onsdag 11 februari 2015
Seniorkontroll för min katt
Min underbara katt ska på Seniorkontroll på Djursjukhuset idag. Hon fyller 14 år på midsommarafton. Det senaste året tycker jag att hennes mjau-ljud har förändrats periodvis. Och den senaste tiden tycker jag att hon går mer krokryggig än förut.
Så tid att kolla upp så att allt är bra med henne.
Vad jag älskar denna katt! Så mycket hon betyder och har betytt för mig och för hela min familj.
Hon gillar att lägga sig i min skönaste fåtölj.
Alldeles särskilt efter att jag suttit där och värmt upp den.
Sedan är fåtöljen upptagen i flera timmar av en sovande katt.
"Omfamna livet" rullar på
Jag jobbade idag en stund med den första momsredovisningen sedan jag börjat sälja boken "Omfamna livet" som jag skrivit.
Tänk att jag redan sålt så många böcker som jag gjort.
Jag känner mig glad och siktar mot nya mål.
Har många tankar och funderingar kring hur jag ska gå vidare med boken.
Till att börja med har jag tänkt ha ett Boksläpp med VIP-gäster.
Enkelt och kravlöst hemma hos mig, har jag tänkt.
#OmfamnaLivet
söndag 8 februari 2015
På andra sidan jorden och här
Turkosgrönt hav, vita sandstränder, sol, värme och regnskog. Jag ser allt på ljuvliga bilder som äldsta dottern skickar över via nätet. Från andra sidan jorden.
Sommaren är inte flera månader bort. Utan bara cirka 23 timmar. Om man tar flyget.
Här hos mig är det kall nordanvind och isiga gator som gör att jag inte ens vill gå ut trots att det är runt nollan på termometern.
Jag längtar att sitta under blommande körsbärsblom och dricka kaffe.
Tittar ut ...
torsdag 5 februari 2015
Resa långt bort
onsdag 4 februari 2015
Vårens första pass på Mediyoga hos Medborgarskolan i Jönköping
![]() |
| Bild: http://www.colocrm.com/CounselingWellness/Yogaforfertility.aspx |
Idag körde mediyogan på Medborgarskolan i Jönköping igång. Jag kände lugnet lägga sig i mig direkt jag la mig på den varma vita yogamattan i ull. Som att min kropp och själ vet sedan i höstas att i denna lokal när jag lägger mig på mattan är det läge att bli lugn.
Jag är så glad att jag hittat till just den här kursen på Medborgarskolan i stan. Lokalen ligger bra till. Det är enkelt att parkera där. Miljön är lugn och rogivande. Och ledaren för yogan är mycket skicklig på att instruera tycker jag.
Kursledaren berättade särskilt detaljerat om yogan och övningarna den här gången eftersom det var med flera nybörjare.
Mediyogan som jag går på är en lugn yoga med fokus på andningen. Genom yogan lär man känna sig själv och sina egna gränser. Att inte pressa kroppen till något som den inte vill.
Med hjälp av andningen upptäcker jag att spända muskler slappnar av, smärtar mindre och gör att jag blir lugnare och ibland också gladare. Känslor av lycka, stark kärlek och frid är det också vanligt att jag känner efter att jag varit på yogakursen. Och så känner jag mig både rörligare och smidigare i ryggen. Positiv påverkan på både kropp och själ.
Härligt att det finns många olika möjligheter att yoga på numera!
Yogan är mitt andningsrum. Min kraftkälla.
Ledaren berättade också att Landstinget numera använder sig av Göran Bolls Mediyoga när det gäller patienter med t ex hjärtbesvär eller långvariga ryggbesvär.
måndag 2 februari 2015
Det brustna hjärtat
I det brustna hjärtats
smärtsamma spricka
Smyger långsamt ...
Läkande ljus
Med värme in
(Anna-Karin)
smärtsamma spricka
Smyger långsamt ...
Läkande ljus
Med värme in
(Anna-Karin)
torsdag 29 januari 2015
Liljevalchs vårsalong 2015
I det här aktuella klippet som handlar om Liljevalchs vårsalong som
börjar imorgon i Stockholm, kan ni se ett imponerande konstverk i
keramik med skulpurer i ett stort schackspel.
Konstverket är det min käre kusin Stefan Bennedahl som har skapat. Jag känner mig så glad för hans skull att mitt hjärta dansar lite lätt!
När jag var barn såg jag honom sitta i sitt rum och göra figurer i modellera. I hela sitt vuxna liv har han på fritiden skapat figurer i keramik.
Tänk vad ett intresse, en hobby kan betyda. Att känna passion för något i sitt liv. Det är viktigt.
