Visitkort till Skrivklådan

Igår beställde jag visitkort till mitt nystartade företag Skrivklådan. Så mycket som hänt sedan jag började blogga! För två år sedan visste jag inte att det fanns något som hette Passagen. När jag bloggat där ungefär ett halvår, en sommardag minns jag, när jag kände mig frustrerad över att inte ha ett jobb med den kraft jag hade då, bestämde jag mig för att beställa visitkort. Som en symbolhandling för att en dag skulle jag vara i arbete igen.

Jag kom på att jag kunde skriva "Bloggare" under Maskroskvinnan och sedan andra kontaktuppgifter. Även om jag inte hade ett jobb som gav mig en inkomst, så kände jag att min blogg gav mig så mycket som påminde om att ha ett jobb. Jag lärde mig nya saker. Det fick mig att känna glädje. Jag fick kontakt med andra människor, vi delade tankar, vi skrattade tillsammans, bloggandet kändes som något meningsfullt för mig. Precis som det hade känts att ha ett jobb.

Visitkortet för bloggaren Maskroskvinnan tänkte jag strö ut lite överallt, kanske lägga några på biblioteket, dela ut det till vänner och bekanta. Som en rolig grej mest, som en träning inför mitt jobbsökande som jag fortfarande hoppades på.

Sedan gick det som det gick. Livet överraskade mig. Personen jag mötte på väg till Arbetsförmedlingen som sedan gav mig en praktikplats fick det där första visitkortet som jag beställt. Sedan fick min handläggare på Arbetsförmedlingen och handläggaren på Försäkringskassan var sitt visitkort. Där började allt rulla på. Två veckor senare hade jag en praktikplats och var igång med arbete. Jag fick nya visitkort med mitt namn på från företaget jag praktiserade hos.

Jag praktiserade där i ungefär ett år. Det blev ingen anställning eftersom man inte kunde garantera mig tillräckligt med arbete under hela året. Men där fanns ändå jobb för mig. Då bestämde jag mig för att ta tag i min minst 15 år gamla dröm att starta eget som frilansjournalist. I höstas kom mitt företag Skrivklådan igång på riktigt.

Igår beställde jag visitkort där det står Skrivklådan, Anna-Karin Mattsson, skribent/frilansjournalist och kontaktuppgifter.

Aldrig kunde jag trott det här för två år sedan! Drömma om det kunde jag, men att det skulle bli verklighet... ja, ibland överraskar livet mig på alla möjliga sätt. Den här gången på ett härligt positivt sätt. Jag känner inuti mig att jag har gjort det som är bra för mig själv. Jag känner mig förväntansfull och drömmer drömmar om vad jag så småningom kommer att skriva om. Jag känner som att jag har hittat hem när det gäller arbetet. Med många små steg tror jag att det här kommer att bli riktigt bra.

Vårstäda

Idag vårstädar jag. Det ska dofta gott i hela huset innan det blir kväll! På borden har jag redan gula tulpaner och ljusblå pärlhyacinter. Jag har hängt upp vita panelgardiner med tulpaner på. Det är fynd som jag gjorde i höstas på Ica Maxi. Två panellängder på slutrea för 15 kronor styck. De är av bra kvalitet och blev riktigt fina att hänga upp nu efter julhelgerna.

Ute snöar det stora vita vackra flingor och ibland yr de omkring i vinden. Men jag hör på vädret att det är mildare väder på gång. Jag tänker i alla fall skaffa mig vår inomhus i väntan på den därute.

Utmattad? - Musiken

När jag var som mest utmattad orkade jag inte ens höra den. Musiken. Så småningom hjälpte den mig tillbaka till livet. Först genom att lyssna på den. Sedan började jag nynna. En dag stod jag i en kör. Sjöng tillsammans med andra. Jag mådde så gott! Jag blev så glad!

Det är märkligt hur en sak som kan verka så liten som att nynna kan göra så mycket för hur jag mår. Någon gång hörde jag någon som sa att hon vet när hon mår bra, det är när hon upptäcker att hon går runt och nynnar av sig själv. Kanske gäller samma sak här som man idag vet gäller med ett leende? Att man medvetet kan påverka hur man mår genom att bestämma sig för att börja nynna precis som när man bestämmer sig för att börja le? För mig fungerar det i alla fall. Trötta, sega dagar får jag mig själv att må bättre om jag bestämmer mig för att nynna.

Varje liten sak som jag upptäcker får mig att må bättre samlar jag på som andra samlar på kanske frimärken eller antikviteter. Jag kan anteckna det jag upptäcker att jag mår bra av på en lapp. Den kan jag sedan ta fram när jag känner att jag fastnat i ett tillstånd som jag vill ta mig ur, när tankarna börjar gå i alltför svarta spår alltför länge. En liten lapp med saker som får mig att vända mörker till ljus.

Äntligen besked från FK!

