Det är när jag ser tiggerskan utanför Ikea som i stället för att som förut sitta med nedböjt huvud och hopsjunken, spricka upp i ett varmt leende mot alla människor som passerar förbi och glatt säga "hej, hej" till dem, som jag känner hopp.
I Jönköping har kyrkorna gått samman för att hjälpa tiggarna. Pingstkyrkan har öppnat sina dörrar för de romska tiggarna. De tiggare som kommit hit till kommunen får frukost, möjlighet att duscha och att tvätta kläder. Kanske är det ett resultat av det som jag ser nu. Jag vet inte. Fast jag funderar.
I den unga kvinnans pappersmugg ligger där redan pengar när jag böjer mig ned till henne. "Hej, hej", säger hon och vi ser varandra in i ögonen och ler mot varandra och jag säger "hej, hej" tillbaka till henne som att vi känner varandra sedan förut. Som att vi är gamla vänner till varandra.
På sätt och vis är vi det, hon och jag. Därför att en gång var jag den som behövde andras/samhällets hjälp. Tillfälligt. Som barn. Jag glömmer aldrig hur det var. Jag känner samhörighet med de människor som har det svårt. Ända in i hjärteroten. Vi vet hur tufft livet kan vara, både hon och jag.
Hon visar ingen skam längre, den unga kvinnan utanför Ikea.
Hon gör mig glad när jag ser henne.
Jag blir glad när jag ser att där är andra människor som säger "hej, hej" till henne, i stället för att vända bort huvudet från henne som jag sett så många gånger förut.
Jag ser att något har hänt i min stad.
Jag ser att människor har börjat möta tiggerskans blick.
Jag ser människors hjärtan (och plånböcker) öppna sig.
Det är mäktigt.
Det ger mig hopp.
Förändring ÄR möjlig.
Genom kunskap kan vi mota bort rädslan inför det okända.
I stället för att förbjuda människor att tigga, att visa sin fattigdom.
Vi kan synliggöra i stället för att dölja.
Hitta sätt att tillfälligt stötta den som behöver hjälp.
Det är medmänskligheten som är vägen.
Att kunna se mig själv i den andra människan.
Inse att den andra kunde varit jag.
#bloggswe
torsdag 28 augusti 2014
Välfärdsmanifestationen 2014, 30 augusti kl 12-14.30, Sergels torg, Stockholm
Nu på lördag den 30 augusti 2014 ca klockan 12-14.30 pågår Välfärdsmanifestationen på Sergels Torg i Stockholm.
Välfärdsmanifestationen står för bra generell välfärd för alla oavsett bakgrund. Det är en partipolitiskt obunden grupp som ordnar manifestationer varje år för de utsatta i vårt samhälle.
Bland andra Sven Wollter, Nike Merkelius Nike & Röda Orkestern, Hangovers, Dag Larsson, (S) oppositionsråd Stockholms läns landsting, Bengt Sandberg, Fastighetsanställdas förbund/ordförande LO-distrikt Stockholm, Peter Kennerfalk, 6F fackpolitiskt ansvarig, Johnny Nadérus, SEKO med flera kommer att medverka under Välfärdsmanifestationen.
Öppningstal och Avslutningstal - Therese Rajaniemi, Välfärdsmanifestationen.
Mer information om eventet Välfärdsmanifestationen hittar du på Facebook.
Flera av dem som står bakom Välfärdsmanifestationen är mina vänner i Facebook. Jag beundrar deras engagemang, att de bryr sig om alla i stället för bara om sig själva. Jag vill gärna stötta dem på det sätt som jag kan; genom att blogga om det de gör.
Tack till alla er som jobbar för utsatta grupper i vårt samhälle. Ni behövs idag. Mer än någonsin.
Jag har en dröm precis som Martin Luther King en gång hade.
Jag har en dröm... att manifestationer som Välfärdsmanifestationen en dag inte längre kommer att behöva finnas.
Jag har en dröm... om ett samhälle där ingen människa känner sig utsatt, utstött, fattig eller utanför.
Jag har en dröm... om ett medmänskligt samhälle för alla.
Det finns bara ett sätt att nå min dröm.
Tillsammans.
Nuvarande nätverk/organisatörer som samverkar:
SLUSSA
Solrosuppropet.se
Folkkampanjen för Gemensam Välfärd
6F – de sex fackförbunden m. Katalysator.
RESURS
FEDERATIONEN
Sociala Medborgargardet för alla rätt till Social trygghet
Dags – För Ny reform – nytt pensionssystem
Folkstorm mot Sociala försämringar
Nollvision i Vården
Utrota fattigdom – inte dom fattiga
Folkrörelsen mot Ekonomisk Utslagning
#bloggswe#svpol#val2014#socialpolitik
onsdag 27 augusti 2014
P1 Tendens om ekonomiska vinnare och förlorare
P1 Tendens handlade idag om den förändring som skett i vårt samhälle de senaste 30-40 åren. Om hur synen på vinnare och förlorare förändrats till att den som är en "förlorare" får skylla sig själv.
I programmet intervjuar man dels en man som gett ut en bok med råd om hur man blir miljonär. Han menar att alla människor "som lägger manken till" kan bli ekonomiskt rika. Det handlar om att spara, att köpa sig ett eget boende, att satsa på aktier, anser han.
Sedan intervjuar journalisten i P1 Tendens en sjukskriven kvinna med små ekonomiska möjligheter. Kvinnan är född med ett genetiskt funktionshinder. Har två högskoleutbildningar, dels till civilingenjör och dels till förskolelärare. Fast när hon hamnar i arbete klarar hon inte den press som finns där. Hon blir sjuk och sjukskriven med allt vad det innebär.
Med inställningen att man får skylla sig själv för hur man har det, om man är sjuk eller utan arbete eller fattig, så behöver man inte heller bry sig om hur andra har det, är en av tankarna i programmet. Det är enligt mig en feg väg att gå för oss människor. Att inte våga se det mörker som finns för många av invånarna i Sverige. Att låta bli att göra något åt det. Att påstå att allt är individens "fel".
