onsdag 30 april 2014

Hjärnvänliga arbetsmiljöer ett måste för vår överlevnad

Den dagen vi alla inser hur stor kostnaden för samhället blir när människor på grund av hög arbetsbelastning och negativ stress under lång tid får psykisk ohälsa och blir sjuka och ibland skadade för alltid, kanske vi äntligen kommer att börja skapa HJÄRNVÄNLIGA arbetsmiljöer och arbetsplatser.

Arbetsplatser och arbetsmiljöer där vi ser till att också hjärnan mår bra. Det räcker inte med höj- och sänkbara bord och stolar som stöttar nacken och är mjuka att sitta på.

Det behövs frihet från kontorslandskap. Möjlighet till lugn och ro och ensamhet också under arbetstid. Tid för pauser och eftertanke. Möjlighet att kunna arbeta långsammare. Rum för vila från intryck. Och massor av skratt och arbetsglädje. Möjlighet att kunna förändra antalet arbetstimmar beroende på hur hela livssituationen ser ut. Att kunna minska timmarna man jobbar när livet krisar på något sätt, t ex skilsmässa, dödsfall, sjukdom, åldrande anhörig.

En hjärnvänlig arbetsplats - kanske ett konkurrensmedel för framtidens arbetsgivare.


Också en väg till innanförskap i stället för utanförskap, tror jag.

Hjärnvänliga arbetsmiljöer är en vinst för hela samhället. För oss alla.

När ska vi inse det?
 



#Blogg100 - Dag 62

tisdag 29 april 2014

Livslust

Och plötsligt
fylldes jag
av lust
att leva.


(Anna-Karin)


#Blogg100

Avstånd finns inte när man älskar

Ibland denna känsla

Den jag älskar är
på andra sidan
universum.

Och på samma gång ...

Inom mig.





(Anna-Karin)

Stress och oljud, lugn och tystnad


Jag tänkte att jag skulle njuta av en av fördelarna med att vara långtidssjukskriven igår. Lyxen att kunna ta vara på sol och värme när det dyker upp i vårt land. Det är dessutom mitt ansvar som sjukskriven att försöka göra det jag kan för att bygga upp min hälsa igen så mycket som möjligt.

Sträcka ut mig och bara vara i min älskade Baden-Baden, tänkte jag göra. Titta på himlen och skogslönnens limegröna trädknoppar som precis slagit ut. Humlorna som flög där och sög saft ur blommorna. Körsbärsträdets vackra knoppar. Så många. Så spännande att se om det kommer att vara varmt och soligt när de slår ut i år. Eller regnigt, blåsigt och kallt som förra våren.

Körsbärsträdsblomningstid är så smärtsamt kort och vacker på samma gång. Några dagar bara, kanske någon vecka. Sedan vänta ett helt år till nästa gång. Jag skulle kunna vara vaken dygnet runt när körsbärsblommorna blommar. Sova därute med de vita blommorna som tak. I min Baden-Baden.

Ja, där låg jag alltså i min Baden-Baden. Fast spänd som en fiolsträng. Jag kunde inte slappna av fast att jag blundade. Ljudet från motorvägen lät som att den var på andra sidan tomtgränsen fast att den är en dryg mil bort. Och aldrig tystnar det ljudet helt numera kring Jönköping. Trafiken har ökat så mycket sedan jag flyttade hit. Upplever jag det som i alla fall. Eller så är det mig själv det beror på. Hur jag uppfattar ljud sedan jag blev utmattad. En rest som inte är läkt eller som kanske alltid kommer att finnas kvar. Ljudkänsligheten.

När jag gick ner i gillestugan för att få tyst, så var det inte tyst i alla fall. Ett ständigt sus inuti mina öron, vad än jag gjorde.

När man är stressad är man mer känslig för ljud. Man kan uppleva att man har tinnitus, fast att man egentligen är stressad. Allt sitter i hjärnan. Utmattning, stress och tinnitus har ett samband.

Det blev så tydligt för mig nu i morse. Så fort jag vaknade var ljudet från motorvägen där igen. Så högt det lät ända in i mitt hus. Tyckte jag. Sedan mediterade jag en halvtimma. Under meditationen märkte jag hur bullret från motorvägen hördes allt mindre och mindre. Tills att jag inte längre stördes av det.

Det är inte konstigt alls för mig att jag upplever ljud högre om jag är stressad. Så klart att man i det tillståndet är mycket mer på sin vakt än när man är lugn. Sinnena är på sin vakt, beredda på att något kan hända. Som ett sorts försvar där inuti oss. Muskelspänningar i nacken hör till stress och utmattning och kan också ge upplevelser som tinnitus och öronsus.

Fast att ständigt vara på sin vakt gör att man blir väldigt trött och tappar mycket energi och glädje.

Därför är det så viktigt att vi människor tar oss tid att hitta till det lugn vi behöver.

Varje dag.




I den inre tystnaden och tryggheten bor ingen rädsla.

Där behövs ingen vakt. Inget försvar.

Där kan jag vila, hämta kraft.

Där är jag trygg.

Trygg i mig själv.

Jag är trygghet.

Jag är tystnad.



#Blogg100 - Dag 61

måndag 28 april 2014

Smoothie och sommarliv


Vilken härlig helg det blev hos mig! Nu är trädgården städad. Två fina buskar rosenspirea planterade. Det har känts som sommar fast att vinden ibland var nordlig. Jag läste en långtidsprognos. Enligt den ska sommaren i Sverige bli mycket varmare än normalt och allra varmast i maj/juni och augusti.

När jag räfsat mig genomsvett igår gjorde jag smoothie. Jag gillar smoothie för jag kan ta det jag har hemma och mixa ihop det och ibland hittar jag en smak jag aldrig smakat förut. Smoothie ger mig en energikick och det är gott också. Så här långt för mig i alla fall.

