Årets sista dagar

Årets sista dagar ...

Skälvande minuter
av möjligheter

Möjlighet till
försoning, hopp,
förlåtelse, kärlek ...

Ett blad rivs ur,
kommer aldrig mer igen

Ny almanacka väntar

Öppen
oskriven
tom

Redo att fyllas

Med vad vet du inte nu

Önskar stilla
det goda
livet kan ge


(Anna-Karin)

Julen 2014 i bilder

Skickligt Löfvén! Decemberöverenskommelse i stället för extra val

Så får då regeringen arbetsro i och med Decemberöverenskommelsen mellan S, MP, M, C, FP och KD idag. En historisk dag för Sverige. Skickligt av Löfvén.

Visserligen frågetecken kvar och alliansbudget fram till i vår.

Men till våren vänder inte bara ljuset utan också politiken.

Jag är glad, jag känner tillit och lättnad att slippa nyval och framförallt över att SD:s strupgrepp om Sverige försvinner.

Recension "Omfamna livet" av Elisabeth Jönsson, Punctum Saliens

"Att få läsa texter som berör ens innersta är en gåva, en nåd. I orden finns tröst att finna, men också tillit och hopp. En av de böcker jag läst under senare tid och vars texter berört mig mycket är Anna-Karin Mattssons ”Omfamna livet”." (Elisabeth Jönsson, Punctum Saliens)

Igår fick jag den första recensionen av boken "Omfamna livet". Den första bok som jag skrivit och gett ut som egenutgivare.

HÄR kan du läsa Elisabeths hela recension av boken "Omfamna livet".

För 14 år sedan var jag så utmattad att jag inte kunde sätta samman mitt eget namn. Jag förstod inte engelska om jag hörde det på radion. Trots att jag tagit högskolepoäng i engelska språket. Det har tagit så lång tid för mig att läka samman. Jag har lärt mig väldigt mycket under den tiden. Om människan. Om mig själv. Ett av de mest viktiga medlen för mig att läka samman har varit skrivandet. Bloggandet här i min blogg.

Idag har jag skrivit en bok som jag säljer och nu har jag också fått min första längre recension av boken. Den verkligt stora segern för mig är att jag klarat att genomföra projektet att skriva och ge ut en bok.

Att sedan också känna genom ord från läsare att boken verkar uppfylla målet jag hade när jag började skriva den känns fantastiskt för mig. En viktig bonus.

Elisabeths recension är en av de viktiga bekräftelser jag fått på att "Omfamna livet" blev just den boken som jag tänkte mig att den skulle bli.

Elisabeth Jönsson som skrivit recensionen är kommunikatör och gymnasielärare. Hon har också arbetat som journalist med mera. Elisabeth undervisar i estetik, medier, kommunikation och digitalt skapande. 2014 fick hon ta emot pris som årets nätspridare i Kronobergs län. Sedan 2010 driver Elisabeth Punctum Saliens, ett inspirations- och kulturprojekt. Punctum Saliens finns också som kulturtidskrift på nätet och har utgivarbevis. Hon har också gett ut böcker och nyligen startat sitt eget förlag, Liv&Tanke Förlag. Och så bloggar Elisabeth, precis som jag själv.

Varmt tack, Elisabeth, för din recension av boken "Omfamna livet". Det här ska jag fira idag på något sätt. Känner mig så ödmjukt glad och tacksam och nästan en liten gnutta blyg mitt i alltsammans. Rörd och lite lätt rodnande känner jag mig. Fast allra mest riktigt glad.

Det här trodde jag inte för ett år sedan.

Fast jag drömde om det.

Elisabeth har också skrivit om "Omfamna livet" på sajten "Boktipset".

Släppa taget?

Det talas ofta idag om att vi ska "släppa taget". Inte minst i tider kring nyår. Som att man kan välja genvägar genom livets gång. Hoppa över det som tynger oss. Snabba på sorg och bearbetning. Så otroligt typiskt för vår tid, tänker jag.

Jag tänker, som en jämförelse, tänk om vi bestämde oss för att "nu ska vi släppa taget om det som hände under Andra världskriget. Nu ska vi släppa taget om det nazisterna gjorde mot judarna. Nu släpper vi taget om koncentrationslägren."

