Många känslor när ungarna lämnat boet

När jag passerade brevlådan intill muren till vårt hus, såg jag orden "Familjen Mattsson" som finns där på brevlådan.

Jag kände ett stort vemod i mig. Blandat med enorm tacksamhet över alla de där åren med hemmavarande barn och tonåringar och alla deras underbara kompisar som nu aldrig, aldrig mer kommer igen.

Så är livet. Blott en tid är våra barn nära oss. För evigt är de i mitt hjärta och i mina tankar.

En tår föll på min kind.

Ett leende spred sig i mitt ansikte.

Minnesbilder från förr med skrattande skuttiga ungar kring vår yttertrappa passerade framför mina ögon.



Något nytt väntar mig. Jag vet inte vad det är.

Jag är beredd.

Nyfiken.

Öppen.

Att ta emot. 



#Blogg100 - Dag 71

Min blogg en av Mappiesarnas favoritbloggar hos M-magasin

(Bild från M-magasin)

Min blogg Maskroskvinnan är med i Tio-i-topp-listan över favoritbloggare hos  M-magasin! Vilken överraskning för mig. Fullkomligt oväntat. Jag blev så glad när jag fick meddelande om det!

Jag som på fullt allvar häromdagen tänkte att jag kanske skulle slå igen den här bloggen. Funderade över vad jag skulle göra med den tiden jag bloggar i stället.

Fast kom fram till att det fanns inget annat som jag hellre vill än lägga den tid jag gör på mitt skrivande, mitt bloggande. Så jag bloggar på som förut. Av hjärtans lust. Och nu blev jag ännu mera peppad när jag hamnade i M-magasins lista, så klart.

Jag är ju människa. En människa vill få heja-rop, bli bekräftad, känna sig sedd och uppskattad.

Ingen Jante här inte.

Jag kan skriva.

Det är jag alldeles särskilt tacksam och glad för eftersom där funnits en ganska lång period i mitt liv när jag helt tappade mitt språk, orden och inte ens kunde skriva mitt eget namn längre.

Tack alla orden för att ni finns där för mig igen.

För att ni hjälper mig att sätta ord på allt det jag känner och det jag tänker.

För att ni, ibland, får både mig själv och andra människor berörda.

Tack också till den/de bloggföljare som tipsat M-magasin om min blogg.

Tack till M-magasin. Jag känner mig mycket stolt och hedrad över att finnas med i er tio-i-topp-lista.

Det känns som en dröm som blivit verklighet fast att jag inte ens drömt den.

Nästa dröm som jag håller på att förverkliga är en bok.

Fast den drömmen har jag haft ända sedan jag var en liten flicka.

#Blogg100 - Dag 70

Omtumlande dag - från sjuka ministrar med full lön till glädjeskutt

Igår var en omtumlande dag för mig. Både vad som hände i min värld och hur jag kände mig. Från all den ilska som bubblade upp inifrån mig på morgonen när jag läste om ministrarna som får ut full lön när de är sjuka. Till glädjeskutt på kvällen.

Det fanns diskussioner där man menade att nu visar sig den svenska avundsjukan. Fast för mig är det inte avundsjuka. Det handlar om moral. Maktens människor som misstänker medborgarna för att fuska när det gäller sjukanmälningar, ska själva se till att följa de lagar som finns för dem, anser jag.

Dessutom, de människor med makten att bestämma över folkets möjligheter att klara sig ekonomiskt när de blir sjuka eller att besluta om ett system som utförsäkringarna, bör känna stor respekt inför de människor som får anpassa sig efter de reglerna och som inte har någon som helst möjlighet att glida undan det systemet. Det minsta ministrarna bör göra är att se till att de själva följer de lagar som finns för dem. Helst skulle jag vilja att de lagar som gäller folket också gällde ministrar. Vi är alla människor, oavsett vad vi gör eller hur vi mår.

Debatten kring ministrarna och deras icke anmälda sjukfrånvaro trots sjukdom, fortsätter bland annat i Dagens Nyheter. Det finns planer på att KU-granska alltsammans. Det är bra. Makten ska granskas.

Omtumlande dag, skrev jag. För på kvällen hände något riktigt, riktigt roligt och oväntat för mig som fick det att bubbla av glädje i min mage! Vad som hände kommer jag att berätta om här i min blogg så snart som jag kan göra det. Det är några detaljer som ska fixas till först.

Jag är förkyld. Har ont i öronen och bihålorna och ögonen är klibbiga. Min läkare har skrivit ut ögondroppar till mig eftersom jag haft besvär ända sedan början av mars och det vill inte ge med sig. Det är inte allergi, utan en infektion. Små saker som får mig som människa att känna tacksamhet över alla de dagar som mina ögon fungerar normalt.


