Nästan 9.000 dubbelt utförsäkrade idag

Enligt Dagens Nyheter/TT kommer 9.300 personer att ha utförsäkrats inte bara en, utan TVÅ gånger i det inhumana system som systemet med utförsäkringar av sjuka människor är.

Jag har själv upplevt att bli utförsäkrad en gång i mitt liv. Jag var mycket nära att bli utförsäkrad också en andra gång. Efter att ha levt i den oron i ett drygt års tid, fick jag en månad innan min andra utförsäkring besked om att jag beviljats sjukersättning till 75 %. Det som man förut kallade förtidspension.

Det var ett tortyrliknande tillstånd att befinna mig så nära en andra utförsäkring. Jag övervägde på fullt allvar att i så fall om det blev aktuellt, vägra gå dit. Att behöva uppleva förnedringen att bli utförsäkrad en gång till i mitt liv kändes mig övermäktigt. Det skulle dra ner mig ännu djupare i det träsk som jag redan befann mig i sedan den första utförsäkringen och ännu inte hämtat mig från. Hur jag i så fall skulle klarat mig ekonomiskt har jag ingen aning om. Jag kände bara så starkt att jag inte orkade längre.

Jag känner med alla de människor i Sverige som tvingats gå igenom två utförsäkringar och beundrar deras styrka. Och så undrar jag inuti mig hur många där kan vara som kanske inte orkade hela vägen? 

86.000 människor har utförsäkrats under alliansens tid vid makten. Då är inte alla anhöriga och vänner till den utförsäkrade inräknade som också ofta påverkas. Inte heller syns i statistiken de eventuella barn som också får ta konsekvenserna av att en förälder först blir sjuk och sedan utförsäkrad.

Lisbeth Forsberg, aktiv i Solrosuppropet som arbetar mot utförsäkringarna och själv utförsäkrad, säger så här till TT:

"Det är ett bevis på att systemet inte funkar. Man har koncentrerat sig på att få ut folk ur sjukförsäkringen, när fokus borde ha legat på en fungerande vård och rehabilitering."

Den 14 september går jag till vallokalen för att rösta bort alliansen och därmed också den inhumana utförsäkringen av sjuka människor.


Lästips: "Snart 9.000 dubbelt utförsäkrade" (Aftonbladet)

"Dags sätta P för den ska(m)liga socialpolitiken" (Martin Mobergs betraktelser)

"Ifrågasätt Reinfeldt när han talar om 200.000 färre i utanförskap" (Kjell Rautio, LO-bloggen)

"Löfvén lovar stoppa utförsäkringarna" (Lisbeth Forsberg, Solrosuppropet)

Gullris - en piggelinblomma

Solen strålar som att sommaren aldrig vill ta slut. Jag rensar i högar som blivit liggande under den heta sommaren 2014. Funderar kring lite av varje. Lite gullris i en vas och vips är köket helgfint!

I trädgården blommar gullriset på flera olika ställen. En överlevarblomma. Lyser upp med sina gula blommor.

Gullris, en gammaldags växt som man också kan hitta friväxande ute i naturen. Den är så vacker, tycker jag. Hållbar när man sätter den i vas. Tålig och livskraftig som perenn växt i trädgården.

De drabbade sjuka kan inte alltid rösta

Det är ett mycket viktigt val i år. Inte minst när det gäller sjukförsäkringen. Något som angår oss alla. För vem som helst av oss kan bli sjuk. En granne. Arbetskamraten. En vän. Våra barn. Eller våra barnbarn.

En sida som det inte så ofta talas och skrivs om, är att alliansens politik har slagit så hårt mot sjuka människor som ibland är så sjuka att de inte ens orkar rösta. 

Jag var själv en av dem en gång och glömmer aldrig det. 

Så sjuk att jag inte kunde ta mig till en vallokal för att rösta. 

Så sjuk att jag inte kunde skriva mitt eget namn så att någon annan kunde rösta åt mig. 

Och jag frågar mig: 

Hur påverkas demokratin av en politik där man slår så hårt mot svaga människor som alliansens politik har gjort de senaste åtta åren?





