November 2025

September 2025

September. Det är en så skön månad tycker jag. Årets september har varit så varm. Som att sommaren fortsatt och fortsatt i all oändlighet. Det känns för mig som att hösten blir mindre lång när september är varm. Hos Rudenstams fruktodlingar hängde de stora röda äpplena som i klasar när jag var där häromdagen. Alltid lika fantastiskt vackert att se de långa raderna av fruktträd där den här tiden på året.

Mina Mårbackor i uterummet har jag flyttat ner till källaren nu. Det blev tomt därute. Men var sak har sin tid. Och pelargoner tycker om sin vintervila. Att ta det lite lugnt. Vara i mörker och svalare temperatur.

Efter att jag tagit in pelargonerna gick jag ut i trädgården och plockade en bukett att torka. Kärleksörten var vacker tillsammans med några kvistar av oregano tycker jag. Som en liten del sparad sommar i en vas.

Minne

Sommaren känns så långt borta nu

Allt det som var jag och du

Smultron, solnedgångar, sandiga tår

Bakom slutna ögonlock

Är allt som var då ändå

Ett levande älskande nu

Det som var en gång

för evigt kvar ändå

Älskade du ...

Symaskinen

När  jag var tonåring sydde jag mycket kläder. Det var en fantastisk lärare i textilslöjd som lärde mig och väckte mitt intresse. Min mamma köpte en begagnad symaskin Husqvarna för 250 kronor till mig. Att sedan min allra bästa vän också var så duktig på att sy gjorde att min tonårstid ofta såg ut så här: Gick i skolan. Läste mina läxor. Köpte mig en stuvbit. (Tyg var så billigt på den tiden). Gick till min kompis. Ritade av mönster ur en Burda-tidning. Sydde, sydde, sydde, pratade och skrattade under tiden. Sedan blev det fredag. Och med min nya blus eller kjol eller kanske hängselklänning åkte jag till dansstället och dansade och buggade fram till på småtimmarna.

När jag blev husägare sydde jag gardiner och kuddöverdrag med mera. Sedan blev jag mamma och då var det så klart roligt att sy små bebis-, och barnkläder till mina döttrar. Det var så roligt att själv bestämma tyger och fortfarande var det billigt att sy kläder själv.

Så gick åren. Livet fylldes med andra saker. Det blev billigare att köpa nya kläder än att sy egna. Tyger blev ganska dyrt tyckte jag. Min gamla symaskin började krångla. Jag lämnade in den för reparation en gång. Två gånger. Men trots att den lämnades in för service och reparation så ville den inte fungera som förut.

Under ett par års tid har jag istället lagt upp kläder och gjort annat småfix för hand. Men jag har hela tiden tänkt att jag ska skaffa mig en ny symaskin. Nu har jag gjort det. I måndags fick jag hem den. Den heter Singer Tradition och har fått flera Bäst-i-test-betyg och bra recensioner. En symaskin för det behovet som jag har. Inte överdrivet många finesser men fullt tillräcklig för mig. Priset var 1 550 kronor. Det tycker jag var rent av billigt. Inte så mycket man kan köpa för 1 550 kronor längre.

Jag kände lätt glädjepirr när jag packade upp min nya symaskin. Det har känts tomt att inte ha en symaskin här hemma. Nu har jag en del kläder som jag ska göra små ändringar i. Kanske blir det ett och annat kuddöverdrag och andra små projekt. Det är ju bara fantasin som sätter gränser för vad man kan göra med en symaskin, eller hur.

Sommarminne

Det är så länge sedan jag startade den här bloggen nu. Så mycket som har hänt. Så många förändringar. Också jag förändras. Det hör livet till. Tänkte att det känns fint att lägga in någon bild på hur jag ser ut idag. Det är väl ca 12-13 år sedan jag startade bloggen Maskroskvinnan. Ibland känns det som att det var igår. Ibland känns det som en evighet sedan. Som att det var i ett annat liv. Så mycket som hänt. Så mycket jag känt. Så många gånger mitt hjärta slagit slag. Så många steg jag tagit. Ord jag skrivit. Tankar jag känt. Människor jag mött. Både IRL och via nätet. Livet är ett äventyr. 

Här två bilder från i somras när jag njöt av att sitta under lönnen i min trädgård. I skuggan där jag trivs bäst när det är varma dagar. Jag minns att jag njöt extra mycket den dagen. Det var en bra dag. En av ganska få bra dagar under en på många sätt tuff sommar. Det gäller att ta vara på stunderna av andhämtning när de är där. Alldeles särskilt mycket när livet kärvar.

