Stolt efter blodprov

Jag känner mig trött och stolt över att ha tagit blodprov i morse. Utan att svimma, kanske tack vare mjukt bemötande och Jens Lekmans musik i mina öron.

Min revansch på skolsköterskan som kallade mig "schafsig" när jag svimmade redan på vågen inför en spruta och sedan fick hämtas av min pappa utan att ha fått sprutan sittande ensam ute på trappan till skolan. Ofta med nedkissade, kalla trosor efter svimningen.

En revansch på den läkare som tvångshöll mig som 3-åring för att ta blodprov på mig. Vilket ledde till mitt livs första, fast långt ifrån sista svimning.

Som sagt. Jag är stolt över att jag gick mot min rädsla idag även om jag kände mig så liten inuti i morse.

Minns att hur vi möter varandras rädslor som barn kan påverka en människa för resten av hennes liv.

Jag började dölja min rädsla när de vuxna kallade mig schafsig. Istället blev den till ångest i mig.

Idag förstår jag mönstret. Och mig själv.

Nu ska jag fira mig själv med kaffe och bakelse!

Jag är ingen schafsig människa. Jag är en känslomänniska. Högkänslig. En starksköring.

Jag är stolt över att vara jag.

Mitt liv - en öppen hand

 

Mitt liv - en öppen hand ... människor och händelser passerar förbi.

En tid är du och du och någon annan där ... På min öppna handflata.

För att sedan, kanske som en fjäril, lätta sina vingar, flyga iväg och jag gör inget alls för att försöka hålla kvar.

Avstår från att stänga in, knyta min hand.

Mitt liv - en öppen hand ...

Jag släpper fri, släpper taget.

Kanske, kanske ler jag tacksamhetens leende samtidigt som jag släpper taget om det som är över.

Vänder en öppen blick åt det som ska komma.

Ser rakt in i det som just nu är.


(Anna-Karin)

Längtan

Även om jag tycker att det känns vemodigt att sommaren går mot sitt slut på allvar nu, så är det genom att känna längtan efter något som gör att man blir så där sprittande och pirrande lycklig när sommaren med all sin grönska och alla sina blommor kommer tillbaka igen.

Och den där längtan handlar inte bara om att längta efter sommaren.

Det finns något vackert i att längta.

Den är först när man känt längtan som man kan känna sann lycka.

När man inte längre har något att längta till.

Hur levande känns livet då?

Sommarens sista dag?

 

Det var högsommarvärme, blå himmel, små lätta moln och alldeles vindstilla när jag och Mimmi promenerade i Rosariet och på Vätterstranden idag.

Vackert och vemodigt på samma gång.

Sommarens sista dag?

Vad jag kommer att längta ...

Efter sommarens första dag igen.

Tack, sommar, för allt du gett mig av skönhet, dofter och naturupplevelser!

Känslan kontra tanken

Känslor är vägvisare.

Tankar kan lura dig.


(Anna-Karin)

Vägval

 

"När du står inför ett vägskäl i livet och inte vet vilken väg du ska välja, låt inte slumpen avgöra.

Sätt dig ner och vänta.

Andas lika lugnt och förtröstansfullt som du gjorde den dag du kom till världen.

Låt ingenting störa dig.

Vänta och vänta igen.

Stanna upp i tystnad och lyssna till ditt hjärta.

När det sedan talar till dig, res dig och gå dit det leder dig". 




(Författare okänd)

Kärlek

Kärlek är
en stilla hamn
att segla in i
där man finner ro
för livets vågor.


(Anna-Karin)

Välfärdsmanifestation Sergels torg 21 september

Den 21 september från klockan 12.00 är det Välfärdsmanifestation på Sergels torg i Stockholm. Det är viktigt att så många som möjligt engagerar sig för allas vår rätt till välfärd i Sverige tycker jag.

Som före detta utförsäkrad och långtidssjukskriven vet jag alltför mycket om försämringarna i välfärden i Sverige de senaste åren och den press de innebär på människor som redan mår dåligt. Tyvärr är jag inte ensam om mina erfarenheter. Vi är alltför många och det behövs en förändring så snabbt som möjligt. De svaga grupperna i vårt samhälle får aldrig någonsin gömmas undan.

