Välfärdsmanifestationen 2014, 30 augusti kl 12-14.30, Sergels torg, Stockholm

Nu på lördag den 30 augusti 2014 ca klockan 12-14.30 pågår Välfärdsmanifestationen på Sergels Torg i Stockholm.

Välfärdsmanifestationen står för bra generell välfärd för alla oavsett bakgrund. Det är en partipolitiskt obunden grupp som ordnar manifestationer varje år för de utsatta i vårt samhälle.

Bland andra Sven Wollter, Nike Merkelius Nike & Röda Orkestern, Hangovers, Dag Larsson, (S) oppositionsråd Stockholms läns landsting, Bengt Sandberg, Fastighetsanställdas förbund/ordförande LO-distrikt Stockholm, Peter Kennerfalk, 6F fackpolitiskt ansvarig, Johnny Nadérus, SEKO med flera kommer att medverka under Välfärdsmanifestationen.

Öppningstal och Avslutningstal - Therese Rajaniemi, Välfärdsmanifestationen.

Mer information om eventet Välfärdsmanifestationen hittar du på Facebook.

Flera av dem som står bakom Välfärdsmanifestationen är mina vänner i Facebook. Jag beundrar deras engagemang, att de bryr sig om alla i stället för bara om sig själva. Jag vill gärna stötta dem på det sätt som jag kan; genom att blogga om det de gör. 

Tack till alla er som jobbar för utsatta grupper i vårt samhälle. Ni behövs idag. Mer än någonsin.

Jag har en dröm precis som Martin Luther King en gång hade. 

Jag har en dröm... att manifestationer som Välfärdsmanifestationen en dag inte längre kommer att behöva finnas.

Jag har en dröm... om ett samhälle där ingen människa känner sig utsatt, utstött, fattig eller utanför. 

Jag har en dröm... om ett medmänskligt samhälle för alla.

Det finns bara ett sätt att nå min dröm.

Tillsammans.

Nuvarande nätverk/organisatörer som samverkar:
SLUSSA
Solrosuppropet.se
Folkkampanjen för Gemensam Välfärd
6F – de sex fackförbunden m. Katalysator.
RESURS
FEDERATIONEN
Sociala Medborgargardet för alla rätt till Social trygghet
Dags – För Ny reform – nytt pensionssystem
Folkstorm mot Sociala försämringar
Nollvision i Vården
Utrota fattigdom – inte dom fattiga
Folkrörelsen mot Ekonomisk Utslagning



#bloggswe#svpol#val2014#socialpolitik 

P1 Tendens om ekonomiska vinnare och förlorare

P1 Tendens handlade idag om den förändring som skett i vårt samhälle de senaste 30-40 åren. Om hur synen på vinnare och förlorare förändrats till att den som är en "förlorare" får skylla sig själv.

I programmet intervjuar man dels en man som gett ut en bok med råd om hur man blir miljonär. Han menar att alla människor "som lägger manken till" kan bli ekonomiskt rika. Det handlar om att spara, att köpa sig ett eget boende, att satsa på aktier, anser han.

Sedan intervjuar journalisten i P1 Tendens en sjukskriven kvinna med små ekonomiska möjligheter. Kvinnan är född med ett genetiskt funktionshinder. Har två högskoleutbildningar, dels till civilingenjör och dels till förskolelärare. Fast när hon hamnar i arbete klarar hon inte den press som finns där. Hon blir sjuk och sjukskriven med allt vad det innebär.

Med inställningen att man får skylla sig själv för hur man har det, om man är sjuk eller utan arbete eller fattig, så behöver man inte heller bry sig om hur andra har det, är en av tankarna i programmet. Det är enligt mig en feg väg att gå för oss människor. Att inte våga se det mörker som finns för många av invånarna i Sverige. Att låta bli att göra något åt det. Att påstå att allt är individens "fel".

När vi i själva verket kan välja att se oss själva som många individer i ett gemensamt samhälle där vi alla blir vinnare på att ta hand om och lyfta varandra.

Att vi alla blir vinnare när vi tillåter varandra att prestera efter vars och ens förmåga och inte låter pengarna styra människan. Utan i stället hjärtat.

Ett hörvärt program som ger många tankar.


Lästips:

"LO: Svenskar riktar kritik mot sjukregler" (Expressen)
"Sjukförsäkringen, ett allt tydligare irritationsmoment" (Martin Mobergs betraktelser)


#bloggswe#val2014#socialpolitik#svpol

Rosen The Survivor

Minns ni den lilla krukrosen som jag hittade i en lövhög i trädgården tidigt i våras? Där låg den friskt grön. Fast att jag slängt den där och trodde att den skulle bli till jord i stället för till en ros.

