Den lilla flickan i starkt rosa kläder och med håret i en blond lång fläta, tittade trotsigt sin mamma i ögonen när hon stod i korvkön på Ikea och sa: "Jag vill själv".
"Ja, ja", svarade mamman. Gav sin dotter mynt i handen.
Stolt och leende gick den lilla tjejen fram och beställde sin korv. Lyckan syntes i hela hennes kropp och ögonen strålade när hon fick betala korven. Själv.
Jag stod mitt emellan och mindes. Mindes mina egna ungar när de var små. Deras starka vilja att klä på sig själva som två-åringar. Hur nöjda de var över resultatet även om strumporna hade olika färg och trosan satt på huvudet i stället för mössan.
Stoltheten när de fick handla och betala något i kassan med egna pengar utan hjälp av mig eller någon annan vuxen. Fast så klart med mig på tryggt avstånd. I synhåll.
Jag vred lätt på huvudet och såg min nu 20-åriga dotter stå snett bakom mig. Så vuxen hon såg ut.
Samtidigt såg jag framför mig den där lilla som hon en gång var i den stora hon idag är. Självförsörjande. Klarar eget hushåll. Betalar själv med egna hopslitna slantar det hon vill köpa. Om det nu är en korv eller kanske oftare någon inredningsdetalj nu för tiden.
Perspektiv bakåt. I nuet.
Framtiden någonstans i fjärran.
Den vet jag ännu inget om.
Och så minns jag en annan liten flicka. Som också kände så stark längtan efter att klara sig själv.
Jag.
måndag 26 augusti 2013
lördag 24 augusti 2013
Dalai Lama om relationer
Jag läser i Dalai Lamas bok "Lycka" hur han resonerar kring relationer. För honom är förälskelse, passion, attraktion, åtrå, den romantiska kärleken inte säkert de bästa förutsättningarna för en lång och lycklig relation.
Nej, Dalai Lama menar att det är när man känner ömhet och värme mellan sig som människor som man har möjligheten att uppleva lycka en lång tid i en relation. Ömhet och värme är vägvisarna mot en lång och hållbar relation.
Det här gäller enligt honom i alla relationer mellan människor. Kärleksrelation såväl som vänskapsrelation.
Håller du med Dalai Lama?
Nej, Dalai Lama menar att det är när man känner ömhet och värme mellan sig som människor som man har möjligheten att uppleva lycka en lång tid i en relation. Ömhet och värme är vägvisarna mot en lång och hållbar relation.
Det här gäller enligt honom i alla relationer mellan människor. Kärleksrelation såväl som vänskapsrelation.
Håller du med Dalai Lama?
torsdag 22 augusti 2013
Mobbing och grupptryck
De
var sex killar som tvångshöll mig i busskuren när jag gick i 8:e klass.
Jag hade sagt nej när de frågade mig om jag ville ha en cigarett.
Jag hade bestämt mig för att inte börja röka och det visste de mycket väl om allesammans.
Just därför tog en av killarna fram en cigarett medan de andra tvångshöll mig i busskuren. Han tände den framför ögonen på mig och försökte sedan trycka in den i munnen på mig medan de andra höll fast mig.
Jag bet ihop. Vägrade öppna munnen.
Som tur var dök en vuxen människa upp av en tillfällighet. Han såg inte vad som hände fast det räckte att han dök upp. Killarna avbröt det de höll på med och lämnade mig ifred.
Idag är jag stolt över att jag bet ihop.
Och ibland funderar jag över vad det här grupptrycket kan göra med oss människor. Har råkat ut för det många gånger i mitt liv, fast stått stadig i mitt eget val.
Jag hade bestämt mig för att inte börja röka och det visste de mycket väl om allesammans.
Just därför tog en av killarna fram en cigarett medan de andra tvångshöll mig i busskuren. Han tände den framför ögonen på mig och försökte sedan trycka in den i munnen på mig medan de andra höll fast mig.
Jag bet ihop. Vägrade öppna munnen.
Som tur var dök en vuxen människa upp av en tillfällighet. Han såg inte vad som hände fast det räckte att han dök upp. Killarna avbröt det de höll på med och lämnade mig ifred.
Idag är jag stolt över att jag bet ihop.
Och ibland funderar jag över vad det här grupptrycket kan göra med oss människor. Har råkat ut för det många gånger i mitt liv, fast stått stadig i mitt eget val.
Städar och rensar
Jag rensar tidningshögarna som samlat sig i sommar. Tvättar sofföverdraget till stora soffan som jag inte gjort på två-tre år. Plockar fram ljuslyktor. Rengör dem så att de skiner. Sätter nya ljus i dem.
Det vita doftljuset som jag fyndade på Blomsterland i somras placerar jag på köksbordet.
Några böcker som jag önskar att jag ska kunna läsa i höst lägger jag i en hög på bordet.
Jag rensar i mobilkameran och i laptopen.
När jag rensar det yttre, tror jag att jag omedvetet också rensar i mitt inre.
Det känns bra.
I skymningen tänder jag ljusen. Njuter av mörkret.
Jag känner som att mörkret är min bästa vän nu för tiden.
Där får mina sinnen ro.
Det vita doftljuset som jag fyndade på Blomsterland i somras placerar jag på köksbordet.
Några böcker som jag önskar att jag ska kunna läsa i höst lägger jag i en hög på bordet.
Jag rensar i mobilkameran och i laptopen.