Lästips:

"Minister eller inte minister, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)

"Det här med att leva som man lär" (Martin Mobergs betraktelser)





#Blogg100 - Dag 69

Reinfeldt och ministrar sjukanmäler sig inte och får ut full lön

Hur ska Reinfeldt & Co förklara detta? Jag blir topptunnor RASANDE när jag nu på morgonen i Dagens Nyheter läser om hur regeringsmedlemmar behåller hela sin lön när de är sjuka. Medan vi andra, vi "vanliga" medborgare, utförsäkras, man sänker vår sjukersättning så att den knappt går att leva på när vi blir sjuka. Vi får leva under hotet att inte kunna behålla våra hem när vi blir sjuka. Vi pressas sönder och hånas och misstänkliggörs och jagas ibland in i döden när vi är sjuka. Vissa orkar inte utan tar sina liv. Jag har själv haft självmordstankar under pressen jag varit utsatt för som långtidssjukskriven.

Reinfeldt som anser att vi ska söka hjälp hos anhöriga och vänner när vi blir sjuka i stället för att få ersättning från den försäkring vi själva betalt in till.

Det är skillnad på ord och handling från Reinfeldt, kan man tydligt se här. Jag anser att en statsminister och också ministrar har en skyldighet att vara en förebild för folket. Förtroendet för Reinfeldt & Co kollapsar allt mer. 

Jag ska ärligt säga att jag är mycket glad om det sovande folket vaknar till och ser vilka krafter som styr Sverige idag. Att vi ser att vi kan göra något åt det genom att rösta för en annan solidarisk och medmänslig politik. Istället för den inhumana politik som härjat vilt i Sverige de senaste åtta åren.

Statsministerns och andra ministrars olagliga sätt att vara sjuka med hel lön är huvudnyhet i Dagens Nyheter idag. Ett steg närmre en brakförlust för Alliansen till hösten, önskar jag av hela mitt hjärta. Må människor i Sverige vakna och upptäcka vilka som styr och ställer i Sverige sedan åtta år tillbaka. Må de drabbade av den stulna trygghetsförsäkringen orka rösta när det är dags att göra det. Må de ha den kraften kvar att välja bort det system som skadat och fått så många att lida.

"Lagen kräver att statsråd ska få löneavdrag när de är sjuka och missar sina uppdrag. Ändå har Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, Birgitta Ohlsson och 14 andra ministrar varit borta från jobbet, utan att sjukanmäla sig. Så har de undvikit karensdagar och löneavdrag, och fått tusentals kronor för mycket i lön. Inte en enda har anmält sjukdag sedan 2010. Men DN:s granskning av protokoll och inlägg på sociala medier vittnar om sjukfrånvaron." 

(Dagens Nyheter, 2014-05-06)


Lästips:

"Statsråden behåller lönen trots att de är sjuka" (Aftonbladet)

"Sjuka ministrar slapp karensdag" (Svenska Dagbladet)

"Ministrar sjukanmäler sig inte trots frånvaro" (Sveriges Radio) 

"Eriksson öppnar för KU-granskning" (Dagens Nyheter) 

"Ministrarnas sjukdom visar privilegiesamhället" (Aftonbladet)

"Regeringen gör skillnad på folk och folk" (Dagens Arena)

"Följa reglerna vid sjukdom - inte för regeringens statsråd inte" (Martin Moberg)

"Det var inte folket utan regeringen som fuskade" (Kjell Rautio, LO-bloggen)
 


 #Blogg100 - Dag 68

Älskade Mårbackapelargon

I helgen fick jag tag i fina Mårbackapelargoner till köket. Det var ett riktigt bra pris. Mårbackapelargonen är ju annars ofta betydligt dyrare att köpa än andra pelargoner.

Nu tänker jag ta väl hand om de här pelargonerna. Övervintra dem. Det är ju en av de stora fördelarna med pelargoner, att man kan ha dem år efter år. Så småningom brukar de kännas som fina vänner för mig.

Mårbackapelargonen ska ha funnits ända sedan 1870. Minst.

Tala om klassiker till blomma!



#Blogg100 - Dag 67

Mer än en vän

Den där handen som fanns där och strök bort mina tårar fast att de inte ens hunnit börjat rinna. Armarna som höll varsamt om mig när jag kände mig liten och trött.

De där orden som fick mig att känna att den andra människan förstod mig själv bättre än jag ens själv gjorde. Som lärde mig så mycket om mig själv. Som fick mig att växa, blomma, skratta ...

Fick mig att känna mig så sedd, så lyssnad till som aldrig förut.

Alla de gångerna samma tanke möttes ur två olika munnar. Min och den andres. Samtidigt.