Igår gjorde jag smoothie på banan, jordgubbar och mango, vatten och lite, lite yoghurt. Toppade med lakritspulver. Mums!

En smoothie är dessutom vacker att titta på, tycker jag.

Det är liksom halva njutningen.

Minst.

Jag såg årets första igelkott komma vandrande genom min trädgård i solnedgången. Lycka! 

Yngsta dottern kom hem på kvällen från sin mini-semester i London. Lycka!

Precis när jag skulle vila mina händer och njuta av solnedgången, hände något som gjorde att jag blev så arg och så ledsen. Något som fick mig att känna mig som en liten unge som ville krypa in i en trygg famn och bli tröstad och där någon sa till mig med lugn röst att "Det här behöver inte du ta hand om eller tänka på, det här ska jag ordna åt dig, alltsammans. Och det kommer att bli så bra alltihop."

Fast det är en helt annan historia som jag kanske skriver om en annan gång.

Jag hittade en strategi att hantera det så småningom.



#Blogg100 - Dag 60

söndag 27 april 2014

Liv är förändring


Igår såg jag både citronfjäril, påfågelfjäril, humlor, myror och flugor. Många insekter har vaknat till liv efter vintern. Ur det som en gång var en puppa, är nu en fjäril som svävar genom luften på lätta vingar.

Att se en fjäril gör mig lycklig.

För mig är den ett av många bevis på den förändring allt liv innebär.

Också vad det innebär att vara människa.

Liv är rörelse.

Rörelse är liv.



#Blogg100 - Dag 59

lördag 26 april 2014

Bland blommor och blader


Den här morgonen startade jag med en långpromenad. Himlen var klarblå och så långt den här dagen har jag inte sett till ett endaste moln på himlen. Däremot ser jag allt mer grönska, så härligt!

Efter frukosten som jag åt utomhus åkte vi till Nyströms Trädgård vid Axamosjön i Jönköping. Där blommade rosa träd och vita magnolior och gul forsythia bland härligt charmiga trädgårdsmöbler och detaljer. Verkligen en miljö som jag tyckte om att vara i.














Jag tror att jag kunde stannat i handelsträdgården hela dagen. Fast vi var där för att köpa några buskar. Så när vi äntligen hittat de buskar som vi skulle ha, åkte vi hem igen.

Sen fortsatte jag att räfsa gräsmattan i trädgården. Ja, eller mera mossmattan som vi har i vår trädgård. Det var så varmt i solen fast att det var nordanvind. Mimmi var med mig i trädgården. Det älskar hon, att få vara med. Precis som vi människor, vi vill ju också känna att vi får vara med, eller hur?

Nu är två av buskarna snart på plats. De skulle egentligen ha planterats för tre år sedan. Fast bättre sent än aldrig brukar man ju säga.

Det har varit en härlig försommardag hos mig.

Jag känner mig så glad att naturen är där att njuta av för oss människor.

Att solen gick upp idag också.

Precis som jag.

Det är stort.

Större än vi troligen ens kan ana.




#Blogg100 - Dag 58

fredag 25 april 2014

En helg till trädgården


Denna fredag, lördag, söndag tänker jag ge den kraft jag har till min trädgård. Trädgårdar är så märkliga att den kraft man ger till dem brukar man få igen. Få se det vackra växa där. Sova bättre. Känna sig lugnare. Visste du att kroppen producerar rogivande hormon när man rör med fingrarna vid jord? Därför använder jag sällan trädgårdshandskar. Trädgårdsarbete som bygger på lust läker trasiga själar.

Att man (jag) sedan ibland överanstränger mig och knappt kan vrida ryggen efteråt, det är en annan sak. Det är något som jag jobbar på. Att lära mig ta pauser. Växla mellan de olika momenten i trädgården. Inte jobba statiskt allt för länge.

Idag ska jag räfsa bort gamla löv från i höstas som blåst in och ligger lite här och där. Samla ihop dem på ett ställe i alla fall i stället för utspridda överallt. Räfsa in dem i ett buskage där de inte syns för ögat. Bara gör nytta för jorden och blir mat åt maskarna. Bruna löv från i höstas blir jag inte glad av att titta på. Jag vill ha det nyutspruckna, gröna nu.

En och annan växt behöver klippas ned också. Jag klipper alltid ned växter på våren istället för hösten. Dels för att växterna klarar sig bättre då och dels för att jag tycker att de är vackra på vintern när det är snö eller rimfrost över dem.

Gruset från i vintras framför huset ska sopas bort. Garageuppfarten ska sopas.

Sen ska gräsmattan räfsas. Plattorna på framsidan göras rena från mossa.

Häcken ... nej, nu får det räcka för idag.

Hinner eller orkar jag med hälften av det jag räknat upp är jag nöjd idag.

Fortsättning följer.

Den vackra blå blomman ormöga blommar hos mig nu. Lönnen har precis börjat slå ut sina stora knoppar och jag kan se början till lönnens limegröna blommor som jag älskar. 

Igår hade jag både stenknäcken och rödhaken på besök i min trädgård. Pilfinkarna och kajan var också här och drack vatten. De verkar behöva vatten nu, fåglarna. Det är torrt för både dem och för oss människor.

Jo, förresten. Mina nya mörkläggningsgardiner som jag köpte på Rusta igår fungerade utmärkt. Jag har energi idag och har sovit gott. Underbart!



#Blogg100 - Dag 57

torsdag 24 april 2014

Dags för mörkläggningsgardiner

Det är underbart med de långa ljusa försommarkvällarna. Och de ljusa morgnarna också. Fast jag får inte de sovtimmar som jag behöver den här tiden på året. Jag blir så trött av allt ljuset.

Ibland smyger jag ner i gillestugan en stund på dagen och gömmer mig för ljuset.

