Hur ska det bli med utförsäkringarna?

Moderaterna vill stoppa regeringens budgetförslag att ta bort det inhumana systemet med utförsäkringar. Trots att utförsäkringarna bevisligen inte haft nästan någon effekt alls på sjuktalen. Utan istället fått sjuka att må ännu sämre och dessutom blivit fattiggjorda i och med utförsäkringen.

Jag kan bara önska att Moderaterna misslyckas i det här fallet. Skulle de lyckas känner jag så starkt med de sjuka som inte har något val. Som fortsätter att kastas ut ur den sjukförsäkring som man oftast själv varit med om att betala pengar till. Kastas ut inte bara en gång utan gång på gång. År efter år.

En del människor orkar inte ens igenom processen att bli utförsäkrad. Utan tar sitt liv eller blir anhörigförsörjd med allt vad det innebär. Eller hamnar i försörjningsstöd eller tar ut ålderspension i förväg.

Vem som helst av de flesta av oss kan hamna i sitsen att bli sjuk och så småningom utförsäkrad. Det är så viktigt att få bort systemet med utförsäkringar av sjuka om vi vill leva i ett solidariskt samhälle.

Att behålla utförsäkringarna är att slå på den som redan ligger för att sänka skatter för dem som redan har mer än de behöver. Det är vad det handlar om för mig.


Lästips:

"Alliansens kryphål för att behålla utförsäkringarna efter DÖ-fallet" (Solrosuppropet)

"För och emot att behålla utförsäkringarna" (Solrosuppropet)

"Fråga till Jonsson (C) och Björklund (FP)" (Solrosuppropet)

Älskade Vätterbygden!

Det var en gång för länge, länge sedan ... jag var 19 år och flyttade till en stad vid en stor sjö. Alla jag kände sa att staden var så kall och undrade vad jag skulle där och göra.

Men mitt första möte med staden den där allra första hösten blev en blixtförälskelse i de gyllene höjderna kring det mörkt blå vattnet. En förälskelse som växte sig allt starkare.

En förälskelse som trots att jag en gång lämnade, inte tog slut. Jag återvände.

En förälskelse som blev till kärlek och stor tacksamhet att få leva på denna vackra plats på jorden, Vätterbygden.

Varje höst vid den här tiden när höjderna gulnar runt Vättern, minns jag den där första gången, känslan, dofterna. Skönheten i landskapet som fick mig att tappa andan.

DÖ som dog - Politiskt kaos och svikna överenskommelser

Igår svek Kristdemokraterna tillsammans med övriga tidigare allianspartier det svenska folket genom att bryta den skriftliga Decemberöverenskommelsen kallad DÖ.

Detta gör KD tillsammans med M, C och FP när Sverige befinner sig i en tid med större utmaningar än på mycket, mycket länge. Det är obegripligt för mig och det är mycket ansvarslöst.

SD tar nu chansen att bli synlig och har lovat att misstroendeförklara finansminister Magdalena Andersson redan kommande vecka. Allianspartierna uttrycker att de kommer inte att ansluta sig till misstroendeförklaringen från SD. Men ursäkta; det känns lite, lite svårt att lita till det före detta Alliansen just nu uttrycker. Hur kan man lita på ord från någon som just brutit sitt ord?

Ovisshet och kaos och många frågetecken kommer förmodligen att beteckna den närmaste tiden inom svensk politik. Allt annat än den lugn och ro i politiken som jag tänker att Sverige behöver just nu.

Som jag förstått från det jag läst och hört sedan igår kväll, verkar det som att sittande regerings höstbudget kommer att gå igenom. Men redan till våren har övriga partier möjligheten att lägga fram en gemensam budget och eventuellt få igenom den.

En del tror att det blir nyval nu. Själv gör jag inte det. Vem skulle tjäna på ett nyval idag? Möjligtvis SD och jag tror som den blåögda människa jag är, fortfarande att det inte finns tillräckligt stöd i Sverige för att SD skulle kunna få hela makten. Däremot en större del av den, tyvärr.

