Liv är
död
och
liv
i rörelse ...
I evighet.
(Anna-Karin)
torsdag 19 september 2013
Välfärdsmanifestationen idag och på lördag
Välfärdsmanifestationen 2013 behöver människor idag på Centralen i Stockholm klockan 16-19 för att förbereda Välfärdsmanifestationen.
På lördag den 21 september från kl 12 vid Sergels Torg i Stockholm är själva Välfärdsmanifestationen. Dessutom manifesteras det på många andra platser i Sverige på lördag.
"Folkkampanjen för Gemensam Välfärd" är en landsomfattande manifestationsdag 21 september: Nej till vinst i välfärden! Stoppa nedskärningarna! Försvara och utveckla den gemensamma välfärden!
HÄR i FB (Gruppen "Folkkampanj för Gemensam Välfärd") hittar du information om alla platser i Sverige där manifestationen sker och också om tider.
Vill du se ett samhälle med trygg välfärd för alla, sprid gärna detta blogginlägg. Om du vill och orkar, ta dig till Centralen idag eller Sergels Torg imorgon eller till någon av de andra platserna i Sverige där det manifesteras för att visa vad du tycker.
Jag kommer inte att vara med rent fysiskt i Välfärdsmanifestationen. Fast mitt namn finns med bland många andra på den budkavel som man kommer att lämna över till regeringen i samband med manifestationen.
Jag önskar att många människor kommer att sluta upp för ett Sverige med trygghet och välfärd för ALLA invånare i Sverige. Inte bara för de friska människor som har arbete.
För mer information, se mitt tidigare blogginlägg HÄR.
onsdag 18 september 2013
Till Drömmen
Du Drömmen om natten ...
Vad vill du mig egentligen?
Ge mig det jag inte kan få IRL?
Eller berätta för mig om min inre längtan?
(Anna-Karin)
Vad vill du mig egentligen?
Ge mig det jag inte kan få IRL?
Eller berätta för mig om min inre längtan?
(Anna-Karin)
Ljuset
Det är först
när du vågar dig in i
den mörka tunneln
du kan se
ljuset öppna sig
långt där borta.
(Anna-Karin)
Vila i frid, Kristian Gidlund
Författaren, musikern och inte minst bloggaren Kristian Gidlund är död.
Tack för allt du gav åt så många människor.
Det är inte åren du levde här på jorden som räknas.
Utan vad du gjorde av de år du levde här.
Vila i frid.
”Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnelig törst.”
(Kristian Gidlund, blogg "I kroppen min")
Tack för allt du gav åt så många människor.
Det är inte åren du levde här på jorden som räknas.
Utan vad du gjorde av de år du levde här.
Vila i frid.
”Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnelig törst.”
(Kristian Gidlund, blogg "I kroppen min")
tisdag 17 september 2013
Stolt efter blodprov
Jag känner mig trött
och stolt över att ha tagit blodprov i morse. Utan att svimma, kanske
tack vare mjukt bemötande och Jens Lekmans musik i mina öron.
Min revansch på skolsköterskan som kallade mig "schafsig" när jag svimmade redan på vågen inför en spruta och sedan fick hämtas av min pappa utan att ha fått sprutan sittande ensam ute på trappan till skolan. Ofta med nedkissade, kalla trosor efter svimningen.
En revansch på den läkare som tvångshöll mig som 3-åring för att ta blodprov på mig. Vilket ledde till mitt livs första, fast långt ifrån sista svimning.
Som sagt. Jag är stolt över att jag gick mot min rädsla idag även om jag kände mig så liten inuti i morse.
Minns att hur vi möter varandras rädslor som barn kan påverka en människa för resten av hennes liv.
Jag började dölja min rädsla när de vuxna kallade mig schafsig. Istället blev den till ångest i mig.
Idag förstår jag mönstret. Och mig själv.
Nu ska jag fira mig själv med kaffe och bakelse!
Jag är ingen schafsig människa. Jag är en känslomänniska. Högkänslig. En starksköring.
Jag är stolt över att vara jag.
Min revansch på skolsköterskan som kallade mig "schafsig" när jag svimmade redan på vågen inför en spruta och sedan fick hämtas av min pappa utan att ha fått sprutan sittande ensam ute på trappan till skolan. Ofta med nedkissade, kalla trosor efter svimningen.
En revansch på den läkare som tvångshöll mig som 3-åring för att ta blodprov på mig. Vilket ledde till mitt livs första, fast långt ifrån sista svimning.
Som sagt. Jag är stolt över att jag gick mot min rädsla idag även om jag kände mig så liten inuti i morse.
Minns att hur vi möter varandras rädslor som barn kan påverka en människa för resten av hennes liv.
Jag började dölja min rädsla när de vuxna kallade mig schafsig. Istället blev den till ångest i mig.
Idag förstår jag mönstret. Och mig själv.
Nu ska jag fira mig själv med kaffe och bakelse!
Jag är ingen schafsig människa. Jag är en känslomänniska. Högkänslig. En starksköring.
Jag är stolt över att vara jag.
måndag 16 september 2013
Mitt liv - en öppen hand
En tid är du och du och någon annan där ... På min öppna handflata.
För att sedan, kanske som en fjäril, lätta sina vingar, flyga iväg och jag gör inget alls för att försöka hålla kvar.
Avstår från att stänga in, knyta min hand.
Mitt liv - en öppen hand ...
Jag släpper fri, släpper taget.
Kanske, kanske ler jag tacksamhetens leende samtidigt som jag släpper taget om det som är över.
Vänder en öppen blick åt det som ska komma.
Ser rakt in i det som just nu är.
(Anna-Karin)
Etiketter:
Dikter,
Kärlek,
Livet,
Människor,
Växa och må bra
söndag 15 september 2013
Längtan
Även
om jag tycker att det känns vemodigt att sommaren går mot sitt slut på
allvar nu, så är det genom att känna längtan efter något som gör att man
blir så där sprittande och pirrande lycklig när sommaren med all sin
grönska och alla sina blommor kommer tillbaka igen.
Och den där längtan handlar inte bara om att längta efter sommaren.
Det finns något vackert i att längta.
Den är först när man känt längtan som man kan känna sann lycka.
När man inte längre har något att längta till.
Hur levande känns livet då?
lördag 14 september 2013
Sommarens sista dag?
Vackert och vemodigt på samma gång.
Sommarens sista dag?
Vad jag kommer att längta ...
Efter sommarens första dag igen.
Tack, sommar, för allt du gett mig av skönhet, dofter och naturupplevelser!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