När vi i själva verket kan välja att se oss själva som många individer i ett gemensamt samhälle där vi alla blir vinnare på att ta hand om och lyfta varandra.
Att vi alla blir vinnare när vi tillåter varandra att prestera efter vars och ens förmåga och inte låter pengarna styra människan. Utan i stället hjärtat.
Ett hörvärt program som ger många tankar.
Lästips:
"LO: Svenskar riktar kritik mot sjukregler" (Expressen)
"Sjukförsäkringen, ett allt tydligare irritationsmoment" (Martin Mobergs betraktelser)
#bloggswe#val2014#socialpolitik#svpol
I programmet intervjuar man dels en man som gett ut en bok med råd om hur man blir miljonär. Han menar att alla människor "som lägger manken till" kan bli ekonomiskt rika. Det handlar om att spara, att köpa sig ett eget boende, att satsa på aktier, anser han.
Sedan intervjuar journalisten i P1 Tendens en sjukskriven kvinna med små ekonomiska möjligheter. Kvinnan är född med ett genetiskt funktionshinder. Har två högskoleutbildningar, dels till civilingenjör och dels till förskolelärare. Fast när hon hamnar i arbete klarar hon inte den press som finns där. Hon blir sjuk och sjukskriven med allt vad det innebär.
Med inställningen att man får skylla sig själv för hur man har det, om man är sjuk eller utan arbete eller fattig, så behöver man inte heller bry sig om hur andra har det, är en av tankarna i programmet. Det är enligt mig en feg väg att gå för oss människor. Att inte våga se det mörker som finns för många av invånarna i Sverige. Att låta bli att göra något åt det. Att påstå att allt är individens "fel".
När vi i själva verket kan välja att se oss själva som många individer i ett gemensamt samhälle där vi alla blir vinnare på att ta hand om och lyfta varandra.
Att vi alla blir vinnare när vi tillåter varandra att prestera efter vars och ens förmåga och inte låter pengarna styra människan. Utan i stället hjärtat.
Ett hörvärt program som ger många tankar.
Lästips:
"LO: Svenskar riktar kritik mot sjukregler" (Expressen)
"Sjukförsäkringen, ett allt tydligare irritationsmoment" (Martin Mobergs betraktelser)
#bloggswe#val2014#socialpolitik#svpol
Rosen The Survivor
Minns ni den lilla krukrosen som jag hittade i en lövhög i trädgården tidigt i våras? Där låg den friskt grön. Fast att jag slängt den där och trodde att den skulle bli till jord i stället för till en ros.
Förundrad tog jag upp den lilla rosen, höll den i mina händer och gav den namnet "The Survivor", överlevaren.
Så här såg den ut när jag planterat den i ny kruka och gett den ny jord i våras:
Den var från början en liten krukros som jag köpte billigt i en mataffär. Den trivdes aldrig utomhus förra sommaren. Bladen blev gråaktiga. Blomknopparna torkade och slog inte ut. Den satte inte många knoppar.
Jag hade gett upp hoppet om den. Tänkte att den skulle få bli till jord i lövhögen under vintern i stället och slängde den där.
Fast så fel jag hade.
En hel lång om än mild vinter överlevde krukrosen.
När den fick bra jord att växa i, skydd mot regn och blåst, värme från solen och mycket ljus i uterummet, visade den en helt ny sida av sig själv. Den blommade upp. Satte mängder med rosa knoppar som blommade länge. Den blommade inte bara upp en gång. Utan hela två gånger.
Jag fick plantera om den en gång till i sommar. I en ännu större kruka. Med ännu mera bra jord.
Idag, den 28 augusti, är den cirka en halv meter hög. Full av knoppar. En del på väg att slå ut. En del i blom.
Den här hösten tänker jag inte slänga den på lövhögen.
Rosen lärde mig en läxa.
Jag ska i stället fortsätta att vårda den mycket ömt.
I förundran tappar jag andan inför hur det liv som får växa i rätt jord, på rätt plats skyddad för alltför kalla och hårda vindar, får vatten, näring, omsorg och omtanke, kan växa sig så stor, så stark, så vacker.
Det skulle ju vara konstigt om inte samma regel gäller också för oss människor.
Liv som liv.
Vi behöver ta hand om varandra för att vi ska växa till full blomning.
Istället för att tappa tron på varandra och slänga ut en del av oss i kylan. Utlämnade åt vårt eget öde.
Jag tror att det bor en ros redo att spricka ut i var och en av oss.
Maskros.
Likaväl som krukros.
Lästips: "Inte vart det direkt klarare, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)
#bloggswe
Förundrad tog jag upp den lilla rosen, höll den i mina händer och gav den namnet "The Survivor", överlevaren.
Så här såg den ut när jag planterat den i ny kruka och gett den ny jord i våras:
Den var från början en liten krukros som jag köpte billigt i en mataffär. Den trivdes aldrig utomhus förra sommaren. Bladen blev gråaktiga. Blomknopparna torkade och slog inte ut. Den satte inte många knoppar.
Jag hade gett upp hoppet om den. Tänkte att den skulle få bli till jord i lövhögen under vintern i stället och slängde den där.
Fast så fel jag hade.
En hel lång om än mild vinter överlevde krukrosen.
När den fick bra jord att växa i, skydd mot regn och blåst, värme från solen och mycket ljus i uterummet, visade den en helt ny sida av sig själv. Den blommade upp. Satte mängder med rosa knoppar som blommade länge. Den blommade inte bara upp en gång. Utan hela två gånger.
Jag fick plantera om den en gång till i sommar. I en ännu större kruka. Med ännu mera bra jord.
Idag, den 28 augusti, är den cirka en halv meter hög. Full av knoppar. En del på väg att slå ut. En del i blom.
Den här hösten tänker jag inte slänga den på lövhögen.
Rosen lärde mig en läxa.
Jag ska i stället fortsätta att vårda den mycket ömt.
I förundran tappar jag andan inför hur det liv som får växa i rätt jord, på rätt plats skyddad för alltför kalla och hårda vindar, får vatten, näring, omsorg och omtanke, kan växa sig så stor, så stark, så vacker.
