Hjärtats val

HJÄRTATS VAL

Och mitt hjärta valde dig.

Idag också.

Tveklöst.

Förnuftet hade inte en chans.

(Anna-Karin)

Vägen till styrka

"Kan det vara så att vi mår så dåligt i Sverige, därför att man inte får må dåligt i Sverige?"

Den frågan ställer prästen Annika Borg i en bok som jag läste igår innan jag somnade.

Vad tror du?

Kan vi bli sjuka av att inte tillåta oss och andra människor att ha kriser, att visa svaghet, sjukdom, sorg och ångest?

Kan vi genom att hålla uppe masken av att vara starka och friska, fast att vi inte känner oss så inuti, reagera med fysisk eller psykisk sjukdom?

Kan vi då också, genom att tillåta oss själva och andra människor att få krisa, vara svaga, sörja, ha ångest och vara sjuka, må bättre som människor?

Går vägen till styrka genom svaghet?

Försökt göra sjukgymnastik med Mimmi

Idag försökte jag göra sjukgymnastik med Mimmi. Så som man sagt till mig efter operationen att jag skulle göra. Mimmi spjärnade emot och blev stel som en pinne. Omöjlig att rubba.

Jag ringde djursjukhuset. Veterinären sa att Mimmi inte behöver stretcha sitt ben förrän hon tagit bort stygnen i nästa vecka.

Mimmi fortsätter att skutta runt på tre ben hela tiden.

Inomhus med tratt. Utomhus går det bra utan tratt.

En vecka kvar, sedan slipper Mimmi tratten.

Jag väljer kärlek

Jag väljer kärlek.

Kärlek är anti-rädsla.

(Anna-Karin)

Mitt nya motto

Mitt nya motto:

"Inget skrämmer mig längre".

(Anna-Karin)

Mammas födelsedag

Jag ville ge dig

blommor

i dina händer.

Vid graven

ska jag blunda.

Den vita vasen,

blir dina händer.

Famnar ...

de röda rosorna

jag köpt igår.

Jag ville se glädjen

i dina ögon

när jag säger

"Grattis mamma!"

Sjöns glittrande blå vatten

nedanför kullen

bakom din grav,

är dina glada ögon

för mig idag.

Vinden mot min kind, mitt hår ...

är du som håller om mig.

När jag sakta

går därifrån.

(Anna-Karin, 2012-10-09)

Mamma på sin 85-årsdag för ett år sedan.

Den vita duvan på mammas gata

Jag gick ut ur blomsteraffären med de tjugo mörkt röda rosorna inslagna i rosa papper. Den blomsteraffären som jag varit i så många gånger med mamma  genom åren. Ibland gick vi in där bara för att titta och prata om alla blommorna.

Vandrade med gråten i halsen på den gatan där jag aldrig mer kommer att se mamma komma gående.

Famnen full av rosor som jag ska sätta på mammas grav imorgon. Mammas födelsedag.

I bilen brast allt.

Tårarna strömmade nedför mina kinder.

Jag satt där tills gråten lagt sig igen.

När jag passerade nära affären mamma brukade handla i, drogs min mun upp till ett leende.

På trottoaren där mamma brukade gå, vandrade en helt vit duva gatan fram.

Glatt trippande ... med mjukt gungande gång.

Precis som min mamma när hon var på väg till affären.

Jag tror minsann att duvan log.

Som mamma också brukade göra.

Krönika hos 1av3.se: "Lidandets mening"

Min krönika idag hos 1av3.se heter "Lidandets mening". 

Välkommen att läsa och hjälp mig gärna att söka efter svaret i slutet av krönikan.


Från hjärtat/
Anna-Karin

 

Ifrågasätt dig själv

Ibland behöver jag ifrågasätta mig själv som människa. 

Det jag tycker, tänker och är. 

Så utvecklas jag och mognar. 

Genom att, ibland, våga förändring. 

I stället för att trampa på i redan sedan länge intrampade spår. 

Våga prova nytt!

Höstfint på mammas grav

Idag planterade vi ljung på min mammas grav.

Jag satte dit ljuslyktan och tände ett ljus.

Precis när jag skulle gå därifrån, kom ett gult lönnlöv singlande genom luften och la sig framför mina fötter.

Jag tog upp lövet.

Stoppade det i min ficka.

Jag log.

Tack, mamma.