Den där känslan att komma i ett par förut för små jeans

Den där känslan när man utan problem kommer i ett par jeans som har legat och väntat i garderoben i tre år.

Den känslan fick jag uppleva i morse. Surrealistiskt. Särskilt som jag inte ändrat kosten alls.

Däremot sover jag mycket bättre nu än den där tiden när min mamma åldrades och dog och under den första tunga, trötta tiden efteråt.

Mycket mindre stress har jag idag än då också på andra plan. Jag har till exempel fått lugn och ro från Försäkringskassan. Åtminstone för en längre tid.

Var sak har sin tid i livet.

Precis som jeans.

Jag känner att jag långsamt reser mig.

Upp, upp, upp...

Uppåt.

Igen.

Av min cybervän Kim M Kimselius fick jag veta att det är Chokladens dag idag.

Ett härligt sammanträffande med att jag kom i jeansen i morse.

Det blir till att fira med choklad för mig idag.

En Guldnougat kanske?

Eller en god mörk choklad med mintsmak kanske?

Sisterhood of the World Bloggers Award

Min vän Margareta som jag lärt känna genom skrivandet i cyberrymden har nominerat min blogg till Sisterhood of the World Bloggers Award. Tack så mycket, Margareta, jag känner mig glad att du tänkte på mig och min blogg.

Margareta bloggar med bloggen Beskrivarblogg. Hon skriver naket och vackert om livet och är en skicklig berättare med ett eget språk tycker jag.

När man blivit nominerad som jag nu blivit av Margareta, finns det några saker som jag ska göra:

Vad man gör när man blivit nominerad:

1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award-loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågorna som du fått
4. Nominera 10 andra bloggare och ställ 10 frågor till dem

Här är de tio frågorna och mina svar på dem:

1. När läser du?

Jag läser varje dag. Nästan alltid innan jag ska somna. Och flera gånger under dagen i olika sammanhang.


2 Hur läser du?

Jag läser nyfiket och intresserat för det allra mesta. Så klart beroende på vad det är som jag läser. Vilken text det handlar om.


3. Varför läser du?

För att lära mig nya saker. Därför att jag har ett behov av att läsa. Att läsa är avkopplande för mig. Jag läser också för att bli berörd som människa och för att ibland känna mig mindre ensam.


4. Bok-ord som du bär med dig?

Jag bär ofta med mig bok-ord. Det har jag gjort så länge jag kunnat läsa och redan när jag var liten flicka och andra läste för mig. Vilka/vilket växlar. Ibland känner jag att det är bok-orden som bär mig i stället för tvärtom. Just nu bär jag på bok-orden "Något bättre är redan på väg." som jag läste i en bok av Maria Scherer häromkvällen. Fast egentligen tror jag att det är de bok-orden som bär mig just nu.



5. Läser du e-böcker?

Nej.


6. Vad betyder bibliotek för dig?

Jag har varit förälskad i bibliotek så länge som jag kan minnas. Där har funnits rikedomar att ösa ur genom hela mitt läsande liv. Bibliotek är kunskap, spår av människoliv, fantasi, glädje, känslor, kärlek, ja, där finns allt som finns i livet självt. Om man vill ta emot det. Bibliotek är kultur. Demokrati. Jag vill att det ska finnas bra bibliotek gratis och lättillgängligt för alla människor. Bibliotek är som en sorts andra hem för mig. Fulla av mina vänner böckerna. Jag tycker om doften i ett bibliotek. Lugnet. Böckerna som är så många att jag vet att de aldrig kommer att ta slut så länge jag lever.


7. När skrattade du högt senast vid läsning?

När jag läste boken "Kattguld" av Staffan Heimerson och Anna-Lena Brundin. Det är en bok med kåseriliknande texter som handlar om katter. 


8. När grät du (vid läsning)?

Till exempel när jag läste Jonas Gardells bok "Jenny".



9. Rekommendera en bok som du tror att jag inte läst.

"Eftertankar" av Patricia Tudor Sandahl. Det är ett exempel på en bok som jag tycker mycket om att läsa innan jag ska somna. Korta små texter med stort innehåll i.


10. Vad läser du  just nu?

Just nu läser jag Alice Munroes bok "För mycket lycka". Samtidigt läser jag Mark Lewengoods bok "Hjärtat får inga rynkor", en bok som jag kan läsa om gång på gång. På mitt sängbord ligger boken "Du är inte ensam" av Maria Scherer.



