Anti-stress: Långsamhet

Att göra saker långsamt är avstressande. Hur ofta gjorde jag saker långsamt när jag jobbade heltid och hade små barn? Jag tror att jag där någonstans glömde bort hur man gör saker långsamt.

Jag har nog alltid varit en människa som varit snabb. Därför var jag mycket uppskattad hos de arbetsgivare där jag jobbade. Allt från inom industri, kontor till redaktion. Med mera. Snabb och noggrann, det var sådan jag var som anställd. En förmåga som så klart är en bra förmåga många gånger. Både i arbetslivet och privat. Fast som också kan vara negativ för mig om tempot och belastningen hela tiden accellererar.

Precis som på ett gympapass där man börjar med uppvärming för att sedan öka tempot och till sist avslutar med att varva ned och stretcha, behöver vi växla mellan olika tempon i våra liv som människor.

Visst måste det vara tokigt att kräva av oss själva att hela tiden köra på för fullt utan att ta oss tid för att vare sig varva upp eller varva ned. Inte bara i våra kroppar utan också i våra hjärnor. Ändå är vi många idag som håller på så. Troligen mer än någonsin förut genom att så mycket är tillgängligt dygnet runt för oss människor idag. Internet. Konsumtion. Media av olika slag. Hur många möjligheter finns det i arbetslivet idag under en arbetsdag att varva upp och att varva ned? Tid för eftertanke innan beslut? Till exempel.

Det här är inget som jag tänker på hela tiden. Fast numera, när jag till exempel plockar i och ur diskmaskinen och jag känner att huvudet inte riktigt hänger med mina snabba rörelser, saktar jag medvetet ned tempot. Lyfter och plockar i och ur med långsamma rörelser. Det gör skillnad för mig. Jag orkar längre. Jag upplever mera. Jag är mer i nuet. En sorts mindfulness i det vardagliga.

Yoga är kanske den ultimata långsamheten när det gäller rörelser.

Fast den kommer jag att blogga om en annan gång.

Livet är inte ett lopp som ska klaras av så snabbt som möjligt.

Livet är upplevelse.



#Blogg100 - Dag 44

En fredag morgon

Vissa morgnar är mer sega än andra. Idag är en sådan morgon för mig. Jag har vaknat flera gånger inatt av att Mimmi skällde. Varför hon gjorde det vet jag inte. Hon brukar vara tyst hela nätterna.

Det är fredag och det är mulet och det känns råkallt ute idag igen.

Inte en fågel ser jag därute i min trädgård just nu genom fönstret.

Fast när jag går ut och hämtar tidningen i brevlådan är det fullt med fågelkvitter i luften.




#Blogg100 - Dag 43

Vilsam inredning vid hjärntrötthet

Jag har alltid gillat att ha det vackert omkring mig. Hur tufft eller ekonomiskt fattigt livet än ibland varit så har jag alltid försökt att skapa en vacker, mysig vrå för mig själv. Målat möbler och skapat stämning.

Färger och former talar till mig på olika sätt. Vad jag trivs med och inte trivs med har ändrat sig genom årens gång.

Sedan jag blev utmattad har hur jag har det runt omkring mig betytt ännu mera än förut.

Jag tycker om att det inte är alltför ljust i rummet. Att där inte finns så många saker. Helst vill jag ha få saker som är vackra och vilsamma att titta på. Inte alltför många färger samtidigt. Därför behöver jag ibland rensa ut i rummen. Det ger mig ro i själen.

Växter är viktigt för mig. Murgröna, pelargoner, tulpaner. Jag tycker om att ha det levande omkring mig.

Med meditationens hjälp har jag fått en allt större känsla för i vilka miljöer jag stressar ned och i vilka miljöer jag blir mer stressad.

Känner du skillnad på hur du mår i olika miljöer?

Vad är en vilsam miljö för dig?



