man undersöka mitt hjärta med ultraljud på Ryhovs sjukhus i Jönköping. Om inte den undersökningen är tillräcklig fortsätter man att utreda mig.

Min läkare skrev ett nytt intyg om att jag ska få bli sjukskriven till och med november, om inte min ansökan om permanent sjukersättning blir beviljad av FK.


Från mitt lite trasiga hjärta till era hjärtan

Anna-Karin

Operation för Mimmi

Nu är det bestämt.

Nästa tisdag ska Mimmi opereras för besvären hon har i sin höft efter Legg-Perthes sjukdom.

Jag är tacksam att det finns veterinärer och djursjukhus som kan hjälpa djur som blir sjuka.

Prognosen för Mimmi är god.

Jag ser fram mot att så småningom äntligen kunna låta henne springa och skutta fritt igen i skogen eller på öppna fält.

Låta henne springa sig vild av glädje igen.

Läkarbesök och nytt EKG

Idag har jag ont i magen för jag ska till min läkare på vårdcentralen. Man ska bland annat ta ett nytt EKG på mitt hjärta. Och så ska min läkare skriva ett nytt intyg till FK. (Det är knappt ett år sedan min läkare skrev det förra intyget.) Förkyld är jag också. Fast det är en bagatell i sammanhanget.

Det blir spännande att se om jag fortfarande har ett vänstersidigt skänkelblock i mitt hjärta, som man såg på EKG i början av sommaren, senast jag var hos min läkare.

Är skadan i mitt hjärta kvar, vilket är troligt, ska jag så snart som möjligt utredas vidare när det gäller mitt hjärta. 

Jag är darrig som ett asplöv när det gäller läkarundersökningar. 

Fast ibland måste man göra saker fast att man inte vill, som Astrid Lindgren sa. Annars är man ingen riktig människa utan bara en liten lort.

Krönika: "Hösten har ingen mysfaktor"

Min krönika den här söndagen hos 1av3.se heter "Hösten har ingen mysfaktor".

Välkommen att läsa!

Från hjärtat/

Anna-Karin

Om förlåtelse

Många gånger i mitt liv har jag funderat kring förlåtelse.

Jag gick i tre söndagsskolor när jag var liten. Svenska kyrkans, missionskyrkans och pingstkyrkans. Kanske har det gjort att jag funderat mycket över andliga frågor, relationer och etik ända sedan jag var liten? Kanske har det också gjort att jag har haft lätt att förlåta människor. Ibland till och med lite för lätt, har jag förstått under den senaste tiden.

Idag hittade jag en mycket bra artikel på nätet från DN om förlåtelse. Den heter "Att förlåta är inte alltid bäst". Artikeln tände en hel del nya ljus hos mig kring vad en riktig förlåtelse innebär.

Om man som människa känner att man har blivit sårad eller kränkt av någon, behövs det att den som sårat eller kränkt från hjärtat visar uppriktig ånger och vilja till att inte göra samma sak igen, för att det ska kunna ske en riktig förlåtelse inuti mig som människa.

Man behöver inte förlåta allt och alla genom livets gång.

Den som till exempel blivit mobbad, behöver inte förlåta mobbarna, om inte de visar en uppriktig ånger från hjärtat.

Det är viktigt att som människa lämna de människor som gör mig illa, som sårar mig eller kränker mig. Om inte man lyckas komma till en förlåtelse mellan varandra.

Eller, som Jonas Gardell skulle ha sagt; "Du måste resa dig upp och gå".

Förlåtelsen, precis som så mycket annat när det gäller relationer mellan människor, är en ömsesidig känsla och handling.

Precis som äkta kärlek.

Ömsesidig. Från båda håll.

Hur tänker du kring förlåtelse? Kan/ska man förlåta vad som helst? Vad är inte möjligt att förlåta?

Helghälsning från Mimmi

"Alliansens fundamentala misslyckanden"

Bloggaren Ett hjärta rött, bloggar starkt och avslöjande om "Alliansens fundamentala misslyckanden".

"Ökade klyftor och söndertrasade trygghetssystem fungerar inte som recept mot arbetslöshet och sjukdom. Så misslyckad är alliansens "arbetslinje", skriver Ett hjärta rött och citerar bland annat mig ur min artikel i Newsmill i sitt blogginlägg.

Tack, Ett hjärta rött, för att du lyfter fram hur vi som är sjukskrivna och utförsäkras har det. Och för att du avslöjar alliansens misslyckade politik. En politik i brant nedförsbacke just nu, anser jag.

Höstvisan

"Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut. Tänd våra ljus ... "

Tove Janssons underbara text i "Höstvisa" sätter ord på många av de känslor jag har inuti mig nu.

Hösten gör att jag känner melankoli och vemod. Även om där också finns många andra känslor i mig.

I år känns det som att hösten kommer ovanligt tidigt. Skogslönnen utanför mitt fönster har allt fler starkt färgade röda blad för varje dag som går nu.

Min hund Mimmi har fullt upp med att nosa på alla löv som faller till marken. Hon har aldrig förut upplevt en höst i sitt liv. Undrar hur hon upplever doften av höst? Spännande, tror jag.