Nu nominerar jag följande av mina bloggvänner:

Cathrin

Spanaren

Öppen Ridå


Tack för allt ni delar med er av genom ert bloggande och för att ni följer mitt skrivande i min blogg.


Om ni vill och har lust är ni välkomna att dela blogglänkar och att svara på samma frågor som jag själv svarat på här i Sisterhood of the World Bloggers Award.

Pelargoner och rosor

Hmm... Vilket datum är det idag? 3 november? Känns inte så när jag vattnar den här pelargonen som får blomma fritt tills vintern kommer.

Jag vandrar vidare bland krukorna i det inglasade uterummet. Och titta där är den ju, "The Survivor", den lilla krukrosen som gett mig och andra så mycket skönhet denna sommar.

Tack "The Survivor" för all njutning och alla överraskningar du gett mig denna sommar med din överväldigande blomning.

Nu ska du bäddas ner i jorden. Med ett värmande lövtäcke omkring dig. Jag kommer att längta efter dig.

Jag önskar att du överraskar mig till våren igen.

Med din kaxigt friskt gröna växtkraft sprungen ur din livskraftiga rot.

Live... Survive... Rest... Live again...

Forever love.

Som en hjälp från ovan

Så märkligt är livet att när man minst anar det kan det dyka upp fullkomligt oväntad hjälp. Som från ovan. Utan att man ens ber om det. Hjälp som ger inspiration och kraft. Hjälp som leder till känslor som stark glädje och tacksamhet.

Jag satt där med tappad haka när det hände mig igår.

Wow, känner jag! Wow, vilket omslag det kommer att bli på min bok "Omfamna livet"!

Bättre än jag någonsin kunde drömma om.

Indie-author och egenutgivare

Jag är på väg att bli indie-author. Eller egenutgivare på svenska. Idag har jag gjort min sista korrekturläsning av boken "Omfamna livet". Fortfarande finns där mer jobb att göra med boken innan den är klar.

Det är många små detaljer som ska justeras och kontrolleras. Jag pressar inte fram det. Utan låter det få ta sin tid. Jag tror att det blir bäst så. Även om jag önskar att boken ska vara klar innan jul.

Att vara indie-author, egenutgivare, stämmer väl med den människa som jag är. Hur jag brinner för  yttrandefrihet. För rätten att få skriva och uttrycka sig med sina egna ord. Rätten att ha sitt eget språk som människa. Liksom rätten att få vara tyst.

Det är demokratiskt att ha rätten att berätta med sina egna ord. Att sätta ord på sina känslor och upplevelser. Att berätta om sitt liv.

Att vara indie-author är demokrati.



#bloggswe

Skrivklådan 4 år och Omfamna livet

Det här är mitt nya förslag till framsida för boken Omfamna livet. Bilden har jag tagit med mobilkamera på datorskärmen. Så färgerna är inte alls rättvisande. Bakgrunden är mycket ljusare i verkligheten än det ser ut här på bilden.

Fredag den 24 oktober 2014 var det fyra år sedan jag startade eget som frilansskribent med Skrivklådan. Det var en rivstart där jag hade alldeles lagom mycket jobb för den arbetsförmåga som jag har idag.

Åren har rullat på. Jag hade precis blivit varm i kläderna som min egen chef. Klarade redovisningsprogram och rutiner bra. För att mötas av en ny utmaning; jobben trillade inte längre in av sig själva. Förändringar i arbetssättet hos de jag jobbade för. Där utvecklingen gjort att man hellre själv producerade texter och uppdaterade material än köpte det av någon annan utifrån som mig.

Vad skulle jag nu göra med Skrivklådan? Det har jag funderat över framförallt det senaste året. Jag hade planer på att slå igen den.

Idag kan jag se tre nya möjligheter för Skrivklådan. Än har jag inget resultat av det. Fast jag jobbar på det. En av dem är att ge ut egna böcker som passar utmärkt för Skrivklådans arbetsområde.

Jag har också lagt ut texter till försäljning i det nystartade Content Central. En affärsidé som bygger på att man själv sätter priset på sina texter fast marknadsföringen av dem sker genom Content Central. Liknande affärsidé finns när det gäller bilder. Det är en möjlighet för alla oss som jobbar som frilans med texter. Och just vår yrkesgrupp växer för varje dag i takt med hur media förändras och de personalnedskärningar som sker där.

Grattis till mig själv som klarat att hålla liv i Skrivklådan i fyra år! Det känner jag mig stolt över.

Jag har lärt mig så mycket nytt under de här fyra åren som jag aldrig skulle gjort annars.