#svpol#val2014#socialpolitik

Löfvén om sjukförsäkringen i Morgon P4 Kalmar

I morse svarade Stefan Löfvén på frågor kring sjukförsäkringen i Morgon P4 Kalmar. Han fick ge tydliga svar kring sjukpenningen, utförsäkringarna och också om sjukersättningen.

Jag kände mig besviken över att höra att Löfvén inte har någon tidpunkt för när sjukersättningen ska höjas. Det är människor med sjukersättning som har den lägsta ersättningen av alla. 

Däremot vill S (Löfvén) ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen, alltså ta bort systemet med utförsäkringar. Det är mycket bra och viktigt för samhället. 

Socialdemokraterna vill också höja sjukpenningen. Det är bra i och för sig. Fast det innebär i sin tur att man prioriterar och ger fördelar till människor i arbete i stället för människor som inte kan arbeta på grund av ohälsa. Trots att vi människor har samma värde. Trots att vem som helst av oss kan få ett funktionshinder eller råka ut för en trafikolycka som gör att vi inte längre är arbetsföra.

Hur som helst. Det är tydligt att en stark röd-grön regering kommer att gå i riktning mot en bättre sjukförsäkring för oss alla. Så småningom också för de människor som har sjukersättning. Fast tidpunkten när det kommer att ske är oklar.

Först av allt ska i alla fall jag göra det jag kan för en röd-grön majoritet.

Rösta på söndagen den 14 september.



Lästips: "Självklart också med schysst sjukersättning" (Martin Mobergs betraktelser)




#svpol#val2014#socialpolitik

Partiledardebatten i Aftonbladet

I partiledardebatten i Aftonbladet igår slängde Fredrik Reinfeldt ut metervis med förslag på åtgärder för att sänka ungdomsarbetslösheten och att skapa jobb.

Då tänkte jag:

När han och hans allianskompisar tagit åtta år på sig att skriva ihop den listan medan utslagningen och arbetslösheten ökat alltmer i Sverige, hur lång tid ska det då ta att förverkliga alla de där åtgärderna?

Och varför i hela friden har man inte redan åtgärdat det? När man nu haft makten att göra det?

Jo, det finns en anledning
.
Alliansen vill skapa låglöneland av Sverige. Klyftor mellan människor. Fattiga och ultrarika.

Aldrig att jag går på deras försök att lura mig.

Oavsett hur långa listor som helst som de slänger ut på golvet.



Lästips:

Valmanifest för medelmåttighet (Aftonbladet)

Det (m)anipulativa utanförskapsbegreppet (Martin Mobergs betraktelser)

"Därför är det #väljvälfärden som gäller om 13 dagar" (Martin Mobergs betraktelser)


#val2014#socialpolitik#svpol

Stefan Löfvén i partiledarutfrågningen

Stefan Löfvén gav ett tryggt och säkert intryck under sin debut i en partiledarutfrågning. Han svarade engagerat och energiskt på de många skiftande frågorna han fick. Så vitt jag kunde se inga tecken på att han kände sig stressad en enda gång under utfrågningen.

Fast vad exakt vill socialdemokraterna? Skapa jobb och stärka skolan. Där var Löfvén mycket tydlig. Han uttryckte också flera gånger att han vill förändring. Skapa ett Sverige som är bäst när det gäller sysselsättning. I första hand nå målet en arbetslöshet på 4-5 % jämfört med dagens cirka 8 %. Se till att unga människor får jobb i stället för att fastna i arbetslöshet.

Välfärden och trygghetssystemen fick inte stort utrymme i kvällens utfrågning. Tyvärr, säger jag, som anser att välfärden är en lika viktig fråga som jobben och som förtjänar samma prioritet.

Precis som att det alltid kommer att finnas en klick människor som är på väg mellan olika jobb, kommer det att finnas människor som är på väg mellan ohälsa och hälsa. Eller som aldrig kommer att kunna arbeta överhuvudtaget på grund av sjukdom. Vem nämner dem bland politikerna idag?

Jag känner mig besviken på att politiker och utfrågare så sällan lyfter frågan om alla de människor som utförsäkrats under de åtta åren med alliansen. Det är en viktig fråga. Inte bara för det som varit och det som är. Utan kanske allra mest för våra barn och vår framtids skull.

