Vårfin pudel inifrån och ut

Mimmi före klippning.

  

Mimmi efter klippning

Själv kikar jag på vårkläder lite till och från numera. I förra veckan var jag hos hårfrisörskan. Igår var det min dvärgpudel Mimmis tur att bli fin inför våren.

Hon har en mycket tjock päls som aldrig fäller och som växer sig så lång att hon ser ut som ett litet lurvigt troll eller en liten nallebjörn innan det är dags för klippningen. Det är en ren njutning att borsta hennes päls eller att dra fingrarna igenom den.

När jag lämnar henne för klippning, visar hon tydligt att hon helst vill följa med mig till bilen igen. Men sedan följer hon med personen som ska klippa henne utan något motstånd och enligt de som klipper henne är det lätt att hantera min lilla hund för dem.

Hon får bada och man klipper hennes klor, rycker hår ur öronen och gör en sportklippning på henne. När det gäller pudlar kan man ju variera deras frisyr och klippning mycket. Men jag vill att Mimmi ska vara lätt att sköta till vardags. Därför blir det sportklippning tre gånger om året.

När jag hämtar min lilla hund, känns det nästan som att jag åker hem med en ny hund. Förvandlingen har skett från ett litet lurvigt svart troll till den sötaste lilla prinsessflicka.

Insidan är dock precis densamma. Oavsett klippning. Alldeles, alldeles underbar.

Precis som för oss människor.

Vilka skal vi än tar på oss, så är vi de som vi är där inuti.

Det kan ingen frisyr som helst i världen förändra.

Men roligt är det, att göra sig vårfin i det yttre.


#Blogg100 - dag 3

Vit Mårbacka

Det är bara drygt en vecka sedan jag planterade om mina pelargoner. Redan är där fullt med små klargröna blad på alla plantorna utom en. Fast att de stått i mörker flera månader och fast att jag har glömt att vattna dem nästan helt.

Ljuset väcker dem snabbt till liv. Plantan på bilden är en vit Mårbacka som jag köpte hos en blomsterhandlare förra året. Den är mycket vacker när den blommar. Livskraftig och blommorna håller länge innan de vissnar. Den tappar inga blomblad under blomningen.

Och jag tänker att visst är det många gånger likadant med oss människor. Att vi efter att ha varit i mörker och torka av olika slag en längre tid, behöver ljuset för att börja spira och så småningom blomma igen.

Om jag någon gång funderar över var vi människor hör hemma, räcker det för mig att se på naturen för att inse hur starkt vi människor är en del av den.


#Blogg100 - dag 2

#Blogg100 - utmaningen 2016

Så var det dags igen. För femte året i rad. Blogg100-utmaningen kör igång igen hos Fredrik Wass. Jag har varit med ett par gånger förut och bloggat mig in i våren.

Den här gången känner jag inte mycket inspiration att blogga just nu. Vi har haft en släng av influensan här i huset och jag är så trött nu efteråt. Men kanske att blogglusten kommer igång igen just tack vare Blogg100. Så kan det bli ibland, när man börjar att skriva regelbundet.

Mer kan ge mersmak.


#Blogg100 - Dag 1

Vårkänslor

Solljuset gör mig rusig nu för tiden. Jag får energipuffar när jag går ut. Känner mig nyförälskad. I vad eller vem? Livet och mig själv, kanske.

Häromdagen fick jag lust att slänga ljungen i uterummet. Jag dammade och torkade rent där. Åkte till Blomsterlandet och köpte påskliljor, en vit pärlhyacint och en ljuvlig bukett rosa tulpaner.

Jag gillar att kunna göra vår i uterummet innan våren kommer utanför fönstren. När solen kommer fram blir det så varmt där att jag kan sitta i solstolen och dricka kaffe där nu. Lyssna på fågelkvitter och takdropp.

Det är rimfrost och isigt nu på morgonen. Men om bara solen tittar fram, så smälter det snabbt.

För mig är det något speciellt den här tiden på året. Att veta allt vackert som är framför mig nu. Alla blommor och träden som ska bli gröna. Att höra lövprassel i vinden igen. Kunna gå med lätta skor och tunna kläder på vårpromenader. Det är sådant som gör mig lycklig i själen.

Hur känns stress?

