Juletider

Oj, oj vad tiden går! Det har varit fullt upp denna hösten verkligen. Om en dryg vecka är det julafton. Just nu är det julväder och vintrigt hos oss men SMHI pratar om att julen blir grön. Vi får se.

Idag har jag handlat en del julmat. Känner mig tacksam för allt. Är så medveten om att det inte är någon självklarhet och särskilt inte i år för många människor som försöker få ekonomin att gå runt. 

Vi firar julen mycket enklare nu än när barnen var små. Det blir lugnare och mer tid att bara vara tillsammans. Det är ju det viktigaste av allt för mig, att vara tillsammans. Både i jultid och annars.

Snö

Denna veckan har jag städat och tagit fram adventsljusstakar och lite adventspynt. Vi ska ha gäster första advent, så skönt att ha det klart redan nu. Dessutom kom ju snön och det allra vackraste vinterväder till där jag bor inatt. Får se om snön stannar till första advent. Det skulle ju vara mysigt. Allt blir så mycket ljusare. Jag behövde inte tända lampor inomhus på morgonen som jag gjort nu annars. Snön därute lyser upp också inomhus. Mimmi och jag tog en förmiddagspromenad i det vackra vintriga landskapet.

Min vovve

 

Det har varit så mycket kring min lilla älskade dvärgpudel i höst. Först ramlade hon och gick lite illa. Efter det så hon fick ta det lugnt och inte gå i några trappor. Sedan var hon dålig i magen en period och fick ta det lugnt för det. Nu har hon varit på seniorkontroll och då upptäckte man att hennes levervärde hade höjts ytterligare. För säkerhets skull gjorde man ett ultraljud och tog sedan också celllprov på Mimmi. Nu väntar jag på besked om provet. 

Det är underbart att ha en liten vovve som min älskade Mimmi. Men aj så ont det gör när inte min lilla hund mår bra eller när man väntar på provsvar. 

Hon är i alla fall pigg och glad och mår bra i övrigt så jag hoppas på positivt besked när det kommer.

Hösten har gått snabbt i år tycker jag eftersom det har hänt så mycket. Nu är det snart första advent. Jag var på Blomsterlandet idag och köpte adventsblommor. Det var roligt att gå runt där bland blommor och julpynt. Den stora tomten på bilden välkomnade alla in till Blomsterlandet. 

Innan solen försvann den här novemberdagen, tog jag en promenad. Det var så vackert på himlen. Men luften var kylig. Nu ikväll är det bara tre plusgrader. Får se om det blir minus inatt. Vem vet.

Den vår de svage kallar höst

 

I lördags eftermiddag var jag inne i stan. På hemvägen gick jag en promenad längs med Munksjön. Det var en fantastisk kväll för att vara i november. +13,5 grader, alldeles vindstilla och ett så vackert ljus att det mer kändes som vår än höst. "Den vår de svage kallar höst", som det sägs. Jag njöt av stunden och kände att det kan nog dröja ett bra tag innan jag får uppleva en sådan ljummen kväll igen. Det sägs att det är snö på gång till helgen. Vi får se, men helt klart är det kyligare ute idag än på länge. Vinden kändes isig hos mig idag.

Utan att jag märkte det när jag tog bilden, kom en duva flygande genom den ljumma luften och landade sedan intill duvan på räcket. Det blev vackra bilder från den här kvällen, tycker jag. Ovanligt vackra.

Människor satt ute på bänkar och caféer och pratade. Jag tycker om att vandra runt i stan. Har alltid tyckt om det. Tur att jag har bara tio minuter med bil eller 20 minuter med buss för att ta mig till stan när jag längtar efter stadslivet. Kanske bor jag en dag i stan igen. Vem vet.

Märkligt att se julbelysningen tänd inne i stan så som det kändes i luften. Det var fullt med ljusslingor inne i stan också inför denna vinter 2022. En så märklig vinter nu igen. Men jag tror att vi verkligen behöver ljusen. Kanske kan man prioritera om annat istället för att spara el. Hur är det där du bor?

Höstlov i stan

Jag tog en sväng till stan idag igen. Så vackert väder och solen var framme fast vinden var kylig. Det var mycket folk på stan eftersom det är höstlov. Ovanligt många barn i olika åldrar med föräldrar och ibland mor- och farföräldrar. För tio år sedan kände jag ingen längtan efter barnbarn. Men idag gör jag det. Inget jag kan bestämma över. Men jag önskar att jag får uppleva det någon gång i mitt liv. 

