Lyckan att ha en hund som vän

Mimmi och jag nyårsafton 2014.

Hunden - människans bästa vän. Ja, så känns det ofta för mig i mitt liv. Min lilla dvärgpudel Mimmi kan jag lätt hålla i min famn. 4 kg väger hon. Inte mer än en liten unge. 

Jag älskar när hon vilar sitt huvud på min axel. Det värmer skönt mot mina ofta spända och ömma nackmuskler med nackkotan som låser sig titt som tätt.

Om jag så bara går ut med soporna, blir Mimmi glad och skuttar när hon får se mig när jag öppnar ytterdörren och kliver in i hallen igen.

På kvällarna blir hon glad över att bara få vara i soffan med mig och titta på TV. 

Bara vara nära, det räcker hela vägen för min lilla hund.

Sällan är nog vägen så kort som mellan en mattes hjärta och hennes hund.

Från läsare om Omfamna livet

Gissa hur glad jag kände mig när jag fick de här orden från en av dem som köpt boken "Omfamna livet" som jag skrivit:


"Hej Anna-Karin!

Har precis läst din bok och känner att jag måste skriva direkt. Så mycket känslor din lilla bok gav mig - både av längtan, förtvivlan och smärta men kanske framförallt av kärlek och hopp. Viljan att våga leva sitt eget liv, och att våga älska, lyser igenom allt.

Din bok är fylld av kloka insikter, så vackert uttryckta. Det första jag gjorde när jag läst boken var att rekommendera min man att läsa den; en berättelse/dikt om dagen! Den ska avnjutas sakta - med utrymme till alla de egna funderingar den väcker.

Jag känner att din bok kommer att finnas med mig länge! Tack!"



 

Gott Nytt År!

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla mina vänner!

Årets sista dagar

Årets sista dagar ...

Skälvande minuter
av möjligheter

Möjlighet till
försoning, hopp,
förlåtelse, kärlek ...

Ett blad rivs ur,
kommer aldrig mer igen

Ny almanacka väntar

Öppen
oskriven
tom

Redo att fyllas

Med vad vet du inte nu

Önskar stilla
det goda
livet kan ge


(Anna-Karin)

Julen 2014 i bilder

Skickligt Löfvén! Decemberöverenskommelse i stället för extra val

Så får då regeringen arbetsro i och med Decemberöverenskommelsen mellan S, MP, M, C, FP och KD idag. En historisk dag för Sverige. Skickligt av Löfvén.

Visserligen frågetecken kvar och alliansbudget fram till i vår.

Men till våren vänder inte bara ljuset utan också politiken.

Jag är glad, jag känner tillit och lättnad att slippa nyval och framförallt över att SD:s strupgrepp om Sverige försvinner.

Recension "Omfamna livet" av Elisabeth Jönsson, Punctum Saliens

"Att få läsa texter som berör ens innersta är en gåva, en nåd. I orden finns tröst att finna, men också tillit och hopp. En av de böcker jag läst under senare tid och vars texter berört mig mycket är Anna-Karin Mattssons ”Omfamna livet”." (Elisabeth Jönsson, Punctum Saliens)

Igår fick jag den första recensionen av boken "Omfamna livet". Den första bok som jag skrivit och gett ut som egenutgivare.

HÄR kan du läsa Elisabeths hela recension av boken "Omfamna livet".

För 14 år sedan var jag så utmattad att jag inte kunde sätta samman mitt eget namn. Jag förstod inte engelska om jag hörde det på radion. Trots att jag tagit högskolepoäng i engelska språket. Det har tagit så lång tid för mig att läka samman. Jag har lärt mig väldigt mycket under den tiden. Om människan. Om mig själv. Ett av de mest viktiga medlen för mig att läka samman har varit skrivandet. Bloggandet här i min blogg.

Idag har jag skrivit en bok som jag säljer och nu har jag också fått min första längre recension av boken. Den verkligt stora segern för mig är att jag klarat att genomföra projektet att skriva och ge ut en bok.

Att sedan också känna genom ord från läsare att boken verkar uppfylla målet jag hade när jag började skriva den känns fantastiskt för mig. En viktig bonus.

Elisabeths recension är en av de viktiga bekräftelser jag fått på att "Omfamna livet" blev just den boken som jag tänkte mig att den skulle bli.

Elisabeth Jönsson som skrivit recensionen är kommunikatör och gymnasielärare. Hon har också arbetat som journalist med mera. Elisabeth undervisar i estetik, medier, kommunikation och digitalt skapande. 2014 fick hon ta emot pris som årets nätspridare i Kronobergs län. Sedan 2010 driver Elisabeth Punctum Saliens, ett inspirations- och kulturprojekt. Punctum Saliens finns också som kulturtidskrift på nätet och har utgivarbevis. Hon har också gett ut böcker och nyligen startat sitt eget förlag, Liv&Tanke Förlag. Och så bloggar Elisabeth, precis som jag själv.