Tänk OM vi gjorde det ... vad skulle det betyda för vår framtid? Om vi brände historien? Mörkade den för alltid? Släppte taget om den?

Jag tror på att lära mig av min historia. Jag tror på att människan behöver historien för att vi ska lära oss något av den.

Det betyder inte detsamma som att man lever i historien.

Det betyder att man har valt att lära sig något av det som hände.

För att medvetet välja hur man vill skapa sitt nu och sin framtid.

Jag tror på att se det som hände med klarsynthet.

Acceptera. Lära.

Och gå vidare.

Med nya insikter, vanor och beteenden.

Jag vill inte vara historielös som människa.

Jag vill ha min historia.

Och ibland vill jag dela min historia med andra människor.

Fosterhemsplacering av barn - viktigt med förberedelsen

När jag var 13 år fick jag uppleva att bli akut fosterhemsplacerad. Utan någon som helst förberedelse hämtades jag av en okänd kvinna vid min skola.

I bilen berättade kvinnan att jag och min lillebror skulle bo i en annan familj därför att min mamma blivit inlagd på sjukhus. Jag blev körd till ett okänt villakvarter. Där presenterade kvinnan från socialen mig för familjen jag skulle bo hos och så lämnade hon mig och min lillebror som då var tio år.

Jag vet fortfarande idag inte var någonstans vi befanns oss i flera månader. Bara att jag fick cykla till skolan i stället för att gå som jag gjort förut. Jag vet inte heller exakt hur länge jag var där. Jag kan ana på ett ungefär hur lång tid jag var där genom att jag vet när jag flyttades till nästa fosterhem. Också det utan att bli särskilt förberedd på vad som skulle hända i förväg.

Ibland funderar jag över att leta reda på var någonstans jag var den där tiden, i vilket hus, i vilka kvarter. För det känns som ett tomt hål i mitt liv. Ett blankrum. Och så undrar jag som vuxen ibland hur i hela friden jag klarade det där som barn.

Fast det är länge sedan nu. Jag lever i nuet så mycket som möjligt och jag har ett bra liv idag på många sätt. Även om tankar och minnen ibland dyker upp från hur det var en gång för mig som barn. Och frågor om hur det som skedde kunde få ske på det sättet som det gjorde.

Torbjörn Ohlsson, en av mina vänner i cyberrymden, har i sin blogg ett inlägg om att bli fosterhemsplacerad. Där finns också tankar kring hur samhället kan förbereda ett barn på en sådan händelse. Viktigt och tänkvärt.

Julhälsning från mig och Mimmi

En julhälsning till alla mina vänner från Mimmi! Hon har varit extra busig de här dagarna före jul. Häromdagen snodde hon äldsta dotterns fina hemstickade vante och sprang iväg med den.

Hon har voffat och busat med prydnadstomtar i golvnivå och velat leka med dem. Dock utan att lyckas få dem att leka med henne.

Igår när jag kom hem från stan, sprang Mimmi mot mig så snabbt att ljusnätet som är runt en kruka med ljung intill vår trappa, fastnade över henne och hon sprang mot mig med ljusnätet över sin lilla svarta krulliga kropp! Som en glittrande, svartkrullig liten levande ljusängel! Som jag skrattade ... 

Tänk så mycket glädje och kärlek jag får av min lilla hund Mimmi. Så mycket kärlek jag känner till henne, det är underbart, det är magiskt.

God Jul från mig och Mimmi!

Är välgörenhet egentligen välgörande?

Häromdagen läste jag i lokaltidningen att man kan lämna anonyma julklappar till ett hotell i stan. Det är en välgörenhetsorganisation tillsammans med hotellet som står bakom detta. Dit får "utsatta, behövande" (=  fattiga) mammor och pappor gå för att hämta sig en julklapp eller två till sina barn.

Först så kände jag att "Wow, så härligt, dit skulle jag ta mig och lämna ett paket till en liten unge." Spontan som jag är.

Fast sedan kände jag efter lite till. Det var något som ropade där inifrån mig. En liten röst från lång tid tillbaka. Den lilla ungen där i mig. Hon som minns hur det var att vara ett utsatt barn. Ett behövande barn. Ett ekonomiskt fattigt barn.

Den där lilla inuti mig minns hur sorgsen hennes mamma var för att hon inte hade pengar till julklappar till sina barn.

