Jag är en lutfiskälskare! När andra pratar om hur illa den luktar,
förstår jag inte. Jag tycker att lutfisk luktar gott. Kanske är det för
att jag som riktigt liten fick vara med om att "sköta" lutfisken.
Jag fick hjälpa pappa. Följa med honom ned i källaren och stoppa ned den
där torra mystiska lutfisken i vattnet, som pappa sa skulle bli fisk
som vi skulle äta på julafton.
Pappa och jag tog hand om lutfisken varje dag. Det var mörkt i
källarrummet där hinken med lutfisken stod. Det var spännande med den
torra fisken som växte för varje dag. Blev mjukare. Förvandlingen.
Ibland tror jag att det var mer spännande med lutfisken än min
adventskalender med paket. Ibland tror jag till och med att lutfisken
var mer spännande än mina julklappar. Just för att jag har så starka
minnen av det. Starkare minnen än av mina julklappar.
Undrar hur många som lägger lutfisk i blöt nu för tiden? Vad är det som gör att vi har så svårt att få tiden att räcka till?
Jag och pappa, vi hann ju. Trots att pappa hade företag och massor att
göra. Vad är det som har förändrats, egentligen? Vad gör vi med vår tid
nu för tiden? Bloggar? Facebookar? Shoppar?
tisdag 9 december 2014
Boken som skulle ända fram - Omfamna livet
"Hej!
Jag tänkte bara berätta hur jag fick din bok ända in i sovrummet en lördag morgon. Av nån anledning (kanske hade den först hamnat hos nån granne) så låg den i tidningsfacket utanför dörren istället för i postfacket där nere.
Min före detta, som har nyckel av praktiska skäl, kom för att hämta min bil som skulle fixas.
Jag låg och sov med väckarklockan pipande så han kom in i sovrummet och sa "det här låg i tidningsfacket" och så gav han mig din bok!
Det kan man kalla leverans."
Så berättade en vän till mig i cyberrymden om hur hon fått min bok "Omfamna livet" levererad hem till sig ända fram till sängen nu i helgen. En så härlig berättelse att jag vill spara den här i min blogg och dela med mig av den. Och det har jag fått lov att göra av min vän.
Ibland är verkligheten underbarare än dikten.
Det här var ett sådant tillfälle för mig när jag läste om min boks vandring fram till min vän.
Jag tänkte bara berätta hur jag fick din bok ända in i sovrummet en lördag morgon. Av nån anledning (kanske hade den först hamnat hos nån granne) så låg den i tidningsfacket utanför dörren istället för i postfacket där nere.
Min före detta, som har nyckel av praktiska skäl, kom för att hämta min bil som skulle fixas.
Jag låg och sov med väckarklockan pipande så han kom in i sovrummet och sa "det här låg i tidningsfacket" och så gav han mig din bok!
Det kan man kalla leverans."
Så berättade en vän till mig i cyberrymden om hur hon fått min bok "Omfamna livet" levererad hem till sig ända fram till sängen nu i helgen. En så härlig berättelse att jag vill spara den här i min blogg och dela med mig av den. Och det har jag fått lov att göra av min vän.
Ibland är verkligheten underbarare än dikten.
Det här var ett sådant tillfälle för mig när jag läste om min boks vandring fram till min vän.
måndag 8 december 2014
Tavla med skrivmaskin på Ikea
Den här lilla tavlan såg jag idag när jag var på Ikea. Kände som att den skulle passa mig som den skrivande människa jag är.
Den påminner mig om tiden före datorer. Om när jag var liten flicka och älskade att få följa med pappa till kontoret på hans företag.
Få vara med "kontoristerna" som det hette på den tiden. Titta på när de jobbade i sina fina, välstrukna blusar och färgglada korta kjolar, skor med klackar som lät när de gick fram och tillbaka på kontoret i sina uppsatta hår (60-tal).
Hade jag riktig tur så frågade någon av "kontoristerna" om jag ville skriva på skrivmaskinen. Så klart att jag ville! Där satt jag och knattrade för fullt på tangenterna utan att kunna få ihop några ord ännu.