Varmt tack, Elisabeth, för din recension av boken "Omfamna livet". Det här ska jag fira idag på något sätt. Känner mig så ödmjukt glad och tacksam och nästan en liten gnutta blyg mitt i alltsammans. Rörd och lite lätt rodnande känner jag mig. Fast allra mest riktigt glad.

Det här trodde jag inte för ett år sedan.

Fast jag drömde om det.

Elisabeth har också skrivit om "Omfamna livet" på sajten "Boktipset".

Släppa taget?

Det talas ofta idag om att vi ska "släppa taget". Inte minst i tider kring nyår. Som att man kan välja genvägar genom livets gång. Hoppa över det som tynger oss. Snabba på sorg och bearbetning. Så otroligt typiskt för vår tid, tänker jag.

Jag tänker, som en jämförelse, tänk om vi bestämde oss för att "nu ska vi släppa taget om det som hände under Andra världskriget. Nu ska vi släppa taget om det nazisterna gjorde mot judarna. Nu släpper vi taget om koncentrationslägren."

Tänk OM vi gjorde det ... vad skulle det betyda för vår framtid? Om vi brände historien? Mörkade den för alltid? Släppte taget om den?

Jag tror på att lära mig av min historia. Jag tror på att människan behöver historien för att vi ska lära oss något av den.

Det betyder inte detsamma som att man lever i historien.

Det betyder att man har valt att lära sig något av det som hände.

För att medvetet välja hur man vill skapa sitt nu och sin framtid.

Jag tror på att se det som hände med klarsynthet.

Acceptera. Lära.

Och gå vidare.

Med nya insikter, vanor och beteenden.

Jag vill inte vara historielös som människa.

Jag vill ha min historia.

Och ibland vill jag dela min historia med andra människor.

Fosterhemsplacering av barn - viktigt med förberedelsen

När jag var 13 år fick jag uppleva att bli akut fosterhemsplacerad. Utan någon som helst förberedelse hämtades jag av en okänd kvinna vid min skola.

I bilen berättade kvinnan att jag och min lillebror skulle bo i en annan familj därför att min mamma blivit inlagd på sjukhus. Jag blev körd till ett okänt villakvarter. Där presenterade kvinnan från socialen mig för familjen jag skulle bo hos och så lämnade hon mig och min lillebror som då var tio år.

Jag vet fortfarande idag inte var någonstans vi befanns oss i flera månader. Bara att jag fick cykla till skolan i stället för att gå som jag gjort förut. Jag vet inte heller exakt hur länge jag var där. Jag kan ana på ett ungefär hur lång tid jag var där genom att jag vet när jag flyttades till nästa fosterhem. Också det utan att bli särskilt förberedd på vad som skulle hända i förväg.

Ibland funderar jag över att leta reda på var någonstans jag var den där tiden, i vilket hus, i vilka kvarter. För det känns som ett tomt hål i mitt liv. Ett blankrum. Och så undrar jag som vuxen ibland hur i hela friden jag klarade det där som barn.

Fast det är länge sedan nu. Jag lever i nuet så mycket som möjligt och jag har ett bra liv idag på många sätt. Även om tankar och minnen ibland dyker upp från hur det var en gång för mig som barn. Och frågor om hur det som skedde kunde få ske på det sättet som det gjorde.

Torbjörn Ohlsson, en av mina vänner i cyberrymden, har i sin blogg ett inlägg om att bli fosterhemsplacerad. Där finns också tankar kring hur samhället kan förbereda ett barn på en sådan händelse. Viktigt och tänkvärt.

Julhälsning från mig och Mimmi

En julhälsning till alla mina vänner från Mimmi! Hon har varit extra busig de här dagarna före jul. Häromdagen snodde hon äldsta dotterns fina hemstickade vante och sprang iväg med den.

Hon har voffat och busat med prydnadstomtar i golvnivå och velat leka med dem. Dock utan att lyckas få dem att leka med henne.

Igår när jag kom hem från stan, sprang Mimmi mot mig så snabbt att ljusnätet som är runt en kruka med ljung intill vår trappa, fastnade över henne och hon sprang mot mig med ljusnätet över sin lilla svarta krulliga kropp! Som en glittrande, svartkrullig liten levande ljusängel! Som jag skrattade ... 

Tänk så mycket glädje och kärlek jag får av min lilla hund Mimmi. Så mycket kärlek jag känner till henne, det är underbart, det är magiskt.

God Jul från mig och Mimmi!