Anna Kinberg Batra räddade sitt ansikte och slapp Ebba Busch Thors upplevelse att känna sig överkörd, genom att snabbt igår meddela att DÖ nu inte längre gällde. Annars fanns risken att hon själv skulle hamnat i samma situation kommande vecka.


Tycker du att det är OK att bryta en underskriven överenskommelse som politikerna i Alliansen nu gjort?

Tänk om du själv gjorde samma sak. Vad skulle hända då? Är politiker annorlunda än oss andra? Har de rätt att bete sig hur som helst? Vilka signaler skickar det till människor när politiker sviker? Vilka signaler skickar det till unga människor när människor i maktpositioner bryter skrivna överenskommelser utan att först ens förhandla med de andra partier som skrivit under?

Jag själv skulle aldrig bryta en underskriven överenskommelse. Kanske är det därför jag reagerar så starkt nu när politikerna gjort det.

Alliansen är inte att lita på. Det är inte förvånande för mig. Bara så trist att än en gång konstatera det.

Mamma skulle fyllt 89 år idag

Hej mamma,

Grattis på din födelsedag! 89 år ... tänk att det är 89 år sedan du föddes, tänk att det redan är fyra år sedan vi firade din födelsedag tillsammans den där sista gången. Hemma hos dig i din blommiga soffa som var så skön att sitta i. Som du sparade till så länge och var så lycklig över att kunna köpa dig. Att få välja en soffa alldeles själv ...

Soffan är borta. Kanske sitter någon annan i den nu. Jag kan inte fira din födelsedag med dig så som förut, inte sitta nära dig, inte räcka dig en födelsedagsblomma, inte ge dig ett paket från mina händer som möter dina. Inte se hur glada dina ögon blir och inte höra hur du skrattar när du får mina presenter. Du hade alltid kvar barnaglädjen, den där glädjen över att få fylla år, att få öppna ett paket, att bli överraskad.

Jag minns den sista födelsedagen hemma i din lilla vackra lägenhet med de höga fönstren och de djupa fönsternischerna. Jag minns blommorna som du pysslade om varje dag. Kaktusarna och pelargonerna som jag tog med mig hem efter att jag tömt det hem som var ditt den där sista gången. De lever hos mig nu. Kaktusarna har fullt med knoppar. Pelargonerna ska jag snart ta in och vinterförvara.

Den där sista gången ... du hade gjort en tårta till oss. Jag blev överraskad för du var så svag, så liten, du hade blivit så smal som jag aldrig sett dig förut. Du hade svårt att svälja så själv åt du inte mycket av tårtan. Men vi andra åt. Vi drack kaffe. Vi hade en fin stund tillsammans.

Jag vet att frågan fanns där i mig. Frågan om detta skulle vara den allra sista gången som jag firade din födelsedag hemma hos dig. Vi hade båda två på känn vad som väntade. Den där döden. Det slutgiltiga. Punkten. Eller om det nu, kanske, är ett kommatecken.

Jag är så glad att den där sista gången blev ett så vackert minne för mig. Tack, min bästa och mest älskade mamma! Tack för alla vackra minnen jag har med dig. Tack för att du visade mig hur stark en människa kan vara. Tack för alla känslor som vi kände tillsammans. Tack för all visdom du delade med dig av. Tack för alla våra djupa samtal om livet, om människorna, om blommorna, naturen, fåglarna, sorgen och glädjen och kärleken. Tack för skratten och tårarna som vi delade med varandra. Tack för dina ögon som såg mig själv ibland bättre än jag ens såg mig själv. Tack för dina öron som lyssnade när jag ville berätta något för dig. Tack för alla de stunder du fanns där för mig. Tack för hoppet du gav mig när mitt liv var som tyngst. Tack för att du bar mig och tack för att jag fick bära dig genom ett långt liv.

Jag saknar dig så mycket. Jag lever vidare. Jag fyller mina dagar med nya saker. Dagar är som dagar är. Ibland är där glädje. Ibland finns där det som gör ont. Du vet, jag berättar om det för dig när jag är vid din grav.

Jag tror att du vet. Du ser. Någonstans från där inte jag än själv varit, så tror jag att du ser. Från ett annat perspektiv. En annan dimension.