Jag är en av alla dem som har skrivit under manifestationen. Budkavlen kommer att lämnas över till riksdagen.

Var med och skriv på du med och sprid länken om välfärdsstafetten vidare! 

HÄR finns namninsamlingen om du också vill skriva under.

Välfärdsmanifestationen finns också på Facebook.

Att blogga om Välfärdsmanifestationen är också ett sätt att uppmärksamma den. Alla kan göra något. Tillsammans är vi starka. Bilden i det här blogginlägget är fri att använda i bloggar eller kanske i FB och andra sociala medier.


"VÄLFÄRDSMANIFESTATION 2013

VID SERGELS TORG LÖRDAG 21 SEPT KL. 12 - 15

För budkavlen vidare om du kan ställa upp bakom den! (som kommer att lämnas över till riksdagen!)

---------------------------

VI SOM INTE RÄKNAS

Sverige är ett delat land!

Att det är ett land delat mellan de som räknas, och de som inte räknas är ett faktum. De som inte räknas är de fattiga, låginkomsttagare, arbetslösa, sjuka, pensionärer, funktionshindrade och kortutbildade. De ska straffas medan de som för stunden har arbete och är friska RÄKNAS och belönas med skattesänkningar på minst 100 miljarder kronor.

Vi som inte räknas KRÄVER att vi räknas, att vi får bidra och vara med i samhällsgemenskapen. Att vi inte skall ses som en belastning, en parasit på samhällskroppen utan som en tillgång. Vi kräver en politik som inkluderar oss istället för att straffa, en politik som tar oss tillvara istället för att misstro oss.

Sverige behöver en politik som omedelbart övergår till att ha FULL SYSSELSÄTTNING som målsättning även om det innebär att teorin om jämviktsarbetslöshet och låg inflation överges.

Sverige behöver en politik som sätter UTBILDNING i centrum där arbetskraften garanteras utbildning, fortbildning och om så behövs ny yrkesutbildning. Politiken måste ha som mål att utbildning alltid är samhällsekonomiskt en god idé och en sund investering.

Sverige behöver en politik där arbetslöshet, sjukdom och olycksfall som leder till funktionsnedsättning inte blir början på en resa mot fattigdom och uteslutning ur samhällsgemenskapen. Sverige behöver en sammanhållen politik för OMSTÄLLNING där a-kassa, sjukförsäkring, rehabilitering, rätt till assistans och utbildning är garanterade rättigheter för alla medborgare. Nivån på ersättningarna skall vara på minst 80 procent för att garantera medborgarnas levnadsstandard.

Sverige behöver en politik som innebär att PENSIONEN innebär ett gott liv för alla de sista åren efter ett långt arbetsliv och det innebär att vi kräver omreformering av nuvarande pensionssystem, där det på ett ansvarigt sätt INTE på något vis tillåts att vi spekulerar bort framtida pensionskapital till riskkapitalbolag och börs!

Detta är våra minimikrav på politiken inför valet 2014, varken mer eller mindre för att garantera att ALLA medborgare får åter plats på insidan av det svenska samhället oavsett ålder, kön eller etniskt ursprung.

ALLA medborgare ska ha rätten till ett fullgott liv! ALLAs rätt till lika värde.

Vi håller på tanken om folkhemmet där målet är att återerövra folkhemstanken igen där alla får en plats och trygghet oavsett bakgrund!!

För budkavlen vidare om du kan ställa upp bakom den!

Välfärdsmanifestationen 2013
Therese Rajaniemi och Ann-Katrin Persson

Ansvarig för medverkande nätverken i facebook:
*Nätv. Krav – Dags att kräva ny reform& nytt pensionssystem
*Nätv. Sociala Medborgargardet
*Nätv. Vi som protesterar mot regeringens sjukförsäkringssystem

