Skördetid på Västra Torget

 

Jag och äldsta dottern vandrade bland närodlad frukt och grönt från bland annat Gigeryd, Habo, Visingsö, Gränna och Skaraborg tidigt idag på Västra Torget i Jönköping.

Där fanns lingon och blåbär. Karl Johan och kantareller. Levande kräftor i hinkar.

Hinkvis med krysantemum i alla möjliga färger. Mer än meterhöga gladioulus för 10 kronor styck. Det var många människor som vandrade runt med inköpta gladioulus invirade i brunpapper på torget.

Plommon, potatis- och äppelsorter som man inte hittar i de vanliga affärerna här i stan. Små goda gråpäron, palsternackor, härliga morotsknippen, gula och gröna vaxbönor. Ett överfullt skafferi från allt det jorden kan ge oss människor så här i skördetid.

Västra Torget i Jönköping har betytt mycket för mig ända sedan jag för allra första gången flyttade till Jönköping när jag var 19 år. Många gånger var jag där med min mamma. Hon handlade nästan alltid sin potatis, sina morötter och sina äpplen där. Blå mandel var hennes favoritpotatis som hon brukade köpa där.

Idag var det första gången som jag var på Västra Torget sedan min mamma dog. Äldsta dottern var med mig. Det kändes skönt att inte vara helt ensam där just idag. Så många minnen som fladdrade förbi i mig. Glada minnen.

Det trillade tårar av saknad.

Och jag viskade tyst inuti mig själv om förändringarna som sker hela tiden i våra liv.

Påminde mig själv om att inget varar för evigt.

Allt är förgängligt.

Som det goda Viktoria-plommonet från torget som jag nyss åt upp.

Borta. Fast, i skålen är där fortfarande plommon kvar.

Och jag har fortfarande ett liv kvar som ska levas.


P.S. Västra Torget i Jönköping är en upplevelse. "Öppet" varje lördag året om mellan kl 7-13 (ca). Utbudet på torget är inte bara frukt och grönt utan också kläder, tyger, gardiner och en hel del överraskningar från gång till gång. Jag tycker om att följa årstidsväxlingarna på Västra Torget. Nu är där skördetid. Till advent kommer alla adventskransar och julblommor. Sedan tomtar och julpynt. Vid påsk är där fullt med fastlagsris i sprakande färger. På våren små fina plantor, pelargonsticklingar och uteväxter. Man kan köpa fisk, ost, korv, kött, frukt och grönt, bröd och bakverk där året om. Klart värt ett besök för dig som kanske inte varit där

Fånge

Fångad i mig själv, längtar slå mig fri. Längtar ut, längtar flyga fritt, tyngdlös, sväva ...

Längtar vara flyttfågel, flyga från mörker till ljus, från kyla till värme.

Längtar frihet, vara fri ...

Känner mig fängslad, fast i bojor, kedjad, instängd ...

Tappat nyckeln i ett evigt mörker.

Ser en strimma ljus, där borta.

Känner doft av fuktigt gräs tränga in.

Hopp.

Tomheten

Jag upplever ofta känslor av tomhet inuti mig nu. Som tur är har jag varit där förut. Vet att det ofta är något nytt som föds i den där tomheten. Så den skrämmer mig inte längre.

Undrar vart jag är på väg nu?

Vilka nya insikter jag kommer att få? Om mig själv.

Vilka nya mål jag kommer att skapa för mig själv.

Tid för eftertanke. Ta hand om mig. Göra lustfyllda saker som får mig att må så bra som det är möjligt.

Tid för mig.

Om viljan att klara sig själv

Den lilla flickan i starkt rosa kläder och med håret i en blond lång fläta, tittade trotsigt sin mamma i ögonen när hon stod i korvkön på Ikea och sa: "Jag vill själv".

"Ja, ja", svarade mamman. Gav sin dotter mynt i handen.

Stolt och leende gick den lilla tjejen fram och beställde sin korv. Lyckan syntes i hela hennes kropp och ögonen strålade när hon fick betala korven. Själv.

Jag stod mitt emellan och mindes. Mindes mina egna ungar när de var små. Deras starka vilja att klä på sig själva som två-åringar. Hur nöjda de var över resultatet även om strumporna hade olika färg och trosan satt på huvudet i stället för mössan.

Stoltheten när de fick handla och betala något i kassan med egna pengar utan hjälp av mig eller någon annan vuxen. Fast så klart med mig på tryggt avstånd. I synhåll.

Jag vred lätt på huvudet och såg min nu 20-åriga dotter stå snett bakom mig. Så vuxen hon såg ut.