#Blogg100 - Dag 42

Forskare om hjärntrötthet vid långvarig psykisk stress

I det här klippet berättar två forskare från Göteborgs Universitet om hjärntrötthet som man till exempel kan råka ut för vid långvarig psykisk stress eller efter en stroke. I klippet berättar man om hur hjärnan fungerar, hur hjärntrötthet känns och också om olika sätt att lindra hjärntrötthet.

Mycket intressanta tankar, tycker jag. Jag känner igen de känslor om hjärntrötthet forskarna berättar om. Hur man blir seg i tanken, lättrörd till exempel. Svårt att följa med i textraden på TV, svårt att läsa en bok. Om svårigheten att följa med i ett samtal och om hur trött man kan bli efter att ha umgåtts med människor.

Det handlar om att lära sig att hantera sin hjärntrötthet för att få ett så bra liv som möjligt. Mindfulness och meditation är det som man rekommenderar här eventuellt tillsammans med medicin.

Man berättar också om det senaste i forskningen. Om hur man forskar kring vad dopaminet gör för att lindra eller till och med bota hjärntröttheten.

Det är så viktigt att den här informationen når ut till många människor. Sprid den därför gärna vidare. Tala om det. Allt fler människor i Sverige drabbas av psykisk ohälsa orsakad av stress. Det bästa är om man kan lära sig hur man vilar sin hjärna innan man drabbas av hjärntrötthet.

De människor som drabbas menar forskarna är intelligenta, begåvade, ambitiösa. (Det är ju ändå en tröst mitt i alltihop för oss som hamnat i utmattning. Fast det är ett högt pris som man får betala för att överanstränga sig själv så som man ofta har gjort.)

Genom att använda sig av mindfulness blir man förutom att man blir mindre hjärntrött också klokare, menar en av forskarna i klippet.

Man talar också om dopaminets påverkan när det gäller hjärntrötthet. Dopamin ökar i hjärnan vid till exempel njutning. 

HÄR finns ett inlägg där jag skrivit om medkänslans betydelse för dopaminet.



LÄNK: "När hjärnan inte orkar, om hjärntrötthet och behandlingsmöjligheter"

(Göteborgs Universitet, YouTube)


#Blogg100 - Dag 41

Grönt

Till ljudet av

stilla vårregn

såg jag

vinbärsbusken,

paradisbusken och

rosenspirean

slå ut

sina

ljusgröna

blad.

I det

jag trodde

dött.

Var liv.

(Anna-Karin)

#Blogg100 - Dag 40

A-kassan i Sverige nu på samma nivå som försörjningsstödet

För att samla kraft försöker jag låta bli att engagera mig alltför mycket politiskt i dessa tider. Fast idag kan jag inte låta bli. I DN Debatt läser jag att A-kassan nu är på samma nivå som försörjningsstödet.

"Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.” (Fredrik Reinfeldt, 2011)

"Så uttryckte sig statsminister Fredrik Reinfeldt 2011 med anledning av att allt färre var med i a-kassan. Det var inte bara en beskrivning av verkligheten utan också en tydlig politisk viljeinriktning." (Ur debattartikeln i dagens DN).

Jag tillåter inte längre att alla de destruktiva förändringarna i trygghetssystemen får ta alltför mycket kraft från mig. Jag har fullt upp med att försöka återhämta mig från den press förändringarna inneburit för mig som långtidssjukskriven för utmattningssyndrom de senaste åtta åren. Allra värst var det den tid jag utförsäkrades samtidigt som min mamma var döende.

Därför nöjer jag mig idag med att citera de här visa orden:

Ett samhälle är aldrig starkare än sin allra svagaste länk.

Jag vill också hänvisa till artikeln i Newsmill som jag skrev och som publicerades där 2011-10-22:

Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för arbetslösa och sjuka 


Till hösten har du och du och du och du och jag ett mycket stort ansvar som vilar över oss.

Att välja vilket samhälle vi vill leva i nu och framåt.

Ett samhälle där vi kan känna att de pengar vi betalar i skatt ger oss eller någon medmänniska en trygghet under en tuff period i livet. Något att hålla sig kvar i och som ger anledning att leva, ett hopp, tills det blir bättre igen. Ett samhälle där vi tillsammans lyfter varandra också under tuffa tider som vid arbetslöshet, sjukdom och åldrande.

