Indiansommar

Varma känslor
virvlar fritt

Färgglada skimrande
såpbubblor ...

Glödande höstlövssymfoni

I allt jag känner
med dig


(Anna-Karin)

Att börja om i ny jord - pelargonsticklingar

Två nya pelargonsticklingar fick jag idag när jag klippte ner Mårbackorna inför vinterförvaring.

Jag tänker på hur vi i livet ibland skärs av från allt vi varit vana vid. Det som gett oss näring och fått oss att växa och blomma och känna oss rotade.

Tänker på hur man då får hitta något nytt att rota sig i. Bilda nya rötter. Ny växtkraft. Börja växa och trivas och en dag blomma igen. Även om där alltid finns kvar spår från det som var i den planta som är jag.

Mammas födelsedag

Idag skulle min mamma fyllt 91 år. Livet känns tomt utan henne. Vi hade en så nära relation i så många år.


Min mamma såg rakt igenom lögner och svek. Hon var så äkta och ärlig att det ibland skrämde andra människor. Hon hade härlig humor. Vågade gå emot normer. Var intelligent med glimten i ögat och jag undrar ibland vad hon skulle valt för yrke om hon varit ung idag och studerat.

Hennes liv var fullt av mycket svåra utmaningar. Hon fick uppleva svåra svek, lögner och kränkningar. Hon besegrade allt med stort mod.

Vi var inte rika på pengar brukade vi säga till varandra och skratta länge, länge. Men vi var rika på upplevelser.

Jag är så stolt över att vara hennes dotter. Idag tänder jag ljus och känner frid över min älskade mammas minne. Älskade mamma-ängel, så mycket vi betydde för varandra, du och jag.

Bär mig

Genom mörka skuggor

Tunga dagar

Genom livets djup

Bär mig ...

Lyft min tunga kropp

Låt mig vila stilla
mot den trygga marken

Vila trygg och tung

Tills mina ben
kan bära mig igen

Bär mig ...

En liten människa

Sårbar, trött och skör

I en vilsen värld

Bär mig ...


(Anna-Karin)

Evig kärlek

Min vuxna dotter ropar
"Hej mamma!"

Hjärtat fylls av kärlek,
ömhet så stark

Fylls ännu mer
vid tanken,
en gång
kanske mitt
"Hej mamma!"
fick min mamma
att känna just så
som jag nu ...

Som att allt går igen

Igen och igen
och igen ...

Outtröttligt
genom tiderna

(Anna-Karin)

Äppelblom i september

I söndags när jag gått långpromenad med yngsta dottern fick jag se att där var en blommande äppelblom på vårt gamla äppelträd. Jag blev stående och tittade på det vackra rosa mot den blå himlen med vita moln tills jag fick nackspärr.

Vilken gåva att än en gång få se blommande äppelblom innan höstvindar viner genom trädens grenar. En blomning som fick mig att tänka på raden "den vår de svage kalla höst".

Det kändes som ett tecken någonstans ifrån. En påminnelse om att livet alltid börjar om. Också de mörkaste faserna i livet har ett slut. En dag blommar livet igen hur mörkt det än kan kännas ibland att vara människa.

Älskade kanin Barbie, R.I.P.

En av de sista bilderna på lilla Barbie. Hon var så mysig att bära. Slappnade av så fint i våra händer. Hennes päls så mjuk, så mjuk. Älskade fina kanin, det är tomt utan dig. Tack för alla vackra minnen.

Förra söndagen på morgonen kom Jan upp från källaren och berättade att Barbie är död. Hon ligger så fin i sin bur på sidan precis på platsen där hon brukar sova. Hon har säkert dött av att hjärtat bara stannade. Så som är vanligt för gamla kaniner.

Dagen före var hon inte ute. Men dagen dessförinnan blev hennes sista sommardag i gröngräset. Hon skuttade som vanligt. Åt gräs och höll på med bollen. Det märktes inget alls på henne att hon närmade sig sitt sista hjärtslag. Hon hade ett bra och tolv år långt och tryggt tamkaninliv här hemma hos oss. Nu får hon skutta vidare i Nangiyala bland maskrosor och klöverblom.

Tack allra finaste och snällaste Barbie för alla fina kärleksfulla känslor du väckt i oss i så många år.  R.I.P. Barbie. Lilla fina söta kaninängel, det blir tomt utan dig.

Ibland tog vi på Barbie en sele så att hon kunde skutta runt en liten promenad.

Barbie i sin utebur med bollen som var hennes favoritleksak.

Sverige-semester

I sommar har jag varit i Sverige hela sommaren. Vi har åkt kortare resor till vackra ställen. Jag har varit i Stockholm ett par dagar. I Skåne och på Västkusten bland annat.

I Kåseberga på Österlen njöt jag av alla de vackra vallmoblommorna, ljudet från havets vågor och ljumma sommarvindar en underbar dag i juli. Österlen är för mig en av de vackraste platserna i Sverige som jag har upplevt.

Det har varit en sval och blåsig sommar. Temperaturen har passat mig. Jag gillar inte när det är runt 30 grader varmt. 20-25 grader gillar jag mycket bättre. Att det regnar ibland känns bara skönt tycker jag. Så för mig har det varit en sommar där jag har mått bra och upplevt mycket vacker natur och träffat människor jag håller av. Jag önskar att du som kanske kikar in här också har haft en fin sommar i år. Och än är där härliga dagar och kvällar kvar att njuta av.

Meningen med livet en tuff fråga för utmattade

Vad är väl meningen med livet när allt som gav mening åt livet rycks bort i ett enda slag? En fråga som man ibland får ställa sig mer än en gång i livet.

Men i botten av ett utmattningssyndrom kan man inte ens ställa sig den frågan. Än mindre diskutera den.

Så småningom blir det en allt viktigare fråga. En väg till läkning. Vem är man när man förlorat allt det som var viktigt? Och till och med tappat bort sig själv?

Jag tror att allt börjar med att hitta relationen till sig själv igen. Den som man tappade bort på vägen när man gav allt för allt annat och andra. Sedan bygga nya relationer där man mår bra som människa och känner sig respekterad.


"Livets mening är att ingå i ett sammanhang."



Lästips: Ny forskning: Utbrända förlorar meningen med livet

Pelargonblommor stora som hortensior

Igår bröt jag av några pelargonblommor som börjat vissna lite. Det var inte att de var särskilt vissna som gjorde att jag bröt av dem. Utan att de är så många och så stora på mina pelargoner i år att de är nära att knäckas av sin egen tyngd. Också för att alla de nya knopparna på pelargonerna ska kunna blomma.


I år är mina pelargonblommor stora som hortensior. Så underbart vackra! Älskade pelargoner. Så lättskötta och så tacksamma att odla.