God Jul!

En riktigt God Jul önskar jag och min lilla hundvalp! 

Var rädda om er. 

Frid, glädje och kärlek önskar jag er alla! 

Kram! 

Anna-Karin och Mimmi

Valpliv - Jag är Idolen

Vill du känna dig som en idol fast rufsig i håret och precis nyvaknad?

Skaffa en hundvalp.

Jag är idolen. Mimmi är mitt största fan.

Hon vrålar (nåja, mera piper kanske) så fort hon får syn på mig. Får hon chansen att röra vid mig är lyckan fullkomlig för henne. Hon översköljer mig med pussar. Hennes pigga, svartbruna pepparkornsögon jublar av glädje.

Översvallande är en underdrift för hennes kärlek till mig. Jag känner mig som en idol.

Om sedan mitt lilla, men ack så hängivna fan, lämnar vissa spår efter sig ...

Om jag vaknar och kliver ur sängen i mörkret och känner att foten blir våt. Att där är något hårt, avlångt på golvet som luktar illa och som jag spontant känner att jag inte vill kliva i ...

Vad gör väl det. När fanet så fort hon får se mig vrålar (nåja, piper) och vilt skuttande möter mig med samma kärlek som sist hon såg mig.

Fast det bara är en minut sedan jag "gick på scenen" igen.

Valpliv

Mimmi älskar snö. Vilken hundvalp gör inte det, förresten? Som tur är, så har det kommit en del snö hemma hos mig de senaste dagarna. Det är faktiskt så att jag vågar hoppas på en vit jul i år också.

Valpliv är ett enkelt liv. Åtminstone om man jämför med hur det var att ha en liten bebis. Mimmi har sovit hela natten utan att störa mig inatt också, i sin hundbädd bredvid min säng. Sedan är det en jämn rytm av sova, rasta, äta, rasta, leka, rasta, sova, rasta och så vidare. Och en hel massa gos och kel hela dagarna.

Mimmi kommer redan till mig när jag kallar på henne. Jag vet inte om jag ska tro på att hon verkligen redan fattar att hon heter Mimmi. Men kanske gör hon det. Hon får hundgodis när hon kommer till mig när jag kallar på henne "Mimmi, hit". Och jag menar, vilken hund som helst skulle väl heta Mimmi om hon/han fick hundgodis för det.

Det är tur att Mimmi plockar in så mycket glädje i mitt liv just nu. För mamma blir allt svagare och det är jobbigt att se på och inte kunna göra något åt det som sker.

Men vem vet vad som händer. Livet är så märkligt oförutsägbart att jag är klok nog att ta en dag i taget just nu. Var sak har sin tid i livet. Valptid. Och annan tid.

Välkommen hem, Mimmi!

Vi for genom vinterlandskap med snötyngda granar till en röd liten stuga för att hämta vår pudelvalp Mimmi igår. Det kändes märkligt och fint och varmt i hjärtat att svepa om den lilla lockiga svarta valpen den röda fleecefilten och bära med oss henne ut till bilen. Vilken gåva hon är, det lilla livet!

Resan hem i bilen tog cirka 40 minuter och gick så bra som en resa med en hundvalp kan göra. Mimmi sov ibland och var vaken ibland. Sa inte ett enda litet pip under hela resan.

Hemma hos oss turades vi om att bära på henne. Jag lät henne nosa runt i huset. Hon åt kvällsmat med god aptit. Vi rastade henne ute i den vita snön och hon kissade både ute och inne. Hon är inte rumsren än men det kommer hon att bli snart, tror jag, om jag är noga med att ta ut henne när hon sovit, ätit och lekt.

På kvällen blev hon trött och somnade i hundbädden. Jag trodde att jag skulle bli störd under natten, att Mimmi skulle gnälla och sakna sin flock som hon vuxit upp hos.

Till min förvåning vaknade jag av mig själv på morgonen, före Mimmi. Jag smög upp, klädde på mig och la mig en stund igen i sängen med kläderna på. När jag ändå inte hörde något från hundbädden intill min säng, tände jag julstjärnan i fönstret. Där satt hon i sin hundbädd, Mimmi, och tittade på mig med sina små pepparkornsögon. Hon började vifta på den lilla pekfingerlånga svansen av glädje så fort hon fick se mig. Jag lyfte upp henne och fick blöta hundpussar i hela mitt ansikte. Snabbt på med jackan och ut i friska luften och rasta den lilla vovven.