På konkursdrabbade Indiska fyndade jag ett favoritlinne med 30 % rabatt. Jag tycker om Indiska som butik och kände mig jätteledsen när jag hörde att den skulle slå igen. Men de senaste nyheterna skvallrar om att det fortfarande finns hopp om att nya ägare fortsätter med Indiska på något sätt. Det håller jag tummarna för. Jag blir alltid glad av färgerna och tygerna och inredningen i Indiska. Vänlig, glad och serviceminded personal är där också.

På HM fyndade jag en fin rosa skjorta för 199:-. Roligt med lite färg i höstmörkret. Färgen är starkare i verkligheten än vad bilden visar. Det är ovanligt stora och fina provrum på HM här i stan. Det gillar jag. Så man kan se från alla håll hur man ser ut i kläderna man provar.

Flera butiker hade höstlovserbjudanden.

Innan jag åkte hem var jag på ett av mina favoritställen i city och åt en kycklingbaguette och en liten kaka. 

Novembersysslor

Oj, oj, oj hur seg och sömnig blir jag inte denna årstiden? Vet att jag klarat mörkret tidigare år genom att blogga. Kanske att det är värt att försöka det i år igen? Idag åkte jag till stan. Det är upplivande och jag känner att min hjärna vaknar mer där bland alla människor. Jag var på biblioteket. Där var så mycket folk. Och ovanligt många barn. Då kom jag på att det är höstlov denna veckan. 

Jag känner mig alltid som hemma när jag kommer till biblioteket. Jag älskade att gå till bibliotek och låna böcker när jag var liten och sedan genom åren. Också som småbarnsförälder var det en stor glädje för mig att vara där med mina små ungar och hitta roliga böcker att läsa tillsammans med dem.

Vilken guldgruva biblioteken fortfarande är. All kunskap, allt spännande, roligt och berörande man kan hitta där. Även om vi har Internet idag, så tycker i alla fall jag att böcker ändå är något speciellt. Känslan och ljudet när man bläddrar i en bok.

Jag kikade på kokböcker, reseböcker och pocket idag. Lånade med mig två pocket hem. "Skuggan av en dotter" av Elena Ferrante och "Sommaren utan män" av Siri Hustvedt. Bra årstid att läsa nu ju. 

Sen gillar jag att titta på serier. Har nyss sett klart en serie på Netflix, "From Scratch". Den var bra men så sorglig att mina tårar rann en del.

Ikväll ska jag se Bonde söker fru. Där är det sol och sommar och grönska. Och romantik. Då kan jag drömma mig bort från november en stund.

Löven som föll

 

Igår gick jag en långpromenad i det vindstilla, ovanligt varma vädret så här de sista dagarna i oktober. Jag tog mig tid att stanna ibland och bara njuta. Underbart väder verkligen. Det är inte många löv kvar nu längre på träden. De har hittat en annan plats. Landat på jorden istället. Det där som alltid väcker tankar i mig om livsprocessen. Om det som faller och dör för att bli till liv igen. Vackert och vemodigt, det är hur jag känner inför denna tiden på året. 

I helgen fick vi ställa om klockorna igen. Jag tycker inte om den omställningen. Men det är bara att försöka hänga med. Tiden kommer och går som den vill ändå ju, eller hur. Men oj, så tidigt det blev mörkt igår kväll. Svårt att hålla sig vaken ibland nu om kvällarna.

Idag räfsade jag löv en stund. Det är meditativt känner jag det som. Dessutom blir jag så varm och mjuk i musklerna efteråt. Trädgården och naturen gör sig redo att vila. Kanske behöver vi människor också vilan nu mera än annars? Samla kraft och läka efter allt. En dag i taget.

Vilken helg!

I helgen firade vi 202-årskalas (!). En 11-åring (min dvärgpudel Mimmi), en 30-åring (min yngsta dotter), en 68-åring (min make) och en 93-åring (släkting). Gissa om det blev många hurra i huset. 

Kvällen slutade med en överraskning; konsert i Konserthuset i Jönköping med gitarristen Tommy Emmanuel från Australien. Det var en fantastisk konsert och helt makalöst hur Emmanuel skapade musik och ljud från sin gitarr. 

Höst och tid att vara snäll

 

Nu är det höst. Lönnen har tappat nästan alla sina blad. Bilden tog jag för två veckor sedan. Det kom några dagar med blåst. Bladen släppte snabbt. De var redo. Dagarna blir allt kortare och mörkret tar upp allt fler av dygnets timmar. 

Denna vinter blir ännu en märklig vinter. Mörkare och kallare än någon vinter jag tidigare upplevt, känner jag det som. Det är en märklig tid att vara människa i. Det har hållit på så länge nu. Allt tungt och utmanande och stressande.