Förundrad tog jag upp den lilla rosen, höll den i mina händer och gav den namnet "The Survivor", överlevaren.

Så här såg den ut när jag planterat den i ny kruka och gett den ny jord i våras:

Den var från början en liten krukros som jag köpte billigt i en mataffär. Den trivdes aldrig utomhus förra sommaren. Bladen blev gråaktiga. Blomknopparna torkade och slog inte ut. Den satte inte många knoppar.

Jag hade gett upp hoppet om den. Tänkte att den skulle få bli till jord i lövhögen under vintern i stället och slängde den där.

Fast så fel jag hade.

En hel lång om än mild vinter överlevde krukrosen.

När den fick bra jord att växa i, skydd mot regn och blåst, värme från solen och mycket ljus i uterummet, visade den en helt ny sida av sig själv. Den blommade upp. Satte mängder med rosa knoppar som blommade länge. Den blommade inte bara upp en gång. Utan hela två gånger.

Jag fick plantera om den en gång till i sommar. I en ännu större kruka. Med ännu mera bra jord.

Idag, den 28 augusti, är den cirka en halv meter hög. Full av knoppar. En del på väg att slå ut. En del i blom.

Den här hösten tänker jag inte slänga den på lövhögen.

Rosen lärde mig en läxa.

Jag ska i stället fortsätta att vårda den mycket ömt.

I förundran tappar jag andan inför hur det liv som får växa i rätt jord, på rätt plats skyddad för alltför kalla och hårda vindar, får vatten, näring, omsorg och omtanke, kan växa sig så stor, så stark, så vacker.

Det skulle ju vara konstigt om inte samma regel gäller också för oss människor.

Liv som liv.

Vi behöver ta hand om varandra för att vi ska växa till full blomning.

Istället för att tappa tron på varandra och slänga ut en del av oss i kylan. Utlämnade åt vårt eget öde.

Jag tror att det bor en ros redo att spricka ut i var och en av oss.


Maskros.

Likaväl som krukros.



Lästips: "Inte vart det direkt klarare, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)


#bloggswe

Barnen till de utförsäkrade, arbetslösa, sjuka och vräkta i alliansens Sverige

Det är så lätt att glömma de som inte har en röst. De som inte syns eller hörs. Till exempel barnen till många av de 86.000 utförsäkrade och sjuka så här långt under alliansens styre i Sverige.

Eller de 3.700 barn som vräkts i Sverige sedan 2007 trots "nollvisionen" på papper som barn- och äldreministern Maria Larsson, KD, skapade då.

Det är så lätt att glömma de osynliga.

Det är så lätt att glömma barnen.

Så länge det finns barn i Sverige som vräks, så länge finns här också barnfattigdom. Jag ryser när jag föreställer mig de tusentals barn som fått uppleva en vräkning sedan 2007. Vilka minnen bär de på resten av sina liv? Vilka bilder dyker upp i deras drömmar om nätterna? Hur mår de inuti sig just nu? En vräkning kan sätta spår i ett barn för resten av dess liv. Det är ett trauma, något som är omöjligt att förstå för ett barn.

Inget barn ska någonsin behöva uppleva en vräkning från sitt hem. Ändå har 3.700 barn i Sverige upplevt det sedan 2007. Det finns inga ursäkter för ett enda av de barnen som vräkts. Det måste gå att lösa på ett annat och humanare sätt när en familj hamnat i en så knepig situation att man beslutar om en vräkning.

Sedan tänker jag på barnen till de 86.000 utförsäkrade och till de långtidssjukskrivna. Hur många kan de vara? Hur har de det när mamma eller pappa först blir sjuk och sedan pressas ytterligare med att utförsäkras? Hur påverkas barnen av den negativa stress som den utförsäkrade föräldern lever med?

Det är så lätt att glömma de osynliga barnen. Vem räknar dem? Vem frågar dem?

Hur påverkas man som barn av att se sin förälder kämpa, trots sjukdom, för att få ekonomin att gå ihop? Hur mår man som barn inuti när kylskåpet är tomt? Hur stor växer sig klumpen i magen innan man brister? Hur länge orkar man bära sin aggressivitet, sin förtvivlan inuti sig innan den tar sig andra uttryck? Hur stort vuxenansvar tar man på sina barnaaxlar?

Alla barn är allas våra barn.