Nu ser jag fram mot ett spännande femte år för Skrivklådan och mig.

Provboken "Omfamna livet" - första förslaget till framsida..

#bloggswe

Sjukersättningen höjs till 64,7 % i budgeten - små smulor som bör bli mer

Gränsen för fattigdom har EU satt till 10.800 kronor brutto. Många med sjukersättning i Sverige har idag cirka 6.000 kr brutto. De flesta kvinnor.

Själv har jag ca 9.000 kr/månad. Brutto. En del av den summan kommer från Alecta.

Så enligt EU är jag fattig.

Att vara "fattig" ekonomiskt betyder inte att man är fattig i övriga sammanhang.

Man kan vara rik på andra sätt i stället. Rik inuti. Rik på vänner. Rik på visdom och kärlek. Rik på erfarenheter. Rik på ord och berättelser.

Jag tror att det är viktigt att inte låta andra definiera om man själv är fattig eller inte. Och att aldrig känna skam över sin ekonomiska situation.

Så klart är det viktigt att man sätter en gräns för vad som är fattigdom politiskt och samhällsekonomiskt. För att skapa ett bra samhälle för alla.

Det finns inga motsatser i det.

Samhällsekonomiskt vill jag se ett lägsta tak i sjukersättningen. Det skulle minst ligga på gränsen för fattigdom enligt EU tycker jag. Sjukersättningen ska också följa löneutvecklingen i samhället anser jag.

I budgeten som regeringen la fram igår höjs aktivitets- och sjukersättningen till 64,7 % i stället för som idag 64 %. Det är små smulor. Fast ändå en höjning för den enskilde och åt rätt håll för ett jämlikt samhälle.

För den som har en mycket låg inkomst kan också små smulor göra skillnad.

Det är trots det en bra bit kvar tills dess att en människa med sjukersättning i Sverige hamnar ovanför gränsen för fattigdom enligt EU.



Lästips:

"Här är regeringens höstbudget..." (SVT)

"Politik är inte bara käbbel" (Aftonbladet)

"Skatteklyftan mellan sjuka och friska" (Kjell Rautio)




#svpol

Mimmi 3 år

Min älskade lilla Mimmi på sin 3-årsdag idag.

Medicinsk yoga efter zumban

I somras tränade jag zumba ett antal gånger för första gången i mitt liv. Det gjorde mig glad och jag var i en grupp med härliga, glada människor.

Jag fortsatte några gånger med zumban in på höstträningen. Kände ganska snabbt att tempot var högre nu än tidigare. Jag fick mer besvär än vanligt från min skada i nacken. Det kändes trist. Trist att ibland inse att man får avstå från saker som gör att man blir glad på grund av en skada eller sjukdom.

Efter att jag funderat bestämde jag mig för att byta ut zumban mot medicinsk yoga. Yogan har hjälpt mig genom åren att känna mindre smärta och att bli starkare både fysiskt och psykiskt och också mer kreativ.

Jag tränar yoga till och från själv hemma. Nu längtade jag efter att yoga tillsammans med andra. Och att kanske också lära mig nya saker i yogans värld.

Redan efter det första passet kände jag så stor effekt både fysiskt och psykiskt att jag själv blev förvånad. En skön känsla i hela mig. Det gav mig hopp. För jag minns när jag tränade yoga första gången i mitt liv. Att det tog nästan ett helt år innan min kropp kunde hitta till det lugna, läkande tillståndet i min själ.

Passet avslutades med en härlig meditation på mantrat Sa Ta Na Ma. Vad allt jag upplevde under denna meditation klarar jag inte att sätta ord på här i min blogg. Så många känslor. Lust att dansa, känslan av att sväva fritt och lätt som när jag var en liten flicka och dansade. Lugn. Tårar. Skratt. Kärlek. Allt jag kände lät jag stilla dra förbi som molnen på en blå himmel.

Härliga befriande yoga!

Konditionen tränar jag nu med skonsamma långpromenader.

Massor att fira

Den närmsta tiden har jag en 60-åring, en 3-åring och en 22-åring att fira. Alla i familjen. Treåringen är min hund Mimmi som fyller år imorgon.

Samma dag fyller min make 60 år.

Nästa vecka fyller min älskade yngsta dotter 22 år.

Dessutom är det fyra år på fredag sedan jag startade eget som skribent i Skrivklådan.

Så mitt fokus just nu är på presenter, blommor, födelsedagskort och tårtor.

Och leverpastej och prinskorv till Mimmi.