Jag njuter av att se att snart, snart är där utspruckna blad på träden som ger trädskugga att vila ljuströtta ögon i.

Idag ska jag försöka få tag i mörkläggningsgardiner på Ikea att dra för fönstren i sovrummet på natten.

Man behöver ett svalt och mörkt sovrum på natten för att få den djupa läkande nattsömnen som ger kraft till en människa. Min känslighet för ljus har ökat med åren och alldeles särskilt mycket efter utmattningen.

Det handlar om balans mellan ljus och mörker i det här fallet också.

Precis som livet självt.



#Blogg100 - Dag 56

onsdag 23 april 2014

Det som får hjärtat att sjunga


I natt har jag sovit dåligt. Jobbiga drömmar har stört min sömn. Jag har jobbat med redovisning i Skrivklådan på förmiddagen. Känner ingen särskild inspiration till ett blogginlägg idag.

Därför tar jag hjälp av den här vackra bilden. Den kan man fundera över om man vill.

Vad får just mitt hjärta att sjunga?

Just mina ögon att gnistra?

Och just min själ att sväva?

Och vad får ditt hjärta att sjunga, fina bloggvän som läser här i min blogg?

Sök efter det.

Gör sedan mera av det.

För varför lägga energi på det som får mig eller dig att må på det motsatta sättet?



#Blogg100 - Dag 55

tisdag 22 april 2014

Förändring och växtkraft

Foto: Isabelle Mattsson

Min födelsedag blev en härlig dag med sol och skratt och blommor och god mat och gemenskap med människor som jag älskar. Vilken kontrast mot min födelsedag för fem år sedan när jag satt på en nära anhörigs begravning. Det var tungt.

Livet är en snirklig och snårig bana. Ibland trillar man ner i en grop. Tilltufsad kravlar man sig upp igen på något märkligt sätt för det allra mesta. Hur lång tid det tar att ta sig ur gropen kan man inte veta. 

Livet är förändring och vi utvecklas genom det vi upplever som människor. Det händer så mycket inuti en människa varje natt att man faktiskt aldrig är densamma idag som den man var igår när man gick och la sig. Det är fantastiskt, tycker jag.

Varje dag en möjlighet att växa som människa.

Växtkraft. Så som vi så påtagligt kan se därute i naturen just nu.

"Det är inte förändringen vi ska känna oss rädda för", läste jag någonstans häromdagen. "Det är stagnationen vi ska känna rädsla för". 



#Blogg100 - Dag 54

måndag 21 april 2014

Min födelsedag


Soldiset över trädtopparna nere vid sjön får mig att stanna upp medan jag plockar fram min frukost. Så andlöst vackert livet kan vara en dag som denna.

Det är min födelsedag.

Sekunder, minuter, timmar och dagar läggs till år.

Varje ögonblick en gåva till mig från någonstans.

Ett år till, 365 dagar, 365 nätter har jag fått uppleva.

Tack livet!

Tack för sorgen och glädjen. Tack för fågelsången och ogräset i buskarna. Tack för alla människor och djuren. Tack för gråten och skratten. Tack för musiken och alla orden. Tack för dagen, tack för natten. Tack för att jag är den jag är. Tack för kärleken och döden. Tack för smärtan och tack för njutningen. Tack för det jag får och det jag aldrig får. Tack för närheten och tack för avstånd. Tack för mitt bultande, brinnande hjärta som älskar. Tack för alla känslor och det de lär mig. Tack för rosor, tack för solen, månen och stjärnorna.

Tack ... att jag andas också idag.





#Blogg100 - Dag 53

söndag 20 april 2014

Blommande kamelior på Tage Andersens Gunillaberg


Långfredagen besökte jag den danske blomsterkonstnären Tage Andersens Gunillaberg i Bottnaryd strax utanför Jönköping. Jag har länge velat åka dit fast det har inte blivit av förrän nu.

Egentligen är det under sommaren som man normalt kan besöka Gunillaberg. Fast Tage Andersen har idag ett nybyggt orangeri på 400 kvm där för alla sina underbara växter. Just nu blommar kameliorna där. Jag hörde på radion i början av veckan att det därför var öppet några dagar i påsk.

Tage Andersen har jobbat med blommor och växter, eller med liv och död som han själv kallat det i en tidningsintervju. ända sedan han var 20 år. Han är det närmaste en gud för trädgårdsintresserade. Har deltagit i stora utställningar runt om i världen. Planerar och skapar trädgårdar och trädgårdskonst. Gett ut flera böcker med mera med mera.

I Köpenhamn har Tage Andersen sin blomsteraffär som har samma namn som han själv. Det har blivit så populärt att besöka den att man får betala entré för att gå in där. 

Under flera år har Tage Andersen varit ansvarig för Norrvikens Trädgårdar i Båstad.

En dag när Tage Andersen var på väg från Köpenhamn till Stockholm bläddrade han i en tidning. Han fick se att Gunillaberg utanför Jönköping var till salu. Han blev förälskad i den vackra gården på bilden och köpte den för att skapa något alldeles särskilt av den.

Det han inte visste från början var att Gunillaberg ligger i växtzon 5 vilket är en utmaning när man jobbar med växter. Fast inget är omöjligt om man vill det, verkar vara Tage Andersens sätt att se på livet. När ett päronträd frös på Gunillaberg för honom under den förra stränga vintern, gjorde han en skulptur av det döda trädet och var inte ledsen över det som hänt. En sann levnadskonstnär skulle jag vilja säga.