Eller ett samhälle där vi stöter ut varandra, krymper varandra, misstror varandra och där skatten vi betalar in går till att öka klyftorna mellan människor i stället för att minska dem.

Valet är ditt. Och mitt.

Vilket samhälle vill du att dina älskade, dina vänner, dina medmänniskor och du själv ska leva i?

Kan du se den medmänniska i ögonen som du själv lever av? För så fungerar Sverige idag, tyvärr. De som är friska, har arbete och är förmögna lever på den som är sjuk, arbetslös, åldrande, barn eller fattig.

Jag vill se en förändring till ett medmänskligt, solidariskt samhälle.

Vi är alla värda att ha ett väl fungerande trygghetssystem när livet krisar.

Där är vi alla vinnare som människor.


Lästips:

"Inte bara sjukförsäkringen som är sjuk" (Martin Mobergs betraktelser)

"En allt tunnare välfärd" (Annarkia)



#Blogg100 - Dag 39

Om blått

Häromdagen läste jag hos bloggaren Bosse Lidén att han varit ute och letat efter blått. En så härlig idé den här tiden på året! Blå pärlhyacinter, blå himmel, den blå Vättern, blå scilla, blåsippor, en tömd burk Pripps Blå i diket, ja, massor med blått går det att hitta där ute i naturen nu.

Blått sägs vara den mest populära färgen hos oss människor. Jag är precis som de flesta andra; jag älskar blått i alla dess nyanser. Jag bor i ett blått hus. Med markiser som är, ja, gissa? Blåvit-randiga så klart. Vi hade under femton år en blå bil. Periodvis har jag haft så många blå saker i mitt hus att när människor kommit in här har de sagt: "Här syns det verkligen att det bor människor som gillar blått".

Idag har jag lite mindre blått hemma hos mig. Bilen är vit sedan ett år tillbaka. Fast blåa detaljer finns lite överallt i mitt hus fortfarande. I min garderob har jag många blå kläder. Och så har jag blå ögon.

Och du har väl sett bakgrundsfärgen här i min blogg? Och färgerna i headern?

Igår planterade vi stora krukor fyllda med blå penséer. Där kan jag vila mina ögon när världen runt om mig snurrar alltför snabbt.

Blått är en härlig färg för mig. Alla nyanser av blått är vackra tillsammans. För mig är den blå färgen himmel, hav och hoppfullhet. Blåa toner ger mig lugn i själen.

Däremot gillar jag inte den blå politiken. Fast det är en helt annan historia som jag inte tänker skriva om idag.

Vilken är din favoritfärg?

Har du sett något blått idag?



#Blogg100 - Dag 38

Brist på andlighet skapar tomhet

"Gå dit hjärtat leder dig", står det på halsbandet jag bär kring min hals.

Jag fortsätter att läsa i min bok av Patricia Tudor-Sandahl innan jag somnar. Igår kväll läste jag hennes tankar kring hur bristen på andlighet i vår tid skapar känslor av tomhet.

Vad är då andlighet? Det är  intressant att fundera över olika begrepp tycker jag. För mig handlar andlighet om att medvetet söka mig inåt till mina egna tankar och lyssna på dem.

Att meditera är för mig ett sätt att nå mitt inre. Vem hittar jag då där? Vem är jag djupt där inne när allt runt omkring skalats bort? När bruset tystnat.

Frid är den starkaste känslan av mitt jag i ett meditativt tillstånd. Glädje en annan känsla som jag ofta känner. Kärlek till världen, universum och människorna brukar också träda fram starkt när jag mediterar. Ibland rinner där tårar på mina kinder. Sorg är också en del av den jag är som människa idag. Ödmjukhet. Tillit.

Det behövs mer än någonsin i vår tid tror jag att man medvetet tar sig tid för eftertanke eller meditation för att nå sin egen själ. Att bara vara i stillhet och lyssna till sig själv.

