Utmattningssyndrom drabbar starka och omtänksamma

I Kurera läser jag en intressant artikel om utmattningssyndrom. Det finns så mycket kunskap idag om utmattningssyndrom jämfört med när jag själv drabbades för 17 år sedan.

Enligt artikeln är det starka och omtänksamma människor som drabbas av utmattningssyndrom. Högpresterande personer med starka inre resurser. Godhjärtade personer som tänker mycket på andra drabbas lättare av utmattning än de som inte tänker lika mycket på andra. Det blir som att köra bil utan att tanka.

Det handlar också ofta om personer som har svårt att säga nej, vilket leder till att de inre resurserna töms.

Utmattning är inte detsamma som depression. Däremot kan utmattning ibland leda också till en depression. Att bli deprimerad är en känsla av att ge upp. Jämfört med att bli utmattad när det mer handlar om ilska och frustration över livet.

För att ta sig ur utmattning behövs att man fokuserar mer på sig själv. Att göra sådant som känns roligt. Öva sig i att säga nej, sätta gränser och be om hjälp. Det är förändringar som kan vara svåra eftersom det handlar om att förändra sin personlighet. Det är vanligt att man ramlar tillbaka i sina gamla mönster och så blir det för mycket igen. Att sova är bland det viktigaste för att återhämta sig efter en utmattning.

Alltså inte alls mera arbete eller press utifrån, vilket tyvärr ofta drabbar den som blir utmattad. Både från myndigheter, arbetsliv, omgivning och sig själv som den starka människa man i grunden är.

Tyvärr tas inte utmattningssyndrom alltid på allvar. Vissa tror att det är en påhittad sjukdom. Men utmattningssyndrom är högst verklig och drabbar ofta högpresterande människor.




#Blogg100 - dag 13

Rensa och röja

Den här tiden på året är så bra för att rensa och röja i garderober och stökiga hörnor och rum. Igår rensade jag i min garderob. Idag har jag börjat rensa i ett rum i källaren.

Det ger mig känslor av frihet att göra mig av med det som jag inte behöver där jag är just nu i mitt liv. Det är så olika faser i livet och behoven kan se väldigt olika ut beroende på vilken fas man befinner sig i.

Nu är jag i fasen "utan hemmavarande barn". Det känns nästan som innan jag fick barn. Så mycket färre saker som behövs för mitt liv nu. Så mycket mer plats för annat. För upplevelser och att ta hand om mig själv och göra sånt som jag har lust att göra.

En halvtimme om dagen för att rensa någonstans. En låda, en hylla, en garderob eller vad som helst. Det gör stor skillnad i längden för vilken ordning man har i sitt hem.

Jag trivs med att ha ordning och att inte ha för mycket grejer. Det ger mig lugn i själen.



#Blogg100 - dag 12

Mitt rosa kök

Häromkvällen var jag på stan. Ett skyltfönster fyllt av olika krukväxter i gammelrosa krukor drog mig till sig i mörkret. Tänk att rosa väcker så många minnen och känslor i mig!

En gång för länge sedan när jag flyttade ihop med min man för första gången, målade jag vårt första kök i samma mjuka gammelrosa nyans som är på krukorna i fönstret. Mina blivande svärföräldrar blev förskräckta över att vi skulle måla hela köket rosa. Det kunde man ju bara inte göra. Och jag hade tappad haka, för jag förstod inte alls varför man INTE skulle kunna måla ett kök rosa. Helst hade jag velat ha en rosa bil också.

Mitt liv gick i rosa och som på moln just då och kanske var det därför som det kändes så rätt med rosa köksluckor.

Färdigmålat blev det till det vackraste kök jag någonsin haft i mitt liv så här långt. Det gav en särskild känsla att vara i köket. Välkomnande och varmt, ombonat och kärleksfullt. Lustfyllt och lekfullt.

Till den första julen i köket funderade jag på julgardiner. Rött tyckte jag inte passade till det rosa. I stället tänkte jag pepparkakor och mixade brunt och rosa. Det blev ett annorlunda och härligt julkök. Där bakade vi mandelmusslor och fruktkaka och gjorde julgodis som ischoklad och farmors chokladmamseller.

Någon gång har jag läst någonstans att rosa är en bra färg för någon som har sorg.

Inte visste jag det alls när jag målade köket den gången. Men i detta rosa kök skulle jag så småningom genomleva en av de sorgligaste och mörkaste perioderna i mitt liv.

Kanske hjälpte den vackert rosa färgen mig att orka igenom livskrisen den gången.

Vem kan säkert veta.



#Blogg100 - dag 11

Ny bloggportal? Wordpress

Eventuellt kommer jag att flytta min blogg till Wordpress. Jag har funderat på det förut och ibland jobbat med att skapa den bloggen.

HÄR kan du se hur min blogg ser ut där idag. Inte så stor skillnad mot den här i BlogSpot. Men jag har hört från andra som har bloggar i Wordpress att det är lättare att kommentera i Wordpress-bloggar än i de på BlogSpot. Därför skulle jag uppskatta om du som läser här skriver en kommentar till mig i Wordpress-bloggen och berättar hur du upplevde att det var att kommentera där.

Den här bloggen kommer att finnas kvar att läsa i även om jag flyttar över till Wordpress.

Ibland kan en förändring ge en skjuts framåt i skrivandet.

Vem vet vad man missar om man kastar något tidigt

Kanske syns det inte tillräckligt på de här bilderna, men den här buketten tulpaner hade först en starkt rosa färg. Nu har färgen förvandlats till lila. Överraskande och vackert.

Klokt att vänta med att slänga tulpaner, tänker jag.

Vem vet vad man missar om man kastar något för tidigt. Kanske en okänd skönhet.