Jag vill leva i ett Sverige där varje förälder känner trygghet i att, oavsett hälsa eller ohälsa, oavsett arbete eller arbetslöshet, så finns där tillräckligt med pengar till det basalt viktiga i livet. En skälig och människovärdig inkomst också om man blir sjuk eller arbetslös.

Jag vill leva i ett Sverige där ensamstående utförsäkrade mammor slipper gå till kyrkan eller välgörenhetsorganisationer för att be om pengar till mat till sig själva och barnen. Vilket bland annat många diakoner i kyrkan vittnat om de senaste åren är vanligt i Sverige idag.

Trygga barn blir trygga vuxna som skapar trygga samhällen.

Alla barn har rätten att få leva i trygghet.

Det är politikernas mest viktiga uppgift att skapa förutsättningar för ett samhälle tryggt för alla.

Också för de osynliga barnen.

Nu är det knappt tre veckor kvar till valet.

Jag räknar dagarna.

Jag vill en förändring till en politik och ett samhälle där man tänker mer med hjärtat än med plånboken.

Det finns det som är mera värt än vilken budget som helst.

Det handlar om fördelningen av de pengar som finns i samhället.

Rättvisa.

Jämlikhet.

Solidaritet.

Medmänsklighet.

Minskade klyftor mellan människor. Och därmed också mellan barn.

Låt oss tillsammans bygga samhälle i stället för att rasera.

Lästips: "Nu räcker det med ökade klyftor" (Martin Mobergs betraktelser)



#svpol#val2014#socialpolitik 

Utförsäkringen del 3 - Svar från Socialdemokraterna

Här följer det sista inlägget i de totalt fyra inläggen som jag skrev förra våren i min blogg efter att ha ställt frågor kring utförsäkringen direkt till de olika riksdagspartierna.

Jag fick svar från samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. Att svara på medborgares frågor hör till en demokrati. Liksom att det är viktigt att man i en demokrati ställer frågor till makthavarna.

Jag fick påminna och vänta ett bra tag på svaret från Socialdemokraterna. Fast till sist kom det. Så här svarade de mig:


(Från min blogg 2013-05-29)

Så kom det då äntligen. Mailet med svaret från Socialdemokraterna på de frågor jag ställt till dem när det gäller systemet med utförsäkringen.

Frågan/frågorna som jag ställt till de olika riksdagspartierna är:

"Vill (politiskt parti) behålla systemet med utförsäkringar?

Om inte, när och hur kommer systemet med utförsäkringar att tas bort?"

Så här svarade Socialdemokraterna:

"Hej Anna-Karin
Tack för ditt mejl.
Vi vill ha en förutsägbar, modern och rättssäker sjukförsäkring. Vår utgångspunkt är att välfärden bygger på att alla som kan jobba också gör det. Arbetslivet måste vara så utformat att vi orkar arbeta ett helt arbetsliv och en trygg sjukförsäkring är en del av en fungerande arbetslinje. Trygga försäkringar bidrar också till tillväxten eftersom trygga människor vågar utbilda sig, byta arbete och starta företag.

Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete, och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Rehabiliteringen fungerar alldeles för dåligt. Vi vill satsa mer för att människor ska få snabbare och bättre rehabilitering. Arbetslivet måste utformas så att alla ges möjlighet att bidra. Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen som gör människor försäkringslösa. För att de allra flesta ska få ersättning för inkomstbortfallet om man skulle bli sjuk, vill vi höja taket i sjukförsäkringen. På sikt vill vi att taket ska vara tio prisbasbelopp. Som ett första steg vill vi höja taket till åtta prisbasbelopp. Vi vill också att ersättningen ska vara 80 procent under hela sjukdomsperioden.
Vänliga hälsningar
Socialdemokraterna
www.socialdemokraterna.se"


"Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen ...", det tolkar jag som att Socialdemokraterna vill ta bort systemet med utförsäkringar. 

Jag har dock inte fått svar på NÄR man ska göra det. 

Ändå visar svaren från Socialdemokraterna på vilken riktning de vill gå, tycker jag.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det tog så lång tid att få ett svar från Socialdemokraterna.

Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att svaret jag fick är undertecknat med "Socialdemokraterna" och att där inte finns något personnamn att hänvisa till om jag skulle vilja ställa fler frågor. 

Det parti som fortfarande inte svarat mig nu är Sverigedemokraterna.

Vill du läsa om vad de övriga riksdagspartierna svarade mig på mina frågor?

Här är länkarna dit:

"Utförsäkringarna - direkt fråga till de politiska partierna".

 "Utförsäkringen del 1 - Svar från de politiska partierna".

 "Utförsäkringen del 2 - svar från de politiska partierna".   