Jag hade sådan tur att när jag besökte Gunillaberg var Tage Andersen där själv på plats. Han pendlar varje vecka mellan Köpenhamn och Gunillaberg. Där var nästan inga andra besökare än jag och mina nära. Så vi fick höra Tage Andersen berätta om sina vackra kamelior, om Gunillaberg och om det nybyggda orangeriet. Det finns cirka 80 kamelior i Tage Andersens samling, vilket han själv inte tyckte var så mycket eftersom det finns 2000 olika sorters kamelior i världen. Ett kameliaträd i storleken 1,5 meter är cirka 30 år gammalt, berättade Tage Andersen för mig. Förutom alla ljuvliga blommande kamelior i orangeriet fanns där också många växter som ska placeras ut till sommaren runt om herrgården. Konst, kultur, natur och mystik är ledorden för Tage Andersens Gunillaberg. Det vilade en sagostämning inne i orangeriet. Som att kliva in i en saga, så vackert var där.

Det är inte så många människor från Jönköpings kommun som besöker Gunillaberg trots att där kan vara flera hundra människor en dag på sommaren. De flesta besökarna är långväga ifrån och övernattar på hotell i stan för att kunna vistas ett par dagar på Gunillaberg.

Jag tycker att det är härligt att där är en skaparsjäl till människa som satsar så mycket på detta ställe nära där jag bor. Det ska bli spännande att följa det som sker där framöver. Kulturen i Jönköpings kommun är svag i relation till invånarantalet, tycker jag. Så all kultur som letar sig hit välkomnar jag varmt. Kulturen i olika former är läkande för en människosjäl. Vi behöver kulturen för att fullt ut vara människor, tror jag.

Sommartid arrangerar man t ex musik- och dansföreställningar på Gunillaberg. Förra sommaren var dansare från Ballet of London där och dansade. Där finns ett café där man kan äta en särskild wienerbrödskrans som är Tage Andersens eget recept. Han var nämligen konditor innan han blev florist.

Tage Andersen är en passionerad, ödmjuk människa som verkligen brinner för att skapa tillsammans med naturen, så som jag uppfattade honom. Det är starkt att möta människor som lever sin passion och sina drömmar. Det inspirerar och ger kraft.

Jag längtar redan till att besöka Gunillaberg i sommar. I slutet av maj öppnar man för allmänheten.

Förutom naturen och alla växter där, kan man också se möbler som Tage Andersen tillverkat och hur Tage Andersen inrett byggnaden Gunillaberg. På Gunillaberg finns också cirka 170 djur. Hängbukssvin, små svarta blanka mini-kor, höns och tuppar, ankor med mera.

Jag tog många bilder när jag var på Gunillaberg. Några lägger jag in här idag, Kanske kommer jag att lägga in flera här så småningom.



Lästips:

Blomsterkonstnär på Gunillaberg (Sköna Hem)

Gunillaberg i Bottnaryd blomstrar (Jönköpings-Posten)




Tage Andersen ställde gärna upp på en bild när jag bad honom om det.



Kameliorna i orangeriet var ljuvliga att uppleva.


 
En vackert rosa kameliablomma i en zinkskål från Tage Andersens webb-butik.



Kamelian är en buske från bergstrakterna i Kina, Japan och Korea.



Här kände jag mig som Kameliadamen på något märkligt sätt.



Vackert som i en saga.



Vad är en trädgård utan vattenspeglar?


#Blogg100 - Dag 52

lördag 19 april 2014

Glad Påsk!


Idag blir det kalas med god påskbuffé och glada vänner hos mig.

Syrenen och körsbärsträdet är på väg att slå ut i min trädgård.

Glad Påsk önskar jag alla vänner!



#Blogg100 - Dag 51

fredag 18 april 2014

Om att gråta



Låt oss gråta våra frusna tårar tillsammans.

Det finns inget skamligt i det.

Sörja det som gjorde ont.

Låt våra tårar rinna tillsammans.

Som bäcken, där livet flödar runt omkring.

Ibland är tid att gråta.

Ibland att skratta och le.

Du levande människa ...

Du flod av tårar ...

Och skratt.




Lästips: 

Sanna Lundells krönika "Nu ska jag aldrig mer gråta ensam"



#Blogg 100 - Dag 50

torsdag 17 april 2014

Mod för att älska

Du behöver vara modig.

För att våga älska.


Så många sår som kan börja blöda igen.

Så många svek som kan förlama dig igen.

Så mycket tillit som kan raseras igen.


Du behöver vara modig.

För att våga älska.


(Anna-Karin)



#Blogg100


Ett enda ord

Tänk ...

Ett enda ord.

Berör mig
så starkt.

Allt runt omkring faller samman.

Tappar sin betydelse.

Det måste finnas en mening i det.




(Anna-Karin)



#Blogg100

Vårtecken: Klippning av pudel


Mimmi på väg för att få sommarfrissa.



Mimmi efter klippningen. Redo för en lång, het sommar.




#Blogg100 - Dag 49

onsdag 16 april 2014

I vitsippsskogen med Mimmi



Vitsippor hör för mig ihop med dagarna kring min födelsedag. Vissa år hittar jag kortskaftade vitsippor med små knoppar den här tiden. Andra år, som i år, kan jag plocka långskaftade fullt blommande vitsippor.

Mimmi var med mig igår när jag plockade vitsippor.

Hon nosade på dem.

Det gjorde jag också. Eller kanske mer luktade.

Har du känt hur gott det luktar i en blommande vitsippsskog?





#Blogg100 - Dag 48

tisdag 15 april 2014

Mini-blogging i påsktider


Om inte jag kommer på något alldeles särskilt att blogga om, så blir det mini-blogging för min del under påskveckan. Det finns så mycket annat just nu som jag lägger mitt fokus på. Som att följa lövsprickningen i naturen.

Idag ska jag skaffa världens bästa påskpynt enligt mig: mini-påskliljor i kruka.

Att påskpynta med gula blommor är enkelt jämfört med att ta fram stora lådan från förr med alla påskharar, kycklingar, höns och påskkärringar. Den lådan tar jag bara fram något ur numera om jag känner att jag har lust och kraft att göra det.