#Blogg100 - dag 10

Stressjukdomarna ökar stort - det är inte människan det är fel på

För 15 år sedan brukade jag tänka att en dag, om inget förändras i arbetslivet, kommer alla att känna någon eller själv vara den som blivit sjuk av stress.

Nu 2016 är vi tyvärr där.

Kanske att vi nu tvingas inse att så här kan vi inte ha det. Detta bygger inget starkt samhälle.

Så synd att inte man lyssnade på oss som blev sjuka av stress tidigt. Men nej. Det var oss det var fel på. Hette det då. Men så är det inte. Människor är aldrig "fel". Däremot kan ett sjukt samhälle och arbetsliv och orimlig belastning skapa psykisk och fysisk ohälsa.

Ibland är det roligt att "få rätt". Men i detta sammanhanget önskar jag verkligen att jag hade haft fel.

Hög tid för förändring är det nu.

Det här sättet som vårt samhälle fungerar på idag håller inte.

Vi behöver alla tid för återhämtning.



Tankar:

Jag vägrar att bli ett offer.

Jag skapar mig ett så bra liv som möjligt.

Med det jag har. Där jag är. Av det som är jag.



Lästips: "Oacceptabelt att jobbet gör människor sjuka" (DN Debatt)



#Blogg100 - dag 9
 

Shoppat loss

Jag skulle egentligen handla rouge och hudcrème men så hittade jag ett par snygga toppar till bra pris och en så snygg blus hos H&M. Ett par nya mörkt blå jeans handlade jag också.

Som pricken över i hittade jag en svart mössa till halva priset. Mössan ser ut och känns som min dvärgpudels nyklippta päls. Undrar om någon vill klappa mig nu då?

Sen hittade jag en härlig rosa jacka. Fast jag har inte bestämt mig än om jag ska köpa den. Den skulle bli perfekt till mina nya rosa sneakers.

Det är för det mesta kläder som jag handlar spontant som jag trivs bäst med.

Jag avslutade min shoppingrunda med lunch på mitt favoritfik, Espresso House. Lax- och pastasallad och en liten kaka med passionsté. Det är alltid lika mysigt att sitta på ett fik och studera människorna där, tycker jag.

Tankar idag:

En dag ska jag dö.

Men alla andra dagar ska jag leva.

#Blogg100 - dag 8

Väntar på våren

Det känns som november när jag vaknar så har mörkret lagt sig nu igen. Det har fallit massor av vit snö inatt i Vätterbygden. Luften är som ett grått täcke. Mörkret gör mig seg i tankarna och i kroppen.

Med hjälp av en kraftansamling, främst i mina tankar, tar jag mig ut på en promenad i allt det vintriga. Hade det varit första advent, hade jag tänkt "Åh, så vackert det är med all nyfallen snö!". Men det är mars månad och jag känner mig så trött på snö och mörker och kyla nu. Jag är matt efter vinterns virus och blir lätt andfådd när jag pulsar fram i snön.

Det är ändå skönt att andas in den friska luften. Frisk luft är verkligen bra för både kropp och själ.



#Blogg100 - dag 7

Härliga Dagny, 103 år och världens äldsta bloggare

Den människa finns nog knappast som kan stå emot Dagny, 103 år och hennes humor, charm, skärpa, levnadsvisdom och livsglädje. Tänker jag efter att ha sett henne i Skavlan i fredags. Dagny Carlsson, världens äldsta bloggare.

Jag har bloggat om Dagny förut. Nu är hon aktuell igen och syns i olika media. Det är så underbart att höra henne berätta om hur hon genom en dator och en blogg fick en ny hobby i livet när hennes man och många av hennes vänner var döda. Hon kände sig ensam. Men på nätet hittade hon till nya människor. Dessutom blev bloggen en dröm som gick i uppfyllelse för henne. Hela sitt liv hade hon drömt om att blir författare, fast inte vågat. Men bättre sent än aldrig, det uttrycket passar väl in på Dagny.

Idag har hennes blogg 1 miljon besökare enligt vad jag hörde i Skavlan. Hon har blivit en kändis på äldre dar efter att hela sitt liv varit blyg. Som hon själv säger så har hon kaxat till sig med åren.

Dagny är född 1912. Samma år som Titanic föddes. Hon har massor att berätta. Ofta skriver hon om sina minnen i sin blogg. Hon följer också med i det som händer idag i världen. Att vara nyfiken är en av hennes drivkrafter och ett av hennes recept på att ha ett lyckligt och långt liv. Och att inte ge upp även om det känns tufft ibland.

Enligt Dagny var det inte alls bättre förr. Hon hyllar vår tid och ser allt positivt vi har idag som inte fanns förr.

Bara en sådan sak är ju alldeles underbar att höra om för oss som är födda långt senare än 1912. Att få ta del av en äldre människas perspektiv.

Nu i vår fyller Dagny 104 år.


 
#Blogg100 - dag 6

Slasksnö

Det är slasksnö. Nyklippta Mimmi får jag locka med godis för att hon ska gå med mig i den kalla, blöta snön på liten hundpromenad. Det är nästan så att jag får locka mig själv med godis för att jag ska ta mig ut.

Luften känns råkall. Jag hör inga fåglar. De väntar väl på sol och vår och blommor som jag gör, tänker jag. Vem kan veta. Kanske har de fullt upp med att leta efter mat. Det är säkert tufft att vara liten fågel den här tiden på året.

Idag har jag inte många tankar att skriva ned här i min blogg. Så då får det vara bra med de här raderna idag.

Dagar är olika. Ibland så är det tomt i huvudet. Och det är helt ok att det är det.



#Blogg100 - dag 5