Jag har fått ögoninflammation som inte vill ge med sig. Det är precis samma besvär som jag gick med hela förra sommaren. Fast nu känner jag igen dem. Ringde doktorn snabbt.
Imorgon eftermiddag får jag ögonsalva som jag hoppas ska hjälpa mig. Jag är så trött på de här olika krämporna, små eller stora, som dyker upp hela tiden i mitt liv nu. Fast jag känner igen det, vet att det blir så när immunförsvaret är utmattat efter en lång tid med negativ stress.
Jag vet också att det här får ta sin tid. Det är ingenting som jag kan påskynda. Däremot kan jag försämra det om jag struntar i att ta hand om mig själv.
Så just nu gäller minsta möjliga tid vid datorn för mig. Undvika starkt solljus och kalla vindar som får det att värka ännu värre i mina ögon än vad det redan gör. Ta det lite lugnt och bära solglasögon när jag är ute.
Fast jag blir lätt deppig när mina ögon inte fungerar. Jag får jobba med mina tankar mycket. Meditera och lita till att det snart vänder åt rätt håll igen. Jag gör det jag kan för att ta mig upp igen ur min svacka. Ett steg i taget. En dag i taget. Och massor av tålamod.
Har du erfarenhet av ögoninflammation? Huskurer eller kanske till och med något som man kan göra för att förebygga att drabbas av det.
tisdag 9 april 2013
Vilken förebild!
Esther Tuttle, 99 år:
"Värdesätt din hälsa varje dag, din kropp är ditt instrument, och du måste ta väl hand om den. Jag gör en timmes yoga och promenerar i 30 minuter varje dag.
Du kan njuta av livet så mycket mer om du lever hälsosamt.
Och jag lämnar aldrig hemmet utan att sätta på mig läppstift - då känner jag mig fin!"
(Källa: Qoola Qvinnor)
lördag 6 april 2013
Första vårfikan utomhus på stan
Isen ligger där den ligger på Munksjön fortfarande. Bryggorna som man byggt kring Munksjön i trappstegsnivåer är verkligen lyckade, tycker jag. Där vandrar och sitter både människor, hundar, måsar och änder. Det är så mycket som byggs i Jönköping, alldeles särskilt kring Munksjön, att där ser nästan aldrig likadant ut. Alltid något nytt på gång.
Till höger på bilden kommer man att bygga flera hus med lägenheter. Ett nytt stort parkeringshus med affärslokaler i gatuplan och hus med lägenheter är också på gång norr om Munksjön.
Jönköping är sannerligen en stad och kommun i förvandling och på tillväxt. En liten storstad, känns det allt mera som. Här finns mycket att välja på och ändå nära till det mesta. Också till naturen.
Jag hittade en klänning som jag gillade på Indiska och köpte den till mig.
Det är underbart att det äntligen känns som att våren är på väg! Solljuset och den vackra korgen full med pärlhyacinter och penséer utanför caféet fyllde mig med vårkänslor idag.
fredag 5 april 2013
Flöde
Låt mitt liv vara flöde.
Ingen kamp.
Mitt liv - flöde ...
En stilla bäck
bland blommande,
doftande
vitsippor.
(Anna-Karin)
torsdag 4 april 2013
Medkänsla ger mer dopamin än sex och pengar
I en ny artikelserie i Svenska Dagbladet läser jag om James Doty, forskaren som kan visa att vår medkänsla med andra frigör mer dopamin än både sex och pengar.
"Vi är gjorda för att bry oss om varandra", säger James Doty.
Begreppet medkänsla är en mer aktiv reaktion än empati (vilket är förmågan att känna in andra varelsers känslor). Andra människors lidande väcker medkänsla hos oss och en vilja att göra något åt lidandet.
Enligt James Doty kan man träna upp sin medkänsla (compassion) och det sker en mängd positiva effekter när man gör det. Man blir mer motståndskraftig mot negativ stress, får mindre ångest och ett bättre immunförsvar.
Långvarig stress och trauman kan leda till att den viktiga delen hippocampus i hjärnan krymper. Då försämras t ex våra minnesfunktioner. Något som jag själv upplevt i samband med min utmattning.
Mycket kärlek, meningsfulla sammanhang och hjälpsamhet kan förändra nervbanorna i hjärnan och antingen öka hjärnans förmåga eller läka det som en gång blivit skadat, t ex på grund av långvarig stress och trauman eller utmattning.
Det allra mest positiva i artikeln är för mig att James Doty berättar om hur man SJÄLV genom att meditera över sina "snälla" känslor, som generositet, empati och förlåtelse, kan träna upp sin medkänsla.
Tänk att något så viktigt kan vara så enkelt!
Artikeln väcker frågan i mig om medkänsla med mig själv också frigör mer dopamin än sex och pengar? Eller fungerar det bara så när det handlar om medkänsla för andra varelser?
I Sverige ökar den psykiska ohälsan allt mer. En anledning till det är jag övertygad om är att vi lever i ett hårt samhällsklimat där det gäller att sköta sig själv och skita i andra.