Jag pyntar mycket mindre än förr vid påsk.

Ger istället mig själv mer tid att andas.




#Blogg100 - Dag 47

måndag 14 april 2014

Vår i Vätterbygden



Igår på stan såg jag utslagna björkar, blommande gul forsythia, ljusgröna häckar, stora knoppar på väg att slå ut på kastanj och lönn, rosenbuskar med utslagna blad.

I Stadsparken var marken täckt av blommande vitsippor.

Rosenbusken utanför Johans Café på Barnarpsgatan har utslagna blad nu.


Så här vacker var rosenbusken utanför Johans Café förra sommaren i semestertider.


På höjderna där jag bor kring Vättern är våren oftast en till två veckor senare än inne i stan. Det skiljer inte mer än tio minuter i restid. En mil. Fast fyra klimatzoner mellan där jag bor och närmast Vättern. Intill Vättern är det klimatzon 1, samma som i Skåne. Medan det på höjderna där jag bor är klimatzon 4 eller 5.

Det är perfekt. För på så sätt får jag varje år uppleva lövsprickningen två gånger. Först inne i stan nära Vättern. Och sedan hemma hos mig på höjderna.

Nu är det påskvecka. För mig betyder det först att städa och pynta med påskblommor. Påskafton kommer det vänner hem till oss. Då ska vi bjuda på påskbuffé. En hel rad nya recept som vi hittat i en tidning. Annandag påsk fyller jag år. Då blir det kalas här igen med familjen.

En rolig vecka för mig som i år verkar sammanfalla med något av det vackraste året bjuder på i Sverige tycker jag.

Lövsprickningen.

Mimmi ska klippas också den här veckan. Hon är så långhårig nu och håret tovar sig lätt. Hon kommer att få sin kortkorta sommarfrissa som är mer lättskött. Igår upptäckte vi att hon hade fått årets första fästing mitt uppe på huvudet.






#Blogg100 - Dag 46

söndag 13 april 2014

Inglasat uterum för en lång sommar

Det har så här långt varit en kylig och blåsig helg i Vätterbygden. Fast solen var framme en del igår och fick temperaturen i det inglasade uterummet att nå upp till 20 plusgrader.

Bilden har jag lånat från Glasverandan.se

Det är lyxigt att ha ett inglasat uterum. Vi drömde om det i nästan 25 år innan det blev verklighet. Så mycket mera dagsljus jag får in i mina ögon tack vare uterummet. Från början av mars till slutet av oktober kan vi använda oss av det som ett extra rum.

Uterummet är rena rama medicinen för mig. Mer D-vitamin än inomhus. Ljusterapi. Där kan jag sitta och läsa. Gå runt och pyssla med blommor. Drömma mig bort i det blå. Dricka té. Träffa vänner. Leka med min hund och katt. Se ut i trädgården på fåglarna som flyger omkring eller tar sig en skvätt vatten ur fågelbadet intill den gamla lekstugan. Njuta av underbara solnedgångar.

Ett inglasat uterum är varken inne eller ute. Som ett mellanrum mellan det ena och det andra.

Riktigt varma dagar kan jag öppna upp med hjälp av stora skjutdörrar så att luften kan flöda fritt och svalka ned uterummet.

Det är ingen överdrift att kalla ett inglasat uterum för ett sätt att förlänga sommaren. Precis så känner jag att det är för mig. Som att ta sig till en sommarstuga genom att bara kliva över en tröskel.

Jag tror att jag ska odla körsbärstomater i uterummet i år.

Och kanske hänga upp en plåtskylt med ett vackert budskap på väggen.


Bilden har jag lånat från Glasverandan.se.




#Blogg100 - Dag 45

lördag 12 april 2014

Anti-stress: Långsamhet


Att göra saker långsamt är avstressande. Hur ofta gjorde jag saker långsamt när jag jobbade heltid och hade små barn? Jag tror att jag där någonstans glömde bort hur man gör saker långsamt.

Jag har nog alltid varit en människa som varit snabb. Därför var jag mycket uppskattad hos de arbetsgivare där jag jobbade. Allt från inom industri, kontor till redaktion. Med mera. Snabb och noggrann, det var sådan jag var som anställd. En förmåga som så klart är en bra förmåga många gånger. Både i arbetslivet och privat. Fast som också kan vara negativ för mig om tempot och belastningen hela tiden accellererar.

Precis som på ett gympapass där man börjar med uppvärming för att sedan öka tempot och till sist avslutar med att varva ned och stretcha, behöver vi växla mellan olika tempon i våra liv som människor.

Visst måste det vara tokigt att kräva av oss själva att hela tiden köra på för fullt utan att ta oss tid för att vare sig varva upp eller varva ned. Inte bara i våra kroppar utan också i våra hjärnor. Ändå är vi många idag som håller på så. Troligen mer än någonsin förut genom att så mycket är tillgängligt dygnet runt för oss människor idag. Internet. Konsumtion. Media av olika slag. Hur många möjligheter finns det i arbetslivet idag under en arbetsdag att varva upp och att varva ned? Tid för eftertanke innan beslut? Till exempel.

Det här är inget som jag tänker på hela tiden. Fast numera, när jag till exempel plockar i och ur diskmaskinen och jag känner att huvudet inte riktigt hänger med mina snabba rörelser, saktar jag medvetet ned tempot. Lyfter och plockar i och ur med långsamma rörelser. Det gör skillnad för mig. Jag orkar längre. Jag upplever mera. Jag är mer i nuet. En sorts mindfulness i det vardagliga.

Yoga är kanske den ultimata långsamheten när det gäller rörelser.

Fast den kommer jag att blogga om en annan gång.

Livet är inte ett lopp som ska klaras av så snabbt som möjligt.

Livet är upplevelse.