När jag ser de här bilderna minns jag hur den precis lagom svalkande vinden denna varma sommardag, rörde min hud, mitt hår, mitt ansikte. Så där mjukt som en len smekning. Så där rogivande. Som en tröst från någonstans. Som när någon som älskar dig rör din hud. Den dagen i somras kändes vinden alldeles särskilt sensuell. I luften virvlade citronfjärilar omkring. Nyckelpigorna strosade runt i blomrabatterna. Igelkottarna låg och snusade i buskarna lite överallt och väntade in skymningspromenaden. Det doftade lavendel, timjan och nyklippt gräs. Solen värmde människorna. Himlen var blåklintsblå. Allt kändes gott. En fläkt av paradiset på jorden. Och där fick jag vara just då. Tacksam.

Höstkänsla

Oj så varm septembermånad vi fick! Jag börjar riktigt längta efter svalare dagar nu. Den där friska höstluften som jag tycker så mycket om. Kanske är den snart här, hösten. I alla fall har träden och vår lönn börjat skifta i höstfärger. Och idag har det regnat mycket även om det inte syns på bilderna i det här inlägget eftersom jag tog dem för några dagar sedan.

Minsann, där var troligen sommarens sista smultron i min hand. Vilka smultron smakar godast? Sommarens första. Eller kanske sommarens sista? Säg det den som kan. 

Här är den finaste lilla vovven i hela världen för mig, min älskade lilla Mimmi. Snart fyller hon hela tolv år. Hon är pigg som en unghund fortfarande. Promenerar och springer snabbt. Hör bra. Ser bra. Förstår så mycket av det man säger. Och också av det man inte säger. Titta in hennes ögon, kan du tänka dig en vänligare liten varelse? Det kan inte jag i alla fall. Vad jag älskar henne. Och i hennes ögon ser jag att hon älskar mig också. Det gör mig så varm i mitt hjärta. 

Livets kringelikrokar

Så länge sen jag skrev här nu. Livet, och döden, har kommit emellan. Ibland i livet är det som att man tappar sin kraft och sin väg. Man känner sig omkullkastad och vilsen. Vart ska jag nu? Vad kommer efter detta?

Energin man har räcker till för det nödvändiga. Det basala. Sömn, mat, måttlig motion. I början. Så småningom också för lite mer. Lite till och lite till. Små steg i taget.

Så bra att jag levt ett tag. Att jag varit där förut. Att jag vet att det blir bättre så småningom igen.

Allt har sin tid.

"This too shall pass"

 

Vårrus

Barhuvad

ljumma vindar

fladdrande hår

Från ingenstans ...

Doft av årets första

nyklippta gräs

Den doften ...

För mig slår

inte ens

doften av

det dyraste vin

Just doft av

Årets första

nyklippta ...

Gräs

/Anna-Karin

(känner mig rusig av våren)

Bokhyllan

Den här tiden på året efter jul brukar jag hitta på något projekt. Som att rensa någonstans. Den här gången blev det inte helt självvalt. Det var nämligen vår 37 år gamla Lundqvist-bokhylla som hade kollapsat. Det hände i höstas och gjorde en riktigt smäll i rummet. Först försökte vi laga hyllan. Men det visade sig vara risk att fler hyllor skulle gå sönder. Så det var dags att skaffa något nytt. Nu efter jul har vi tömt hyllan på böcker och annat. Skåpen nedtill innehöll så mycket minnen. En del kom jag ihåg, annat hade jag glömt bort att det var där. Det känns som att jag gått igenom hela mitt hittills levda liv med allt jag sorterat senaste veckorna. Nu har vi i alla fall fått ordning och reda och den nya bokhyllan, Billy från Ikea, är på plats. Det blev så ljust och luftigt i rummet. Känns så skönt att rensa ut tycker jag. Även om det inte känns så roligt när man ska sätta igång med det, så är känslan efteråt härlig.

Juletider

Oj, oj vad tiden går! Det har varit fullt upp denna hösten verkligen. Om en dryg vecka är det julafton. Just nu är det julväder och vintrigt hos oss men SMHI pratar om att julen blir grön. Vi får se.

Idag har jag handlat en del julmat. Känner mig tacksam för allt. Är så medveten om att det inte är någon självklarhet och särskilt inte i år för många människor som försöker få ekonomin att gå runt. 

Vi firar julen mycket enklare nu än när barnen var små. Det blir lugnare och mer tid att bara vara tillsammans. Det är ju det viktigaste av allt för mig, att vara tillsammans. Både i jultid och annars.