Demokrati och politik handlar om att ställa frågor och att få svar. Bland så mycket annat. 

Demokrati innebär att alla människor har samma värde. Både i teorin och i praktiken.

Det handlar framförallt om handling, om att förverkliga de visioner ett politiskt parti har.

Här är ett blogginlägg som tar upp ett av många bevis på hur Alliansen som idag har makten i sin hand, handlar när det gäller sjuka människor:

"Sjukreglerna kring psykisk ohälsa ska ses över".

Och här är mina tankar i Newsmill kring Alliansens senaste handling när det gäller de allt fler svenskar som drabbas av psykisk ohälsa (min artikel handlar om så mycket mer än rubriken säger. Mitt eget rubrikförslag var: "Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor"):

"Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt"




Lästips: 

"Klart Sverige kan bättre, än låta barnen uppleva skam" (Martin Mobergs betraktelser)

Partiledarutfrågningen - Fredrik Reinfeldt om sina vänner

Fredrik Reinfeldt har aldrig haft någon vän som varit långtidsarbetslös enligt honom själv i gårdagens partiledarutfrågning.

Kanske inte konstigt då om han har svårt att förstå den långtidsarbetslöses levnadsvillkor idag? Med försämringarna som alliansen beslutat om.

Jag undrar; har Fredrik Reinfeldt haft någon vän som varit utförsäkrad?
 
Annars kan han få bli vän med mig så ska jag berätta för honom hur det är. Jag sträcker ut min hand.

Jag ställde frågan om han har någon vän som har blivit utförsäkrad till honom inne hos SVT igår kväll efter debatten. Fast tyvärr var det en av frågorna som inte SVT hade plats för. Frågorna strömmade in till dem efter utfrågningen.

Efter att ha sett och lyssnat till debatten kan jag konstatera att vi lever i skilda världar till stor del, Reinfeldt och jag.

Om du mot förmodan läser min blogg, Fredrik Reinfeldt, så är du välkommen att bli min vän. 

Så kan vi försöka att förstå varandras tankar, du och jag.

Så här "dagen efter" utfrågningen, funderar jag kring varför Reinfeldt inte har någon vän som varit långtidsarbetslös. Det skulle jag vilja veta mera om. 

Vill han inte vara med människor som blir utan jobb? Är alla hans vänner företagare? Eller lever han i en skyddad värld där man fixar jobb åt varandra och varandras barn? Eller beror det på att han bor i Täby och inte på Råslätt i Jönköping? Eller var drar han gränsen för vem som är hans vän?

Det är många frågor som jag skulle vilja ställa till Fredrik Reinfeldt, känner jag. För att försöka förstå varför vi tänker så olika i många frågor.

Jag tänkte också igår kväll att där är en viktig skillnad i våra synsätt, mitt och Reinfeldts. Han uttrycker tydligt hela tiden att det är de som jobbar som ska ha det bra. De som jobbar och företagarna. Medan jag anser att såväl företagare som anställda, friska som sjuka, gamla som unga, människor i arbete och människor som är arbetssökande allesammans har rätten att ha det bra i ett samhälle. 

Vi behöver inte piskas och pressas till att vilja arbeta. En frisk människa vill i sig själv arbeta. Hon vill finnas med i ett sammanhang och känna att hon gör något meningsfullt. Hon vill ha en inkomst och känna sig självförsörjande. Faktum är att också en sjuk människa önskar att ha det så. Även om ohälsan kan göra den drömmen omöjlig. För alltid eller en period i en människas liv. Där är en väsentlig skillnad mellan min och Reinfeldts åsikter och också vår människosyn känner jag det som.

I övrigt tycker jag att det var trist att man från SVT:s sida inte lyfte frågan om utförsäkringarna. Rent ut sagt dåligt av redaktionen, anser jag. 

Publikens applåder stal minutrar från utfrågarna. Jag tycker inte att det skulle vara tillåtet att applådera under själva utfrågningen. Efteråt, ja. Fast inte under tiden. Det stör inte bara utfrågningen utan också tankegångarna hos lyssnarna. 


"Fred kan inte lösas med makt. Den kan bara uppnås med förståelse". (Albert Einstein)


Lästips: "Ikväll har du chansen, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)

"Reinfeldt känner ingen arbetslös" (Aftonbladet) 

"Vi har fått nog av hur sjuka behandlas" (Dagens Arena, Carina Wellton, Solrosuppropet)

"16.000 utförsäkrade spårlöst försvunna" (Dagens Arena)

"Tala mer politik, tala mer framtid, Löfvén" (Martin Mobergs betraktelser)



#bloggswe

#svpol#val14#socialpolitik

Av mig i Dagens Arena: "Valet 2014 handlar om att bygga ett starkt samhälle"

Idag publicerar Dagens Arena en debattartikel som jag har skrivit.