Som att själarna talade till varandra. Som en enda själ.

Alla skratten vi delat. Oräkneliga.

Magiska stunder av stark igenkänning i en annan människa.

Så tacksam för dessa möten i mitt liv.

Vartendaste ett av dem.

Vill aldrig att de ska ta slut.



#Blogg100 - Dag 66

Jag har haft svåra år med Reinfeldt och Alliansen

Newsmill finns tyvärr inte längre på Internet. Det tycker jag är synd särskilt ett valår som i år. Innan Newsmill försvann fick jag sex artiklar publicerade där. Det är jag mycket stolt över. Jag är stolt över det jag skrivit. 

Jag vill gärna att texterna ska kunna läsas av människor. Särskilt ett år som i år. Därför har jag bestämt mig för att lägga in mina texter här i min blogg så att de finns synliga för dem som vill läsa det jag skrivit.

Här är den tredje artikeln som jag fick publicerad hos Newsmill. 
 

Jag har haft svåra år med Reinfeldt och alliansen

Sjukskriven: Hur ska jag överleva till nästa val, frågar jag mig allt oftare som långtidssjukskriven sedan Fredrik Reinfeldt fick makten i Sverige för sex år sedan. Pressen på mig från Försäkringskassan med tätare utredningar och utförsäkring och ännu en utförsäkring på gång kring jul, har gjort mig sjukare än på länge. 

Om författaren: 

Jag är sjukskriven för stressrelaterad ohälsa sedan tretton år. Har långsamt tagit mig tillbaka till en arbetsförmåga på 25 % och startade eget som frilansjournalist för två år sedan.

Idag läser Fredrik Reinfeldt upp sin sjunde regeringsförklaring vid riksdagens öppnande.

"Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt" står det i Aftonbladet. Det tror jag att nästan alla arbetslösa, sjukskrivna, hemlösa, utförsäkrade, unga som söker jobb och barn och unga i skolan, med flera, kan skriva under på.

För min egen del har Alliansens politik med Fredrik Reinfeldt i spetsen, inneburit att jag varje år i stället för vartannat år, trots tretton långa år som sjukskriven av samma läkare, får redovisa detaljerat tillsammans med min läkare varför jag är sjuk till Försäkringskassan.

Jag hinner inte hämta andan mellan gångerna, jag hinner inte få ner stresshormonerna i min kropp förrän det är dags för en ny genomgång av mig. Jag får aldrig chansen att läka från min stressrelaterade ohälsa på det sättet. "Hur ska människor som blivit sjuka av stress kunna bli friska genom att pressas ännu mer?", skulle jag vilja fråga Fredrik Reinfeldt. Fast jag undrar om han överhuvudtaget har viljan att lyssna med sitt hjärta.

Jag känner mig inte betrodd, jag känner mig kränkt som människa av att gång på gång behöva redovisa det som är konstaterat av så många olika läkare, specialister och utredningar sedan många år tillbaka. För att inte tala om vilken sorg och vilka plågsamma minnen som det rör upp inuti mig att gå igenom min sjukdomshistoria gång på gång. I stället för att kunna lägga den tiden och kraften på något positivt för min hälsa och mitt psykiska välbefinnande.

Jag har också sedan Alliansen kommit till makten blivit utförsäkrad för första gången i mitt liv. Det innebar att jag i stället för att hämta kraft förra sommaren så som jag brukar göra, fick gå till Arbetsförmedlingen och pressas ännu mer, där man efter utredningen endast konstaterade det som redan konstaterats ett par år tidigare; att jag är arbetsför till 25 % och inte mer.

Just nu går jag och väntar på besked om min ansökan om permanent sjukersättning till 75 % kommer att bli beviljad eller ej från Försäkringskassan. Jag har blivit lovad av min handläggare att få besked under september månad. Varje morgon när jag går till brevlådan känner jag hur ont jag får i magen och jag blir illamående. Ovissheten är det mest stressande. Den 28 september får jag inte längre någon ersättning från Försäkringskassan. För varje dag som går kommer den tidpunkten närmre.

Till jul väntar en ny utförsäkring på mig. Om nu inte min ansökan om permanent sjukersättning blir beviljad.

Sex svåra år med Fredrik Reinfeldt. Det är helt enkelt sex år för mycket. I alla fall för en redan sönderstressad själ som min. Det är inte bara jag och andra i min situation som påverkas negativt. Också omgivningen kring den som är sjukskriven påverkas negativt och tappar ofta kraft. Relationer tar stryk.

Jag vill se en ny politik i Sverige. Jag vill se ett samhälle där det finns medkänsla, medmänsklighet, solidaritet och empati.

Allra helst vill jag se det före nästa val.