Som jag väntat... på beskedet från Försäkringskassan sedan jag blev utförsäkrad i höstas. Besked om jag kommer att få 75 % ersättning eftersom jag är utredd att vara arbetsför till 25 %. Idag kom brevet och det var med lätt darrande händer som jag öppnade det. Man kan inte vara säker, strax innan jul läste jag i lokalpressen om en kvinna som fått cellgiftsbehandlingar och där Försäkringskassan ansåg att hon skulle arbeta heltid trots att hon mådde så dåligt efter det hon gått igenom.

Jag är lyckligt lottad, för i brevet stod det att jag får tre fjärdedels tidsbegränsad sjukersättning till och med juni 2011. Det är lite märkligt att det är tidsbegränsad sjukersättning för den finns ju inte längre med de nya reglerna. Men strunt samma, jag bryr mig inte om vad man kallar det, det jag bryr mig om är att jag får min ersättning så länge jag behöver den, så länge jag inte är arbetsför till 100 %.

Jag grät av lättnad när jag läste brevet och tårarna rinner när jag skriver nu också. Jag tror att det bara är den som varit där själv som kan förstå hur det känns. Att inte ha hälsan att kunna jobba 100 % längre, hur gärna man än skulle vilja det. Att gång på gång vara utlämnad till hur andra människor bedömer min kraft och arbetsförmåga. Att behöva vänta på besked. Att inte veta om eller när jag får pengarna.

Nu kan jag känna mig trygg med detta till och med juni i sommar. Vad som händer sedan, det vet jag inte. Det är en press att vara långtidssjukskriven i sig. Pressen har inte minskat med de nya reglerna, mera ökat upplever jag det som. Just min diagnos blir knappast bättre under press, tyvärr. Men jag kan inte ändra reglerna, jag får acceptera att det är som det är.

Nu tänker jag unna mig att släppa tankarna på min ekonomi den närmsta tiden och fokusera på allt som ger mig energi, hälsa och glädje. Just nu känns det så otroligt skönt, en sådan lättnad! Nu kommer jag att få mer kraft att lägga på mitt företag Skrivklådan och det ser jag verkligen, verkligen fram mot. Det är min stig mot friheten!

 

Mitt sommarparadis

För att orka igenom den här årstiden kan man ta hjälp av sina minnen från när det var sommar, läste jag i lokalpressen. Blunda och se den där platsen framför sig som man älskar att vara på när det är sommar.

Jag tvekar inte en sekund. Jag vet precis var jag har den platsen. Mitt sommarparadis.

Jag parkerar bilen under det stora mörkt gröna trädet. Tar fram solstolen och picknickkorgen med både fika, dricka, bok och pastasallad. Bilplåten hettar redan i värmen trots att det är tidig förmiddag. Tur att jag är här tidigt, så tidigt att det finns parkeringsplats nära dit jag ska. Tur att jag fick plats i skuggan under det stora gröna trädet, så varmt som det är idag.

Jag hör gruset knastra under mina sandaler som jag går barfota i. Jag passerar den rosa glasskiosken när jag går på den smala och nedtrampade grusgången. Där framför mig ser jag vattnet, det turkosgröna Vättervattnet. Jag hör bruset från vågorna som är så där precis lagom höga idag. Lätt skummande och vackert glittrande i solskenet. Jag känner att det fortfarande är lite dagg kvar i det gröna gräset, mina tår blir blöta, men det känns bara skönt i värmen.

Så där. Nu är jag nästan framme. Jag får kliva nedför några stora stenar, sedan trampar jag i lös, mjuk, solvarm sand som klistrar sig fast på mina daggvåta fötter. Nu känner jag nyponrosdoften. Det är inte mycket människor här ännu, en och annan and i vattnet.

Jag fäller ut min solstol, sätter mig framför nyponrosbusken, tar av mig solklänningen som jag tagit på mig över baddräkten. Den lilla kudden plockar jag fram, vinden blåser lätt i grässtråna som växer i sanden och genom mitt hår, jag älskar att känna vinden i mitt hår!  Jag tar fram vattenflaskan och ställer den bredvid solstolen. Nu är jag förberedd inför en lång varm sommardag.

Sen fäller jag solstolen bakåt till ett bekvämt läge. Tar av mig solglasögonen för att riktigt kunna ta in ljuset och alla somriga färger från vattnet, pilträden, sanden, stenarna, blommorna, himlen och långt där borta ser jag Visingsö som en hägring strax ovanför vattenytan. Jag blundar, lyssnar på det sövande ljudet från vågorna, känner pulsen gå ned. Vätterstranden, mitt paradis på jorden denna sommardag! Kanske att jag tar mig sommarens första dopp idag? Jag tänker i alla fall känna på vattnet med tårna.

 

Nu ska julen ut!