"Valet 2014 handlar om att bygga ett starkt samhälle"

Välkommen att läsa!


/Anna-Karin


Att titta på: Vetenskapens värld om vad som händer med ett samhälle där klyftorna ökar (SVT)



#bloggswe
#val14#socialpolitik#svpol

Dagens Arena: "Över 86.000 utförsäkrade" - Mångdubbelt fler påverkas

Fler än 86.000 människor har från 2008 fram till april 2014 utförsäkrats skriver Dagens Arena. Jag är en av dem. Att utförsäkra sjuka människor är inhumant och ovärdigt en demokrati. Alliansen är de ansvariga för att sjuka och ibland döende människor utförsäkrats och fortfarande utförsäkras också idag.

Jag har väntat länge på att den här frågan ska lyftas i valtider. Jag är glad att det sker i media nu. Ännu gladare känner jag mig om också oppositionspartierna lyfter frågan i valdebatten. Det är hög tid att göra det.

För varje dag fortsätter den här förnedringen, utförsäkringen, av sjuka, utsatta människor i Sverige. Människor som ibland är så svaga av sjukdom att de inte ens orkar tänka på att det är ett valår. Så svaga att de inte ens orkar ta sig till en vallokal för att rösta mot en politik som sänker dem ekonomiskt och hälsomässigt mer och mer för varje dag som går. Problem med ekonomi är enligt forskning en stark anledning till psykisk ohälsa. Så att sätta ekonomisk press på fysiskt sjuka kan tyvärr också leda till att man drabbas av psykisk ohälsa förutom fysisk. Det blir en ond spiral.

Något som man inte så ofta pratar om är att när en människa utförsäkras påverkar det också familj och vänner kring den utförsäkrade. Det skapar oro för ekonomin, negativ stress för de som bryr sig om den utförsäkrade. Inte minst för barnen till den utförsäkrade.

Av det skälet är det mångdubbelt fler än 86.000 människor som påverkats negativt av utförsäkringarna. Kanske till och med en av orsakerna till att allt fler människor mår psykiskt dåligt i Sverige idag, även om det är mina personliga reflektioner.

I samband med min utförsäkring, försvann också den avtalsförsäkring som jag haft tidigare som sjukskriven i tolv år. (Se min artikel i Sourze). När jag så småningom kom tillbaka i sjukförsäkringen igen, kom också beloppet från avtalsförsäkringen tillbaka. Fast inte retroaktivt för den tid som jag varit utförsäkrad. De pengarna förlorade jag för alltid. För så är reglerna som Alliansen skapat.

Äntligen lyfter man fram de utförsäkrade i valdebatten i media. Det är en så viktig fråga, kanske den mest viktiga av alla frågorna när det gäller vilket samhälle vi vill välja. Det handlar om människosynen. Om hur stora klyftor mellan människor vi vill sträva efter i ett samhälle. Det handlar om människovärdet.

Vem som helst kan bli sjuk. Våra barn och barnbarn kan bli sjuka.

Jag vill att när det händer ska man som människa och anhörig veta att den sjukförsäkring vi alla är med och betalar in pengar till, finns där som ett tillräckligt tryggt stöd för oss och våra anhöriga under en pressad och smärtsam period i livet. Så att när hälsan raserar, kan vi vila trygga i att vi har en ekonomi som är tillräcklig för att vi ska kunna ha ett värdigt liv och ha råd att bo kvar i våra hem. För att vi ska kunna bygga oss friska igen när det är möjligt. Att vi får den tid i lugn och ro som vår ohälsa kräver för att läka.

Sjukdom går inte att tidsbestämma. Den är individuell. Vi är människor. Inte robotar.

Utförsäkringarna trasar också sönder många relationer. Det i sin tur kan leda till separationer som skapar ännu mer negativ stress kring den sjuke.

Jag vill se en politik där man omgående skrotar utförsäkringarna. De har redan förstört för så många, skapat så mycket lidande och gör det fortfarande varje dag.

Nolltolerans för utförsäkringar.
 


