En dag
Vad gjorde du inatt
människobarn?
På min födelsedag gjorde vi en liten utflykt till bland annat Rosariet i Jönköping. Inga rosor där än.
Men istället bland mycket annat vackert en så lång rabatt alldeles full
av gula påskliljor! Kändes kilometerlång, men jag har inte mätt den. Mer
än med mina ögon. Hur som helst påminde rabatten mig om när min mamma
berättade om när hon fött mig. Läkarna hade sagt att hon aldrig skulle
få barn. Hon hade varit så svårt sjuk. Dödligt sjuk. Men något hände så
läkarna fick fel. Det som hände var jag. Efter åtta års längtan efter
ett barn föddes jag den 21 april 1959.
"Och när jag tittade ut
genom fönstret, sa min mamma, strålade solen från en klarblå himmel.
Längs med lasarettets husvägg på Värnamo BB blommade alldeles fullt av
påskliljor. I vår trädgård hissade din nyblivna stolta pappa flaggan."
Berättade mamma. Hon log.
Det är lite speciellt att känna att
jag föddes som ett mirakel. Den som inte skulle kunna bli till. Så det
är inte alltid läkare har rätt. Tack och lov finns det, ibland, mirakel.
/Anna-Karin
Jag hade en underbar dröm i morse. Jag var utomhus. Det var sommar. Solen sken. Himlen var blå. Plötsligt sjönk solen ned och försvann. Allt blev mörkt. Jag kände mig så rädd. Vad händer? Sedan kände jag att någon bar mig i en varm famn. Jag kände mig så trygg. Lika plötsligt som solen försvunnit, kom den upp igen och allt blev ljust igen. Det var en härlig känsla att vakna i.
Jag har drömt så många mardrömmar i vinter. Vaknat i skräck och panik. Men den senaste tiden har mina drömmar ändrat karaktär. De är ljusa och ger en värme i hjärtat. Sen vaknar jag till verkligheten som senaste året mera känts som en mardröm. Kanske att drömmarna nu hjälper mig att fortsätta orka och hålla ut? Det känns så.
Jag tror att det är viktigt att vi tillåter oss att drömma mycket nu. Vakna drömmar. Drömmar om när mardrömmen vi lever i är över. Vad vi ska göra då. Hjärnan tolkar det vi fantiserar om som att det är på riktigt har jag läst.
Jag drömmer om att resa till mina vuxna barn. Om att träffa vänner, gamla och nya. Sitta tillsammans nära varandra och äta och skratta och prata tillsammans. Att gå på stan i affärer och titta på kläder. Ta en fika inomhus bland många andra människor och lyssna till allt sorlet som jag tycker om att göra. Gå på teater, konserter och bio. Bland annat.
Jag drömmer om våren och blommorna och sommaren och värmen och grönskan. Snart, snart är vi där. Ett par veckor bort bara. Inte ge upp nu när jag orkat så här långt. Fast att det känns väldigt tungt vissa dagar. Inte ge upp ... Fortsätt, fortsätt ... En dag är min dröm det liv jag lever. Håll ut.
Vad drömmer du om just nu?
Brrrr, så kallt det har varit så länge nu. Nordanvinden har inte velat lägga sig en endaste sekund. Inatt såg jag att det var -17 grader hos mig. Men igår blev jag glad. För om väderprognosen stämmer så är det mildare väder på gång, ett par minusgrader och massor av sol! Genast kändes det lättare i mitt bröst. För då kan jag gå längre promenader igen. Hur jag skulle klarat det senaste året utan mina promenader vet jag inte. Det är läkning och ger kraft att vara i naturen. Alldeles särskilt när världen rämnar omkring en som människa.
Jag läste att det är också avstressande att titta på naturdokumentärer. Forskning kan visa att det gör att man hamnar i lugn- och ro-systemet då. Tvärtemot vad som händer när man läser och ser nyheter om corona. Då aktiveras kamp- och flykt vilket verkligen vi har fått mer än nog av nu. Så fler naturdokumentärer och färre nyheter är det som gäller för mig nu.
Jag försöker ta vara på varje sak som jag märker lyfter mig. Hur liten den än kan vara. Häromdagen fick jag två nya tröjor som jag köpt på rea, i brevlådan. Det kändes nästan löjligt att jag blev så glad för dem som jag blev. Men det blev jag. Jag har varit så trött på de två tröjorna som jag växlat mellan denna vinter. Ärligt talat har de också blivit slitna. Bara att ha en ny färg på mig gjorde mig lite glad. Ja, det världsliga fyller också sin funktion för oss människor ibland. Vi är ju ändå "bara" människor. Även om det är alldeles. alldeles fantastiskt att vara människa.
Förra helgen var jag på ett ute-café i utkanten av Jönköping. Det heter Chokladverkstan i Tokarp. Där var så mysigt och jag åt årets första semla som var bland den godaste semla jag ätit tror jag. Det är ett ställe jag verkligen kan rekommendera i dessa tider. Man får kolla i deras Instagram när de har öppet. Där finns gott om mysiga utemöbler. De har tända eldar som värmer. Man kan låna sittunderlag och fårfällar att sitta på. De står och säljer fikabrödet utomhus så mycket mer coronasäkert kan det knappast vara. Ett utflyktstips från mig.
Ikväll ska jag se På spåret. I år har jag sett varje program faktiskt. Jag är så där intresserad av det. Sanningen är att jag blir åksjuk (!!!) när de kör inslagen där det är som att man förflyttas på en väg. Jag har alltid reagerat så när jag ser bilfärder och liknande på tv. Konstigt nog är jag inte åksjuk i verkligheten, bara på bio och tv, ha, ha! Så jag brukar faktiskt blunda lite när de färdas i På spåret.
Önskar dig som kikar in här en skön helg och ta hand om dig och andra!
/Anna-Karin