Det skulle ju vara konstigt om inte samma regel gäller också för oss människor.
Liv som liv.
Vi behöver ta hand om varandra för att vi ska växa till full blomning.
Istället för att tappa tron på varandra och slänga ut en del av oss i kylan. Utlämnade åt vårt eget öde.
Jag tror att det bor en ros redo att spricka ut i var och en av oss.
Maskros.
Likaväl som krukros.
Lästips: "Inte vart det direkt klarare, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)
#bloggswe
måndag 25 augusti 2014
Barnen till de utförsäkrade, arbetslösa, sjuka och vräkta i alliansens Sverige
Det är så lätt att glömma de som inte har en röst. De som inte syns eller hörs. Till exempel barnen till många av de 86.000 utförsäkrade och sjuka så här långt under alliansens styre i Sverige.
Eller de 3.700 barn som vräkts i Sverige sedan 2007 trots "nollvisionen" på papper som barn- och äldreministern Maria Larsson, KD, skapade då.
Det är så lätt att glömma de osynliga.
Det är så lätt att glömma barnen.
Så länge det finns barn i Sverige som vräks, så länge finns här också barnfattigdom. Jag ryser när jag föreställer mig de tusentals barn som fått uppleva en vräkning sedan 2007. Vilka minnen bär de på resten av sina liv? Vilka bilder dyker upp i deras drömmar om nätterna? Hur mår de inuti sig just nu? En vräkning kan sätta spår i ett barn för resten av dess liv. Det är ett trauma, något som är omöjligt att förstå för ett barn.
Inget barn ska någonsin behöva uppleva en vräkning från sitt hem. Ändå har 3.700 barn i Sverige upplevt det sedan 2007. Det finns inga ursäkter för ett enda av de barnen som vräkts. Det måste gå att lösa på ett annat och humanare sätt när en familj hamnat i en så knepig situation att man beslutar om en vräkning.
Sedan tänker jag på barnen till de 86.000 utförsäkrade och till de långtidssjukskrivna. Hur många kan de vara? Hur har de det när mamma eller pappa först blir sjuk och sedan pressas ytterligare med att utförsäkras? Hur påverkas barnen av den negativa stress som den utförsäkrade föräldern lever med?
Det är så lätt att glömma de osynliga barnen. Vem räknar dem? Vem frågar dem?
Hur påverkas man som barn av att se sin förälder kämpa, trots sjukdom, för att få ekonomin att gå ihop? Hur mår man som barn inuti när kylskåpet är tomt? Hur stor växer sig klumpen i magen innan man brister? Hur länge orkar man bära sin aggressivitet, sin förtvivlan inuti sig innan den tar sig andra uttryck? Hur stort vuxenansvar tar man på sina barnaaxlar?
Alla barn är allas våra barn.
Jag vill leva i ett Sverige där varje förälder känner trygghet i att, oavsett hälsa eller ohälsa, oavsett arbete eller arbetslöshet, så finns där tillräckligt med pengar till det basalt viktiga i livet. En skälig och människovärdig inkomst också om man blir sjuk eller arbetslös.
Jag vill leva i ett Sverige där ensamstående utförsäkrade mammor slipper gå till kyrkan eller välgörenhetsorganisationer för att be om pengar till mat till sig själva och barnen. Vilket bland annat många diakoner i kyrkan vittnat om de senaste åren är vanligt i Sverige idag.
Trygga barn blir trygga vuxna som skapar trygga samhällen.
Alla barn har rätten att få leva i trygghet.
Det är politikernas mest viktiga uppgift att skapa förutsättningar för ett samhälle tryggt för alla.
Också för de osynliga barnen.
Nu är det knappt tre veckor kvar till valet.
Jag räknar dagarna.
Jag vill en förändring till en politik och ett samhälle där man tänker mer med hjärtat än med plånboken.
Det finns det som är mera värt än vilken budget som helst.
Det handlar om fördelningen av de pengar som finns i samhället.
Rättvisa.
Jämlikhet.
Solidaritet.
Medmänsklighet.
Minskade klyftor mellan människor. Och därmed också mellan barn.
Låt oss tillsammans bygga samhälle i stället för att rasera.
Lästips: "Nu räcker det med ökade klyftor" (Martin Mobergs betraktelser)
#svpol#val2014#socialpolitik
Eller de 3.700 barn som vräkts i Sverige sedan 2007 trots "nollvisionen" på papper som barn- och äldreministern Maria Larsson, KD, skapade då.
Det är så lätt att glömma de osynliga.
Det är så lätt att glömma barnen.
Så länge det finns barn i Sverige som vräks, så länge finns här också barnfattigdom. Jag ryser när jag föreställer mig de tusentals barn som fått uppleva en vräkning sedan 2007. Vilka minnen bär de på resten av sina liv? Vilka bilder dyker upp i deras drömmar om nätterna? Hur mår de inuti sig just nu? En vräkning kan sätta spår i ett barn för resten av dess liv. Det är ett trauma, något som är omöjligt att förstå för ett barn.
Inget barn ska någonsin behöva uppleva en vräkning från sitt hem. Ändå har 3.700 barn i Sverige upplevt det sedan 2007. Det finns inga ursäkter för ett enda av de barnen som vräkts. Det måste gå att lösa på ett annat och humanare sätt när en familj hamnat i en så knepig situation att man beslutar om en vräkning.
Sedan tänker jag på barnen till de 86.000 utförsäkrade och till de långtidssjukskrivna. Hur många kan de vara? Hur har de det när mamma eller pappa först blir sjuk och sedan pressas ytterligare med att utförsäkras? Hur påverkas barnen av den negativa stress som den utförsäkrade föräldern lever med?
Det är så lätt att glömma de osynliga barnen. Vem räknar dem? Vem frågar dem?
Hur påverkas man som barn av att se sin förälder kämpa, trots sjukdom, för att få ekonomin att gå ihop? Hur mår man som barn inuti när kylskåpet är tomt? Hur stor växer sig klumpen i magen innan man brister? Hur länge orkar man bära sin aggressivitet, sin förtvivlan inuti sig innan den tar sig andra uttryck? Hur stort vuxenansvar tar man på sina barnaaxlar?