Lästips:

"86.000 utförsäkrade visar Reinfeldts fiasko" (Aftonbladet, Daniel Swedin)

"86.000 utförsäkrade, Reinfeldt, 86.000..." (Martin Mobergs betraktelser)

"Sjukförsäkringsfrågan handlar om klass- och könsmakt" (Kjell Rautio, LO-bloggen)

"Det pågår en hetsjakt på oss sjuka" (Dagens Arena)

"Sjukförsäkringen borde vara valets stora fråga" (Dagens Arena)

"Fredrik Reinfeldts arbetslinje i praktiken - 86.000 utförsäkrade" (Alliansfritt Sverige)

"Dags stoppa hetsjakten på sjuka" (Martin Mobergs betraktelser)

"Monica Arvidsson (Tiden): Hårda sjukregler gör ingen friskare" (Dagens Arena)



#bloggswe
#val14#socialpolitik#svpol

#otillräcklig - Om stress och psykisk ohälsa i Aftonbladet

Idag startar en ny artikelserie i Aftonbladet; #otillräcklig. Uppmaningen är att våga tala med varandra om psykisk ohälsa. Den ohälsa som ökar mest i Sverige nu.

Vår strävan efter att prestera gör att vi riskerar att gå under som människor till sist. Om inte vi inser det i tid. Inser att vi kan ta bort det där o:et i otillräcklig. Inser att vi alla är tillräckliga så som vi är.

Jag ser fram mot den här artikelserien i Aftonbladet. Den är viktig. Inte minst för att minska fördomarna kring psykisk ohälsa. Också som ett försök att minska antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa, de sjukskrivningar som ökar mest av alla i Sverige just nu. Inte minst bland unga människor.

Jag själv lever idag med ökad stresskänslighet och ångest, panik som rester av min utmattning för 14 år sedan. Det är en lång väg att hamna i utmattning. En oftast lång väg tillbaka till ett tillräckligt bra liv. Det bästa är att förebygga. Att kunna förstå kroppens varningssignaler och göra de förändringar man behöver göra i sitt liv innan man snubblar över sig själv. 

Det som har hjälpt mig att läka samman igen efter min utmattning är framförallt skrivandet, inte minst här i min blogg. KBT-samtal (kognitiv beteendeterapi) där jag fått lära mig smärt- och stresshantering och att inte bli rädd när jag får ångest eller panikattacker. Yoga, meditation, mindfulness, andningsövningar, Qi-Gong och konditionsträning (så småningom) har också hjälpt mig mycket till att bli den jag är idag.

Ta hand om er.

#otillräcklig finns också på FB. Där kan man dela med sig av sina egna erfarenheter eller läsa det andra berättar om hur det är att leva med psykisk ohälsa.

"Vi måste tala mer om psykisk ohälsa"

"Vi tar strid mot tabut att prata om ångesten" (Jan Helin, Aftonbladet)

"Cecilia Forss: "Jag trodde att jag skulle gå under"

"#otillräcklig - En signal att stanna upp och fundera"




#otillräcklig

#bloggswe

Utförsäkringen - Svar från de politiska partierna, del 2

I det här och ett kommande inlägg finns fortsättningen på de svar jag fick från riksdagspartierna om var de står i frågan om utförsäkringarnas vara eller inte vara förra våren.

Dessutom, här hittar ni ett aktuellt lästips:

"Det var länge sedan vi hade en värdig sjukförsäkring" (Martin Mobergs betraktelser)


Nu till mitt inlägg om hur de olika partierna svarade mig när det gäller utförsäkringarna:

Det som hänt sedan förra gången jag bloggade om vad de olika riksdagspartierna svarat mig på min fråga till dem om systemet med utförsäkringarna är bland annat att Gustav Fridolin, Miljöpartiet, gillat min länk till mitt blogginlägg i sin logg i Facebook.

Oavsett vilket parti det handlar om så värdesätter jag att man får respons tillbaka som "vanlig människa" från en politiker. Det är viktigt i en demokrati.


Frågan/frågorna som jag ställt till de olika partierna är:

"Vill (politiskt parti) behålla systemet med utförsäkringar?

Om inte, när och hur kommer systemet med utförsäkringar att tas bort?"



Den 7 maj svarade Nya moderaterna mig så här via mail:

"Hej Anna-Karin och tack för ditt mejl.

Du kan läsa om vår inställning i frågan nedan:

http://www.regeringen.se/sb/d/13726/a/200261

Med vänlig hälsning,

Andreas

Väljarkontakter

OBS! svar kan ej skickas till denna adress, för att ställa ny fråga mejla till: info@moderat.se

nya moderaterna

Box 2080

103 12 Stockholm

08-676 80 00

www.moderat.se

info@moderat.se"

Länken som Nya moderaterna hänvisar mig till är en text till en debattartikel till DN den 27 september 2012. Alltså en cirka ett år gammal artikel. Där står det följande:

"Debattartikel

DN-debatt 27 september 2012
Ulf Kristersson, Socialförsäkringsminister

Sjukförsäkringsreformen var nödvändig och riktig

Nya siffror. För två och ett halvt år sedan lämnade 14.200 personer sjukförsäkringen. De hade nått den så kallade bortre gränsen för sjukpenning. I dag är nästan 3.500 av dem tillbaka i arbetslivet. Med de gamla reglerna skulle de ha förblivit sjukskrivna, skriver socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).