Vi som sluter upp bakom detta och stöder uppropet är bland andra:
Annica Nilsson, Välfärdsmanifestation, Sthlm
Helena Hemgren, Välfärdsmanifestation, Solna
Anna Petersson, Välfärdsmanifestation Linköping, Gabriella Sloot, Välfärdsmanifestation, Sthlm
Ann BW, Välfärdsmanifestation, Grängesberg, Birgitta Stenlund, Välfärdsmanifestation, Uppsala
Kristina Henriksson, Välfärdsmanifestation Upplands-Bro,
Carina Wellton, Ordf. solrosuppropet.se, Christina Holmberg, Solrosuppropet.se,
Jenny Fjell, RESURS
Annica Nilsson, Välfärdsmanifestation, Sthlm
Helena Hemgren, Välfärdsmanifestation, Solna
Anna Petersson, Välfärdsmanifestation Linköping, Gabriella Sloot, Välfärdsmanifestation, Sthlm
Ann BW, Välfärdsmanifestation, Grängesberg, Birgitta Stenlund, Välfärdsmanifestation, Uppsala
Kristina Henriksson, Välfärdsmanifestation Upplands-Bro,
Jonas Wallin, Förbundsordförande Svenska Elektrikerförbundet
Eskil Rönér, Förbundsordförande Svenska Hamnarbetarförbundet
Birgit Hansson, ordförande Riksförbundet Balans, Anna Jonsson, ordförande Förening Triggerpunkt
Jesper Bengtsson, Föreningen för rättvis välfärd, Susanne Carlsson FFMR, Klågerup
Björn Alvebrand fd. Sjökapten
Anita Edman, bibliotekarie, Upplands-Bro,
Kent Öst, Leg. psykolog (utförsäkrad), Gävle
Börje Snygg, Fd kvalitetschef, Socialtjänst Gävle
Johan Ehrenberg, Journalist/ Debattör ETC
Maria Wallin, Social Aktion - Onådiga Luntan,
Ingemar EL Göransson, frilansjournalist/författare Jenny Wrangborg, Poet & Kallskänka,
Jesper Odelberg, Ståuppkomiker/Artist, Rockbandet Hangovers, Linköping
Jan Hammarlund, Trubadur
Mattias Dristig, kulturarbetare/musiker/poet, Kulturföreningen Federationen,
Stephphan Bergman-Paul, Sala
Kulturför. TEATERMASKINEN, Riddarhyttan
Feministiskt Initiativ F!
Vänsterpartiet Gävle
Vänsterpartiet Järfälla
Tomas Alsbro, Skadeportal Whiplash Info,
Lena Backeskog, RSMH
Martin Moberg, Progressiv opinionsbildare
Yonna Waltersson, Arenagruppen.se
Lars Persson, Enhetsgruppen i Helsingborg

Anna-Karin Mattsson, "Maskroskvinnan", frilansjournalist/poet
Eva-Britt Svensson, (V) EU-parlamentariker, Marita Engström (V), Kommunalråd Gävle.
Liselotte Olsson (V) fd. riksdagsledamot i socialförsäkringsutskottet
Lars Ohly (V), riksdagsledamo, fd partiledare.
Camilla Janson, Oppositionsråd (S), Upplands-Bro,
Kerstin Ahlin, Kommunalpolitiker(S), Upplands-Bro
Maj Wechselmann, Filmare
Roland Jansson, Skådespelare
Weiron Holmberg, pensionär tidigare skådespelare
Dan Wirenius, Skådespelare
Sven Wollter, Skådespelare
Mikael Wiehe, Artist
Dan Viktor, Göteborg musiker/artist

Var med och skriv på du med och sprid länken om välfärdsstafetten vidare!"

HÄR finns namninsamlingen om du också vill skriva under.

Välfärdsmanifestationen finns också på Facebook.

Tillit

 

Lövet släpper grenen.

Så svävar jag i tillit.

Den dag jag hoppar ...

Utan att veta
var jag landar.

 

(Anna-Karin)

Behöver jag dig?

"Jag behöver dig".


"Jag behöver ingen förutom mig själv".


Vilken skillnad det gör i känslan att läsa de olika meningarna för mig.

Att behöva skapar beroende, ofrihet. Antingen det handlar om saker eller om människor.

Att inse att den enda jag, först av allt, behöver är mig själv, skapar frihet. Självständighet. Kraft.

Sedan är ju sanningen för mig, att vi människor också behöver varandra på olika sätt.

Fast först av allt behöver jag mig själv. För utan mig, vad har jag då?

Därför så viktigt att jag kommer ihåg att ta hand om mig.


Kan du känna skillnaden när du läser de två första meningarna?

Vem/vad behöver just du?