Alla barn är allas våra barn.
Jag vill leva i ett Sverige där varje förälder känner trygghet i att, oavsett hälsa eller ohälsa, oavsett arbete eller arbetslöshet, så finns där tillräckligt med pengar till det basalt viktiga i livet. En skälig och människovärdig inkomst också om man blir sjuk eller arbetslös.
Jag vill leva i ett Sverige där ensamstående utförsäkrade mammor slipper gå till kyrkan eller välgörenhetsorganisationer för att be om pengar till mat till sig själva och barnen. Vilket bland annat många diakoner i kyrkan vittnat om de senaste åren är vanligt i Sverige idag.
Trygga barn blir trygga vuxna som skapar trygga samhällen.
Alla barn har rätten att få leva i trygghet.
Det är politikernas mest viktiga uppgift att skapa förutsättningar för ett samhälle tryggt för alla.
Också för de osynliga barnen.
Nu är det knappt tre veckor kvar till valet.
Jag räknar dagarna.
Jag vill en förändring till en politik och ett samhälle där man tänker mer med hjärtat än med plånboken.
Det finns det som är mera värt än vilken budget som helst.
Det handlar om fördelningen av de pengar som finns i samhället.
Rättvisa.
Jämlikhet.
Solidaritet.
Medmänsklighet.
Minskade klyftor mellan människor. Och därmed också mellan barn.
Låt oss tillsammans bygga samhälle i stället för att rasera.
Lästips: "Nu räcker det med ökade klyftor" (Martin Mobergs betraktelser)
#svpol#val2014#socialpolitik
söndag 24 augusti 2014
Utförsäkringen del 3 - Svar från Socialdemokraterna
Här följer det sista inlägget i de totalt fyra inläggen som jag skrev förra våren i min blogg efter att ha ställt frågor kring utförsäkringen direkt till de olika riksdagspartierna.
Jag fick svar från samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. Att svara på medborgares frågor hör till en demokrati. Liksom att det är viktigt att man i en demokrati ställer frågor till makthavarna.
Jag fick påminna och vänta ett bra tag på svaret från Socialdemokraterna. Fast till sist kom det. Så här svarade de mig:
(Från min blogg 2013-05-29)
Så kom det då äntligen. Mailet med svaret från Socialdemokraterna på de frågor jag ställt till dem när det gäller systemet med utförsäkringen.
Frågan/frågorna som jag ställt till de olika riksdagspartierna är:
"Vill (politiskt parti) behålla systemet med utförsäkringar?
Om inte, när och hur kommer systemet med utförsäkringar att tas bort?"
Så här svarade Socialdemokraterna:
"Hej Anna-Karin
Tack för ditt mejl.
Vi vill ha en förutsägbar, modern och rättssäker sjukförsäkring. Vår utgångspunkt är att välfärden bygger på att alla som kan jobba också gör det. Arbetslivet måste vara så utformat att vi orkar arbeta ett helt arbetsliv och en trygg sjukförsäkring är en del av en fungerande arbetslinje. Trygga försäkringar bidrar också till tillväxten eftersom trygga människor vågar utbilda sig, byta arbete och starta företag.
Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete, och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Rehabiliteringen fungerar alldeles för dåligt. Vi vill satsa mer för att människor ska få snabbare och bättre rehabilitering. Arbetslivet måste utformas så att alla ges möjlighet att bidra. Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen som gör människor försäkringslösa. För att de allra flesta ska få ersättning för inkomstbortfallet om man skulle bli sjuk, vill vi höja taket i sjukförsäkringen. På sikt vill vi att taket ska vara tio prisbasbelopp. Som ett första steg vill vi höja taket till åtta prisbasbelopp. Vi vill också att ersättningen ska vara 80 procent under hela sjukdomsperioden.
Vänliga hälsningar
Socialdemokraterna
www.socialdemokraterna.se"
"Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen ...", det tolkar jag som att Socialdemokraterna vill ta bort systemet med utförsäkringar.
Jag har dock inte fått svar på NÄR man ska göra det.
Ändå visar svaren från Socialdemokraterna på vilken riktning de vill gå, tycker jag.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det tog så lång tid att få ett svar från Socialdemokraterna.
Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att svaret jag fick är undertecknat med "Socialdemokraterna" och att där inte finns något personnamn att hänvisa till om jag skulle vilja ställa fler frågor.
Det parti som fortfarande inte svarat mig nu är Sverigedemokraterna.
Vill du läsa om vad de övriga riksdagspartierna svarade mig på mina frågor?
Här är länkarna dit:
"Utförsäkringarna - direkt fråga till de politiska partierna".
"Utförsäkringen del 1 - Svar från de politiska partierna".
"Utförsäkringen del 2 - svar från de politiska partierna".
Demokrati och politik handlar om att ställa frågor och att få svar. Bland så mycket annat.
Demokrati innebär att alla människor har samma värde. Både i teorin och i praktiken.
Det handlar framförallt om handling, om att förverkliga de visioner ett politiskt parti har.
Här är ett blogginlägg som tar upp ett av många bevis på hur Alliansen som idag har makten i sin hand, handlar när det gäller sjuka människor:
"Sjukreglerna kring psykisk ohälsa ska ses över".
Och här är mina tankar i Newsmill kring Alliansens senaste handling när det gäller de allt fler svenskar som drabbas av psykisk ohälsa (min artikel handlar om så mycket mer än rubriken säger. Mitt eget rubrikförslag var: "Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor"):
"Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt"
Lästips:
"Klart Sverige kan bättre, än låta barnen uppleva skam" (Martin Mobergs betraktelser)
Jag fick svar från samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. Att svara på medborgares frågor hör till en demokrati. Liksom att det är viktigt att man i en demokrati ställer frågor till makthavarna.