Mina allra varmaste gratulationer till Stefan.
Stort, stort grattis och varmt lycka till imorgon och under hela utställningen!
Konstverket är det min käre kusin Stefan Bennedahl som har skapat. Jag känner mig så glad för hans skull att mitt hjärta dansar lite lätt!
När jag var barn såg jag honom sitta i sitt rum och göra figurer i modellera. I hela sitt vuxna liv har han på fritiden skapat figurer i keramik.
Tänk vad ett intresse, en hobby kan betyda. Att känna passion för något i sitt liv. Det är viktigt.
Mina allra varmaste gratulationer till Stefan.
Stort, stort grattis och varmt lycka till imorgon och under hela utställningen!
Love Story
Vad gjorde jag de där tunga åren när pappa var helt frånvarande,
mamma blev allt sämre och jag till sist blev akut omhändertagen och
placerad i fosterhem?
Bland annat gick jag på bio.
Ensam.
Gömde mig i mörkret där.
Såg på Love Story.
Och där, i mörkret i salongen med de röda sammetsklädda stolarna, där ... där grät jag.
Bland annat gick jag på bio.
Ensam.
Gömde mig i mörkret där.
Såg på Love Story.
Och där, i mörkret i salongen med de röda sammetsklädda stolarna, där ... där grät jag.
Min akt från tiden i fosterhem
Igår fick jag min akt från tiden jag var placerad i fosterhem. Det kändes märkligt att hålla den i min hand när jag hämtat det rekommenderade brevet. Fullt med fjärilar i min mage.
Jag har läst det nu. Snabbläst det. Många gamla frågor hittade jag svar på där. En del nya frågor dök upp i mig.
Efteråt kände jag en stilla glädje och tacksamhet och frid smyga sig på mig alltmer.
Glädje och tacksamhet över allt jag har i mitt liv, allt jag fått i mitt liv, över den jag är som människa.
Det kunde blivit så annorlunda. Det kunde gått så galet för mig då.
Fast jag skapade mig ett bra liv för mig själv, trots allt.
Ett riktigt bra och rikt och kärleksfullt liv skapade jag mig.
Jag valde medvetet att älska i stället för att hata.
Stilla tårar föll över mina kinder igår kväll när jag såg min mammas handstil där hon skrivit på pappren om att hon lämnade över sina barn till samhället därför att hon inte klarade att själv ta hand om dem.
Stackars lilla älskade mamma ... så fruktansvärt ont det måste ha gjort i dig i just den stunden. Vilket beslut kan vara värre att ta än att lämna ifrån sig sina barn till okända människor därför att man själv inte längre klarar det?
Älskade lilla mamma, jag vet så väl att du hade gjort allt du kunde fast till slut orkade du inte längre. Du behövde lugn och ro för att läka efter allt som hänt.
Så småningom kunde du ta hand om dina barn igen. Det var så starkt av dig, mamma, att du lyckades med att samla och skapa vår lilla familj igen. Utbilda dig och försörja oss och jag är så tacksam över att jag och vi fick uppleva det.
Jag är så in i hjärteroten tacksam över alla våra lyckliga år tillsammans som vi fick i livet. Jag saknar dig så mycket, mamma, och kommer alltid att sakna dig. Som en liten fågels tickande hjärta bär jag dig inom mig för alltid i mitt eget bultande, varma hjärta.
Jag är så glad att jag till sist skickade efter den här akten.
Har nu sett huset på bild där jag bodde under min tid som fosterbarn. Också hittat bilder på dem jag bodde hos, på nätet. Det stämmer överens med mina egna minnesbilder.
Jag känner som att alltsammans är mera verkligt för mig nu. I stället för att det ofta känts som en mardröm som jag drömt någon gång när jag var tonåring.
Det hände.
Det var en mycket smärtsam period i mitt liv.
Jag lärde mig saker om livet som jag inser har skapat insikter som ibland är tunga att bära på. Som jag lärde mig tidigare än jag önskat att jag fått lära mig dem. Fast som ändå gjort mig till den jag är idag.
En människa med mycket hög empatisk förmåga och stor inlevelseförmåga. (Och ibland väldigt mycket fantasi på ont och gott). En starksköring.
En människa bland andra. Bland alla andra människor som bär på sina erfarenheter, sina sorger, sina sår, sina lyckliga minnen såväl som sina olyckliga. Sina kärlekar och sina brustna hjärtan.
Jag känner ett lugn i mig efter att jag läst akten.
Känner styrkan i den där tjejen jag var då.
En styrka som har burit mig dit där jag är idag.
Styrkan att ibland också våga vara skör och svag.