#Blogg100 - Dag 44

fredag 11 april 2014

En fredag morgon


Vissa morgnar är mer sega än andra. Idag är en sådan morgon för mig. Jag har vaknat flera gånger inatt av att Mimmi skällde. Varför hon gjorde det vet jag inte. Hon brukar vara tyst hela nätterna.

Det är fredag och det är mulet och det känns råkallt ute idag igen.

Inte en fågel ser jag därute i min trädgård just nu genom fönstret.

Fast när jag går ut och hämtar tidningen i brevlådan är det fullt med fågelkvitter i luften.




#Blogg100 - Dag 43

torsdag 10 april 2014

Vilsam inredning vid hjärntrötthet


Jag har alltid gillat att ha det vackert omkring mig. Hur tufft eller ekonomiskt fattigt livet än ibland varit så har jag alltid försökt att skapa en vacker, mysig vrå för mig själv. Målat möbler och skapat stämning.

Färger och former talar till mig på olika sätt. Vad jag trivs med och inte trivs med har ändrat sig genom årens gång.

Sedan jag blev utmattad har hur jag har det runt omkring mig betytt ännu mera än förut.

Jag tycker om att det inte är alltför ljust i rummet. Att där inte finns så många saker. Helst vill jag ha få saker som är vackra och vilsamma att titta på. Inte alltför många färger samtidigt. Därför behöver jag ibland rensa ut i rummen. Det ger mig ro i själen.

Växter är viktigt för mig. Murgröna, pelargoner, tulpaner. Jag tycker om att ha det levande omkring mig.

Med meditationens hjälp har jag fått en allt större känsla för i vilka miljöer jag stressar ned och i vilka miljöer jag blir mer stressad.

Känner du skillnad på hur du mår i olika miljöer?

Vad är en vilsam miljö för dig?



#Blogg100 - Dag 42

onsdag 9 april 2014

Forskare om hjärntrötthet vid långvarig psykisk stress

I det här klippet berättar två forskare från Göteborgs Universitet om hjärntrötthet som man till exempel kan råka ut för vid långvarig psykisk stress eller efter en stroke. I klippet berättar man om hur hjärnan fungerar, hur hjärntrötthet känns och också om olika sätt att lindra hjärntrötthet.

Mycket intressanta tankar, tycker jag. Jag känner igen de känslor om hjärntrötthet forskarna berättar om. Hur man blir seg i tanken, lättrörd till exempel. Svårt att följa med i textraden på TV, svårt att läsa en bok. Om svårigheten att följa med i ett samtal och om hur trött man kan bli efter att ha umgåtts med människor.

Det handlar om att lära sig att hantera sin hjärntrötthet för att få ett så bra liv som möjligt. Mindfulness och meditation är det som man rekommenderar här eventuellt tillsammans med medicin.

Man berättar också om det senaste i forskningen. Om hur man forskar kring vad dopaminet gör för att lindra eller till och med bota hjärntröttheten.

Det är så viktigt att den här informationen når ut till många människor. Sprid den därför gärna vidare. Tala om det. Allt fler människor i Sverige drabbas av psykisk ohälsa orsakad av stress. Det bästa är om man kan lära sig hur man vilar sin hjärna innan man drabbas av hjärntrötthet.

De människor som drabbas menar forskarna är intelligenta, begåvade, ambitiösa. (Det är ju ändå en tröst mitt i alltihop för oss som hamnat i utmattning. Fast det är ett högt pris som man får betala för att överanstränga sig själv så som man ofta har gjort.)

Genom att använda sig av mindfulness blir man förutom att man blir mindre hjärntrött också klokare, menar en av forskarna i klippet.

Man talar också om dopaminets påverkan när det gäller hjärntrötthet. Dopamin ökar i hjärnan vid till exempel njutning. 

HÄR finns ett inlägg där jag skrivit om medkänslans betydelse för dopaminet.



LÄNK: "När hjärnan inte orkar, om hjärntrötthet och behandlingsmöjligheter"

(Göteborgs Universitet, YouTube)


#Blogg100 - Dag 41

tisdag 8 april 2014

Grönt



Till ljudet av
stilla vårregn
såg jag
vinbärsbusken,
paradisbusken och
rosenspirean
slå ut
sina
ljusgröna
blad.

I det
jag trodde
dött.

Var liv.


(Anna-Karin)





#Blogg100 - Dag 40

måndag 7 april 2014

A-kassan i Sverige nu på samma nivå som försörjningsstödet

För att samla kraft försöker jag låta bli att engagera mig alltför mycket politiskt i dessa tider. Fast idag kan jag inte låta bli. I DN Debatt läser jag att A-kassan nu är på samma nivå som försörjningsstödet.

"Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.” (Fredrik Reinfeldt, 2011)

"Så uttryckte sig statsminister Fredrik Reinfeldt 2011 med anledning av att allt färre var med i a-kassan. Det var inte bara en beskrivning av verkligheten utan också en tydlig politisk viljeinriktning." (Ur debattartikeln i dagens DN).

Jag tillåter inte längre att alla de destruktiva förändringarna i trygghetssystemen får ta alltför mycket kraft från mig. Jag har fullt upp med att försöka återhämta mig från den press förändringarna inneburit för mig som långtidssjukskriven för utmattningssyndrom de senaste åtta åren. Allra värst var det den tid jag utförsäkrades samtidigt som min mamma var döende.

Därför nöjer jag mig idag med att citera de här visa orden:

Ett samhälle är aldrig starkare än sin allra svagaste länk.

Jag vill också hänvisa till artikeln i Newsmill som jag skrev och som publicerades där 2011-10-22:

Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för arbetslösa och sjuka 


Till hösten har du och du och du och du och jag ett mycket stort ansvar som vilar över oss.

Att välja vilket samhälle vi vill leva i nu och framåt.