Jag fick påminna och vänta ett bra tag på svaret från Socialdemokraterna. Fast till sist kom det. Så här svarade de mig:
(Från min blogg 2013-05-29)
Så kom det då äntligen. Mailet med svaret från Socialdemokraterna på de frågor jag ställt till dem när det gäller systemet med utförsäkringen.
Frågan/frågorna som jag ställt till de olika riksdagspartierna är:
"Vill (politiskt parti) behålla systemet med utförsäkringar?
Om inte, när och hur kommer systemet med utförsäkringar att tas bort?"
Så här svarade Socialdemokraterna:
"Hej Anna-Karin
Tack för ditt mejl.
Vi vill ha en förutsägbar, modern och rättssäker sjukförsäkring. Vår utgångspunkt är att välfärden bygger på att alla som kan jobba också gör det. Arbetslivet måste vara så utformat att vi orkar arbeta ett helt arbetsliv och en trygg sjukförsäkring är en del av en fungerande arbetslinje. Trygga försäkringar bidrar också till tillväxten eftersom trygga människor vågar utbilda sig, byta arbete och starta företag.
Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete, och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Rehabiliteringen fungerar alldeles för dåligt. Vi vill satsa mer för att människor ska få snabbare och bättre rehabilitering. Arbetslivet måste utformas så att alla ges möjlighet att bidra. Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen som gör människor försäkringslösa. För att de allra flesta ska få ersättning för inkomstbortfallet om man skulle bli sjuk, vill vi höja taket i sjukförsäkringen. På sikt vill vi att taket ska vara tio prisbasbelopp. Som ett första steg vill vi höja taket till åtta prisbasbelopp. Vi vill också att ersättningen ska vara 80 procent under hela sjukdomsperioden.
Vänliga hälsningar
Socialdemokraterna
www.socialdemokraterna.se"
"Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen ...", det tolkar jag som att Socialdemokraterna vill ta bort systemet med utförsäkringar.
Jag har dock inte fått svar på NÄR man ska göra det.
Ändå visar svaren från Socialdemokraterna på vilken riktning de vill gå, tycker jag.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det tog så lång tid att få ett svar från Socialdemokraterna.
Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att svaret jag fick är undertecknat med "Socialdemokraterna" och att där inte finns något personnamn att hänvisa till om jag skulle vilja ställa fler frågor.
Det parti som fortfarande inte svarat mig nu är Sverigedemokraterna.
Vill du läsa om vad de övriga riksdagspartierna svarade mig på mina frågor?
Här är länkarna dit:
"Utförsäkringarna - direkt fråga till de politiska partierna".
"Utförsäkringen del 1 - Svar från de politiska partierna".
"Utförsäkringen del 2 - svar från de politiska partierna".
Demokrati och politik handlar om att ställa frågor och att få svar. Bland så mycket annat.
Demokrati innebär att alla människor har samma värde. Både i teorin och i praktiken.
Det handlar framförallt om handling, om att förverkliga de visioner ett politiskt parti har.
Här är ett blogginlägg som tar upp ett av många bevis på hur Alliansen som idag har makten i sin hand, handlar när det gäller sjuka människor:
"Sjukreglerna kring psykisk ohälsa ska ses över".
Och här är mina tankar i Newsmill kring Alliansens senaste handling när det gäller de allt fler svenskar som drabbas av psykisk ohälsa (min artikel handlar om så mycket mer än rubriken säger. Mitt eget rubrikförslag var: "Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor"):
"Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt"
Lästips:
"Klart Sverige kan bättre, än låta barnen uppleva skam" (Martin Mobergs betraktelser)
fredag 22 augusti 2014
Partiledarutfrågningen - Fredrik Reinfeldt om sina vänner
Fredrik Reinfeldt har aldrig haft någon vän som varit långtidsarbetslös enligt honom själv i gårdagens partiledarutfrågning.
Kanske inte konstigt då om han har svårt att förstå den långtidsarbetslöses levnadsvillkor idag? Med försämringarna som alliansen beslutat om.
Jag undrar; har Fredrik Reinfeldt haft någon vän som varit utförsäkrad?
Annars kan han få bli vän med mig så ska jag berätta för honom hur det är. Jag sträcker ut min hand.
Jag ställde frågan om han har någon vän som har blivit utförsäkrad till honom inne hos SVT igår kväll efter debatten. Fast tyvärr var det en av frågorna som inte SVT hade plats för. Frågorna strömmade in till dem efter utfrågningen.
Efter att ha sett och lyssnat till debatten kan jag konstatera att vi lever i skilda världar till stor del, Reinfeldt och jag.
Om du mot förmodan läser min blogg, Fredrik Reinfeldt, så är du välkommen att bli min vän.
Så kan vi försöka att förstå varandras tankar, du och jag.
Så här "dagen efter" utfrågningen, funderar jag kring varför Reinfeldt inte har någon vän som varit långtidsarbetslös. Det skulle jag vilja veta mera om.
Vill han inte vara med människor som blir utan jobb? Är alla hans vänner företagare? Eller lever han i en skyddad värld där man fixar jobb åt varandra och varandras barn? Eller beror det på att han bor i Täby och inte på Råslätt i Jönköping? Eller var drar han gränsen för vem som är hans vän?
Det är många frågor som jag skulle vilja ställa till Fredrik Reinfeldt, känner jag. För att försöka förstå varför vi tänker så olika i många frågor.
Jag tänkte också igår kväll att där är en viktig skillnad i våra synsätt, mitt och Reinfeldts. Han uttrycker tydligt hela tiden att det är de som jobbar som ska ha det bra. De som jobbar och företagarna. Medan jag anser att såväl företagare som anställda, friska som sjuka, gamla som unga, människor i arbete och människor som är arbetssökande allesammans har rätten att ha det bra i ett samhälle.
Vi behöver inte piskas och pressas till att vilja arbeta. En frisk människa vill i sig själv arbeta. Hon vill finnas med i ett sammanhang och känna att hon gör något meningsfullt. Hon vill ha en inkomst och känna sig självförsörjande. Faktum är att också en sjuk människa önskar att ha det så. Även om ohälsan kan göra den drömmen omöjlig. För alltid eller en period i en människas liv. Där är en väsentlig skillnad mellan min och Reinfeldts åsikter och också vår människosyn känner jag det som.