Jag tror att du lever i en värld så mycket friare än den där jag är.

Jag älskar dig, mamma.

Genom evigheten och för alltid.

Sann kärlek har inget slut.


Kramar/
Anna-Karin

Nära

Nära ...

Den magnetiskt
starka kraften

Får mig att falla
mot dig

Igen och igen och igen ...


(Anna-Karin )

Vatten på Mars

Jag läser om rymden

Om vatten på Mars

Att det finns väder

Inte bara på jorden

Utan också på ...

Pluto

Tittar ut i det blå

Önskar mig vingar

Ville flyga långt bort

Upptäcka nya vackra världar

Men jag är en myra

I ett stort universum

Mitt liv ett sandkorn

I en stor öken

Ändå en del av detta stora

En del av Allt.


(Anna-Karin)

Det vi har gemensamt om än olika

Jag hörde något fint häromdagen. Om det var på TV eller i radion minns jag inte. Men det handlade om hur vi människor alla delar naturupplevelser.

Om att vi kan uppleva det som sker i naturen så väldigt olika. Och ändå delar vi det. Vi har det gemensamt.

En vacker tanke som jag tänker går att överföra också på andra sammanhang i livet.

Färgskifte i naturen

Träden skiftar färg varje dag nu. Några kalla nätter och så börjar hösten märkas av allt mer. Även om solen och den blå himlen funnits där nästan varje dag under hela september och också nu i början av oktober.

I helgen tog vi in trädgårdsmöblerna. Planterade vacker rosa ljung i krukan intill trappan. Jag klippte ned lite perenner i trädgården. Tänkte på hur jag om ett halvår kommer att längta efter att se det gröna skjuta upp ur den mörka jorden igen. Tänkte på hur jag kommer att få se den blå scillan blomma igen under syrenen.

Jag känner vemod när det blir höst. Vet att det väntar långa mörka dagar. En vinter med kala träd utan de där löven som jag sedan när det börjar bli vår, längtar så mycket efter att de ska slå ut igen. Det kala, karga landskapet som hör till vintern i vårt land. Fast i skogen kan jag hitta grönska och skyddande granar året om.

Samtidigt är det mysigt med hösten. Vilsamt. De mörka kvällarna lugnar världen därute. Trädgården klarar sig själv. Det som hör sommaren till och som jag kanske ville men inte hann med denna sommar, det vilar nu och i det får jag också vila.

Tack för att jag får vara med också idag i detta liv!

Stressforskare Alexander Perskis förslag för att minska sjuktalen

Stressforskare Alexander Perski har i en debattartikel i Aftonbladet flera intressanta förslag för att minska sjukfrånvaron och antalet utslitna människor i förtid.

Några av dem är sänkt arbetstid för dem som arbetar i vården, ge mer makt över arbetstider till de som arbetar, förbättra det sociala stödet, 3/3-skiftgång vilket innebär att man jobbar tre dagar (lite längre dagar) och sedan är ledig i tre dagar. Enligt Perski ska forskning visa att detta är det optimala arbetssättet för att återhämta sig både fysiskt och psykiskt. (Mycket intressant med 3/3-skiftgång tycker jag själv).



"Den mest utsatta gruppen just nu är kvinnor med lägre utbildning, i åldrarna 30 till 50 år, som arbetar med en av de viktigaste uppgifterna i vårt samhälle – att ta hand om våra barn, våra sjuka och våra äldre." (Citat ur debattartikeln)


Alexander Perski är docent och stressforskare. Han har forskat i över 30 år på stress.

Psykologiprofessor anti coacher och självhjälpstrender

Läs en roman, öppna dig mot konsten och världen i stället för att förändra dig själv hela tiden, menar psykologiprofessor Svend Brinkmann i en intressant artikel i Dagens Nyheter.

Enligt Svend Brinkmann är det tiden och samhället vi lever i som är virrig. Mer än att vi människor är det.

De som har psykisk ohälsa som gör att man inte klarar att själv ta sig ut behöver och ska få hjälp anser han.

Tänk. och läsvärt!