Jag är övertygad om att sjukförsäkringsreformen som genomfördes 2008 var viktig och riktig. Reformen var nödvändig eftersom alldeles för många var sjukskrivna orimligt länge och slogs ut permanent i förtidspension. Den stod upp för den urgamla svenska arbetslinjen: Den som kan arbeta och försörja sig själv ska också göra det. Bara så får vi resurser att stötta dem som inte kan arbeta.

Nu fyra år senare finns sammanställd kunskap som också i siffror visar att sjukförsäkringsreformen fungerar och har gett långsiktigt goda resultat.
Den gamla sjukförsäkringens allvarligaste brist var att den saknade tidsgränser för hur länge man kunde få sjukpenning. Sjukskrivningar drog ut på tiden och försämrade rehabiliteringsmöjligheterna. Kärnan i reformen är fasta tidsgränser för prövning av arbetsförmågan.
I "rehabiliteringskedjan" ligger den viktigaste gränsen vid ett halvårs sjukskrivning. Då prövas förmågan att trots hinder i nuvarande arbete i stället jobba med något helt annat. Den längsta tiden man normalt kan få sjukpenning är två och ett halvt år. Därefter utreds arbetsförmågan hos Arbetsförmedlingen. Om man fortfarande inte kan arbeta, får man återvända till Försäkringskassan med sjukpenning.
Nu i dagarna kommer de första personerna att för andra gången nå den bortre gränsen för sjukpenning. De lämnade sjukförsäkringen i början av 2010 och återvände efter en tid hos Arbetsförmedlingen. De har sedan varit sjukskrivna i två och ett halvt år och nu väntar en andra arbetslivsintroduktion. Under hösten och vintern kommer cirka 2.000 personer att lämna sjukförsäkringen för andra gången.
Detta kommer säkert på sina håll att kritiseras som "meningslös rundgång", men min bild är den motsatta. Att så pass få personer lämnar sjukförsäkringen en andra gång är en framgång. Att inte ge upp hoppet om människors arbetsförmåga bara för att de varit borta länge från arbetsmarknaden är att visa respekt för hur tuff resan tillbaka är.
De 2.000 som nu lämnar för andra gången är en liten minoritet av den större grupp som lämnade sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010. Socialdepartementet presenterar i dag en analys där vi har samlat vad vi vet om de totalt 14.200 människor som för två och ett halvt år sedan lämnade sjukförsäkringen. Man slås då av att hälften av dem inte längre finns i sjukförsäkringen alls, varken som sjukskrivna eller med förtidspension. Anmärkningsvärt många arbetar. Enligt Arbetsförmedlingen arbetade i maj 2012 knappt 3.500 personer som har deltagit i arbetslivsintroduktionen.
Försäkringskassan har nyligen studerat inkomsterna under 2010 för den gruppen och det visar sig att redan under det allra första året var de samlade arbetsinkomsterna 50 procent högre än under året innan de lämnade sjukförsäkringen. Fler hade alltså arbetsinkomster och den genomsnittliga inkomsten var högre. Särskilt intressant är att bland dem som valt att inte gå till arbetslivsintroduktionen hade mer än var tredje en arbetsinkomst på över 200.000 kronor.
Utöver de som har kommit tillbaka till arbete är ännu fler nu närmare arbetsmarknaden. Det handlar om drygt 4 100 personer som studerar, är i arbetsmarknadspolitiska program eller är öppet arbetssökande. Och tvärtemot vad som ibland sägs, visar studier från både Försäkringskassan och SKL att bara 1-2 procent av dem som lämnat sjukförsäkringen har blivit beroende av socialbidrag.
Den andra hälften av de 14.200 har på olika sätt återvänt till sjukförsäkringen. De har antingen åter fått sjukpenning eller nu beviljats förtidspension. Men gruppen återvändare minskar över tid. Att en gång ha återvänt till sjukförsäkringen betyder inte att vägen till arbete är stängd för gott. Av alla som har återvänt är det bara 2.000 personer som nu lämnar sjukförsäkringen en andra gång. De andra har antingen avslutat sina sjukfall inom tidsgränserna eller fått förtidspension. Faktum är att nästan hälften av de återvändare som lämnar sjukpenningen gör det av andra skäl än förtidspension.
Nu är detta personer som i snitt har varit borta från arbetsmarknaden i 11 år. Efter så lång tid går det inte snabbt att komma tillbaka. Men sjukförsäkringen är inte längre en välfärdspolitisk återvändsgränd.
Av de totalt 65.000 som sedan reformen har nått den bortre tidsgränsen har över hälften - 35.000 - helt lämnat sjukförsäkringen. Många har återgått i arbete men alla har påbörjat den mödosamma vägen tillbaka. Med de gamla reglerna skulle de ha förblivit sjukskrivna. Många har fått kämpa hårt för att bryta denna passivisering.
I början av 2000-talet ökade sjukfrånvaron i Sverige till en av världens högsta. Mediantiderna för sjukskrivningar var i samtliga dia­gnosgrupper, från depressioner till benbrott, oförklarligt längre än i jämförbara länder. Var åttonde person i arbetsför ålder - över en halv miljon svenskar - hade förtidspension. Detta äventyrade Sveriges långsiktiga möjligheter att ge stöd till dem som bäst behöver det.
Det är svårt att genomföra stora sociala reformer som berör många människor. Några riskerar att hamna i kläm och det är viktigt att vara lyhörd. Men med sjukförsäkringens framgångar som grund är det nu hög tid för Sverige att ta sig an nya utmaningar:
Varför ökar den psykiska ohälsan så kraftigt, inte minst bland unga? Varför är kvinnor betydligt mer sjukskrivna än män? Och vad kan vi göra för att barn i familjer med långa sjukskrivningar inte själva ska växa upp till ett liv i utanförskap? Det råder ingen brist på stora framtidsuppgifter för oss som arbetar med svensk välfärdspolitik.