Ett samhälle där vi kan känna att de pengar vi betalar i skatt ger oss eller någon medmänniska en trygghet under en tuff period i livet. Något att hålla sig kvar i och som ger anledning att leva, ett hopp, tills det blir bättre igen. Ett samhälle där vi tillsammans lyfter varandra också under tuffa tider som vid arbetslöshet, sjukdom och åldrande.

Eller ett samhälle där vi stöter ut varandra, krymper varandra, misstror varandra och där skatten vi betalar in går till att öka klyftorna mellan människor i stället för att minska dem.

Valet är ditt. Och mitt.

Vilket samhälle vill du att dina älskade, dina vänner, dina medmänniskor och du själv ska leva i?

Kan du se den medmänniska i ögonen som du själv lever av? För så fungerar Sverige idag, tyvärr. De som är friska, har arbete och är förmögna lever på den som är sjuk, arbetslös, åldrande, barn eller fattig.

Jag vill se en förändring till ett medmänskligt, solidariskt samhälle.

Vi är alla värda att ha ett väl fungerande trygghetssystem när livet krisar.

Där är vi alla vinnare som människor.


Lästips:

"Inte bara sjukförsäkringen som är sjuk" (Martin Mobergs betraktelser)

"En allt tunnare välfärd" (Annarkia)



#Blogg100 - Dag 39

söndag 6 april 2014

Om blått


Häromdagen läste jag hos bloggaren Bosse Lidén att han varit ute och letat efter blått. En så härlig idé den här tiden på året! Blå pärlhyacinter, blå himmel, den blå Vättern, blå scilla, blåsippor, en tömd burk Pripps Blå i diket, ja, massor med blått går det att hitta där ute i naturen nu.

Blått sägs vara den mest populära färgen hos oss människor. Jag är precis som de flesta andra; jag älskar blått i alla dess nyanser. Jag bor i ett blått hus. Med markiser som är, ja, gissa? Blåvit-randiga så klart. Vi hade under femton år en blå bil. Periodvis har jag haft så många blå saker i mitt hus att när människor kommit in här har de sagt: "Här syns det verkligen att det bor människor som gillar blått".

Idag har jag lite mindre blått hemma hos mig. Bilen är vit sedan ett år tillbaka. Fast blåa detaljer finns lite överallt i mitt hus fortfarande. I min garderob har jag många blå kläder. Och så har jag blå ögon.

Och du har väl sett bakgrundsfärgen här i min blogg? Och färgerna i headern?

Igår planterade vi stora krukor fyllda med blå penséer. Där kan jag vila mina ögon när världen runt om mig snurrar alltför snabbt.

Blått är en härlig färg för mig. Alla nyanser av blått är vackra tillsammans. För mig är den blå färgen himmel, hav och hoppfullhet. Blåa toner ger mig lugn i själen.

Däremot gillar jag inte den blå politiken. Fast det är en helt annan historia som jag inte tänker skriva om idag.

Vilken är din favoritfärg?

Har du sett något blått idag?



#Blogg100 - Dag 38

lördag 5 april 2014

Brist på andlighet skapar tomhet


"Gå dit hjärtat leder dig", står det på halsbandet jag bär kring min hals.

Jag fortsätter att läsa i min bok av Patricia Tudor-Sandahl innan jag somnar. Igår kväll läste jag hennes tankar kring hur bristen på andlighet i vår tid skapar känslor av tomhet.

Vad är då andlighet? Det är  intressant att fundera över olika begrepp tycker jag. För mig handlar andlighet om att medvetet söka mig inåt till mina egna tankar och lyssna på dem.

Att meditera är för mig ett sätt att nå mitt inre. Vem hittar jag då där? Vem är jag djupt där inne när allt runt omkring skalats bort? När bruset tystnat.

Frid är den starkaste känslan av mitt jag i ett meditativt tillstånd. Glädje en annan känsla som jag ofta känner. Kärlek till världen, universum och människorna brukar också träda fram starkt när jag mediterar. Ibland rinner där tårar på mina kinder. Sorg är också en del av den jag är som människa idag. Ödmjukhet. Tillit.

Det behövs mer än någonsin i vår tid tror jag att man medvetet tar sig tid för eftertanke eller meditation för att nå sin egen själ. Att bara vara i stillhet och lyssna till sig själv.

Det är så många budskap som surrar runt och tränger sig in i oss hela tiden. I konsumtionssamhället. Media. Sociala medier. Min egen blogg. Lyssna gärna. Fast sök också din egen röst.

Jag tänker att om man aldrig tar sig tiden att lyssna till sig själv drunknar det som är "Jag" i allt det andra. Det är då vi kan känna oss tomma. Som att vi inte längre finns till. Vi tappar meningen med just vårt liv vilket i sin tur kan få oss att känna vilsenhet, oro och ångest.

Samtidigt hör vi alla samman för mig.

Att nå dit, att känna att vi alla hör samman, är en mäktig upplevelse för mig.


LIVETS PÄRLOR

Din hand är din.

Så som min hand är min.

Din hand i min.

Min ...

I din.

Allas händer i varandras händer.

Tillsammans.

I evighet.

Livets pärlor utan slut ...

Och du är en av dem.


(Anna-Karin)



#Blogg100 - Dag 37

fredag 4 april 2014

Anti-stress: Meditationsgång


Idag bjuder jag på ett enkelt sätt att stressa av, att koppla samman sin andning med kroppens rörelse och att vara i nuet. Du kan använda dig av det när helst du vill. Utomhus. Eller inomhus.

Det är vanligt att människor idag går omkring med "andan i halsen". När man är stressad eller orolig andas man högt och ytligt i bröstet. Gör man det tillräckligt länge kan det hända att kroppen får som vana att andas på det sättet. Vilket i sin tur påverkar hela systemet i kroppen.