Varje dag trasas människor sönder allt mer genom Fredrik Reinfeldts inhumana politik.

Vi människor är värda något så mycket bättre


Anna-Karin Mattsson


(Artikel ur Newsmill, publicerad: 2012-09-18 14:09, uppdaterad: 2012-10-22 11:10) 



Aktuella lästips:

"Allt fler utförsäkrade hotar med självmord" (Arbetet) 

"Korsriddaren Kjöller fortsätter hårdvinkla" (LO-bloggen) 



#Blogg100 - Dag 65 

"Pengar, vänner och psykiska problem" - ett projekt i Karlskrona

HÄR kan du läsa en mycket intressant artikel, "Experimentet". Den handlar om ett pågående projekt i Karlskrona där man ger 500 kronor varje månad till en sjukskriven människa med svår psykiatrisk diagnos. Pengarna ska användas till att roa sig med något.

Det forskarna vill se är om de extra pengarna betyder något för själens läkning och för människans mående i allmänhet.

Om det rent av är så att lite mer pengar ger större läkning och bättre livskvalitet än alla de mediciner som skrivs ut till de här patienterna. Pengar har ju också färre biverkningar än läkemedel.  

Det man kan se idag är att de här extra 500 kronorna gör att de sjuka blir mer sociala eftersom de fått råd att bjuda hem en vän eller ta en fika med någon på stan. De börjar kanske med en hobby. Eller som en av deltagarna som för sina första 500 kronor köpte sig ett par löparskor och började motionera vilket snabbt gav flera positiva effekter för hennes mående och en känsla av att vara som en av de andra. 

Det är rörande att läsa om hur en för de flesta av oss liten summa pengar kan betyda så mycket för en människa i Sverige. Det säger oss något om hur fattigt många människor i Sverige har det idag.

Är pyskisk ohälsa egentligen ekonomisk fattigdom? Ja, ibland undrar jag. Både med tanke på det jag läser om här och det mina egna erfarenheter genom livet säger mig.

Mycket intressant, spännande och tänkvärt, tycker jag. Också hoppfullt. Det finns något vi kan göra för att få människor att må bättre. Det är enkelt och det handlar om fördelning av pengar. Ta från de rika för att ge till de som har det sämst ekonomiskt. Solidaritet. Målet är hälsa för så många människor som möjligt.

Projektet är pågående vill jag poängtera. Alltså finns där bara början till svar så här långt.

Här ett citat ur artikeln:

"Den stora frågan är om vi i framtiden kommer att försöka medicinera bort konsekvenserna av fattigdom. Kommer det att betraktas som en sjukdom att inte ha något jobb? Ska man äta tabletter för det?”

Tanken låter som hämtad ur en sci-fi-dystopi. Men den är kanske bara den logiska slutpunkten för en av vår tids stora politiska berättelser.

Den som brukar kallas för arbetslinjen och handlar om samhällets olika människotyper."
 

 
#Blogg100

Låg inkomst och psykisk ohälsa har samband

Ibland dyker jag på så intressanta saker i cyberrymden.

Här är ett klipp som jag starkt rekommenderar att lyssna på:

UR Samtiden - Vuxna och psykisk hälsa 2014 

Det handlar om sambandet mellan låg inkomst och psykisk ohälsa.



Helst av allt önskar jag att Arbetslinjens företrädare tänkte till kring de här sambanden. De politiker som så hårt försämrat ekonomin för inte minst sjuka människor de senaste åren.Sedan frågar de sig och gör utredningar om varför den psykiska ohälsan ökar i vår tid.

Jag har mina egna erfarenheter genom ett ganska långt liv nu där jag sett vad låg och otrygg inkomst gör med människor. Det handlar inte bara om mig själv.

Alla människor mår bra av att ha en trygg basal inkomst. Det skapar ett samhälle där människor mår bra både fysiskt och psykiskt. Ett samhälle där människor blir kreativa, mer sociala och också gladare.



#Blogg100

Värnamo Sveriges Holland?

Igår skjutsade vi vår äldsta dotter tillbaka till Värnamo efter ett kort besök här hemma. I Värnamo blommade det de allra vackraste tulpaner i varenda gathörn kändes det som. Kommunen måste satsat stort på tulpanlökar.

Där var vita och röda tillsammans. Vackert!

Mängder av vita tulpaner tillsammans.

Rosa och rosavita.

Alla otroligt vackra.

Jag kunde inte låta bli att ta kort på en plantering vid gamla välkända Sten Stures korvkiosk innan jag lämnade min lilla barndomsstad.

Idag är det frost på marken och någon minusgrad hos mig.

Fast snart värmer solen och smälter det frusna.



#Blogg100 - Dag 64