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister (M)"



Folkpartiet skickade jag ett nytt mail till och bad om ett rakt ja eller nej på min fråga till dem efter deras luddiga svar till mig. Den 8 maj fick jag svar från dem via mail:

"Natalia Rylander

MAY 08, 2013  |  10:09AM CEST

Hej Anna-Karin,

Jo, vi vill ha kvar gränsen för när man blir omförsäkrad. Däremot finns naturligtvis möjligheten för dem som är väldigt sjuka att stanna kvar i sjukförsäkringen. Viktigt också att tydliggöra är att Arbetsförmedlingen ska anpassa den verksamhet som man har under arbetslivsintroduktionen till den omförsäkrades hälsotillstånd. Många är oroliga för de fasta tidsgränserna, men för de flesta har det varit viktigt med dessa hållpunkter. Tidigare kunde sjukförsäkringen bara löpa på utan att vare sig arbetsgivare, försäkringskassan eller den sjukskrivne behövde fundera på hur situationen skulle kunna lösas. Därför är vi postiva till dem. Dessutom är det också vanligt att man efter genomgången arbetslivsintroduktion går tillbaka till sjukförsäkringen. Det ska, tycker vi, inte ses som ett misslyckande. Alla måste ges den tid de behöver för rehabilitering och tillfrisknande.

Med vänliga hälsningar
Natalia Rylander
Politisk Sekreterare (FP)
_________________________________
Folkpartiet liberalernas riksdagskansli
Riksdagen, 100 12 Stockholm"

I och med det här svaret ändrar jag min tolkning i förra blogginlägget till att också Folkpartiet är för systemet med utförsäkringarna.

Och att Nya moderaterna säger ja till systemet med utförsäkringarna är tydligt.


Från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har jag, trots påminnelse, inte fått något svar. Det är mycket dåligt tycker jag av riksdagspartier.

Fast att inte få ett svar är också ett svar för mig. Det säger något om den som man har ställt frågan till.

Fortsättning följer eventuellt.

Se även:

"Utförsäkringarna måste bort!" (Dagens Arena)

"Kjell Rautio, LO: Sjukförsäkringsfrågan är brännhet!" (Dagens Arena)

"Sjukförsäkringen har blivit ett hån" (Aftonbladet)

"Var finns solidariteten?" (Dagens ETC)

"Jonas utförsäkrades trots att han var sjuk - fick leva på 3500 kronor" (Nyheter P4 Sjuhärad)

"Färre nekas sjukersättning" (DN)

"... Agenda om det som sades och inte sades om Vi och dom Sverige 2013" (Martin Mobergs betraktelser)

"Sjukt och cyniskt ... " (Martin Mobergs betraktelser)

"Börserna stiger med nya rekord" (Sveriges Radio)