Avtalsförsäkringen och utförsäkringen

Igår fick jag brev från Alecta. Under alla mina tolv år som sjukskriven har jag regelbundet varje månad fått ersättning från dem. Men i samma stund som jag utförsäkrades, försvann den ersättningen och jag såg inte till den mer.

Efter att jag utförsäkrats förra sommaren, blev min mamma allt sjukare och så småningom dog hon i våras. Jag hade inte en tanke på Alecta förrän nu för några veckor sedan. Jag skrev ett brev till dem där jag begärde ersättning retroaktivt. Jag skickade med beslutet från Försäkringskassan om att jag var sjukskriven igen, kopia på läkarutlåtandet och kopior på den ersättning jag fått från Försäkringskassan sedan oktober 2011.

Igår fick jag svar från Alecta i ett brev. Jag har fått ersättning retroaktivt för 2011. Men efter 2011 får jag ingen ny ersättning. Det stod också i brevet att min anställning hade upphört. Det kändes konstigt eftersom jag själv inte fått något meddelande, varken skriftligt eller muntligt om jag skulle vara uppsagd från företaget där jag jobbade när jag blev sjuk.

I morse ringde jag Alecta. Jag blev vänligt bemött och kvinnan som jag talade med kunde förklara så att jag förstod hur läget är för mig.

1. När jag utförsäkrades fick Alecta en avanmälan när det gällde mig från företaget där jag är anställd. Kvinnan jag talade med sa: "Företagen gör så när någon utförsäkras".

2. Anledningen till att jag inte får ersättning från och med januari 2012, är att jag nu som sjukskriven på nytt får sjukpenning i stället för som tidigare sjukersättning. Sjukpenningen som jag får idag är lägre än min sjukersättning var tidigare. Den är idag lägre än 7,5 basbelopp. Det innebär att jag därför inte har rätt till ersättning från Alecta längre. OM jag skulle få igenom min ansökan om permanent sjukersättning, ska jag skicka kopia på det beslutet till Alecta. Då kommer jag att ha rätt att få ersättning från dem igen, precis som tidigare.

3. Alecta har efter att jag utförsäkrats tagit upp mitt ärende igen så som det såg ut när jag sjukförsäkrades den allra första gången för tretton år sedan.

Nu gäller det för mig att ha is i magen, att avvakta beslutet om den permanenta sjukersättningen från Försäkringskassan som de lovat mig att jag ska få besked om under september i år. Det finns ett hopp så länge jag inte fått ett negativt besked. Om jag får ett negativt besked kommer jag att ta hjälp av advokat och överklaga, för allra första gången sedan jag blev sjuk. Min läkare anser också att jag ska överklaga om jag får ett negativt beslut från FK. Jag har alltså en plan för hur jag ska agera och det känns bra. Hellre en plan än planlös.

Min egen slutsats av det jag upplevt de senaste dagarna är att Alecta tjänar pengar på alla de människor i min situation som utförsäkras. Jag vet inte säkert, fast jag anar att också min arbetsgivare tjänar pengar på att jag utförsäkrades. Medan jag som sjuk blev förloraren i det här nya systemet med utförsäkringar. Ska man straffas för att man är sjuk? Det är inte rätt, anser jag. Det är åt skogen fel och är inte alls det medmänskliga samhälle som vi en gång hade i Sverige. Det är att slå på människor som redan ligger ned.

När det gäller Försäkringskassans brev från i förrgår, så kopierade jag min ansökan om förlängd ersättning från dem som jag skickade in till dem redan den 3 juni i år. Jag skrev till en (sur) kommentar om att det skulle underlätta om de höll reda på sina papper. Det kändes skönt för mig att skriva det.

Var jag fick kraften från idag att göra det jag gjorde, det vet jag inte.

Jag är tacksam att jag orkade det i alla fall.

Om man orkar och kan, så är det avstressande att ta tag i det som känns som problem. Eller be någon om hjälp att göra det.

Fast jag har varit där som människa att jag varken orkat själv eller orkat be om hjälp. Det är nog bara den som varit där som kan förstå den tröttheten och utmattningen, tror jag.