Men där i trädgården är allt sig likt fortfarande. Dit söker jag mig för att hitta ro och stillhet. För att vila i nuet. Vila i skönheten som alltid finns där. Och hoppet om att ingenting, absolut ingenting varar för alltid. 

"This too shall pass".

Tid att vara snäll mot sig själv.

Och varandra.

Dubbel regnbåge

Påsktider

Vårregn

Doften från nattens vårregn på morgonpromenaden fyller mig med pirriga känslor. Trots mörkret i världen känner jag mig förälskad. Förälskad i livet. Jag undrar om vårregn doftar likadant i ett krig som hos mig? Jag släpper tanken som gör ont och hämtar kraft i där jag är nu. På en plats där våren tränger sig fram med grönskande häckar, doften från den solväckta jorden. De älskade och efterlängtade blommorna som med full kraft växer upp och vittnar om livet som segrare. Ännu en vår. Ännu en seger över mörker som varit. Livets seger. 

Sömnlös

Inatt var en sådan där natt när det kändes omöjligt att somna. Skräptankar for runt i huvudet och ingen sida gick att vila på. Till sist gick jag upp. Jag tycker om natten. För det mesta. Mörkret och tystnaden som ger mig vila från intryck. Från fönstret såg jag månen när jag tittade ut. Undrar om månen såg mig? Vem kan veta säkert. Kanske pratar jag ibland med månen, kanske inte. På natten känns allt möjligt. Och ingenting omöjligt. Då vaknar fantasierna. Drömmarna. Ibland får man svar inifrån sig om man lyssnar noga. Svar som man sökt länge. Svar på svåra frågor och beslut. Jag är vän med natten. Till sist ger den mig ro att somna trygg igen. Trygg i väntan på gryningen. Att bli väckt av ljuset.

Vitsippor

Sedan ett tag har jag gått och kikat i vägkanten efter vårblommor. Nu har det kommit vatten i markerna tack vare snön och regnet. Idag kunde jag plocka årets allra första små vitsippor. Vilket mirakel som sker varje år medan vi människor vandrar på jorden. Jobbar och stressar. Älskar och krigar. Skrattar och sörjer. Lever och dör. Så stort att ha överlevt ännu en vinter. Att än en gång få känna doften från en skimrande nyutslagen liten vitsippa i min hand.

Våga flyga med Maria Lundqvist

"Våga flyga" med Maria Lundqvist på Spira i Jönköping, var en flygtur genom livets olika faser. Med varm humor på en vackert dekorerad scen, skapade Maria karaktärer som både fick mig att skratta och bli berörd till tårar. Också vacker musik av Maria och de andra i föreställningen. Så härligt att äntligen vara på Spira igen i en fullsatt salong. Efter föreställningen  signerade Maria sin bok "Våga flyga" som hon skrivit under pandemin. En kväll att minnas.

Dansa med livet

Ojoj så mycket snö vi fick igår! Ännu mer än på bilden för det snöade hela kvällen. Men det är bara att dansa med. Så lite man som människa kan kontrollera av det som händer i livet. 

Idag känner jag mig så glad. Jag ska till Spira ikväll och se Maria Lundqvists föreställning "Att våga flyga". Biljetterna köptes för 2 1/2 år sedan (!). Sen kom pandemin. Jag är så tacksam att jag är där nu att pandemin har gett vika. Att jag kan vara där i vimlet ikväll. Höra sorlet. Vara nära andra människor. Skratta tillsammans. Uppleva tillsammans. Jag tror aldrig mer att jag kommer att ta det för givet. Tack att jag får uppleva det ikväll. Tack från mitt hjärta. 

/Anna-Karin 

Blommorna och hoppet

Vad skulle världen vara utan blommor? Medan världen sköljs över av bilder från en ondska som för mig är omöjlig att förstå, tröstar jag mitt blödande hjärta med att titta på blommorna där jag är. 

I väntan på vårens alla blommor därute, överraskar novemberkaktusen mig igen med sina sköna rosa blommor. Mårbackorna väntar på att komma ut i uterummet. Otåliga har de redan börjat blomma. Otåliga, så som jag själv, i detta bakslag av vintern som känns som den aldrig tar slut. 

Men det är normalt med bakslag i april. Också detta ska gå över. Så som vintern i vår värld en dag ska gå över. Ljuset tränga undan mörkret. Kärleken besegra ondskan. Ingenting, absolut ingenting varar för evigt. Det är mitt hopp.