Den där lilla flickans glädje som jag kände då, hittar jag fortfarande tillbaka till när jag knattrar på tangenter. Även om tangenterna idag sitter på en laptop i stället för på en skrivmaskin.
Tiderna och redskapen har förändras.
Fast skrivglädjen är densamma för mig nu som då fortfarande.
Och glädjen över att få berätta.
söndag 7 december 2014
Röster om boken "Omfamna livet"
"Underbart att läsa dina texter i din bok. Tar någon allteftersom då de är värda så mycket vördnad och skapar rika möjligheter till eftertanke."
De här raderna skrev en av de köpare som nyligen fått hem min bok "Omfamna livet" till sig till mig igår i FB.
Jag blev så glad! Orden värmde mig långt in i hjärteroten.
Just så önskar jag att min bok ska tas emot. Som något man tar till sig en liten bit i taget. Och tar sig tid för eftertanke när man läser. Låter allt smälta in.
Från en människa till en annan.
Är du intresserad av att veta mer om boken som jag skrivit?
Klicka HÄR!
Mumsiga dadlar à la Ernst Kirschsteiger
Med inspiration från veckans Jul med Ernst i TV4, gjorde jag ett enkelt glöggtilltugg igår kväll. Jag gillar recept med få ingredienser och det här receptet var precis ett sådant.
Dadlar
Ädelost
Sötmandel
Vips så hade jag något mycket gott att bjuda mina vänner på till glöggen!
De här små godbitarna gick åt som smör i solsken.
Fast om jag vill fixar jag lätt några nya till mig själv ikväll.
Jag behöver dricka glögg nu. Har fått vintersnuva.
Så idag ska jag ta det lugnt.
"Var rädda om er, se till att ni släcker ljuset när ni lämnar rummet, då får ni en roligare helg."
(Ernst Kirschsteiger)
lördag 6 december 2014
Snö!
Sent igår kväll föll stora, vita, lätta snöflingor därute. Jag skyndade mig ut för att fotografera. Det kändes som att snön snart skulle smälta bort. Fast den ligger kvar därute nu på morgonen också.
Ikväll blir det julträff och glöggfest med bästa vännerna.
Min första leverans av boken "Omfamna livet" är slutsåld.
På Posten väntar ett nytt paket med fler böcker som jag ska hämta. För att de så småningom ska hitta till läsare. Vill du bli en av dem, kika in under fliken "Bokbutik" längst upp till vänster här i min blogg.
Så här långt har det gått över min förväntan när det gäller boken jag skrivit.
Trevlig helg önskar jag dig som kikar in här!
torsdag 4 december 2014
Extra val 22 mars 2015
För första gången sedan 1958 kommer det att hållas ett extra val i Sverige den 22 mars 2015. Det beskedet gav statsminister Stefan Löfvén igår till svenska folket. Samtidigt sträckte han än en gång ut en hand till alliansens partier och öppnade för samarbete.
Blockpolitikens död är mitt drömscenario och som jag ser det det enda sättet att lösa den låsta situation som Sverige hamnat i politiskt. Samarbete skulle ge signaler till folket om samling och kraft.
I stället fortsätter partierna att bete sig som att de var i krig med varandra. "Politik är inget sällskapsspel", för att citera Annie Lööf, C. För att sedan själv bete sig som att politik var ett sällskapsspel. Där alltihop går ut på att någon ska bli en förlorare. Jumbon.
Vad är då politik? För mig är det ett sätt att skapa demokrati. Politik är ett sätt att bygga ett starkt samhälle att leva i för levande människor. Allt från de riktigt små barnen till de döende. Allt från den hemlöse till den som bor i ett slott. Allt från den sjuke till den friske. Politik är för mig ett sätt att minska klyftor mellan människor därför att ett samhälle är starkast när klyftorna mellan människorna är små i stället för stora.
Jumbon i sällskapsspelet "Sveriges politik" just nu är väljarna. Folket. De som för bara ett antal veckor sedan drog en lättnadens suck inför ord som att "nu ska systemet med utförsäkringar avskaffas." "Nu höjer vi A-kassan från årsskiftet." "Idag börjar vi vägen mot välfärd för alla i stället för ett fåtal."