Hon kom också ihåg hur lycklig hennes mamma var när hon så småningom fick det lite bättre ekonomiskt. Så pass bra att hon själv kunde gå till en affär och få välja julklappen till sitt barn. Hon tänkte på vad det betyder att ha möjligheten att själv få välja för en människa. Alldeles särskilt när det handlar om att ge något till den lilla varelse som man älskar mest av allt i hela världen; sitt barn.

Det kan låta bra med "välgörenhet" vid första tanken. Men som jag ser det är det bästa om varje människa i ett samhälle har en värdig inkomst oavsett livssituation. Om det är ett kärvt läge, ska det ekonomiska stödet från samhället vara tillräckligt för att en förälder själv ska kunna välja och köpa en julklapp till sitt barn till exempel. Inte behöva gå till ett hotell och niga och bocka för att få ta emot ett paket med en leksak eller docka som en helt främmande människa köpt och valt. Kanske inte på något sätt lik den leksak som barnet önskat eller som föräldern själv velat ge sitt barn.

Välgörenhet är inte solidaritet för mig. Det handlar ofta om skuldkänslor som ekonomiskt rika människor förvandlar till paket och gåvor. Kanske för att känna sig mer betydelsefulla än andra människor. Kanske för att känna sig snälla. Kanske för att det ger PR och reklam när det handlar om företag.

En av de vackraste gåvor är den som vi gör när vi betalar skatt, för mig. I tillit till politikerna betalar vi skatt för att vi vill ett samhälle där en viss del av våra pengar fördelas till olika utsatta grupper i samhället. Förutsatt att sedan politikerna också fördelar skattemedlen på ett sätt så att de som bäst behöver dem också får ta del av dem.

Idag kan det vara jag som behöver något av den gåvan.

Imorgon kan det vara du eller någon du älskar.


Lästips:

"Varför står ingen upp för de fattiga barnen längre?" (Aftonbladet)

"Ingen ska lämnas bakom" (Dagens Arena)

"KD:s julbudskap slår hårt mot utsatta barn" (Lars H Gustafsson, författare och barnläkare)

 

Önskelista julen 2014

Fred och frid

i juletid

Kärleksfulla öppna hjärtan

Händer som ger
mer än de tar

Ord om försoning
för en endaste dag

Skratt och glädjestunder
önskar jag mig

Snälla tomten,
en sista önskan jag har ...

Julefrid och glädje
till alla vänner
jag har

Kärlek till
människor
och djur
jag älskar

(Anna-Karin)

En riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina vänner! 

 

 

 

KD:s utspel känns långt ifrån kristet

"Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig."

(Jesus, Matteus 25:40)

Det är inte helt fel med kristna budskap i dessa juletider. Inte minst med tanke på hur det ser ut i politiken i Sverige. Nu riktar både Rädda Barnen och Amnesty skarp kritik mot Göran Hägglunds, KD, förslag om asylansökningar. De som kommer att påverkas mest negativt av hans förslag är barnen som får leva flera år i otrygghet och med föräldrar i stark oro och rädsla. Med allt vad det innebär för ett litet barn att leva så.

Jesus har jag alltid beundrat. Redan när jag var en liten flicka älskade jag hur han värnade om barnen, de sjuka, de spetälska, de prostituerade, de förtryckta. Människorna i samhällets botten. Hur han lyfte dem. Visade fram dem. Gav röst åt dem. Jag beundrade hans mod.

Jag älskade hur han förlät mannen på korset och uttryckte att de skulle snart vara tillsammans i paradiset.

Jag lusläste Barnens Bibel gång på gång på gång.

Fortfarande tycker jag mycket om orden från Jesus, hans människosyn och kampen för rättvisa och jämlikhet. Han har varit en förebild för mig i hela mitt liv. En idol. En rebell. En människorättskämpe.

Jag tror helt säkert att Jesus aldrig någonsin tänkte på människor som "kostnad".

Oavsett om man tror på att han funnits eller inte, så är orden från honom viktiga också i vår tid, tror jag.

Hur Göran Hägglunds utspel igår kring asylansökningar och invandringen går ihop med kristna budskap och värderingar är för mig en gåta.

Namnet Kristdemokraterna känns för mig som något helt annat än kristet och demokratiskt.


#svpol #kristdemokraterna