Den som har ett gott och balanserat liv, känner troligen på sig när det börjar snurra lite väl fort. Men för den människa som levt mycket länge i ett stresstillstånd utan möjlighet till tillräcklig återhämtning, kanske ända sedan han eller hon var ung, så är det inte säkert att man känner skillnad på stress eller lugn och ro.

Kroppen kan "glömma" hur det känns att vara avslappnad. I stället lever man i ett kroniskt stresstillstånd, dag som natt. Det handlar om muskelspänningar, huvudvärk, magont, yrsel, muskelkramper, ytlig andning, andfåddhet, hjärtklappning. Svårt att sitta still, rastlöshet. Sömnsvårigheter. ångest och panikattacker. Med mera.

Det är när man har levt länge i ett sådant tillstånd, som där finns risk att man hamnar i utmattning. För mig var det så. Jag glömde hur det kändes att vara avslappnad. Det "normala" i mitt liv var att känna mig som jagad av en björn.  24 timmar om dygnet.

När sedan min kropp och själ äntligen började hitta lugn och ro igen, så kändes avslappningen som något mycket obehagligt, ovant och främmande. Ja, till och med något skrämmande. Ibland.

Den som har varit mycket spänd under en lång tid, blir väldigt trött när kroppen äntligen slappnar av.

Och ibland också sjuk.

Varva ned från stressen

Medan allt fler blir sjukskrivna för stressrelaterad ohälsa, skrivs det också allt mer om hur vi ska kunna hantera stressen i vår tid. Igår hittade jag en intressant artikel i lokaltidningen.

Jag läser att hos högerhänta personer står höger hjärnhalva för integrering, konstnärlighet och mer övergripande tolkningar medan den vänstra hjärnhalvan styr struktur, förnuft och kognitiv skicklighet. Är man vänsterhänt fungerar det tvärtom.

Detta innebär ungefär att hjärnhalvan som sköter struktur och förnuft ofta jobbar mer intensivt idag och därför går på högvarv. Om man då till exempel målar i en målarbok aktiveras den andra hjärnhalvan och följden blir balans. Med andra ord mindre risk för psykisk ohälsa, utmattning eller andra stressrelaterade sjukdomar.

Det handlar om att hitta balansen helst varje dag.

I artikeln ger man exempel på vad man kan göra som nedvarvning. Till exempel läsa böcker, spela instrument eller sjunga i kör. Spela teater, sticka eller virka. Lägga pussel eller fotografera.

Yoga och meditation är också sätt att varva ned.

Målarböcker för vuxna har blivit en succé sedan de allra första gavs ut för ett tag sedan. Själv har jag inte skaffat mig någon än men jag har lust att göra det. Det finns målarböcker med så vackra motiv. I en affär såg jag målarböcker där man kunde skära loss motiven och rama in dem som tavlor när man målat klart dem. Kanske dags att jag skaffar mig en målarbok? Med härliga färgglada färgpennor till. Jag tror säkert att det hjälper till att må bättre den här gråa, tunga perioden på året.

Allt skapande hjälper oss att hitta balansen i oss själva.

Därför är det märkligt att lite längre fram i samma tidning läsa om hur man vill öka t ex matten i skolan samtidigt som de estetiska ämnena ska minska. Hmm... känns inte som att man fullt ut har insikt än om vad som får oss människor att må bra i stället för dåligt. Men jämfört med hur det var för 17 år sedan när jag själv blev sjuk av stress, så har det trots allt hänt väldigt mycket och man har stor kunskap idag om både väg till tillfrisknande och olika sätt att förebygga.

"Vi är byggda för att ha högt varv ibland, men då ska det interfolieras med perioder av avslappning och återhämtning. Under återhämtningsperioderna bygger man upp skadade celler och bygger nya", säger Töres Teorell på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet i artikeln. Han fortsätter "Aktiviteter som denna (målarbok för vuxna) kan även gynna kreativiteten eftersom man inte fokuserar på det man gör vanligtvis utan låter tankarna flöda fritt".

Sedan tänker jag för mig själv.

Egentligen handlar väl alltsammans om att vänta in sin själ.