I den lättare formen får man kanske huvudvärk. I förlängningen kan man få utmattningssyndrom, vilket hände mig för fjorton år sedan. Min kropp glömde hur man andas i ett lugnt tillstånd, helt enkelt.

Jag har tränat mycket andningsövningar för att lära min kropp att andas naturligt med magen igen. Att använda hela andningskapaciteten i stället för bara en liten del av den. Därför är jag också idag medveten om när jag har andan i halsen. När det är dags att ta det lugnt.

Jag kan också tydligt känna hur mina tankar och känslor påverkar min andning. Och tvärtom. Andningen har blivit en vägledare och ett stöd för mig i mitt liv. Den ger mig både frågor och svar om mitt innersta jag. Kanske är andningen vägen till själen? Eller rent av själva själen?

Meditationsgång

Här är ett enkelt sätt att lugna ned andningen och därmed också kropp och själ:

När du promenerar, räkna till fyra samtidigt som du tar dina steg. 

Ta fyra steg under inandning. 

Ta sedan fyra steg under utandning. 

Fortsätt så länge du vill att göra så.


Jag känner ofta att jag blir mjukare och mer avslappnad i hela kroppen när jag sätter samman kroppsrörelsen med min andning. Det kan kännas olika hur man upplever det. Hur som helst tror jag att alla som provar känner att andra tankar som far omkring i huvudet stannar upp. Det blir en vila för hjärnan som är avstressande.



#Blogg100 - Dag 36

torsdag 3 april 2014

Raggningsförsök

Jag redo att lufsa mig till hälsa.

Jag kämpade med mjölksyran när jag passerade skolgården. Knappt halvvägs till mitt mål, småjoggade jag flåsande i motvinden.

Fyra småkillar, kanske nio år gamla, hängde över staketet till skolgården och tittade på där jag sprang. Eller vad jag nu ska kalla det jag gjorde. Lufsade mera.

"Hej!", ropade de till mig när jag for förbi.

"Hej!", ropade jag glatt tillbaka.

När jag lufsat tio meter till hörde jag en liten pojke ropa där bakom mig:

"Hur får jag tag i dig?"

Jag vände mig om, tittade på småkillarna och log i farten.

Sedan fnissade jag så att folk jag mötte måste ha undrat hur det var med mig. Egentligen.

Jag fick stanna och hålla i ett staket intill vägen tills jag fnissat klart.

Jag anar att småkillarna hade lika roligt som jag själv.






#Blogg100 - Dag 35

onsdag 2 april 2014

M-magasin letar bra bloggar

Gissa om jag blev glad när jag fick se att en av mina bloggföljare genom Facebook har tipsat tidningen M-magasin, Kulturtanten, om min blogg som en av de bästa mappiebloggarna!

Stort tack till dig som gjorde det och en bamsekram från mig!

Att få känna uppskattning är något som alla människor behöver.

Om det är från en människa eller från hundra spelar ingen större roll.

Så tveka aldrig att ge uppskattning till en annan människa. Känd eller okänd.

Jag lovar dig att du strör glädje där du går genom livet.



#Blogg100

Pensée-tider


Det var inte lätt att välja bland alla olika färger och storlekar på penséer hos Blomsterlandet när jag var där. Gula, vinröda, mörkt violblå, vita, ljusblå, orange och ljuslila. Till sist bestämde jag mig för ljusblå stora penséer till de grå stora krukorna här hemma.

Fast jag kunde inte låta bli att också köpa ljuslila och vita små penséer att sätta på två olika bord. Ett i uterummet och ett utomhus.

"Det botaniska namnet är Viola wittrockiana men kallas allmänt för pensé. Ordet pensé är ett franskt ord som betyder "att tänka". Även om ordet pensé är franskt finner man ordet också i svenska ordböcker. Ordet pensé i sin tur kommer från det latinska ordet pensare. På spanska heter blomman pensamiento som också betyder tanke.

En del tycker även att blomman ser ut som ett människoansikte och när blomman slokar i augusti ser den ut som en människa sittandes i djupa tankar." (Monterssoriskolan Pärlan)

Penséer ska klara ned till fem minusgrader utan att frysa ihjäl. De är säkra kort att köpa den här årstiden. Vackra och tacksamma. När de blommat över så småningom brukar jag klippa ned dem och flytta dem till en skuggig plats i trädgården. Ofta blommar de om en gång till under sommaren då.

Förra året hade penséerna i krukan i trädgården till och med övervintrat. Inte för att jag fattar hur de kunde göra det där de stod helt öppet. Fast ibland händer mirakel runt omkring oss där vi minst väntar oss det.

Undrar vilka mirakel jag ska få uppleva idag?



#Blogg100 - Dag 34

tisdag 1 april 2014

Att leva

Att leva
kan vara
att göra det bästa
av varje dag
man har.

Oavsett hur
den ser ut.


(Anna-Karin)

Mot en solig husvägg


"Det känns som att vi får våren i år utan att liksom riktigt ha förtjänat den", sa jag. "Lättförtjänt."

"Hur menar du nu?"

"Jo, jag tänker att visserligen har vi haft vintermörkret. Fast det har bara varit några gånger som jag har behövt skrapa isiga bilrutor. Bara en gång i vinter halkade jag på en isig gata så att jag sträckte till mig. Vi har knappt behövt skotta alls. Bara borstat bort lite snö några gånger den här vintern."

Jag satt lutad mot en solig husvägg vid Kroatorpet i Huskvarna och såg upp mot höjderna och den blå himlen. En liten flicka tultade runt och pekade med sitt lilla finger på kajorna som var på jakt efter bullrester och annat intressant för deras del en av de allra första vårdagarna just den här våren.

Idag är det frost på marken.

Fast vintern har inte en chans längre.

Kanske ska jag ge mig på jakt efter vitsippor idag.



#Blogg100 - Dag 33