Samtidigt såg jag framför mig den där lilla som hon en gång var i den stora hon idag är. Självförsörjande. Klarar eget hushåll. Betalar själv med egna hopslitna slantar det hon vill köpa. Om det nu är en korv eller kanske oftare någon inredningsdetalj nu för tiden.

Perspektiv bakåt. I nuet.

Framtiden någonstans i fjärran.

Den vet jag ännu inget om.

Och så minns jag en annan liten flicka. Som också kände så stark längtan efter att klara sig själv.

Jag.

Dalai Lama om relationer

Jag läser i Dalai Lamas bok "Lycka" hur han resonerar kring relationer. För honom är förälskelse, passion, attraktion, åtrå, den romantiska kärleken inte säkert de bästa förutsättningarna för en lång och lycklig relation.

Nej, Dalai Lama menar att det är när man känner ömhet och värme mellan sig som människor som man har möjligheten att uppleva lycka en lång tid i en relation. Ömhet och värme är vägvisarna mot en lång och hållbar relation.

Det här gäller enligt honom i alla relationer mellan människor. Kärleksrelation såväl som vänskapsrelation.

Håller du med Dalai Lama?

Mobbing och grupptryck

De var sex killar som tvångshöll mig i busskuren när jag gick i 8:e klass. Jag hade sagt nej när de frågade mig om jag ville ha en cigarett.

Jag hade bestämt mig för att inte börja röka och det visste de mycket väl om allesammans.

Just därför tog en av killarna fram en cigarett medan de andra tvångshöll mig i busskuren. Han tände den framför ögonen på mig och försökte sedan trycka in den i munnen på mig medan de andra höll fast mig.

Jag bet ihop. Vägrade öppna munnen.

Som tur var dök en vuxen människa upp av en tillfällighet. Han såg inte vad som hände fast det räckte att han dök upp. Killarna avbröt det de höll på med och lämnade mig ifred.

Idag är jag stolt över att jag bet ihop.

Och ibland funderar jag över vad det här grupptrycket kan göra med oss människor. Har råkat ut för det många gånger i mitt liv, fast stått stadig i mitt eget val.

Sensommar

Sensommar ...

Sommarens
efterfest.


(Anna-Karin)

Städar och rensar

Jag rensar tidningshögarna som samlat sig i sommar. Tvättar sofföverdraget till stora soffan som jag inte gjort på två-tre år. Plockar fram ljuslyktor. Rengör dem så att de skiner. Sätter nya ljus i dem.

Det vita doftljuset som jag fyndade på Blomsterland i somras placerar jag på köksbordet.

Några böcker som jag önskar att jag ska kunna läsa i höst lägger jag i en hög på bordet.

Jag rensar i mobilkameran och i laptopen.

När jag rensar det yttre, tror jag att jag omedvetet också rensar i mitt inre.

Det känns bra.

I skymningen tänder jag ljusen. Njuter av mörkret.

Jag känner som att mörkret är min bästa vän nu för tiden.

Där får mina sinnen ro.

Frihet

Frihet är att kunna ge sig själv det man vet att man behöver för att känna glädje och lycka.

(Anna-Karin)

När jag inte längre orkar hålla emot sorgen

Det är röran i skåpet med alla plastburkar, brickor och rostfria bunkar som får mig att brista. Jag har städat, handlat, lagat mat, varit ute med min lilla hund.

Hela tiden med detta tryck i mitt bröst. Spänningar som gör så ont och får mig att känna mig som förlamad. Som inkapslad med en vägg mellan världen och mig.

Det är röran där i skåpet som gör att jag blir så arg på alla dumma burkar att jag börjar lipa som en liten unge. Det är när jag plockar i ordning burkarna och bunkarna, ställer dem i varandra och gör så att de får plats som tårarna äntligen trillar. Jag kryper ihop. Längtar efter att någon ska hålla om mig.

Alla bilder, minnen och tankar som fladdrar förbi i mitt huvud.

Var är du, mamma? Vart ska jag en dag? Dit där du är? Vad är det för mening med alltihop? Vad är meningen med att jag finns i världen? Och alla andra? Vad finns kvar för mig i mitt liv nu? Vad är det som väntar mig?

Tårar av saknad, sorg, ensamhet i världen. Kanske ett stänk av dödsångest i sommarens sena andetag?

Kanske gamla tårar av övergivenhet som blandas med dagens tårar av saknad efter det som en gång var.

Efteråt lättar allt därinne som jag tryckt undan.

För en stund förlamar sorgen mig inte längre.

Jag kramar min lilla hund.

Hon slickar bort tårarna från mina kinder med sin mjuka, varma tunga.

Jag borrar in mitt ansikte i hennes svartkrulliga päls.

Hennes doft av hund gör mig lugn.