Snö

Denna veckan har jag städat och tagit fram adventsljusstakar och lite adventspynt. Vi ska ha gäster första advent, så skönt att ha det klart redan nu. Dessutom kom ju snön och det allra vackraste vinterväder till där jag bor inatt. Får se om snön stannar till första advent. Det skulle ju vara mysigt. Allt blir så mycket ljusare. Jag behövde inte tända lampor inomhus på morgonen som jag gjort nu annars. Snön därute lyser upp också inomhus. Mimmi och jag tog en förmiddagspromenad i det vackra vintriga landskapet.

Min vovve

 

Det har varit så mycket kring min lilla älskade dvärgpudel i höst. Först ramlade hon och gick lite illa. Efter det så hon fick ta det lugnt och inte gå i några trappor. Sedan var hon dålig i magen en period och fick ta det lugnt för det. Nu har hon varit på seniorkontroll och då upptäckte man att hennes levervärde hade höjts ytterligare. För säkerhets skull gjorde man ett ultraljud och tog sedan också celllprov på Mimmi. Nu väntar jag på besked om provet. 

Det är underbart att ha en liten vovve som min älskade Mimmi. Men aj så ont det gör när inte min lilla hund mår bra eller när man väntar på provsvar. 

Hon är i alla fall pigg och glad och mår bra i övrigt så jag hoppas på positivt besked när det kommer.

Hösten har gått snabbt i år tycker jag eftersom det har hänt så mycket. Nu är det snart första advent. Jag var på Blomsterlandet idag och köpte adventsblommor. Det var roligt att gå runt där bland blommor och julpynt. Den stora tomten på bilden välkomnade alla in till Blomsterlandet. 

Innan solen försvann den här novemberdagen, tog jag en promenad. Det var så vackert på himlen. Men luften var kylig. Nu ikväll är det bara tre plusgrader. Får se om det blir minus inatt. Vem vet.

Den vår de svage kallar höst

 

I lördags eftermiddag var jag inne i stan. På hemvägen gick jag en promenad längs med Munksjön. Det var en fantastisk kväll för att vara i november. +13,5 grader, alldeles vindstilla och ett så vackert ljus att det mer kändes som vår än höst. "Den vår de svage kallar höst", som det sägs. Jag njöt av stunden och kände att det kan nog dröja ett bra tag innan jag får uppleva en sådan ljummen kväll igen. Det sägs att det är snö på gång till helgen. Vi får se, men helt klart är det kyligare ute idag än på länge. Vinden kändes isig hos mig idag.

Utan att jag märkte det när jag tog bilden, kom en duva flygande genom den ljumma luften och landade sedan intill duvan på räcket. Det blev vackra bilder från den här kvällen, tycker jag. Ovanligt vackra.

Människor satt ute på bänkar och caféer och pratade. Jag tycker om att vandra runt i stan. Har alltid tyckt om det. Tur att jag har bara tio minuter med bil eller 20 minuter med buss för att ta mig till stan när jag längtar efter stadslivet. Kanske bor jag en dag i stan igen. Vem vet.

Märkligt att se julbelysningen tänd inne i stan så som det kändes i luften. Det var fullt med ljusslingor inne i stan också inför denna vinter 2022. En så märklig vinter nu igen. Men jag tror att vi verkligen behöver ljusen. Kanske kan man prioritera om annat istället för att spara el. Hur är det där du bor?

Höstlov i stan

Jag tog en sväng till stan idag igen. Så vackert väder och solen var framme fast vinden var kylig. Det var mycket folk på stan eftersom det är höstlov. Ovanligt många barn i olika åldrar med föräldrar och ibland mor- och farföräldrar. För tio år sedan kände jag ingen längtan efter barnbarn. Men idag gör jag det. Inget jag kan bestämma över. Men jag önskar att jag får uppleva det någon gång i mitt liv. 

På konkursdrabbade Indiska fyndade jag ett favoritlinne med 30 % rabatt. Jag tycker om Indiska som butik och kände mig jätteledsen när jag hörde att den skulle slå igen. Men de senaste nyheterna skvallrar om att det fortfarande finns hopp om att nya ägare fortsätter med Indiska på något sätt. Det håller jag tummarna för. Jag blir alltid glad av färgerna och tygerna och inredningen i Indiska. Vänlig, glad och serviceminded personal är där också.