Min katt verkar så här långt ta nykomlingen med ganska stor ro. Hon är väldigt nyfiken. Om Mimmi springer efter henne och vill leka, springer min katt undan.

Det känns nästan samma stämning i huset nu som när man fått hem en liten bebis. Samma känsla av att alla som är här försöker att vara lugna när hon sover för att inte vi vill störa henne. Det andas frid.

Mammas dröm

"Jag drömde att vi alla var där, någonstans i rymden. Där var fullt av vackra blommor och det var sommar. Det var så vackert. Vi var så lyckliga allesammans. Och vi var tillsammans, alla", sa mamma där hon låg i sin säng.

Jag och yngsta dottern fick åka in snabbt till mamma idag vid lunchtid. Hon ringde och hade fått så ont i magen och mådde dåligt.

Vi stannade hos mamma i drygt tre timmar. Det tog kanske en timma innan distriktssköterskan kom efter att jag ringt runt till sjukhuset och till vårdcentralen. Man ska ta nya prover på mamma. Kanske kommer hon till ett korttidsboende så att hon kan äta upp sig.

Det är tungt att se sin mamma åldras, även om jag vet att så är livet.

Ängel

Dina mjuka, ljust grå lockar som en vild gloria kring ditt vackra ansikte. Dina ljusblå, öppna ögon möter mina. Du ler mot mig.

I det småblommiga nattlinnet, koftan och de svarta skorna vandrar du omkring i den lilla yta som nu är din värld. De få kvadratmetrarna som är ditt hem.  Den yta du rör dig över nu för tiden.

Julgruppen du får av mig blir du glad för. Du har inte kunnat äta nu igen. Det kväljer dig. Jag har köpt lussekatter och goda kakor med kanel och socker på. Det kväljer dig. Expressen däremot, den blir du glad för. Jag häller upp kaffe till dig och mig. Det kväljer dig.

"Man kanske inte behöver så mycket mat när man är på väg att bli en ängel", tänker jag.

Du pratar om att du vill ha en liten begravning. Bara de allra närmaste.

"För de är de enda som verkligen finns där för en den dagen man behöver hjälp i livet", säger du. "Fast jag vill leva länge till", lägger du till.

Du ställer dig vid fönstret och tittar ut. Jag ser hur tunn du har blivit på bara några dagar. Du är vacker. Så tunn, spröd som jag aldrig sett dig förut.  Nästan genomskinlig.

"Kanske behöver man inte längre något hull, när man är på väg att bli en ängel", tänker jag.

Sedan blir du trött. Du vill lägga dig i sängen igen och vila. Du har sovit mycket.

"Man kanske behöver mycket sömn när man är på väg att bli en ängel", tänker jag. "Kanske blir man trött av förvandlingen."

Jag kramar dig mjukt innan jag går. Håller om dig länge. Dina skuldror känns som början till vingarna. Du, min mamma, är så liten. Så pytteliten. Och jag, din dotter, känner mig så stor. Du är varm, levande. Fortfarande. Alldeles klar i dina tankar. Säger vackra saker om livet till mig.

"Kanske är man så varm i hjärtat och själen när man är på väg att bli en ängel", tänker jag.

En dag kommer du att sväva bort från mig. Kanske blir det på natten. När världen sover.

Kanske ... släpper dina fötter från marken då. Kanske ... breder du ut dina tunna, genomskinliga armar och svävar stilla bort genom den mörka natten.

Uppåt ...

Uppåt ...

Uppåt ...

Kanske säger du farväl till mig innan du reser?

"Du låser väl om mig?", hör jag dig ropa från sängen när jag går.

"Ja, mamma. Jag låser", svarar jag.

Jag vrider om nyckeln.

Sedan strömmar tårarna nedför mina kinder.

Fast ... man behöver kanske inte fälla tårar över den, som lika stilla som en sommarvind, är på väg att bli en ängel.

Förkyld och lugn fredag

Jag känner mig lite småförkyld och därför har jag mest slappat idag. Det är bra att ta hand om sig i början av en förkylning så brukar den snart vara över. Två dagar i lite lugnare tempo gör att kroppen får en chans att ta hand om viruset och rensa ut det ur kroppen. Jag dricker en hel del té när jag är förkyld. Té dricker jag varje dag, bara ännu lite mer när jag är förkyld. Vattnat blommorna har jag gjort idag i alla fall. Tvättat en liten tvätt också.

Jag har googlat om hur man får en hund rumsren. Det kommer att gå bra, känner jag. Av väderprognosen att döma verkar det bli en mild jul i år hos mig. Inte mig emot när jag ska få en hund rumsren. Vilken tur jag har!