Det är så många budskap som surrar runt och tränger sig in i oss hela tiden. I konsumtionssamhället. Media. Sociala medier. Min egen blogg. Lyssna gärna. Fast sök också din egen röst.

Jag tänker att om man aldrig tar sig tiden att lyssna till sig själv drunknar det som är "Jag" i allt det andra. Det är då vi kan känna oss tomma. Som att vi inte längre finns till. Vi tappar meningen med just vårt liv vilket i sin tur kan få oss att känna vilsenhet, oro och ångest.

Samtidigt hör vi alla samman för mig.

Att nå dit, att känna att vi alla hör samman, är en mäktig upplevelse för mig.


LIVETS PÄRLOR

Din hand är din.

Så som min hand är min.

Din hand i min.

Min ...

I din.

Allas händer i varandras händer.

Tillsammans.

I evighet.

Livets pärlor utan slut ...

Och du är en av dem.


(Anna-Karin)



#Blogg100 - Dag 37

Anti-stress: Meditationsgång

Idag bjuder jag på ett enkelt sätt att stressa av, att koppla samman sin andning med kroppens rörelse och att vara i nuet. Du kan använda dig av det när helst du vill. Utomhus. Eller inomhus.

Det är vanligt att människor idag går omkring med "andan i halsen". När man är stressad eller orolig andas man högt och ytligt i bröstet. Gör man det tillräckligt länge kan det hända att kroppen får som vana att andas på det sättet. Vilket i sin tur påverkar hela systemet i kroppen.

I den lättare formen får man kanske huvudvärk. I förlängningen kan man få utmattningssyndrom, vilket hände mig för fjorton år sedan. Min kropp glömde hur man andas i ett lugnt tillstånd, helt enkelt.

Jag har tränat mycket andningsövningar för att lära min kropp att andas naturligt med magen igen. Att använda hela andningskapaciteten i stället för bara en liten del av den. Därför är jag också idag medveten om när jag har andan i halsen. När det är dags att ta det lugnt.

Jag kan också tydligt känna hur mina tankar och känslor påverkar min andning. Och tvärtom. Andningen har blivit en vägledare och ett stöd för mig i mitt liv. Den ger mig både frågor och svar om mitt innersta jag. Kanske är andningen vägen till själen? Eller rent av själva själen?

Meditationsgång

Här är ett enkelt sätt att lugna ned andningen och därmed också kropp och själ:

När du promenerar, räkna till fyra samtidigt som du tar dina steg. 

Ta fyra steg under inandning. 

Ta sedan fyra steg under utandning. 

Fortsätt så länge du vill att göra så.


Jag känner ofta att jag blir mjukare och mer avslappnad i hela kroppen när jag sätter samman kroppsrörelsen med min andning. Det kan kännas olika hur man upplever det. Hur som helst tror jag att alla som provar känner att andra tankar som far omkring i huvudet stannar upp. Det blir en vila för hjärnan som är avstressande.



#Blogg100 - Dag 36

Raggningsförsök

Jag redo att lufsa mig till hälsa.

Jag kämpade med mjölksyran när jag passerade skolgården. Knappt halvvägs till mitt mål, småjoggade jag flåsande i motvinden.

Fyra småkillar, kanske nio år gamla, hängde över staketet till skolgården och tittade på där jag sprang. Eller vad jag nu ska kalla det jag gjorde. Lufsade mera.

"Hej!", ropade de till mig när jag for förbi.

"Hej!", ropade jag glatt tillbaka.

När jag lufsat tio meter till hörde jag en liten pojke ropa där bakom mig:

"Hur får jag tag i dig?"

Jag vände mig om, tittade på småkillarna och log i farten.

Sedan fnissade jag så att folk jag mötte måste ha undrat hur det var med mig. Egentligen.

Jag fick stanna och hålla i ett staket intill vägen tills jag fnissat klart.

Jag anar att småkillarna hade lika roligt som jag själv.






#Blogg100 - Dag 35