På HM fyndade jag en fin rosa skjorta för 199:-. Roligt med lite färg i höstmörkret. Färgen är starkare i verkligheten än vad bilden visar. Det är ovanligt stora och fina provrum på HM här i stan. Det gillar jag. Så man kan se från alla håll hur man ser ut i kläderna man provar.

Flera butiker hade höstlovserbjudanden.

Innan jag åkte hem var jag på ett av mina favoritställen i city och åt en kycklingbaguette och en liten kaka. 

Novembersysslor

Oj, oj, oj hur seg och sömnig blir jag inte denna årstiden? Vet att jag klarat mörkret tidigare år genom att blogga. Kanske att det är värt att försöka det i år igen? Idag åkte jag till stan. Det är upplivande och jag känner att min hjärna vaknar mer där bland alla människor. Jag var på biblioteket. Där var så mycket folk. Och ovanligt många barn. Då kom jag på att det är höstlov denna veckan. 

Jag känner mig alltid som hemma när jag kommer till biblioteket. Jag älskade att gå till bibliotek och låna böcker när jag var liten och sedan genom åren. Också som småbarnsförälder var det en stor glädje för mig att vara där med mina små ungar och hitta roliga böcker att läsa tillsammans med dem.

Vilken guldgruva biblioteken fortfarande är. All kunskap, allt spännande, roligt och berörande man kan hitta där. Även om vi har Internet idag, så tycker i alla fall jag att böcker ändå är något speciellt. Känslan och ljudet när man bläddrar i en bok.

Jag kikade på kokböcker, reseböcker och pocket idag. Lånade med mig två pocket hem. "Skuggan av en dotter" av Elena Ferrante och "Sommaren utan män" av Siri Hustvedt. Bra årstid att läsa nu ju. 

Sen gillar jag att titta på serier. Har nyss sett klart en serie på Netflix, "From Scratch". Den var bra men så sorglig att mina tårar rann en del.

Ikväll ska jag se Bonde söker fru. Där är det sol och sommar och grönska. Och romantik. Då kan jag drömma mig bort från november en stund.

Löven som föll

 

Igår gick jag en långpromenad i det vindstilla, ovanligt varma vädret så här de sista dagarna i oktober. Jag tog mig tid att stanna ibland och bara njuta. Underbart väder verkligen. Det är inte många löv kvar nu längre på träden. De har hittat en annan plats. Landat på jorden istället. Det där som alltid väcker tankar i mig om livsprocessen. Om det som faller och dör för att bli till liv igen. Vackert och vemodigt, det är hur jag känner inför denna tiden på året. 

I helgen fick vi ställa om klockorna igen. Jag tycker inte om den omställningen. Men det är bara att försöka hänga med. Tiden kommer och går som den vill ändå ju, eller hur. Men oj, så tidigt det blev mörkt igår kväll. Svårt att hålla sig vaken ibland nu om kvällarna.

Idag räfsade jag löv en stund. Det är meditativt känner jag det som. Dessutom blir jag så varm och mjuk i musklerna efteråt. Trädgården och naturen gör sig redo att vila. Kanske behöver vi människor också vilan nu mera än annars? Samla kraft och läka efter allt. En dag i taget.

Vilken helg!

I helgen firade vi 202-årskalas (!). En 11-åring (min dvärgpudel Mimmi), en 30-åring (min yngsta dotter), en 68-åring (min make) och en 93-åring (släkting). Gissa om det blev många hurra i huset. 

Kvällen slutade med en överraskning; konsert i Konserthuset i Jönköping med gitarristen Tommy Emmanuel från Australien. Det var en fantastisk konsert och helt makalöst hur Emmanuel skapade musik och ljud från sin gitarr. 

Höst och tid att vara snäll

 

Nu är det höst. Lönnen har tappat nästan alla sina blad. Bilden tog jag för två veckor sedan. Det kom några dagar med blåst. Bladen släppte snabbt. De var redo. Dagarna blir allt kortare och mörkret tar upp allt fler av dygnets timmar. 

Denna vinter blir ännu en märklig vinter. Mörkare och kallare än någon vinter jag tidigare upplevt, känner jag det som. Det är en märklig tid att vara människa i. Det har hållit på så länge nu. Allt tungt och utmanande och stressande.

Men där i trädgården är allt sig likt fortfarande. Dit söker jag mig för att hitta ro och stillhet. För att vila i nuet. Vila i skönheten som alltid finns där. Och hoppet om att ingenting, absolut ingenting varar för alltid. 

"This too shall pass".

Tid att vara snäll mot sig själv.

Och varandra.

Dubbel regnbåge

Påsktider