Jag längtar till sängen

Åh, det ska bli gott att få slänga sig i sängen ikväll! Jag har haft så mycket att göra, fullt upp precis hela dagen.

På förmiddagen ringde jag runt till folk och det tar tid ibland att få tag i folk överhuvudtaget. Och sedan när man är glad att man har fått tag i någon, då får man nästan inte slut på samtalet.

Jag har pratat med en jättetrevlig man idag som samlar på inredningsdetaljer och design från 50-, 60- och 70-talet. Honom ska jag träffa på torsdag. Han och jag kunde pratat precis hur länge som helst i telefon. Men det håller ju inte. Så jag fick försöka avsluta samtalet.

Sedan så skulle jag boka tid med en fotbollsspelare. Han lät jättesömnig i telefonsvararen. Och sedan förstod jag varför. Fotbollslaget hade precis kommit hem från ett träningsläger. Undra på om han var sömnig då.

På eftermiddagen intervjuade jag en småbarnsmamma. Jag fick komma in i hennes hem och träffa både hennes mamma och hennes små barn. Det var roligt och jag tycker om att träffa människor. Jag lär mig så mycket. Och så tänkte jag på hur det var att vara småbarnsförälder. Det känns långt borta nu.

Sedan kände jag mig trött. Det är först nu, efter några timmar, som jag börjar känna mig piggare igen. Det var en hektisk dag idag. Och så kommer det att vara ända fram till påsk. Minst.

Så därför bloggar jag inte lika mycket nu som jag brukar. Om någon skulle undra. Jag jobbar i stället desto mera. Så småningom kommer det att lugna sig lite igen, enligt planerna.

Plockat ned julgardinerna

Jag tog ned ett par panelgardiner också när jag städade. Beiga linnegardiner med stora vita hjärtan på. De har hängt uppe sedan i julas. Nu har jag bara de vita längderna i fönstren. Det räcker så länge. Kanske hänger jag upp andra panellängder bredvid de vita när fönstren är putsade. Jag har både ljusblå och rosa längder, om jag minns rätt. I linne. Som jag fyndade jättebilligt på Jysk vid sommarrean. Jag tror att jag betalade 25:- för två längder linnegardiner. Det var riktigt billigt.

Jag var länge emot panelgardiner. Tyckte att de mest passade i offentliga miljöer och att de var stela och inte alls passade hemma hos mig. Men jag tycker mycket om panelgardiner idag. De är så smidiga att hantera. Lätta att stryka, om man behöver det. Tar inte mycket plats att förvara heller.

Jag har just nu vita gardiner i vartenda fönster här hemma. Jag tycker att just vita gardiner släpper in ljuset allra bäst. Och så är det vackert, tycker jag. Rogivande. Nu när all grönskan kommer att finnas därute. Snart, snart, snart.... hoppas jag.

Koltrastens sång

Jag hade precis städat klart för idag och gick ut med ett par soppåsar till soptunnan när jag hörde koltrasten sjunga så fint. Han satt på grannens tak.

Koltrastens sång är så där vackert vemodig på ett alldeles speciellt sätt. Jag mår så gott inuti mig när jag hör hans sång.

Det har tagit rejält på snön idag. Äntligen! Det känns så härligt att veta att våren faktiskt är på väg. Även om det så klart kan bli ett och annat bakslag fortfarande.

Dagens låt: Nanne Grönwall "I natt är jag din"

Det här klippet får ni bara inte missa! Nanne Grönwall som sjunger Tomas Ledins klassiker "I natt är jag din". Så bra!

Vårstäda

Idag ska jag städa. Det behövs, för min fina katt fäller så mycket hår nu, när det börjar bli vår. Gränsen är nådd här hemma, för hur många hårtussar det får vara på golvet.

Ute är det mulet. Men det som var så härligt idag när jag tittade ut genom fönstret, det var att jag kan se gräset igen. Inte överallt, men på vissa ställen. Fortfarande är här många, många stora snöhögar kvar. Men jag är förvånad över hur fort allt börjar smälta nu.

Det måste vara ungefär fyra månader i ett sträck som marken har varit snötäckt och vit. En mycket lång vinter. Jag tror att jag inte är ensam om att känna mig lite matt just nu efter denna vinter.

Jag kommer inte att sakna vintern ett endaste dugg. Jag längtar väldigt, väldigt mycket efter våren, ljuset, blommorna och grönskan.

Jag städar in våren idag och sedan sätter jag en bukett färgglada tulpaner i vas i väntan på blommorna därute.

