lördag 9 februari 2013

Mina ord i S:ta Clara kyrka, Stockholm - "Gatans mat"

(http://www.orgelanders.se/Claraorgeln/Claraorgeln.htm)

Nästa fredag den 15 februari 2013 kommer den text som jag skrivit om att vara fattig som barn och som nyligen publicerades i Newsmill, att läsas upp i S:ta Clara kyrka i Stockholm. Texten kommer också att finnas uppsatt på väggen i kyrkan den här kvällen. 

Just den här dagen är det ett event för hemlösa och andra utsatta grupper i samhället i St:a Clara kyrka i Stockholm.


Jag känner mig mycket hedrad, rörd, glad och stolt över att den text om att vara fattig som barn som jag skrivit, kommer att läsas i kyrkan och också finnas uppsatt på väggen i kyrkan den här kvällen.

Tanken från min FB-vän Annette Ericsdotter Bettaieb, som kontaktade mig, var att jag själv skulle läsa min text i kyrkan. Visserligen drömde jag som barn om att bli präst och det här är kanske så nära präst jag vill bli idag i mitt liv. Fast jag vet inte än om det är möjligt för mig att göra det. Om inte jag själv läser texten kommer någon annan att läsa min text i S:ta Clara kyrka den här kvällen.

Jag är tacksam att jag på det här sättet får vara delaktig i ett sammanhang som är till för de allra mest utsatta människorna i vårt samhälle idag, t ex hemlösa, fattiga och missbrukare. En utsatt grupp människor som tyvärr ökar i stället för att minska.

Kan mina ord på något sätt hjälpa en enda människa så är det mer än stort för mig.

Bland annat kommer man att servera mat till behövande i tält utanför kyrkan. Man kommer också att sälja kokboken "Gatans mat" till förmån för bland annat hemlösa i Sverige. Tanken är att det ska vara glädje blandat med allvar inne i kyrkan.
 

Jag citerar från eventets sida i Facebook:

(https://www.facebook.com/events/343674009081534/?ref=ts&fref=ts)

"S:ta Clara Kyrka bjuder in några av de 34.000 människor som lever i utsatthet, hemlöshet och fattigdom. Vi bjuder på mat i tält utanför kyrkan och sedan följer gemenskap i kyrkan med ett program som innehåller både allvar, glädje och underhållning. Eventet pågår mellan 16.30 - 18.30. Vi behöver hjälp från klockan 13 med enklare göromål - både inomhus och utomhus.

"Gatans Mat är en vackert fotad inbunden ”coffe table book” med recept från Sveriges främsta kockar genom tiderna, matrebeller och eldsjälar varvat med levnadsberättelser av John Arthur Ekebert - överlevnadskonstnär och registrerad hemlös. Förord: Socialstyrelsen. Överskottet från försäljningen fördelas mellan Bostad Först Stockholms Stadsmission och Ungdomsbussen i Västerås."


Vill du hjälpa till som volontär vid eventet den 15/3? Man behöver all hjälp som man kan få i kyrkan mellan kl 13-19.

Läs mer och anmäl dig till gatansmat@tgim.se - med vilka tider du kan. 


Jag önskar av hela mitt hjärta att det här eventet kommer att få uppmärksamhet och att de människor som söker sig dit kommer att mötas av kärlek, värme, empati och medmänsklighet.

Jag har själv ett personligt minne från S:ta Clara kyrka. Det var för några år sedan som jag var i Stockholm. Mitt i trängseln fick jag en stark panikattack. Det kändes som att de vackra gamla husen i Gamla Stan skulle falla över mig. Vart skulle jag ta vägen? Plötsligt var där en kyrka, S:ta Clara kyrka, och jag gick in där, satte mig på en bänk och vilade.

Efter en stund orkade jag gå längre fram i kyrkan. Där fanns ett café och jag köpte mig en mugg med té. Det var ett lugn i lokalen som jag behövde. Människorna som var där talade med mjuka och lugna röster.


Plötsligt kom där in en man i caféet som mådde dåligt. Han slog sig ner vid ett bord. Jag såg en av kvinnorna som jobbade i caféet, gå fram och tala med mannen. Hon tog sig tid att sätta sig ned mitt emot mannen vid bordet och la sin hand ovanpå mannens hand. Hon frågade om han hade tagit sin medicin, pratade mjukt till honom. Mannen såg ut att ha ångest. Kvinnan masserade hans nacke, talade lugnande med honom. Gav honom varmt att dricka.

Efter en stund orkade mannen att resa sig och lämna kyrkan igen. 

Det blev en mycket stark stund för mig, att möta och se en sådan empati, värme och medmänsklighet efter att ha vandrat i trängseln på Stockholms gator.

Stärkt av det jag upplevt gav jag mig ut i det "normala" livet igen.



#Blogg 100

fredag 8 februari 2013

"Ska nya röster sjunga ..."

Idag var jag på min äldsta mosters begravning.

Det kändes högtidligt, vemodigt, vackert och känslosamt på samma gång.

Ibland brast jag.

Ibland skrattade jag.

Ljus och mörker.

Som livet självt.



"Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång

Så stannar inte tiden,
den börjar bara om

För sångerna om livet,
som aldrig kan förstummas

Ska nya röster sjunga

Ska nya röster sjunga ..."




#Blogg 100

torsdag 7 februari 2013

Nätkärlek vs näthat

Just nu är debatten intensiv om näthatet. Om de kränkningar och hot som blivit något vardagligt att utsätta många människor för. Kanske främst kvinnor. Och alldeles särskilt kvinnor som syns och hörs mycket.

Jag såg Uppdrag Granskning igår.

En fundering jag tog med mig var hur de näthatare programmet intervjuade, sa att de inte alls menade det hotfulla som de skrev på nätet. Och att de hade svårt att sätta sig in i hur mottagaren kände det. Några sa att de trodde inte att det skulle kännas något speciellt för mottagaren. Man vet ju att det är så här det skrivs i nätvärlden, menade näthatarna som blev intervjuade.

Fast jag håller inte med.

Ord känns. Talade ord eller skrivna ord spelar ingen roll. Ord kan göra så ont. Ord kan skada. Ord kan göra ärr för resten av livet. Skrämma. Skapa ångest och oro.

Precis som att ord kan göra så gott. Läka. Plåstra om. Trösta. Ge trygghet. Visa kärlek. Och empati.

Det gäller att vi är varsamma med orden vi använder. Både IRL och på nätet.

Det önskar jag att vi talar med varandra om.

Både vuxna, barn, unga människor, män och kvinnor.

En tröst i allt eländet som visades i programmet, är att jag själv upplevt så mycket kärlek genom nätet.

Nätkärleken är större än näthatet.

Precis som att kärleken är större än hatet också IRL.

För bakom alla orden finns ändå människor.

Och de allra flesta människor vill gott.



Se även:

"blogg100Love - Krulli"

"Vi är många som väljer #nätkärlek idag" (Charlotte Rudenstam blogg)



Störst av allt är #nätkärleken

"Vi måste ta ett större moraliskt ansvar"

Forskaren: "Därför sprids hat på nätet"


#Blogg 100
 


Live in the Now ...



#Blogg 100

onsdag 6 februari 2013

Drömma

Om så alla andra slutar drömma ...

Kommer jag att fortsätta

Drömma


(Anna-Karin)

Röja och rensa

En timme på morgonen idag sysselsatte jag mig med att röja och rensa i källaren.

Just den här tiden på året tycker jag är bra för sådana projekt.

En del av sakerna jag hittade ska jag skänka. Annat slänger jag.

Och så hittade jag ett och annat "fynd" som jag ibland undrat över vart det hade tagit vägen.

Efteråt pulsade jag med Mimmi i decimeterhög snö och andades in frisk luft i mina lungor.


#Blogg 100


tisdag 5 februari 2013

Stjärneljus

STJÄRNELJUS

Som stjärneljus om natten

Låt mig få lysa upp

Mörkret

I ditt liv



(Anna-Karin)

Kärlek är ...

"Kärlek är att lova att anstränga sig för att uppfylla en annan människas känslomässiga behov. Att låta bli att förarga eller att framkalla rädsla hos en annan människa".

Jag tänker att de här orden kan också gälla när det handlar om att älska mig själv.

Jag lovar att anstränga mig idag och alla dagar att uppfylla mina känslomässiga behov. Att låta bli att förarga eller skrämma mig själv.

Jag lovar detta i kärlek till mig själv.

För att sedan gå ut och älska världen och människorna på samma sätt.

Take your time

Take your time to work,
it is the price of success.

Take your time to think,
it is the source of power.
Take your time to play,
it is the secret of youth.

Take your time to read,
it is the fundamental of knowledge.

Take your time to be friendly,
it is the gate to being happy.

Take your time to dream,
it leads the way to the stars.

Take your time to love,
it is the real joie de vivre.

Take your time to be merry,
it is the music of the soul.

Take your time


Unknown

Åldrandet

Igår var jag på 75-årskalas.

Det var en glad tillställning. Mycket prat och skratt. Kaffe och tårta.

Idag är jag trött. Det tar tid för mig att smälta alla intrycken och allt pratet. Alla känslor som det framkallar i mig att vara med många människor, som den starksköring eller högkänsliga människa jag är.

Meditera hjälper mig. Att skriva är ett sorts meditation för mig. I det fria skrivandet reder jag ut det nystan av tankar och känslor jag har inuti mig ibland.

Jag tänker på det där med att åldras. Människorna jag mötte igår var så pigga, hade massor att berätta, skrattade mycket. Ser fortfarande ut ungefär som när jag mötte dem för allra första gången för så där 25 år sedan.

Ibland känner jag som att människan kommer till en punkt i sitt liv där hon är "färdig". Åtminstone när det gäller det yttre. Sedan är hon kvar där till den dagen hon antingen stilla, eller snabbt, vissnar som en blomma ... och dör.

Fast inuti kan man förändras och mogna hela livet, tror jag. Om man lever med ett öppet sinne och hjärta.

Att åldras idag är inte detsamma som att åldras för 50 år sedan.

Vilka möjligheter vi har som människor idag i den rika delen av världen.

Möjligheter att uppleva, leva och mogna.

Så levande ända in i döden.


#Blogg 100