Ikväll ska jag antingen titta på en film här hemma eller se "På spåret". Det kommer alltså att bli en lugn fredag kväll för min del.

Tänk att det är dan före dan om exakt en vecka ... det är lite svårt att fatta det, tycker jag. Nästan lika svårt att fatta som att jag kommer att ha en liten hundvalp springande runt mina fötter om bara några dagar. Så roligt det ska bli, så spännande!

Snart kommer äldsta dottern också hem för att fira jul med oss. Det känns alltid lika härligt att ha båda döttrarna hemma ett tag, det känns som en underbar gåva för mig.

Handlat hundprylar

I första hand behöver en hund mycket kärlek, mat och ett hem. Precis som vi människor. Men lite annat behöver en hundvalp också. Precis som vi människor. Hur som helst inbillar man sig gärna det när man köpt sig en hundvalp. Det finns så mycket som det lockar att köpa till den lilla söta hunden.

Idag har jag och yngsta dottern köpt "start-kitet" till lilla Mimmi. Vi åkte till Rilo på Solås Center och handlade. Det blev inte så dyrt som jag trodde att det skulle bli. Alltsammans hamnade på cirka 1000 kronor och det mesta kommer att hålla under lång tid. Frånsett den lilla rosa hundselen och den stickade svarta hundtröjan som kommer att få bytas ut när Mimmi vuxit till sig. Hundbajspåsarna kommer nog också att gå åt snabbt, gissar jag.

En liten rosa rosett att sätta på Mimmis huvud (kanske på julafton) ville yngsta dottern att vi skulle ha med oss hem. Den fick vi på köpet av den vänliga kvinnan som hjälpte oss i affären.

Hundbädden föll jag för direkt. Den ser nästan ut som en svart skinnsoffa. Snygg, lätt att torka av och mjuk och gosig att ligga i för Mimmi.

Nu är det bara Mimmi som fattas. Vår katt var väldigt nyfiken på det vi handlat och nosade länge på det. Jag undrar vad hon tänker. Jag är säker på att hon känner att något är på gång. Det är liten hundvalp i luften just nu. Dagarna till måndag känns oändligt långa. Och därute faller stora vita snöflingor och gömmer allt det gröna under ett dämpande täcke.

Nedräkning ... men inte till julafton

Just nu är det nedräkning hos mig. Inte till julafton. Utan till måndag när lilla Mimmi kommer hem till oss.

Vilket äventyr jag har gett mig in i, känner jag! Ett roligt äventyr.

Idag ska jag ordna med försäkringen av Mimmi. Jag har också en lista på saker som jag ska handla tillsammans med yngsta dottern. Valpfoder, tuggben, hundtäcke och lite annat. Det ska bli så roligt.

Just nu fyller jag mitt livs påse med en massa saker som får mig att må gott. Det behöver jag, för det senaste året har verkligen varit tufft för mig och slitit på mig både i kroppen och själen. När man har mycket stress kring sig, är det bättre att fylla det med saker som man blir glad av, än att försöka ta bort den negativa stressen, för att hitta balansen igen.

Nu har oron kring ekonomin lagt sig och det är som att en sten fallit från mitt bröst. Jag känner mig så rik igen, även om kanske inte "rik" på det sättet som andra tänker sig det ordet.

Att få glädjen att kunna förverkliga en dröm som man burit på länge, så som jag nu gör genom lilla Mimmi, är nog bland det mest anti-stressande som finns.

Jag är hundägare!

När jag började blogga för tre år sedan drömde jag om att en dag kunna skaffa mig en liten hund. Jag minns att jag skrev till Linda i bloggen Inez och Drömma och till bloggaren Quila & Ronja och frågade om hur det var att ha hund.

Idag, Luciadagen 2011, har jag blivit hundägare. Jag har köpt en liten svart dvärgpudelvalp som jag döpt till Mimmi. Hon är åtta veckor gammal.

På måndag kväll ska jag och yngsta dottern hämta hem henne.

Drömmar kan bli verklighet. För kanske fem år sedan satte jag en bild på en dvärgpudel på frysen i mitt kök. Jag kände stark längtan efter en hund. Den allra bästa "medicinen" för just mig kände jag. Och dessutom det perfekta sällskapet när man jobbar mycket ensam hemifrån som jag gör.

Nu är inte bilden längre "bara" en dröm. Idag är den verklighet.

Får jag lov att presentera: Mimmi, åtta veckor, min egen lilla hundvalp.