Det är riktigt mildväder på gång hör jag i nyheterna, de svenska företagen är optimistiska och jag plockar ned den ena tomten efter den andra i kartongen för julpynt. De närmsta dagarna ska jag städa ut julen. Det känns så skönt!

Nu längtar jag efter ljusa dukar, pastellfärger och tulpaner!

Nya panellängder med tulpaner på köpte jag för 29:- för två stycken på slutrea förra året. De blir fina att hänga upp nu efter jul, tänker jag.

Kanske köper jag mig ljusblå pärlhyacinter i kruka om det finns att få tag på det nu i affärerna.

Var sak har sin tid. Att pynta till jul har sin och är en glädje just då. Att rensa bort har sin tid och är en glädje just då.

Nu öppnar jag upp huset för ljuset, våren och glädjen!

Bad English "When I see you smile"

Mitt årshoroskop

Jag läser sällan horoskop. Ibland har jag läst horoskopet på Passagen. I efterhand. För att se om det som stod där hade hänt under dagen.

Men årshoroskop tycker jag är roligt att läsa. I år läser jag så här i Kattis & Co om hur 2011 kommer att bli för just mig som är oxe:

VÄNTA INTE MED KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

Året börjar i ljusa färger med en trevlig och passionerad januarimånad som uppvärmning. Annars är maj och juli din bästa tid vare sig du vill resa, älska eller bara uppleva det bästa året har att ge. Mot hösten tar du nya tag med en förändring som du sett fram emot och planerat för. Låt det dock växa fram och undvik att tjuvstarta i augusti som är din sämsta månad. Året slutar också fint men vänta inte med kärleksförklaringar till sista stund, dagarna före jul är bättre.

Se upp för: Stora planer i augusti, den enda månad som inte lever upp till förväntningarna.

Satsa på: Njut av livet medan det händer och planera stora omställningar väl. Du mår bäst när du kan ladda batterierna mellan alla måsten.

Dina bästa dagar: 5/1, 18/5, 1/6, 22/7 och 13/12.

Källa: Kattis & Co, Nr 1, 2011

Det lät ju inte så tokigt, det verkar bli ett bra år för mig i år, känns det som. Frånsett augusti då, som enligt det här horoskopet kommer att bli min sämsta månad. 

Nu ska jag skriva in i mina bästa dagar enligt horoskopet i almanackan. Den första av dem, den 5 januari är ju snart, om bara några dagar. Undrar vad som ska hända då?

Nyårsdagen - pigg som en lärka

1 januari 2011. Det regnade inatt. Nu blåser det rejält. Ljuden från regn och blåst känns som nya efter den långa snöiga vintern. Är våren på väg? Ja, jag tror det. Regnet inatt måste ha varit det här årets första vårtecken. Nu är tid att börja samla vårtecken. Alla dessa skator som jag ser nu är vårtecken för mig, ett av de första.

Jag är vaken och känner mig piggare än normalt. Fast jag sovit mindre än normalt. Antingen behöver jag sova mindre nu för tiden än jag gör. Kanske har jag blivit så gammal. Eller så har jag bara råkat vakna i en pigg fas i sömnen och kommer snart att känna mig helt slut.

Det blev sent inatt. Ja, i alla fall med tanke på när jag lägger mig i vanliga fall. Jag somnade kanske vid klockan tre efter att ha plockat undan och diskat efter den lilla mysiga nyårsfesten hemma hos mig.

Sträckningen som jag fick efter att ha ramlat i förrgår kändes igår. Ont som bara den. Men idag känns det så mycket bättre. Jag slutar aldrig att förvånas över kroppens självläkningsförmåga.

1 januari 2011... och jag andas fortfarande, mitt hjärta bultar och jag är pigg som en lärka.

Tack!

Gott Nytt År från mig som haltar

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla därute i cyberrymden!

Jag kan knappt gå idag. Nej, jag har inte druckit alkohol, det är inte därför. Jag är nykterist. Det var igår kväll som det hände. Jag skulle ta en promenad och ramlade när jag skulle nedför en snöhög. Ramlade rätt i gatan och tog emot mig med händerna.

Som tur är så finns det ju snö som dämpar även om det också var snö som gjorde att jag halkade. Jag försöker tänka att det som har hänt fort, brukar också gå över fort. Snart dansar jag fram igen lätt som en älva över marken. Fast inte just idag. Idag är jag mer som en gammal haltande trollgumma. Jag ska fira nyårsafton hemma i lugn och ro med några vänner. Jag kan ta det lugnt och göra det jag känner att jag klarar just idag.

Var sak har sin tid. Vissa dagar är man som en älva och vissa dagar som en trollgumma. Det är väl så med år som kommer och går också. Vart år har sin tid. Nu är snart det gamla årets tid slut och det nya året börjar.

Jag välkomnar 2011 med ett öppet hjärta och sinne och säger som när jag var en liten flicka:

Gott Nytt År och fred till världen!