I övrigt tycker jag att det var trist att man från SVT:s sida inte lyfte frågan om utförsäkringarna. Rent ut sagt dåligt av redaktionen, anser jag.
Publikens applåder stal minutrar från utfrågarna. Jag tycker inte att det skulle vara tillåtet att applådera under själva utfrågningen. Efteråt, ja. Fast inte under tiden. Det stör inte bara utfrågningen utan också tankegångarna hos lyssnarna.
"Fred kan inte lösas med makt. Den kan bara uppnås med förståelse". (Albert Einstein)
Lästips: "Ikväll har du chansen, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)
"Reinfeldt känner ingen arbetslös" (Aftonbladet)
"Vi har fått nog av hur sjuka behandlas" (Dagens Arena, Carina Wellton, Solrosuppropet)
"16.000 utförsäkrade spårlöst försvunna" (Dagens Arena)
"Tala mer politik, tala mer framtid, Löfvén" (Martin Mobergs betraktelser)
#bloggswe
#svpol#val14#socialpolitik
Kanske inte konstigt då om han har svårt att förstå den långtidsarbetslöses levnadsvillkor idag? Med försämringarna som alliansen beslutat om.
Jag undrar; har Fredrik Reinfeldt haft någon vän som varit utförsäkrad?
Annars kan han få bli vän med mig så ska jag berätta för honom hur det är. Jag sträcker ut min hand.
Jag ställde frågan om han har någon vän som har blivit utförsäkrad till honom inne hos SVT igår kväll efter debatten. Fast tyvärr var det en av frågorna som inte SVT hade plats för. Frågorna strömmade in till dem efter utfrågningen.
Efter att ha sett och lyssnat till debatten kan jag konstatera att vi lever i skilda världar till stor del, Reinfeldt och jag.
Om du mot förmodan läser min blogg, Fredrik Reinfeldt, så är du välkommen att bli min vän.
Så kan vi försöka att förstå varandras tankar, du och jag.
Så här "dagen efter" utfrågningen, funderar jag kring varför Reinfeldt inte har någon vän som varit långtidsarbetslös. Det skulle jag vilja veta mera om.
Vill han inte vara med människor som blir utan jobb? Är alla hans vänner företagare? Eller lever han i en skyddad värld där man fixar jobb åt varandra och varandras barn? Eller beror det på att han bor i Täby och inte på Råslätt i Jönköping? Eller var drar han gränsen för vem som är hans vän?
Det är många frågor som jag skulle vilja ställa till Fredrik Reinfeldt, känner jag. För att försöka förstå varför vi tänker så olika i många frågor.
Jag tänkte också igår kväll att där är en viktig skillnad i våra synsätt, mitt och Reinfeldts. Han uttrycker tydligt hela tiden att det är de som jobbar som ska ha det bra. De som jobbar och företagarna. Medan jag anser att såväl företagare som anställda, friska som sjuka, gamla som unga, människor i arbete och människor som är arbetssökande allesammans har rätten att ha det bra i ett samhälle.
Vi behöver inte piskas och pressas till att vilja arbeta. En frisk människa vill i sig själv arbeta. Hon vill finnas med i ett sammanhang och känna att hon gör något meningsfullt. Hon vill ha en inkomst och känna sig självförsörjande. Faktum är att också en sjuk människa önskar att ha det så. Även om ohälsan kan göra den drömmen omöjlig. För alltid eller en period i en människas liv. Där är en väsentlig skillnad mellan min och Reinfeldts åsikter och också vår människosyn känner jag det som.
I övrigt tycker jag att det var trist att man från SVT:s sida inte lyfte frågan om utförsäkringarna. Rent ut sagt dåligt av redaktionen, anser jag.
Publikens applåder stal minutrar från utfrågarna. Jag tycker inte att det skulle vara tillåtet att applådera under själva utfrågningen. Efteråt, ja. Fast inte under tiden. Det stör inte bara utfrågningen utan också tankegångarna hos lyssnarna.
"Fred kan inte lösas med makt. Den kan bara uppnås med förståelse". (Albert Einstein)
Lästips: "Ikväll har du chansen, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)
"Reinfeldt känner ingen arbetslös" (Aftonbladet)
"Vi har fått nog av hur sjuka behandlas" (Dagens Arena, Carina Wellton, Solrosuppropet)
"16.000 utförsäkrade spårlöst försvunna" (Dagens Arena)
"Tala mer politik, tala mer framtid, Löfvén" (Martin Mobergs betraktelser)
#bloggswe
#svpol#val14#socialpolitik
torsdag 21 augusti 2014
Av mig i Dagens Arena: "Valet 2014 handlar om att bygga ett starkt samhälle"
Idag publicerar Dagens Arena en debattartikel som jag har skrivit.
"Valet 2014 handlar om att bygga ett starkt samhälle"
Välkommen att läsa!
/Anna-Karin
Att titta på: Vetenskapens värld om vad som händer med ett samhälle där klyftorna ökar (SVT)
#bloggswe
#val14#socialpolitik#svpol
"Valet 2014 handlar om att bygga ett starkt samhälle"
Välkommen att läsa!
/Anna-Karin
Att titta på: Vetenskapens värld om vad som händer med ett samhälle där klyftorna ökar (SVT)
#bloggswe
#val14#socialpolitik#svpol
onsdag 20 augusti 2014
Dagens Arena: "Över 86.000 utförsäkrade" - Mångdubbelt fler påverkas
Fler än 86.000 människor har från 2008 fram till april 2014 utförsäkrats skriver Dagens Arena. Jag är en av dem. Att utförsäkra sjuka människor är inhumant och ovärdigt en demokrati. Alliansen är de ansvariga för att sjuka och ibland döende människor utförsäkrats och fortfarande utförsäkras också idag.
Jag har väntat länge på att den här frågan ska lyftas i valtider. Jag är glad att det sker i media nu. Ännu gladare känner jag mig om också oppositionspartierna lyfter frågan i valdebatten. Det är hög tid att göra det.