Källa: Jönköpings-Posten/TT/Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet

Bloggen Maskroskvinnan sju år

Idag fyller min blogg Maskroskvinnan sju år. Det blir lätt att jag tänker tillbaka på åren som gått sedan jag började blogga en sådan här dag. Det har varit omtumlande år för mig som människa. Den som följt min blogg genom åren har också delvis kunnat få följa med mig i min berg- och dalbana.

Bloggandet har betytt mycket för mig som människa. Jag har utvecklat mitt skrivande och mitt språk. Lärt mig tekniskt det som jag troligen annars inte skulle ha lärt mig. Jag har lärt känna människor både i cyberrymden och IRL.Upptäckt och utvecklat ett intresse att fotografera. Skrivit många dikter.

Det ledde till att jag fick arbete under en period efter mycket lång sjukskrivning. Vilket i sin tur ledde till att jag startade eget som skribent. Vilket i sin tur ledde till att jag skrev en egenutgiven bok, "Omfamna livet".

Förutom allt detta så har jag också insett att som bloggare kan jag nå fram till människor med makt. Berätta om hur jag känner och upplever min verklighet. En yttrandefrihet som jag värnar starkt om. Så viktigt i en demokrati att få lov att sätta ord på det man känner, tycker och upplever. Oavsett var man befinner sig i livet och vem man är som människa.

Jag har upptäckt nya sidor i mig själv. Vad jag brinner för och vad jag inte känner lika stor lust att skriva om. Att blogga har gjort mig modigare. Jag har utmanat många olika rädslor med mitt skrivande. Samtidigt känner jag allt större respekt för vilka ord som jag lägger ut till andra människor.

Att blogga har utan tvivel också fungerat terapeutiskt och helande för mig efter att jag utvecklat utmattningssyndrom. Förutom yogan är där inget som hjälpt mig så bra att läka samman igen som just mitt skrivande.

Jag vet också att där är människor som hittat tröst och igenkänning i det jag skrivit om här i min blogg. Det är kanske det som jag idag tycker är bland det största med mitt bloggande. Och en drivkraft för mig att fortsätta att blogga. Att jag vet att där är människor som har min blogg som en sorts "vän" när där inte är någon annan för dem.

Varmt tack från mitt hjärta till dig som läser och kommenterar här i min blogg!

Till sist en humörhöjare. Igår tittade solen fram hos mig. Snart visade termometern i uterummet + 20 grader. Jag längtar till att snart sitta där och dricka kaffe igen. Våren är på gång även om det har kommit snö inatt och världen därute just nu är vit.

Under snön vilar doftande syren.

Älskade hund!

Mimmi är glad över att det är snö hos oss igen.

Vad är egentligen psykisk hälsa eller ohälsa?

Någonstans häromdagen läste jag om hur man kan förändra sitt tänkande när det gäller psykisk hälsa/ohälsa.

Om du tänker tanken att vi alla har en psykisk hälsa, för det har vi ju. Så är det så att när någon drabbas av psykisk ohälsa finns där ofta yttre faktorer som spelar in. Det kan vara en krissituation som arbetslöshet, sjukdom, separation, dödsfall, missbruk med mera som framkallar det dåliga psykiska måendet.

Hur vi mår i själen är som en puckelpist ibland. Och under mer lugna tider i livet är själens mående mer som en krusig vattenyta.

När man börjar tänka på det sättet, så blir det svårare att dela in människor i fack som psykiskt sjuka eller psykiskt friska.

Titta på hur det ser ut kring den som mår dåligt. Finns där det som är stressande? Kanske många olika stressfaktorer samtidigt. Finns det något som kan förändras, t ex att byta jobb eller öka inkomsten, så gör det ofta att det psykiska måendet blir bättre.

Alla kan drabbas av psykisk ohälsa om det blir alltför många stressfaktorer under lång tid. På så sätt är inte "vissa" människor mer psykiskt friska eller sjuka än andra.

Talgoxen

Nyss när jag drack mitt eftermiddagskaffe, hörde jag talgoxens vårdrill där utanför fönstret. Äntligen! Jag har väntat. I mitten av januari brukar jag höra talgoxen de flesta år.

Varför det inte blev förrän idag vet jag inte om det beror på talgoxen, vädret eller på att jag är svullen i öronen på grund av en förkylning.

Nu är han i alla fall igång.

Det känns bra.

Även om det är gråslaskigt och mörkt idag hos mig, så ger fågelkvittret löfte om att det snart är vår.