fredag 12 oktober 2012

Mimmi vid Vättern


Idag tog jag med mig Mimmi till Vätterstranden. Det var en så vacker höstdag. De glödande färgerna från träden. Sandstranden. Stenarna i vattnet. De små kluckande vågorna i Vätterns blå vatten.

Mimmi hade inte på sig tratten. Det behövs inte när hon är ute, för då bryr hon sig inte alls om att slicka på sitt sår. Hon har fullt upp med att nosa på alla dofter. Inte minst kring stolpar och buskar. Jag har en stark känsla av att Mimmi är på väg in i sitt livs andra löpperiod nu.

Mimmi var vild av glädje på stranden! Grävde i sanden med sina framtassar som en liten unge. Skuttade fram. Skrattade mot mig. Smakade på Vättervattnet och det verkade hon gilla.

Till min stora glädje kunde jag också se att hon, ibland, stod på alla fyra benen.

Det här kommer att bli bra, tror jag.



Utrota fördomarna kring psykisk ohälsa



Jag samarbetar med projektet Hjärnkoll, www.hjarnkoll.se, bland annat genom att ibland blogga om psykiska olikheter/psykisk ohälsa.

Det jag har personlig erfarenhet av är hur det är att leva med ångestsjukdomen agorafobi, panikångest och depressioner. Jag har också erfarenhet av att ha blivit sjuk av stress, att bli psykiskt och fysiskt utmattad efter en lång tid av stark stress.

För tretton år sedan kollapsade jag och fick en utmattningsdepression. Sviterna efter den långvariga stressen utlöste ångestsjukdomen agorafobi hos mig. Idag försöker jag ha ett så bra liv som är möjligt trots dagliga panikattacker och hjärntrötthet.

Jag har långsamt blivit starkare och idag har jag en arbetsförmåga på 25 %. Jag jobbar som frilansjournalist och det är just möjligheten att kunna styra min egen tid mer fritt som min egen chef än som anställd, som har gjort att jag kan arbeta till viss del idag.

Hjärnkoll har i en färsk undersökning kunnat se att 4 av 10 som har psykisk ohälsa inte talar om det på jobbet. Jag tror på att om vi vågar börja tala med varandra om hur vi mår inuti oss, minskar lidandet som det innebär att leva med psykisk ohälsa. I en del fall kanske det till och med går att hitta lösningar som gör att den psykiska ohälsan försvinner, beroende på vad det handlar om.

Tre av fyra människor drabbas någon gång i sitt liv av psykisk ohälsa. Ångest, depressioner, kriser kan vara det som utllöser tillståndet. I vissa fall hittar man balansen snabbt igen. I andra fall kanske man får lära sig att leva på ett nytt sätt, med de besvär man har. Ungefär som en diabetiker får förändra sin livsstil för att må bra, eller en person som fått en hjärtinfarkt eller högt blodtryck.

Ingen människa ska behöva känna skam år 2012 för att man mår dåligt inuti sig. Det är inte på något sätt mer skamfyllt att ha psykisk ohälsa än fysisk. Det är inte på något sätt mer skamfyllt att ha ångest eller en depression än att ha diabetes, högt blodtryck eller att ha fått cancer. Det är fördomar som lever kvar sedan lång tid tillbaka och som det nu är hög tid att vi alla hjälps åt med att få bort.


Följande text handlar om undersökningen som Hjärnkoll har gjort. Jag citerar från Hjärnkoll:

"Trots att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken bakom sjukskrivningar är det tyst på arbetsplatserna i Sverige. En ny studie, som kampanjen Hjärnkoll nyligen har publicerat, visar att 40 procent väljer att inte berätta om sin psykiska ohälsa på jobbet. Hjärnkoll menar att ett öppet arbetsklimat ger en rad positiva effekter för arbetsmiljön och uppmanar arbetsgivare att engagera sig mer i frågan.

– Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken bakom sjukskrivningarna och ska vi skapa ett fungerande arbetsliv för alla måste tystnaden brytas. Arbetsgivare har mycket att vinna på att arbeta förebyggande och skapa ett klimat där man kan prata mer öppet om psykisk ohälsa, säger Rickard Bracken, projektledare på Hjärnkoll.

Undersökningen, som besvarats av över 1000 yrkesverksamma tjänstemän, visar att 40 procent som upplever eller har upplevt psykisk ohälsa har valt att inte vara öppna med det på sin arbetsplats. Drygt två av tre tjänstemän har aldrig pratat om psykisk ohälsa i något möte med sin arbetsgrupp under det senaste året. Samtidigt pekar undersökningen på flera positiva friskfaktorer som är förknippade med en öppenhet. Bland annat  upplever de som varit öppna att arbetsgivare tar ansvar för medarbetarnas hälsa liksom man upplever att kollegor och chefer hanterat ens psykiska ohälsa väl.