För varje dag fortsätter den här förnedringen, utförsäkringen, av sjuka, utsatta människor i Sverige. Människor som ibland är så svaga av sjukdom att de inte ens orkar tänka på att det är ett valår. Så svaga att de inte ens orkar ta sig till en vallokal för att rösta mot en politik som sänker dem ekonomiskt och hälsomässigt mer och mer för varje dag som går. Problem med ekonomi är enligt forskning en stark anledning till psykisk ohälsa. Så att sätta ekonomisk press på fysiskt sjuka kan tyvärr också leda till att man drabbas av psykisk ohälsa förutom fysisk. Det blir en ond spiral.
Något som man inte så ofta pratar om är att när en människa utförsäkras påverkar det också familj och vänner kring den utförsäkrade. Det skapar oro för ekonomin, negativ stress för de som bryr sig om den utförsäkrade. Inte minst för barnen till den utförsäkrade.
Av det skälet är det mångdubbelt fler än 86.000 människor som påverkats negativt av utförsäkringarna. Kanske till och med en av orsakerna till att allt fler människor mår psykiskt dåligt i Sverige idag, även om det är mina personliga reflektioner.
I samband med min utförsäkring, försvann också den avtalsförsäkring som jag haft tidigare som sjukskriven i tolv år. (Se min artikel i Sourze). När jag så småningom kom tillbaka i sjukförsäkringen igen, kom också beloppet från avtalsförsäkringen tillbaka. Fast inte retroaktivt för den tid som jag varit utförsäkrad. De pengarna förlorade jag för alltid. För så är reglerna som Alliansen skapat.
Äntligen lyfter man fram de utförsäkrade i valdebatten i media. Det är en så viktig fråga, kanske den mest viktiga av alla frågorna när det gäller vilket samhälle vi vill välja. Det handlar om människosynen. Om hur stora klyftor mellan människor vi vill sträva efter i ett samhälle. Det handlar om människovärdet.
Vem som helst kan bli sjuk. Våra barn och barnbarn kan bli sjuka.
Jag vill att när det händer ska man som människa och anhörig veta att den sjukförsäkring vi alla är med och betalar in pengar till, finns där som ett tillräckligt tryggt stöd för oss och våra anhöriga under en pressad och smärtsam period i livet. Så att när hälsan raserar, kan vi vila trygga i att vi har en ekonomi som är tillräcklig för att vi ska kunna ha ett värdigt liv och ha råd att bo kvar i våra hem. För att vi ska kunna bygga oss friska igen när det är möjligt. Att vi får den tid i lugn och ro som vår ohälsa kräver för att läka.
Sjukdom går inte att tidsbestämma. Den är individuell. Vi är människor. Inte robotar.
Utförsäkringarna trasar också sönder många relationer. Det i sin tur kan leda till separationer som skapar ännu mer negativ stress kring den sjuke.
Jag vill se en politik där man omgående skrotar utförsäkringarna. De har redan förstört för så många, skapat så mycket lidande och gör det fortfarande varje dag.
Nolltolerans för utförsäkringar.
Lästips:
"86.000 utförsäkrade visar Reinfeldts fiasko" (Aftonbladet, Daniel Swedin)
"86.000 utförsäkrade, Reinfeldt, 86.000..." (Martin Mobergs betraktelser)
"Sjukförsäkringsfrågan handlar om klass- och könsmakt" (Kjell Rautio, LO-bloggen)
"Det pågår en hetsjakt på oss sjuka" (Dagens Arena)
"Sjukförsäkringen borde vara valets stora fråga" (Dagens Arena)
"Fredrik Reinfeldts arbetslinje i praktiken - 86.000 utförsäkrade" (Alliansfritt Sverige)
"Dags stoppa hetsjakten på sjuka" (Martin Mobergs betraktelser)
"Monica Arvidsson (Tiden): Hårda sjukregler gör ingen friskare" (Dagens Arena)
#bloggswe
#val14#socialpolitik#svpol
Jag har väntat länge på att den här frågan ska lyftas i valtider. Jag är glad att det sker i media nu. Ännu gladare känner jag mig om också oppositionspartierna lyfter frågan i valdebatten. Det är hög tid att göra det.
För varje dag fortsätter den här förnedringen, utförsäkringen, av sjuka, utsatta människor i Sverige. Människor som ibland är så svaga av sjukdom att de inte ens orkar tänka på att det är ett valår. Så svaga att de inte ens orkar ta sig till en vallokal för att rösta mot en politik som sänker dem ekonomiskt och hälsomässigt mer och mer för varje dag som går. Problem med ekonomi är enligt forskning en stark anledning till psykisk ohälsa. Så att sätta ekonomisk press på fysiskt sjuka kan tyvärr också leda till att man drabbas av psykisk ohälsa förutom fysisk. Det blir en ond spiral.
Något som man inte så ofta pratar om är att när en människa utförsäkras påverkar det också familj och vänner kring den utförsäkrade. Det skapar oro för ekonomin, negativ stress för de som bryr sig om den utförsäkrade. Inte minst för barnen till den utförsäkrade.
Av det skälet är det mångdubbelt fler än 86.000 människor som påverkats negativt av utförsäkringarna. Kanske till och med en av orsakerna till att allt fler människor mår psykiskt dåligt i Sverige idag, även om det är mina personliga reflektioner.
I samband med min utförsäkring, försvann också den avtalsförsäkring som jag haft tidigare som sjukskriven i tolv år. (Se min artikel i Sourze). När jag så småningom kom tillbaka i sjukförsäkringen igen, kom också beloppet från avtalsförsäkringen tillbaka. Fast inte retroaktivt för den tid som jag varit utförsäkrad. De pengarna förlorade jag för alltid. För så är reglerna som Alliansen skapat.
Äntligen lyfter man fram de utförsäkrade i valdebatten i media. Det är en så viktig fråga, kanske den mest viktiga av alla frågorna när det gäller vilket samhälle vi vill välja. Det handlar om människosynen. Om hur stora klyftor mellan människor vi vill sträva efter i ett samhälle. Det handlar om människovärdet.