Dagens låt: Håkan Hellström "Tro och tvivel"

Ofta när jag längtar efter min dotter i Brighton, så spelar jag musik med Håkan Hellström. Det har spelats så mycket Håkan Hellström i vårt hus sedan hon blev tonåring, min nu unga vuxna dotter. Så det känns lite som att hon är här hemma hos mig, när jag hör Håkan Hellströms musik. Därför valde jag "Tro och tvivel" med Håkan idag. Förutom att jag själv tycker om låten, så känner jag längtan efter min dotter idag. Musiken lindrar längtan lite.

Sakta ned farten - Slow down

Det jag skrev om igår i mitt sista inlägg i bloggen, ledde mina tankar vidare. Jag kände att jag ville skriva om att sakta ned farten. Ja, kör gärna lite långsammare i trafiken. Det är ju hastigheten som dödar, säger man. Fast det var inte trafiken jag tänkte på egentligen. Utan mera hastigheten i arbetet. Antingen det handlar om förvärvsarbete, hushållsarbete, trädgårdsarbete eller vilket annat arbete som helst.

Det är när det börjar kännas så där tungt, när andan hamnar uppe i halsen, när stressen sprider sig ut i armar och ben, det är då som jag i stället för som jag gjorde förr, ökade tempot ännu mer, i stället lägger i en annan växel. Och gör precis tvärtom. Saktar ned tempot i stället för att skruva upp det. Det gör skillnad. Ofta känns effekten direkt. Och på längre sikt är effekten kanske det som räddar liv.

Det finns förstås undantag när man inte kan göra så här. Vid akuta livräddningar till exempel. Man får välja sina tillfällen. Fundera över när det egentligen är värt att hålla på i högsta speeden, och när det inte är värt det.

Det kostar på att köra i 150 km/tim dygnet runt. Det kostar på och det är inte värt vad det kostar. Tro mig, för jag gjorde det. Jag körde i högsta hastigheten dygnet runt rakt in i väggen. Jag överlevde. Men jag tänker inte göra om det.

Prova att jobba lite långsammare ibland idag.

Det kanske, kanske till och med skulle kunna skapa ett och annat nytt jobb också. Om vi alla jobbade lite långsammare, var och en av oss.

Den tanken är särskilt fin, tycker jag.

Lättat på ryggsäcken

Jag har ju känt det lite väl tungt i ryggsäcken när det gäller jobbet ett tag nu. Det har fyllts på med den ena tidningen efter den andra som jag ska skriva artiklar till. Och idag kände jag att jag får helt enkelt inte ihop det. Det var för mycket.

Hade det här varit för tolv år sedan, då hade jag öst på för fullt. Gett järnet. Satsat allt. Jobbat snabbare och snabbare och snabbare. Ända tills jag blev yr. Och ännu längre. Ända tills jag gick rakt in i den berömda väggen.

Så gör jag inte längre. Istället så åkte jag in till min chef och sa hur jag kände det och bad honom om hjälp med att planera jobbet. Vi kom fram till en bra lösning, som dessutom blev bra för inte bara mig själv, utan också för andra inblandade personer.

Jag är så glad att jag gör just så här idag. Och att jag gör det utan att tveka. Utan att känna mig rädd för att förlora jobb, status eller känna mig rädd att inte vara omtyckt.

Jag tror att vi skulle våga säga nej lite oftare, där ute i arbetslivet. Ifrågasätta när ryggsäcken känns för tung. Kanske hitta en bättre lösning.

Jag tror att alla skulle bli vinnare på det. Vi skulle må bättre. Vi skulle få mer tid för att ta hand om både oss själva och varandra. Det är min starka övertygelse.

Våga säga nej när du känner att din ryggsäck är för tung att bära.

Våga be om hjälp.

Våga vara lite mindre flitig.

Våga ta bättre hand om dig själv.

Dagens låt: Darin "Viva la vida"

Dagens låt i min blogg idag kändes så självklar; Darins fina "Viva la vida". För sån som låten känner jag mig idag. Så glad, så hoppfull, så lätt och nästan dansande. Fast jag egentligen har lite för mycket omkring mig, så känner jag mig så väldigt glad just idag.

Stackars ni läsare av min blogg...

Ja, jag säger det igen. Stackars ni läsare av min blogg. För jag är ju en maskros. Och det vet ni väl, hur de sprider sig. Ja, just det. Som ogräs. Dyker upp där man minst anar det.

Just nu så är jag igång och bloggar på Passagen till och från. Lite då och då. Och lite då och då så bloggar jag i min blogg här på Blogspot, Maskroskvinnans Tankefrön.

Sån är jag. Det är bara att acceptera. Jag gillar att vara sån som jag är. Jag gillar att hoppa mellan olika ställen känner jag. Så jag fortsätter med det, tänker jag. Jag sprider mig lite varstans. Som värsta ogräset.

Den som vill får leta efter mig, alltid har jag fått mina ord på pränt någonstans under dagen. Antingen här. Eller på Passagen. Eller på båda ställena på samma dag.