Ett 13-procentigt främlingsfientligt och rasistiskt parti var mäktigt stort att kunna kaos-göra och förlama riksdagen. Så till den milda grad att Stefan Löfvén, trots sin utsträckta hand, till sist inte såg någon annan utväg än att utlysa extra val den 22 mars 2015.
Löfvén stod stark och modig när han berättade det inför press, folket och världen. Med Gustaf Fridolin vid sin sida, uttalade han äkta, känslosamt och modigt att han tänkte vägra låta ett rasistiskt parti skaffa sig den makt de försökte skaffa sig. Därför beslutet om extra val. Nu är det folket som får bestämma.
I kulisserna stod de andra partierna tillsammans med SD. De kunde fortfarande välja att ta den utsträckta handen. Sätta sig och förhandla med regeringen på ett ansvarsfullt sätt. Det skulle fått mig att känna respekt inför alliansen. Trots att de orsakat så mycket lidande för bland annat mig och så många andra sjukskrivna människor under sina åtta år vid makten.
I stället valde alliansen att fortsätta sin krigsstig. Taggade till tusen. För att lyssna till hur folket mår, hur deras politik skapat sådan stress och så ökade klyftor mellan människorna i Sverige att allt fler blir sjukskrivna och mår psykiskt dåligt, det verkar de fortfarande inte vara intresserade av.
Det handlar om makt. Makten över kapitalet. Makten att skapa billig arbetskraft. Makten att ha ett rejält utanförskap i Sverige. Makten att kunna fortsätta öka klyftorna mellan människor i stället för att minska dem. Makten att ge mer till dem som redan har mycket på bekostnad av de mest utsatta grupperna i samhället.
Jag drömmer mig bort till en annan värld. Till ett drömland där de folkvalda lyssnar till och ser det missnöjda folket. Där de starka lyfter de svaga. Till en värld där människorna omhändertar varandra i stället för att omhänderta kapital. Jag drömmer mig bort till en värld större än den här. En dröm, javisst. En dröm som skulle kunna bli verklighet. Om inte det var för det där sällskapsspelet där det måste finnas förlorare som pågått så länge nu och pågår fortfarande i Sverige.
Jag var en drömmare ...
Jag drömde om något större.
Tills jag insåg att den enda som verkligen kan göra skillnad är jag själv.
Med mina tankar. Orden. Handlingarna.
Vad jag väljer att rösta på den 22 mars 2015.
Ett starkt samhälle med välfärd för alla och minskade klyftor mellan människor i stället för motsatsen. Ett samhälle mot främlingsfientlighet och rasism i stället för motsatsen.
Och inte minst ATT jag röstar den dagen.
Tills dess och på obestämd tid lever alliansens budget vidare. För varje dag som går fortsätter sjuka människor att utförsäkras i Sverige. Stora grupper sjuk- och ålderspensionärer fortsätter att ha det ekonomiskt tufft. Barn vräks och är ekonomiskt utsatta bland annat på grund av alliansens regler kring trygghetsförsäkringarna. Barnen och lärarna i skolorna får leva vidare med stressen där. Stress som fördummar i stället för att skapa skärpa och kunskap. På arbetsplatserna går människorna omkring med klumpar i sina magar av oro för att de själva eller någon anhörig ska bli sjuk eller bli av med jobbet. Oro över hur ekonomin drastiskt kan raseras vid sådana mänskliga saker som att man kan bli sjuk eller råka ut för en olycka eller förlora jobbet. Oro som i förlängningen skapar psykisk ohälsa.
Jag känner sorg.
Jag var en av dem som drömde om något större.
Idag känner jag sorg.
Men redan imorgon tänker jag börja drömma igen.
Jag vet, helt säkert, att drömmar kan bli verklighet.
Jag vet, helt säkert, att människor kan vakna upp och resa sig mot onda krafter.
Jag ser ett folk resa sig tillsammans mot hotfulla mörka krafter. Ett folk så starkt tillsammans att de inte ens förstår det själva.
Det goda besegrar det onda.
Förr.
Eller senare.
Allt gott till Sverige just nu. Den 22 mars 2015 och därefter.
Frid i människors hjärtan.
Slut med sällskapsspel.