Vem som helst kan bli sjuk. Våra barn och barnbarn kan bli sjuka.
Jag vill att när det händer ska man som människa och anhörig veta att den sjukförsäkring vi alla är med och betalar in pengar till, finns där som ett tillräckligt tryggt stöd för oss och våra anhöriga under en pressad och smärtsam period i livet. Så att när hälsan raserar, kan vi vila trygga i att vi har en ekonomi som är tillräcklig för att vi ska kunna ha ett värdigt liv och ha råd att bo kvar i våra hem. För att vi ska kunna bygga oss friska igen när det är möjligt. Att vi får den tid i lugn och ro som vår ohälsa kräver för att läka.
Sjukdom går inte att tidsbestämma. Den är individuell. Vi är människor. Inte robotar.
Utförsäkringarna trasar också sönder många relationer. Det i sin tur kan leda till separationer som skapar ännu mer negativ stress kring den sjuke.
Jag vill se en politik där man omgående skrotar utförsäkringarna. De har redan förstört för så många, skapat så mycket lidande och gör det fortfarande varje dag.
Nolltolerans för utförsäkringar.
Lästips:
"86.000 utförsäkrade visar Reinfeldts fiasko" (Aftonbladet, Daniel Swedin)
"86.000 utförsäkrade, Reinfeldt, 86.000..." (Martin Mobergs betraktelser)
"Sjukförsäkringsfrågan handlar om klass- och könsmakt" (Kjell Rautio, LO-bloggen)
"Det pågår en hetsjakt på oss sjuka" (Dagens Arena)
"Sjukförsäkringen borde vara valets stora fråga" (Dagens Arena)
"Fredrik Reinfeldts arbetslinje i praktiken - 86.000 utförsäkrade" (Alliansfritt Sverige)
"Dags stoppa hetsjakten på sjuka" (Martin Mobergs betraktelser)
"Monica Arvidsson (Tiden): Hårda sjukregler gör ingen friskare" (Dagens Arena)
#bloggswe
#val14#socialpolitik#svpol
tisdag 19 augusti 2014
#otillräcklig - Om stress och psykisk ohälsa i Aftonbladet
Idag startar en ny artikelserie i Aftonbladet; #otillräcklig. Uppmaningen är att våga tala med varandra om psykisk ohälsa. Den ohälsa som ökar mest i Sverige nu.
Vår strävan efter att prestera gör att vi riskerar att gå under som människor till sist. Om inte vi inser det i tid. Inser att vi kan ta bort det där o:et i otillräcklig. Inser att vi alla är tillräckliga så som vi är.
Jag ser fram mot den här artikelserien i Aftonbladet. Den är viktig. Inte minst för att minska fördomarna kring psykisk ohälsa. Också som ett försök att minska antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa, de sjukskrivningar som ökar mest av alla i Sverige just nu. Inte minst bland unga människor.
Jag själv lever idag med ökad stresskänslighet och ångest, panik som rester av min utmattning för 14 år sedan. Det är en lång väg att hamna i utmattning. En oftast lång väg tillbaka till ett tillräckligt bra liv. Det bästa är att förebygga. Att kunna förstå kroppens varningssignaler och göra de förändringar man behöver göra i sitt liv innan man snubblar över sig själv.
Det som har hjälpt mig att läka samman igen efter min utmattning är framförallt skrivandet, inte minst här i min blogg. KBT-samtal (kognitiv beteendeterapi) där jag fått lära mig smärt- och stresshantering och att inte bli rädd när jag får ångest eller panikattacker. Yoga, meditation, mindfulness, andningsövningar, Qi-Gong och konditionsträning (så småningom) har också hjälpt mig mycket till att bli den jag är idag.
Ta hand om er.
#otillräcklig finns också på FB. Där kan man dela med sig av sina egna erfarenheter eller läsa det andra berättar om hur det är att leva med psykisk ohälsa.
"Vi måste tala mer om psykisk ohälsa"
"Vi tar strid mot tabut att prata om ångesten" (Jan Helin, Aftonbladet)
"Cecilia Forss: "Jag trodde att jag skulle gå under"
"#otillräcklig - En signal att stanna upp och fundera"
#otillräcklig
#bloggswe
Vår strävan efter att prestera gör att vi riskerar att gå under som människor till sist. Om inte vi inser det i tid. Inser att vi kan ta bort det där o:et i otillräcklig. Inser att vi alla är tillräckliga så som vi är.
Jag ser fram mot den här artikelserien i Aftonbladet. Den är viktig. Inte minst för att minska fördomarna kring psykisk ohälsa. Också som ett försök att minska antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa, de sjukskrivningar som ökar mest av alla i Sverige just nu. Inte minst bland unga människor.
Jag själv lever idag med ökad stresskänslighet och ångest, panik som rester av min utmattning för 14 år sedan. Det är en lång väg att hamna i utmattning. En oftast lång väg tillbaka till ett tillräckligt bra liv. Det bästa är att förebygga. Att kunna förstå kroppens varningssignaler och göra de förändringar man behöver göra i sitt liv innan man snubblar över sig själv.
Det som har hjälpt mig att läka samman igen efter min utmattning är framförallt skrivandet, inte minst här i min blogg. KBT-samtal (kognitiv beteendeterapi) där jag fått lära mig smärt- och stresshantering och att inte bli rädd när jag får ångest eller panikattacker. Yoga, meditation, mindfulness, andningsövningar, Qi-Gong och konditionsträning (så småningom) har också hjälpt mig mycket till att bli den jag är idag.
Ta hand om er.
#otillräcklig finns också på FB. Där kan man dela med sig av sina egna erfarenheter eller läsa det andra berättar om hur det är att leva med psykisk ohälsa.
"Vi måste tala mer om psykisk ohälsa"
"Vi tar strid mot tabut att prata om ångesten" (Jan Helin, Aftonbladet)
"Cecilia Forss: "Jag trodde att jag skulle gå under"
"#otillräcklig - En signal att stanna upp och fundera"
#otillräcklig
#bloggswe
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)