Jag är starkare idag än jag var igår.

Det är en tröst och ger mig kraft, trots allt.

Långsamt reser jag mig. Igen.

Brev från FK

Idag fick jag brev från Försäkringskassan.

Jag höll det tunna kuvertet med den alltför kända loggan i min hand och gick och satte mig i fåtöljen. Kände pulsen öka, hjärtat bulta, stressen ...

Denna tröttsamma reflex inuti mig. Snabbare än blixten slår den till.

Jag tänkte att det var beslutet om min ansökan om permanent sjukersättning som låg i kuvertet. Kände viss lättnad ändå att jag äntligen skulle få besked, efter att ha väntat hela sommaren.

Fast det var inte beslutet. Det var ett papper om att min ersättning tar slut i slutet av den här månaden. Om jag vill ha ytterligare ersättning ska jag fylla i en annan blankett. Och så namnet på den nya blanketten.

Där sköt stresshormonerna i höjden i mig. Igen ...

För den nya blanketten om förlängning har jag redan fyllt i och skickat in. I början av sommaren.

Resten av dagen drog jag mig undan i tystnad och mediterade.

Mina döttrar tog hand om Mimmi så att jag kunde hämta kraft.

Jag tänkte på alla de som, trots allt, har det så mycket värre än jag här i världen.

Acceptans.

Tillit.

Jag kramar hoppet.

Släpper taget ... släpper kontrollen.

Igen.

Söker efter det ljusa som finns i mitt liv just nu.

Skogslönnen ändrar färg

Skogslönnen utanför mitt fönster börjar ändra färg.

Älskade lönn ... 

Nyss var du full av ljusgröna knoppar, känns det som.

Fast jag älskar dig lika mycket året om.

Med nakna grenar.

I höstglöd.

Eller grön och skön.

Meningen i livet

Skogslönnens blad har börjat skifta i orange, gult och brunt nu. Det känns ovanligt tidigt. Eller så är det jag som inte hänger med. Idag är det i alla fall den första september.

Jag tycker om att det mörknar tidigare och ljusnar senare. Så som dygnet är just nu, när det gäller ljus/mörker, tycker jag är perfekt för mig. Lättare att kunna varva ned på kvällen och jag vaknar inte lika tidigt på morgnarna nu som förut när solen gick upp redan klockan fyra.

Solnedgångarna de senaste kvällarna har varit magiska. Det gyllene ljuset från dem har spridit sig in genom hela huset.

Just nu njuter jag av att vara helt ensam hemma ett tag. Jag rensar bland foton. Upptäcker att jag varit med om många roliga saker den här sommaren. Små utflykter från det vardagliga som jag är tacksam att jag har fått vara med om.

"Livet måste ha mening", sa Viktor Frankl och så tror jag att det är. Om livet känns meningslöst handlar det om att som människa försöka skapa en mening där man är. Oavsett vilken situation man befinner sig i.

Viktor Frankl var psykiater och överlevde andra världskriget trots att han satt i flera koncentrationsläger under lång tid.

Hans tankar efter den upplevelsen var att de människor som överlevde eller klarade sig bäst i koncentrationslägren, var just de människor som kunde hitta någon eller något att leva för.

Så viktigt är det att känna att man har någon eller något att leva för som människa, att det kan vara skillnaden mellan liv eller död.

Där jag är just nu i mitt liv hittar jag min mening i livet i min familj, mina vänner, mina djur och i skrivandet. Också i att ta hand om mig själv, att läsa och utvecklas som människa och att arbeta med den kraft som jag har.

Vad är det i ditt liv som ger dig mening där du är just nu?

Hopp för Mimmi

En trött Mimmi sover intill mig. Hon röntgades idag igen. Läget i hennes höft har försämrats något.

Fast veterinären och ortopeden på Djursjukhuset sa till mig att det fortfarande finns ett litet, litet hopp om självläkning för Mimmi. Så, smärtstillande och inflammationshämmande medicin igen.

Min uppgift blir att bedöma att Mimmi inte har ont. Visar hon tecken på smärta ska jag ringa och boka tid för operation inom 1-2 månader.

