Jag såg Uppdrag Granskning igår.
En fundering jag tog med mig var hur de näthatare programmet intervjuade, sa att de inte alls menade det hotfulla som de skrev på nätet. Och att de hade svårt att sätta sig in i hur mottagaren kände det. Några sa att de trodde inte att det skulle kännas något speciellt för mottagaren. Man vet ju att det är så här det skrivs i nätvärlden, menade näthatarna som blev intervjuade.
Fast jag håller inte med.
Ord känns. Talade ord eller skrivna ord spelar ingen roll. Ord kan göra så ont. Ord kan skada. Ord kan göra ärr för resten av livet. Skrämma. Skapa ångest och oro.
Precis som att ord kan göra så gott. Läka. Plåstra om. Trösta. Ge trygghet. Visa kärlek. Och empati.
Det gäller att vi är varsamma med orden vi använder. Både IRL och på nätet.
Det önskar jag att vi talar med varandra om.
Både vuxna, barn, unga människor, män och kvinnor.
En tröst i allt eländet som visades i programmet, är att jag själv upplevt så mycket kärlek genom nätet.
Nätkärleken är större än näthatet.
Precis som att kärleken är större än hatet också IRL.
För bakom alla orden finns ändå människor.
Och de allra flesta människor vill gott.
Se även:
"blogg100Love - Krulli"
"Vi är många som väljer #nätkärlek idag" (Charlotte Rudenstam blogg)
Störst av allt är #nätkärleken
"Vi måste ta ett större moraliskt ansvar"
Forskaren: "Därför sprids hat på nätet"
#Blogg 100
