Så kom besked om skärpta restriktioner också i Jönköpings län på grund av ökad smittspridning. Inte helt oväntat om du frågar mig. Jag har förvånat tittat in på caféer i stan ibland och sett fullt med människor i olika åldrar sitta nära varandra.. Själv har jag dragit mig bort från all trängsel hur fikasugen jag än känt mig. Jag som älskar att gå på café och sitta bland människor, vad jag saknar det. Vad jag längtar tills vi kan leva mer normalt igen.
Men just nu får vi försöka ta oss igenom de närmsta veckorna ändå. Bara umgås med de i samma hushåll. Bara besöka livsmedelsbutiker, apotek och vården. Det känns tufft, men det finns inget annat alternativ just nu än att ta sitt ansvar som samhällsmedborgare.
Vilken tur att jag har Internet, tv, böcker, ljudböcker med mera. Promenaderna och min träning. Om inte man var en överlevare före denna pandemi, så tränas man verkligen i den konsten just nu som människa.
Min älskade katts mående har blivit sämre. I morse ringde jag Djursjukhuset. Hon ska undersökas redan imorgon. Jag är beredd på att det kan bli dags att ta farväl. "Din katt sjunger ju på sista versen nu", som man sa till mig i telefonen. Jag får se hur det blir. Jag kommer att sakna henne. Mycket. Men som hennes ägare är det min skyldighet att se till att hon får ett värdigt slut utan lidande. Som sagt, jag får se hur det är imorgon.
En dag i taget. Det gäller mycket, nuförtiden.
Jag såg det i går på nyheterna. Vi har även här fått fler fall än vi haft förut. Det gäller att vara extra försiktig nu. Ja du folk lever precis som vanligt och det gör ju att vi inte blir av med eländet. När jag och mannen är ute och promenera så är det som en hinderbana man blir helt slut. Dom håller inte avstånden så man får parera hela tiden.
SvaraRaderaVi går på café emellanåt men mest det vi har här i Hallsta och där är borden placerade långt ifrån varandra och det är aldrig så mycket folk. Vi går dit när dom öppnar och då är det nästan folktomt. Går vi in på en butik så är vi där när dom öppnar och då har det varit tomt. Fast det blir ju inte som förr utan det går långt emellan gångerna.
Härligt att du har så mycket ändå att ta till för annars blir det tråkigt. Jag/vi försöker promenera varje dag och det gör att man härdar ut och mår bättre.
Vad tråkigt att katten inte mår bra. Jättefin bild på din katt. Syrran har haft katter i alla år och jag vet hur sorgligt det är att mista dom. Jag saknar dom jättemycket också i och med att jag träffat dom mycket när vi bodde närmare.
Sköt om dig och ha en så fin torsdag som möjligt
Kram från Malin
Tack Malin. Vi tog farväl av vår älskade katt i onsdags. Det har gjort och gör så fruktansvärt ont. Men det var det rätta att göra, hon var ju 19 1/2 år och mådde inte bra nu längre. Jag försöker hitta tillbaka till något igen men det här tar mycket energi av mig just nu. Önskar dig en skön vecka. Promenera är bra.
RaderaKram