Genom att förändra politiken och samhällsandan till ett samhälle där vi känner med varandra och också visar detta i handling och politiska beslut, tror jag att vi alla kan må bättre.
Det bästa av allt är att vi som sagt, om vi vill, kan börja den här förändringen redan idag.
Med oss själva och de människor som finns runt omkring oss. Eller de långt borta, för det är lika viktigt att bry sig om de nära som de människor utanför den närmaste kretsen enligt forskaren James Doty.
Det handlar, i slutänden, om vår överlevnad som människor.
"Den som samarbetar och är snäll får sänkt blodtryck, den som hjälper andra får stärkt immunförsvar och längre livslängd", förklarar James Doty i artikeln och berättar om en studie med en grupp pensionärer som ägnade sig ett par gånger i veckan åt frivilligarbete. De levde längre än kontrollgruppen som bestämde sig för att inte använda sin tid till välgörenhet.
–Vi är skapade för att bry oss om varandra, och forskningen tyder på att det finns särskilda banor i hjärnan för medkänsla, fastslår James Doty.
Med ett skratt säger James Doty att han tror att börsmäklare är psykopater. Belöningssystemen som måste aktiveras för att vara i börsmäklaryrken uppmuntrar den sortens människor som drivs av egenintresse, är skrupelfria och inte bryr sig om andra, menar han på fullt allvar. Supermedkännande personer är ovanliga i den miljön, de skulle aldrig överleva där, säger han avslutningsvis i artikeln.
"Vi är gjorda för att bry oss om varandra", säger James Doty.
Begreppet medkänsla är en mer aktiv reaktion än empati (vilket är förmågan att känna in andra varelsers känslor). Andra människors lidande väcker medkänsla hos oss och en vilja att göra något åt lidandet.
Enligt James Doty kan man träna upp sin medkänsla (compassion) och det sker en mängd positiva effekter när man gör det. Man blir mer motståndskraftig mot negativ stress, får mindre ångest och ett bättre immunförsvar.
Långvarig stress och trauman kan leda till att den viktiga delen hippocampus i hjärnan krymper. Då försämras t ex våra minnesfunktioner. Något som jag själv upplevt i samband med min utmattning.
Mycket kärlek, meningsfulla sammanhang och hjälpsamhet kan förändra nervbanorna i hjärnan och antingen öka hjärnans förmåga eller läka det som en gång blivit skadat, t ex på grund av långvarig stress och trauman eller utmattning.
Det allra mest positiva i artikeln är för mig att James Doty berättar om hur man SJÄLV genom att meditera över sina "snälla" känslor, som generositet, empati och förlåtelse, kan träna upp sin medkänsla.
Tänk att något så viktigt kan vara så enkelt!
Artikeln väcker frågan i mig om medkänsla med mig själv också frigör mer dopamin än sex och pengar? Eller fungerar det bara så när det handlar om medkänsla för andra varelser?
I Sverige ökar den psykiska ohälsan allt mer. En anledning till det är jag övertygad om är att vi lever i ett hårt samhällsklimat där det gäller att sköta sig själv och skita i andra.
Genom att förändra politiken och samhällsandan till ett samhälle där vi känner med varandra och också visar detta i handling och politiska beslut, tror jag att vi alla kan må bättre.
Det bästa av allt är att vi som sagt, om vi vill, kan börja den här förändringen redan idag.
Med oss själva och de människor som finns runt omkring oss. Eller de långt borta, för det är lika viktigt att bry sig om de nära som de människor utanför den närmaste kretsen enligt forskaren James Doty.
Det handlar, i slutänden, om vår överlevnad som människor.
"Den som samarbetar och är snäll får sänkt blodtryck, den som hjälper andra får stärkt immunförsvar och längre livslängd", förklarar James Doty i artikeln och berättar om en studie med en grupp pensionärer som ägnade sig ett par gånger i veckan åt frivilligarbete. De levde längre än kontrollgruppen som bestämde sig för att inte använda sin tid till välgörenhet.
–Vi är skapade för att bry oss om varandra, och forskningen tyder på att det finns särskilda banor i hjärnan för medkänsla, fastslår James Doty.
Med ett skratt säger James Doty att han tror att börsmäklare är psykopater. Belöningssystemen som måste aktiveras för att vara i börsmäklaryrken uppmuntrar den sortens människor som drivs av egenintresse, är skrupelfria och inte bryr sig om andra, menar han på fullt allvar. Supermedkännande personer är ovanliga i den miljön, de skulle aldrig överleva där, säger han avslutningsvis i artikeln.
måndag 1 april 2013
Påskgodiset slut
Och så var alla äggen uppätna nu då. Och påskgodiset.
Huset känns konstigt tyst efter att ha haft båda döttrarna hemma samtidigt i påsk.
Det har varit den roligaste påsken för mig på ett par år, känner jag.
Så tacksam!
Huset känns konstigt tyst efter att ha haft båda döttrarna hemma samtidigt i påsk.