Tid att hålla samman.
Lästips:
"Så hade kris och extra val kunnat undvikas" (Sveriges Radio)
"Så påverkas hushållen av regeringskrisen" (Aftonbladet)
"En intrikat och spännande situation i svensk politik" (Martin Mobergs betraktelser, FB)
"Alliansen tappar fördel i nya valrörelsen" (Analys, Sveriges Radio)
"Missnöje över utebliven höjning av a-kassan" (Sveriges Radio)
"Krisen gjorde Löfvén till landsfader" (Aftonbladet)
"Barnrumpan som blev partiledare" (Röda Berget)
"Fullständigt huvudlöst" (Allehanda)
#svpol #extraval15#budget2015
Blockpolitikens död är mitt drömscenario och som jag ser det det enda sättet att lösa den låsta situation som Sverige hamnat i politiskt. Samarbete skulle ge signaler till folket om samling och kraft.
I stället fortsätter partierna att bete sig som att de var i krig med varandra. "Politik är inget sällskapsspel", för att citera Annie Lööf, C. För att sedan själv bete sig som att politik var ett sällskapsspel. Där alltihop går ut på att någon ska bli en förlorare. Jumbon.
Vad är då politik? För mig är det ett sätt att skapa demokrati. Politik är ett sätt att bygga ett starkt samhälle att leva i för levande människor. Allt från de riktigt små barnen till de döende. Allt från den hemlöse till den som bor i ett slott. Allt från den sjuke till den friske. Politik är för mig ett sätt att minska klyftor mellan människor därför att ett samhälle är starkast när klyftorna mellan människorna är små i stället för stora.
Jumbon i sällskapsspelet "Sveriges politik" just nu är väljarna. Folket. De som för bara ett antal veckor sedan drog en lättnadens suck inför ord som att "nu ska systemet med utförsäkringar avskaffas." "Nu höjer vi A-kassan från årsskiftet." "Idag börjar vi vägen mot välfärd för alla i stället för ett fåtal."
Ett 13-procentigt främlingsfientligt och rasistiskt parti var mäktigt stort att kunna kaos-göra och förlama riksdagen. Så till den milda grad att Stefan Löfvén, trots sin utsträckta hand, till sist inte såg någon annan utväg än att utlysa extra val den 22 mars 2015.
Löfvén stod stark och modig när han berättade det inför press, folket och världen. Med Gustaf Fridolin vid sin sida, uttalade han äkta, känslosamt och modigt att han tänkte vägra låta ett rasistiskt parti skaffa sig den makt de försökte skaffa sig. Därför beslutet om extra val. Nu är det folket som får bestämma.
I kulisserna stod de andra partierna tillsammans med SD. De kunde fortfarande välja att ta den utsträckta handen. Sätta sig och förhandla med regeringen på ett ansvarsfullt sätt. Det skulle fått mig att känna respekt inför alliansen. Trots att de orsakat så mycket lidande för bland annat mig och så många andra sjukskrivna människor under sina åtta år vid makten.
I stället valde alliansen att fortsätta sin krigsstig. Taggade till tusen. För att lyssna till hur folket mår, hur deras politik skapat sådan stress och så ökade klyftor mellan människorna i Sverige att allt fler blir sjukskrivna och mår psykiskt dåligt, det verkar de fortfarande inte vara intresserade av.
Det handlar om makt. Makten över kapitalet. Makten att skapa billig arbetskraft. Makten att ha ett rejält utanförskap i Sverige. Makten att kunna fortsätta öka klyftorna mellan människor i stället för att minska dem. Makten att ge mer till dem som redan har mycket på bekostnad av de mest utsatta grupperna i samhället.
Jag drömmer mig bort till en annan värld. Till ett drömland där de folkvalda lyssnar till och ser det missnöjda folket. Där de starka lyfter de svaga. Till en värld där människorna omhändertar varandra i stället för att omhänderta kapital. Jag drömmer mig bort till en värld större än den här. En dröm, javisst. En dröm som skulle kunna bli verklighet. Om inte det var för det där sällskapsspelet där det måste finnas förlorare som pågått så länge nu och pågår fortfarande i Sverige.
Jag var en drömmare ...