Så ... Tålamod är det som gäller just nu. Både för mig och för lilla älskade Mimmi.

Jag känner mig lättad och hoppfull. Tacksam att det finns djursjukhus. Och hundförsäkringar.

När ljuset slocknar

När ljuset slocknar i mina ögon?

Vem är då där för mig?

(Anna-Karin 2012)

Mimmi till djursjukhuset igen

Idag ska Mimmi till Djursjukhuset igen.

Hon har varit utan sin smärtstillande och inflammationshämmande medicin i en vecka nu.

Redan för två-tre veckor sedan märkte jag att hon var sämre i sitt ben. Hon hoppade mer och mer på tre ben.

Den senaste veckan har hon hoppat på tre ben i stort sett hela tiden. Det gör ont i mig att se det.

Jag önskar att de ska kunna hjälpa Mimmi idag på djursjukhuset.

Jag har föraningar om att man nu kommer att operera Mimmi. Idag eller den närmaste tiden.

Jag gör vad som helst bara min lilla hund slipper att lida.

FB-grupp för de estetiska värdena

Moderaternas senaste förslag om att minska antalet platser på de estetiska programmen på gymnasiet har inte bara rört upp mina känslor utan också många andras.

MUF är upprörda och protesterar.

På FB har det nyligen startat en grupp som heter "Försvara de estetiska värdena". Gruppen har redan fler än 7000 medlemmar. Målet är att protestera mot regeringens förslag men också att på längre sikt försvara kulturen och de estetiska värdena.

Det finns många intressanta länkar och uppgifter i den här gruppen.

"Moderaterna får mig att må dåligt", skriver Sanna Lundell i sin krönika, som jag hittade länken till i just den här gruppen.

Det är inte bara Sanna Lundell som mår dåligt av Alliansens politik. Det gör också jag som långtidssjukskriven, de utförsäkrade, barnen och de vuxna i familjer med arbetslöshet eller ohälsa, alla de som drabbas av de ökade klyftorna i Sverige.

Jag anser att vi alla mår dåligt på längre sikt av ett samhälle som motarbetar kulturen och de estetiska värdena, som ökar klyftorna och barnfattigdomen. Sverige är idag ett samhälle i en brant utförsbacke mot mer kriminalitet, mer våld, mer hat och konflikter mellan människor.

Jag vill se en vändning till ett människovänligare samhälle.

Ett samhälle med hjärta. Ett medmänskligt samhälle.

Ett samhälle för människor.

"Ge bort en bok - 15 september"

Har du fler böcker än du behöver?

Den 15 september 2012 är det dags för bokevenemanget "Ge bort en bok" som min vän i cyberrymden, Maria Tomsby har dragit igång. Så här står det i Facebook om evenemanget bland annat:

"Så här kan det gå till:

Skriv en liten lapp med texten "Varsågod att läs! Ge-bort-en-bok-dagen på fb 15/9-12". Lägg lappen i boken och skjuts iväg med boken till ett bra ställe där någon lässugen boknörd lätt hittar den. (Okej, man måste inte vara boknörd, men lässugen är alltid bra att vara)".

Jag själv får massor av idéer om var jag kan placera ut böcker som jag vill ge bort; på järnvägsstationen, i busskurer, i ett träd, på en parkbänk eller i en kyrkobänk. I ett träd eller inne i en klädaffär. I den gemensamma tvättstugan. På ett café, så klart.

Det är bara fantasin som sätter gränserna för var man kan placera böckerna man vill ge bort.

Här är en länk till FB om du vill veta mer om evenemanget. Fast du behöver inte vara med i gruppen för att ge bort en bok den 15 september. 

https://www.facebook.com/events/107664859381083/?ref=ts

Till Mimmi

När jag rör mig, rör du dig.

Somnar jag i soffan, somnar du intill mig.

Är jag glad, är du glad.

Gråter jag, tröstar du mig.

Lyfter jag dig, kramar du mig.

Viskar jag hemligheter, bevarar du dem.

Haltar du, lider jag med dig.

Min lilla hund ... Min älskade vän på jorden ...

Min skugga ...

Mimmi. 

 

 

(Anna-Karin 2012)