Jag har läst det nu. Snabbläst det. Många gamla frågor hittade jag svar på där. En del nya frågor dök upp i mig.
Efteråt kände jag en stilla glädje och tacksamhet och frid smyga sig på mig alltmer.
Glädje och tacksamhet över allt jag har i mitt liv, allt jag fått i mitt liv, över den jag är som människa.
Det kunde blivit så annorlunda. Det kunde gått så galet för mig då.
Fast jag skapade mig ett bra liv för mig själv, trots allt.
Ett riktigt bra och rikt och kärleksfullt liv skapade jag mig.
Jag valde medvetet att älska i stället för att hata.
Stilla tårar föll över mina kinder igår kväll när jag såg min mammas handstil där hon skrivit på pappren om att hon lämnade över sina barn till samhället därför att hon inte klarade att själv ta hand om dem.
Stackars lilla älskade mamma ... så fruktansvärt ont det måste ha gjort i dig i just den stunden. Vilket beslut kan vara värre att ta än att lämna ifrån sig sina barn till okända människor därför att man själv inte längre klarar det?
Älskade lilla mamma, jag vet så väl att du hade gjort allt du kunde fast till slut orkade du inte längre. Du behövde lugn och ro för att läka efter allt som hänt.
Så småningom kunde du ta hand om dina barn igen. Det var så starkt av dig, mamma, att du lyckades med att samla och skapa vår lilla familj igen. Utbilda dig och försörja oss och jag är så tacksam över att jag och vi fick uppleva det.
Jag är så in i hjärteroten tacksam över alla våra lyckliga år tillsammans som vi fick i livet. Jag saknar dig så mycket, mamma, och kommer alltid att sakna dig. Som en liten fågels tickande hjärta bär jag dig inom mig för alltid i mitt eget bultande, varma hjärta.
Jag är så glad att jag till sist skickade efter den här akten.
Har nu sett huset på bild där jag bodde under min tid som fosterbarn. Också hittat bilder på dem jag bodde hos, på nätet. Det stämmer överens med mina egna minnesbilder.
Jag känner som att alltsammans är mera verkligt för mig nu. I stället för att det ofta känts som en mardröm som jag drömt någon gång när jag var tonåring.
Det hände.
Det var en mycket smärtsam period i mitt liv.
Jag lärde mig saker om livet som jag inser har skapat insikter som ibland är tunga att bära på. Som jag lärde mig tidigare än jag önskat att jag fått lära mig dem. Fast som ändå gjort mig till den jag är idag.
En människa med mycket hög empatisk förmåga och stor inlevelseförmåga. (Och ibland väldigt mycket fantasi på ont och gott). En starksköring.
En människa bland andra. Bland alla andra människor som bär på sina erfarenheter, sina sorger, sina sår, sina lyckliga minnen såväl som sina olyckliga. Sina kärlekar och sina brustna hjärtan.
Jag känner ett lugn i mig efter att jag läst akten.
Känner styrkan i den där tjejen jag var då.
En styrka som har burit mig dit där jag är idag.
Styrkan att ibland också våga vara skör och svag.
onsdag 28 januari 2015
Annika Strandhäll: "Vi vill ta bort sjukförsäkringens bortre gräns"
Det känns som en upprättelse för mig som varit med om att bli
utförsäkrad att läsa socialförsäkringsminister Annika Strandhälls ord i SVT.
Ja, socialförsäkringsministerns ord berör mig så starkt när jag läser dem att jag känner hur det faller tårar nedför mina kinder.
Det är så viktigt med politikers tydlighet i frågan om utförsäkringarna. Det är så viktigt att ge hopp till alla sjukskrivna och också till friska människor i vårt samhälle. Hopp om att det inhumana och meningslösa experimentet med sjuka människor en dag är ett dystert minne blott.
Det är så viktigt att ha något att hoppas på så att man inte går under när man pressas samtidigt som man är sjuk.
Än är vi inte där. Fast så snart som möjligt vill jag att den bortre gränsen tas bort ur sjukförsäkringen.
Ja, socialförsäkringsministerns ord berör mig så starkt när jag läser dem att jag känner hur det faller tårar nedför mina kinder.
Det är så viktigt med politikers tydlighet i frågan om utförsäkringarna. Det är så viktigt att ge hopp till alla sjukskrivna och också till friska människor i vårt samhälle. Hopp om att det inhumana och meningslösa experimentet med sjuka människor en dag är ett dystert minne blott.
Det är så viktigt att ha något att hoppas på så att man inte går under när man pressas samtidigt som man är sjuk.
Än är vi inte där. Fast så snart som möjligt vill jag att den bortre gränsen tas bort ur sjukförsäkringen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