När jag rensar det yttre, tror jag att jag omedvetet också rensar i mitt inre.
Det känns bra.
I skymningen tänder jag ljusen. Njuter av mörkret.
Jag känner som att mörkret är min bästa vän nu för tiden.
Där får mina sinnen ro.
tisdag 20 augusti 2013
Frihet
Frihet är att kunna ge sig själv det man vet att man behöver för att känna glädje och lycka.
(Anna-Karin)
(Anna-Karin)
När jag inte längre orkar hålla emot sorgen
Det är röran i skåpet med alla plastburkar, brickor och rostfria bunkar som får mig att brista. Jag har städat, handlat, lagat mat, varit ute med min lilla hund.
Hela tiden med detta tryck i mitt bröst. Spänningar som gör så ont och får mig att känna mig som förlamad. Som inkapslad med en vägg mellan världen och mig.
Det är röran där i skåpet som gör att jag blir så arg på alla dumma burkar att jag börjar lipa som en liten unge. Det är när jag plockar i ordning burkarna och bunkarna, ställer dem i varandra och gör så att de får plats som tårarna äntligen trillar. Jag kryper ihop. Längtar efter att någon ska hålla om mig.
Alla bilder, minnen och tankar som fladdrar förbi i mitt huvud.
Var är du, mamma? Vart ska jag en dag? Dit där du är? Vad är det för mening med alltihop? Vad är meningen med att jag finns i världen? Och alla andra? Vad finns kvar för mig i mitt liv nu? Vad är det som väntar mig?
Tårar av saknad, sorg, ensamhet i världen. Kanske ett stänk av dödsångest i sommarens sena andetag?
Kanske gamla tårar av övergivenhet som blandas med dagens tårar av saknad efter det som en gång var.
Efteråt lättar allt därinne som jag tryckt undan.
För en stund förlamar sorgen mig inte längre.
Jag kramar min lilla hund.
Hon slickar bort tårarna från mina kinder med sin mjuka, varma tunga.
Jag borrar in mitt ansikte i hennes svartkrulliga päls.
Hennes doft av hund gör mig lugn.
Hela tiden med detta tryck i mitt bröst. Spänningar som gör så ont och får mig att känna mig som förlamad. Som inkapslad med en vägg mellan världen och mig.
Det är röran där i skåpet som gör att jag blir så arg på alla dumma burkar att jag börjar lipa som en liten unge. Det är när jag plockar i ordning burkarna och bunkarna, ställer dem i varandra och gör så att de får plats som tårarna äntligen trillar. Jag kryper ihop. Längtar efter att någon ska hålla om mig.
Alla bilder, minnen och tankar som fladdrar förbi i mitt huvud.
Var är du, mamma? Vart ska jag en dag? Dit där du är? Vad är det för mening med alltihop? Vad är meningen med att jag finns i världen? Och alla andra? Vad finns kvar för mig i mitt liv nu? Vad är det som väntar mig?
Tårar av saknad, sorg, ensamhet i världen. Kanske ett stänk av dödsångest i sommarens sena andetag?
Kanske gamla tårar av övergivenhet som blandas med dagens tårar av saknad efter det som en gång var.
Efteråt lättar allt därinne som jag tryckt undan.
För en stund förlamar sorgen mig inte längre.
Jag kramar min lilla hund.
Hon slickar bort tårarna från mina kinder med sin mjuka, varma tunga.
Jag borrar in mitt ansikte i hennes svartkrulliga päls.
Hennes doft av hund gör mig lugn.
måndag 19 augusti 2013
Konfektmuffins
Yngsta dottern hälsade på idag här hemma. Jag blev så glad att jag fick lust att baka. Något som inte precis händer varje dag för mig.
En plåt full med konfektmuffins blev det.
Ibland kan man ordna sig fest en helt vanlig måndag.
lördag 17 augusti 2013
En bra vardag
Sommaren är en begränsad tid av året i Sverige. Det är den tiden när jag vill så mycket. Besöka alla mina egna smultronställen. Upptäcka nya smultronställen. Få upp konditionen och ladda mina batterier. Vara utomhus så mycket som jag bara kan. Därför har bloggandet inte känts så viktigt för mig nu i sommar. Jag har prioriterat annat.
Jag är tacksam för allt jag har varit med om i sommar och det jag fortfarande har kvar att uppleva innan vardagen tar över helt igen.
Samtidigt tänker jag på hur viktigt det är att inte hänga upp hela sitt liv på just sommaren. Att se till att skapa sig en tillvaro och en vardag som är bra oavsett årstid. Att kunna följa med genom årstiderna och skapa ljuspunkter för sig själv året om.
Att kunna ta hand om sig själv året om. Både fysiskt och psykiskt.
När det är sensommar tar jag hand om mig genom att vårda min kropp. Promenader. Meditation. Yoga. Fotbad. Sköna, väldoftande hudkrämer.
Jag äter mycket bär. Kanske kommer det att stå en äppelkaka i ugnen den här helgen och sprida kaneldoft i köket.
Det blir små utflykter fortfarande. Häromdagen åkte jag Vättern runt. Ja, i bil alltså.
Jag promenerar. Läser, är med vänner och med mina älskade djur.
På kvällarna tänder jag stearinljus och lyssnar på musik hellre än att titta på TV.
Vilka är dina knep för att få en bra vardag för kropp och själ året om?
tisdag 13 augusti 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)