Hur som helst, den bild Stefan Löfvén gav av det politiska landskapet, fick mig att känna att hans erfarenhet som förhandlare kommer att behövas och vara en stark tillgång efter valet 2014. För många förhandlingar kan det bli.

Det var skönt att slippa en massa applåder under utfrågningen av Löfvén. Hellre lyssnar jag på intressanta frågor och svar än på störande applåder som under utfrågningen av Fredrik Reinfeldt.




Lästips: Löfvén redo köra över MP (Aftonbladet)

"Vad händer när Alliansen dör?" (Aftonbladet)

"Strålande start på september" (Solrosuppropet)

Ojämlikhet dödar av Stefan Jarl

En dokumentärfilm tio minuter lång gjord av Stefan Jarl.

Ojämlikhet dödar.

Trasar sönder det som är ett samhälle.

Barnarpsdagen

Idag besökte jag Barnarpsdagen. Det är en gång per år som föreningar och invånare i alla åldrar där jag bor samlas på idrottsplatsen mitt i samhället. När mina ungar var små var det tradition för oss att gå dit.

Nu var det några år sedan jag var där. I år sålde äldsta dottern korv och hamburgare åt scouterna i Barnarp och så klart att jag ville gå dit då. En del gamla vänner träffade jag och det var härligt.

Jag mötte också en ny vän som jag lärt känna genom FB. Vi bor alltså på samma lilla ort. Fast utan FB undrar jag om vi lärt känna varandra IRL. Så märkliga saker kan hända genom cyberrymden.

Jag köpte ett vackert armband med en ängel bland pärlorna på Barnarpsdagen. Det är min vän från FB som tillverkar de här fina smyckena.

Mimmi var med på Barnarpsdagen för första gången i sitt liv. Hon skötte sig perfekt. Gillar liv och rörelse. Här tigger hon korv som hon tyckte smakade mums.

Mimmi var trött efteråt. Tog sig en tupplur intill sin storasyster katt i soffan.

Den största vinsten

 

Den största vinsten

är den 

man kan dela

med andra.

(Anna-Karin)

Romerna, kyrkorna och Jönköping

Det är när jag ser tiggerskan utanför Ikea som i stället för att som förut sitta med nedböjt huvud och hopsjunken, spricka upp i ett varmt leende mot alla människor som passerar förbi och glatt säga "hej, hej" till dem, som jag känner hopp.

I Jönköping har kyrkorna gått samman för att hjälpa tiggarna. Pingstkyrkan har öppnat sina dörrar för de romska tiggarna. De tiggare som kommit hit till kommunen får frukost, möjlighet att duscha och att tvätta kläder. Kanske är det ett resultat av det som jag ser nu. Jag vet inte. Fast jag funderar.

I den unga kvinnans pappersmugg ligger där redan pengar när jag böjer mig ned till henne. "Hej, hej", säger hon och vi ser varandra in i ögonen och ler mot varandra och jag säger "hej, hej" tillbaka till henne som att vi känner varandra sedan förut. Som att vi är gamla vänner till varandra.

På sätt och vis är vi det, hon och jag. Därför att en gång var jag den som behövde andras/samhällets hjälp. Tillfälligt. Som barn. Jag glömmer aldrig hur det var. Jag känner samhörighet med de människor som har det svårt. Ända in i hjärteroten. Vi vet hur tufft livet kan vara, både hon och jag.

Hon visar ingen skam längre, den unga kvinnan utanför Ikea.

Hon gör mig glad när jag ser henne.

Jag blir glad när jag ser att där är andra människor som säger "hej, hej" till henne, i stället för att vända bort huvudet från henne som jag sett så många gånger förut.

Jag ser att något har hänt i min stad.

Jag ser att människor har börjat möta tiggerskans blick.

Jag ser människors hjärtan (och plånböcker) öppna sig.


Det är mäktigt.

Det ger mig hopp.

Förändring ÄR möjlig.

Genom kunskap kan vi mota bort rädslan inför det okända.

I stället för att förbjuda människor att tigga, att visa sin fattigdom.

Vi kan synliggöra i stället för att dölja.

Hitta sätt att tillfälligt stötta den som behöver hjälp.

Det är medmänskligheten som är vägen.

Att kunna se mig själv i den andra människan.

Inse att den andra kunde varit jag.




#bloggswe