Så oerhört typiskt detta är för mitt liv. Först händer inget. Sedan händer allt på en gång.
Kanske minns ni att jag blev intervjuad i höstas. Det var kyrkan där jag jobbade ideellt under nästan två års tid under min sjukskrivning som ville intervjua mig. De hade hört att jag börjat jobba.
Nu finns det numret av Kyrkbladet på nätet där intervjun med mig är med. Kika in i länken här och klicka på Kyrkbladet, gå ner några sidor så hittar du intervjun med mig där.
Nu bultar mitt hjärta ännu hårdare. För aldrig kunde jag väl ana just då vad det ideella arbetet i kyrkan skulle leda till för min del. Att jag själv valde att lämna det eftersom man sa att man inte hade råd att anställa mig. Jag gjorde ett riktigt arbete där, även om det inte var så många timmar, så jag kände att jag ville verkligen få använda mig av den arbetsförmåga jag hade, jag ville se om jag kunde hitta något annat avlönat arbete.
Jag gick tillbaka till tomheten i långtidssjukskrivningen. Där vände jag så småningom tanken "Vem vill ha mig som anställd?" till "Vem vill jag ha som chef?". Och kom fram till att det var ju mig själv som jag ville ha till chef.
Så småningom startade jag eget som frilansjournalist, Skrivklådan.
Här är länken där ni hittar Kyrkbladet och intervjun med mig. Vilken känsla jag har i mig just nu!
"I did it!"
Länk: Kyrkbladet Barnarp/Ödestugu
Som vanligt lyckas jag inte, jag hittar inte intervjun med dig!! /cathrin
SvaraRaderaunderbart !!
SvaraRaderaAlvfe
men Anna -Karin skulle du kunna klistra in artikeln.Den verkar inte gå att läsa utan att spara in en hel PDF fil på över 1 mega bit.. Alvfe igen
SvaraRaderaDu är utmanad i min blogg!
SvaraRaderaCathrin: Om du klickar på länken här, så kan du se längst ut till höger att där står "Kyrkobladet julen 2011". Under det står det "Läs mer". Om du klickar där, så får du upp församlingsbladet för Barnarp där jag bor, Kyrkobladet. Scrolla nedåt så dyker det upp en kort intervju med mig och bild på mig, samma bild som här i min blogg.
SvaraRaderaOm inte det funkar så är det kanske problem med datorerna eller nätet på något sätt. För mig fungerar det i alla fall utan problem.
Berätta gärna för mig hur det gick, om du försökte en gång till. :)
Kram!
Alvfe: Tack! :)
SvaraRaderaSe mitt svar till Cathrin här ovan om hur jag får fram artikeln, jag hoppas att det funkar för dig. Annars är det något krångel här i datorvärlden igen, tror jag.
Jag försökte att kopiera och klistra in intervjun igår, men det blev inte så lyckat vid det försöket. Jag kanske gör ett nytt försök igen, och tar ett foto på själva artikeln, jag får se.
Kram!
Linda: Oj, är jag utmanad.. så spännande, jag ska kika in i din blogg så snart jag har tillfälle.
SvaraRaderaDet är fullt upp med lilla Mimmi just nu. Hon är så leksen och så busig, på ett härligt roligt sätt!
Kram!
Hur man kopierar intervjun med Anna-Karin i Kyrkonytt.
SvaraRaderaMarkera texten försiktigt. Klistra in den i Word. Den kommer
ett ord i taget på 3 ark. Sen är det bara att backa och blankslå
ord efter ord som man träder upp pärlor på ett halsband.
Markera fotot och kl. in. Eller använd: PrtSc SysRq knappen.
Den cop. hela skärmen. Ctrl+V i Word osv. Kalle
Märkligt att de inte hade råd att anställa dig i Svenska kyrkan...den är ju en av den rikaste kyrkan i världen.
SvaraRaderaDet verkar som de har ett visst vinstsyfte överallt.
Jag hittade inte intervjun, men jag var väl för stressig för Amanda står och sliter i datorn hela tiden.
kram
Tack, nu har jag hittat den, men bra idé att klistra in den på bloggen. /cathrin
SvaraRaderaKalle: Tack för tipset, Kalle. Jag får se om jag gör det, jag tror inte jag hinner med det, faktiskt. Det är så mycket kring den lilla vovven just nu. Och imorgon ska jag börja skriva för Mullsjö Turisttidning. Så nu väntar en period med mer arbete för mig igen. :)
SvaraRaderaKram!
Carola: Ja, det var märkligt att man inte hade råd att anställa mig, man ville gärna ha mig kvar där, fast "bara" ideellt.
SvaraRaderaSå är det ofta tyvärr i verkligheten, sällan att man ger plats i vanliga arbetslivet för någon som varit långtidssjukskriven. Man är för rädd som arbetsgivare, tror jag, rädd att personen ska bli sjuk igen.
Sedan var det så att samtidigt som jag jobbade där gjorde man en mycket stor och dyr renovering av kyrkan som var svårt mögelskadad. Så det var tufft ekonomiskt just då för dem.
Fast det var kanske lika bra det för mig, tänkte jag efteråt. Det gjorde ju att jag bestämde mig för att lämna det ideella och hittade en annan väg för mig som nog egentligen var den bästa vägen just för mig. Det finns en mening med det som sker, tror jag. Även om det inte alltid känns så i stunden. :)
Kram!
Cathrin: Fint att du lyckades hitta intervjun. :)
SvaraRaderaKram!