Nyligen var det Världsdagen för psykisk hälsa. I Sverige har tre av fyra erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen egen eller som närstående. Kampanjen Hjärnkoll kan med hjälp av över 300 ambassadörer besöka fler arbetsplatser och sprida kunskaper om hur man främjar psykisk hälsa i arbetslivet.

– Hjärnkoll kommer att prioritera den psykiska ohälsan i arbetslivet. Vi vill ge medarbetare, chefer och arbetsgivare konkreta redskap för hur man kan främja ett bra och öppet arbetsklimat där alla har lika rättigheter och möjligheter oavsett våra psykiska olikheter, säger Rickard Bracken.

Kampanjen Hjärnkoll är initierad av regeringen och drivs av myndigheten Handisam och nätverket Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH.

Undersökningen genomfördes i samarbete med TNS Sifo och utfördes i september. Totalt besvarades den av 1057 yrkesverksamma tjänstemän.

Hjärnkoll är en nationell kampanj som arbetar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt. Kampanjen drivs av myndigheten Handisam och nätverket Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH). Läs mer på www.hjarnkoll.se"

Källa: www.hjarnkoll.se

torsdag 11 oktober 2012

Hjärtats val



HJÄRTATS VAL

Och mitt hjärta valde dig.

Idag också.

Tveklöst.

Förnuftet hade inte en chans.


(Anna-Karin)

Vägen till styrka


"Kan det vara så att vi mår så dåligt i Sverige, därför att man inte får må dåligt i Sverige?"

Den frågan ställer prästen Annika Borg i en bok som jag läste igår innan jag somnade.

Vad tror du?

Kan vi bli sjuka av att inte tillåta oss och andra människor att ha kriser, att visa svaghet, sjukdom, sorg och ångest?

Kan vi genom att hålla uppe masken av att vara starka och friska, fast att vi inte känner oss så inuti, reagera med fysisk eller psykisk sjukdom?

Kan vi då också, genom att tillåta oss själva och andra människor att få krisa, vara svaga, sörja, ha ångest och vara sjuka, må bättre som människor?

Går vägen till styrka genom svaghet?

onsdag 10 oktober 2012

Försökt göra sjukgymnastik med Mimmi

Idag försökte jag göra sjukgymnastik med Mimmi. Så som man sagt till mig efter operationen att jag skulle göra. Mimmi spjärnade emot och blev stel som en pinne. Omöjlig att rubba.

Jag ringde djursjukhuset. Veterinären sa att Mimmi inte behöver stretcha sitt ben förrän hon tagit bort stygnen i nästa vecka.

Mimmi fortsätter att skutta runt på tre ben hela tiden.

Inomhus med tratt. Utomhus går det bra utan tratt.


En vecka kvar, sedan slipper Mimmi tratten.

Jag väljer kärlek

Jag väljer kärlek.

Kärlek är anti-rädsla.


(Anna-Karin)



Mitt nya motto

Mitt nya motto:

"Inget skrämmer mig längre".


(Anna-Karin)



tisdag 9 oktober 2012

Mammas födelsedag



Jag ville ge dig
blommor
i dina händer.

Vid graven
ska jag blunda.

Den vita vasen,
blir dina händer.

Famnar ...
de röda rosorna
jag köpt igår.

Jag ville se glädjen
i dina ögon
när jag säger
"Grattis mamma!"

Sjöns glittrande blå vatten
nedanför kullen
bakom din grav,
är dina glada ögon
för mig idag.

Vinden mot min kind, mitt hår ...
är du som håller om mig.

När jag sakta
går därifrån.


(Anna-Karin, 2012-10-09)


Mamma på sin 85-årsdag för ett år sedan.




måndag 8 oktober 2012

Den vita duvan på mammas gata


Jag gick ut ur blomsteraffären med de tjugo mörkt röda rosorna inslagna i rosa papper. Den blomsteraffären som jag varit i så många gånger med mamma  genom åren. Ibland gick vi in där bara för att titta och prata om alla blommorna.

Vandrade med gråten i halsen på den gatan där jag aldrig mer kommer att se mamma komma gående.

Famnen full av rosor som jag ska sätta på mammas grav imorgon. Mammas födelsedag.

I bilen brast allt.

Tårarna strömmade nedför mina kinder.

Jag satt där tills gråten lagt sig igen.

När jag passerade nära affären mamma brukade handla i, drogs min mun upp till ett leende.

På trottoaren där mamma brukade gå, vandrade en helt vit duva gatan fram.

Glatt trippande ... med mjukt gungande gång.

Precis som min mamma när hon var på väg till affären.

Jag tror minsann att duvan log.

Som mamma också brukade göra.

söndag 7 oktober 2012

Krönika hos 1av3.se: "Lidandets mening"


Min krönika idag hos 1av3.se heter "Lidandets mening"

Välkommen att läsa och hjälp mig gärna att söka efter svaret i slutet av krönikan.


Från hjärtat/
Anna-Karin