Det har varit den roligaste påsken för mig på ett par år, känner jag.
Så tacksam!
söndag 31 mars 2013
Filmen Kon-Tiki
Det blev ett biobesök med hela familjen idag. Vi såg filmen Kon-Tiki om Thor Heyerdahl.
Filmen var berörande, känslosam och spännande. Där fanns vackra budskap och intressanta perspektiv på att vara människa. Bra skådespeleri och underbara naturscener.
En film som jag kommer att minnas, känner jag.
Filmen var berörande, känslosam och spännande. Där fanns vackra budskap och intressanta perspektiv på att vara människa. Bra skådespeleri och underbara naturscener.
En film som jag kommer att minnas, känner jag.
Påskfest och sommartid
Påskafton var jag på rolig påskfest med glada vänner.
Vi åt god mat och timmarna gick alldeles för fort.
Sen så blev det sommartid.
På något konstigt sätt.
Mitt i smällkalla vintern.
fredag 29 mars 2013
Arbetsprovet avklarat
Arbetsprovet som jag gjorde igår när det gällde utredning av om jag har kärlkramp eller inte, gick bra. Jag fick höra att jag har god kondition, hjärtat fungerar bra och den gullige läkaren med mörka sammetsögon, sa till mig, leende, att han tror att jag kommer att leva länge. Det kändes ljuvligt för mig att höra de orden.
Nu är det en läkare till som ska titta på provet, den läkaren som remitterade mig till undersökningen. Jag hoppas och tror att jag får samma besked från honom.
Det vänstersidiga skänkelblocket i mitt hjärta är tydligen något man kan ha som människa. Ibland är där en hjärtsjukdom bakom. Ibland inte. Just nu ser det ut att vara det senaste alternativet för mig. Och jag känner mig rikare än på länge. Då finns det fortfarande hopp om att jag ska kunna bli ännu bättre och starkare än vad jag är idag.
När träningsvärken från cyklingen igår lagt sig, (jag tog ut mig så mycket som jag kunde, så benen darrade ett bra tag efteråt och idag känns de som trädstammar) tänker jag börja träna hemma till en DVD som jag köpt.
Jag har haft Susan ("Knip") Lanefelts fiffiga träningsprogram i 15-minuterspass för hela kroppen som video förut. Den har hjälpt mig mot muskelspänningar och trötthet. Säkert kommer den att hjälpa mig nu också.
Träning och avslappning, yoga och meditation. Det är bra medicin mot mycket här i livet. Och skratt inte minst. Kultur, vänner, djur och att skriva.
Fast inom mig vaknar frågan långsamt till liv igen varifrån mina muskelspänningar och paniken egentligen kommer. Efter alla dessa år som jag levt med dem nu.
Det sägs att muskelspänningar är en människas försvar. Vad är det jag försvarar mig mot? Omedvetet? En del vet jag. En del har jag kvar att utforska om mig själv.
Så skönt ändå att kunna släppa oron kring hjärtat nu. Allt började med att jag trodde att jag hade luftrörskatarr förra våren. Kanske var det bara en infektion jag hade? Som sedan ledde till den ena utredningen efter den andra. Nu ska jag pusta ut och njuta av lediga dagar.
Nu är det en läkare till som ska titta på provet, den läkaren som remitterade mig till undersökningen. Jag hoppas och tror att jag får samma besked från honom.
Det vänstersidiga skänkelblocket i mitt hjärta är tydligen något man kan ha som människa. Ibland är där en hjärtsjukdom bakom. Ibland inte. Just nu ser det ut att vara det senaste alternativet för mig. Och jag känner mig rikare än på länge. Då finns det fortfarande hopp om att jag ska kunna bli ännu bättre och starkare än vad jag är idag.
När träningsvärken från cyklingen igår lagt sig, (jag tog ut mig så mycket som jag kunde, så benen darrade ett bra tag efteråt och idag känns de som trädstammar) tänker jag börja träna hemma till en DVD som jag köpt.
Jag har haft Susan ("Knip") Lanefelts fiffiga träningsprogram i 15-minuterspass för hela kroppen som video förut. Den har hjälpt mig mot muskelspänningar och trötthet. Säkert kommer den att hjälpa mig nu också.
Träning och avslappning, yoga och meditation. Det är bra medicin mot mycket här i livet. Och skratt inte minst. Kultur, vänner, djur och att skriva.
Fast inom mig vaknar frågan långsamt till liv igen varifrån mina muskelspänningar och paniken egentligen kommer. Efter alla dessa år som jag levt med dem nu.
Det sägs att muskelspänningar är en människas försvar. Vad är det jag försvarar mig mot? Omedvetet? En del vet jag. En del har jag kvar att utforska om mig själv.
Så skönt ändå att kunna släppa oron kring hjärtat nu. Allt började med att jag trodde att jag hade luftrörskatarr förra våren. Kanske var det bara en infektion jag hade? Som sedan ledde till den ena utredningen efter den andra. Nu ska jag pusta ut och njuta av lediga dagar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)