Jag drömde om något större.
Tills jag insåg att den enda som verkligen kan göra skillnad är jag själv.
Med mina tankar. Orden. Handlingarna.
Vad jag väljer att rösta på den 22 mars 2015.
Ett starkt samhälle med välfärd för alla och minskade klyftor mellan människor i stället för motsatsen. Ett samhälle mot främlingsfientlighet och rasism i stället för motsatsen.
Och inte minst ATT jag röstar den dagen.
Tills dess och på obestämd tid lever alliansens budget vidare. För varje dag som går fortsätter sjuka människor att utförsäkras i Sverige. Stora grupper sjuk- och ålderspensionärer fortsätter att ha det ekonomiskt tufft. Barn vräks och är ekonomiskt utsatta bland annat på grund av alliansens regler kring trygghetsförsäkringarna. Barnen och lärarna i skolorna får leva vidare med stressen där. Stress som fördummar i stället för att skapa skärpa och kunskap. På arbetsplatserna går människorna omkring med klumpar i sina magar av oro för att de själva eller någon anhörig ska bli sjuk eller bli av med jobbet. Oro över hur ekonomin drastiskt kan raseras vid sådana mänskliga saker som att man kan bli sjuk eller råka ut för en olycka eller förlora jobbet. Oro som i förlängningen skapar psykisk ohälsa.
Jag känner sorg.
Jag var en av dem som drömde om något större.
Idag känner jag sorg.
Men redan imorgon tänker jag börja drömma igen.
Jag vet, helt säkert, att drömmar kan bli verklighet.
Jag vet, helt säkert, att människor kan vakna upp och resa sig mot onda krafter.
Jag ser ett folk resa sig tillsammans mot hotfulla mörka krafter. Ett folk så starkt tillsammans att de inte ens förstår det själva.
Det goda besegrar det onda.
Förr.
Eller senare.
Allt gott till Sverige just nu. Den 22 mars 2015 och därefter.
Frid i människors hjärtan.
Slut med sällskapsspel.
Tid att hålla samman.
Lästips:
"Så hade kris och extra val kunnat undvikas" (Sveriges Radio)
"Så påverkas hushållen av regeringskrisen" (Aftonbladet)
"En intrikat och spännande situation i svensk politik" (Martin Mobergs betraktelser, FB)
"Alliansen tappar fördel i nya valrörelsen" (Analys, Sveriges Radio)
"Missnöje över utebliven höjning av a-kassan" (Sveriges Radio)
"Krisen gjorde Löfvén till landsfader" (Aftonbladet)
"Barnrumpan som blev partiledare" (Röda Berget)
"Fullständigt huvudlöst" (Allehanda)
#svpol #extraval15#budget2015
onsdag 3 december 2014
Hemma hos en indie-author/egenutgivare - Omfamna livet
Nu är flera paket med min bok "Omfamna livet" på väg till sina köpare.
Det känns fantastiskt för mig. Tänk att min bok hann bli klar innan jul!
Nästan som ett litet mirakel för mig.
Bor Tomten hos tandläkaren?
Häromdagen var jag hos tandläkaren. Där var lugnt och tyst när jag klev in. Jag hängde av mig kappan och tog av mig mössan. Sedan vände jag mig om. Mitt hjärta tog ett skutt.
Där stod en STOR tomte i väntrummet!
Jag brast ut i skratt.
Hade svårt att låta bli att skratta efteråt.
Till och med i tandläkarstolen.
Fler tomtar till tandläkarväntrum, tycker jag!
Dessutom hade tandläkaren ställt fram en kaffemaskin för den som ville ta sig en kopp.
Vilket ställe det kan vara, ett tandläkarväntrum.
Annat än hur det brukade se ut i sådana rum när jag var en liten flicka.
tisdag 2 december 2014
Kärlek mot mörkrets krafter
När mörkrets krafter vill lägga sig tungt över Sverige ...
Just då är den stund
vi människor
behöver visa
mer kärlek
till varandra
än någonsin förut.
(Anna-Karin)
Just då är den stund
vi människor
behöver visa
mer kärlek
till varandra
än någonsin förut.
(Anna-Karin)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)