Jag träffade hjärtläkaren på sjukhuset för första gången idag och tog EKG.
Enligt hjärtspecialisten som gått igenom alla provresultat från mig, har jag något som heter familjär hyperkolesterolemi. Det är en ärftlig sjukdom som gör att kolesterolvärdet blir högt av sig självt, enkelt uttryckt. Min kropp klarar inte att ta hand om det kolesterol som den själv skapar. En viss mängd kolesterol ska man ha som människa, fast mina värden är alldeles för höga.
Se även Familjär hyperkolesterolemi (netdoktor).
Det positiva i det hela är att jag varken röker eller dricker. Och att jag inte har vare sig högt blodtryck eller diabetes.
Det negativa är att där alltså fanns värden i blodproverna som inte alls var bra.
Jag har fått spray mot kärlkramp som jag ska testa. Man kommer att fortsätta att undersöka mig. Det blir fler blodprover, arbetsprov och eventuellt ytterligare prover.
Ikväll känner jag mig ledsen.
Känns som jag ramlar in i en ny livskris innan jag kommit ur den förra kring min mammas död.
Fast det finns alltid ett hopp i att man kan ju faktiskt få fel diagnos.
Jag får se hur mycket jag kommer att blogga i fortsättningen.
Tack alla som följt mitt bloggande så här långt.
Nu tar jag mig obestämd tid för eftertanke.
Från hjärtat/
Anna-Karin
torsdag 28 februari 2013
onsdag 27 februari 2013
E-kurs "Skriva för webben" med Petra Ariton
Jag har nyss avslutat en e-kurs, "Skriva för webben", som Petra Ariton ordnat i samarbete med Nina Jansdotter.
Kursen var kostnadsfri. Jag kunde läsa, lära och skriva där när helst på dygnet som det passade mig. Ett smidigt sätt att lära sig på. Kursen var lätt att ta till sig. Där fanns både sådant som jag kände till och också lite nya saker att lära mig.
Att lära mig nya saker är viktigt för mig som människa.
En av de saker som jag vill ha med mig i mitt liv så länge som jag lever.
Kursen var kostnadsfri. Jag kunde läsa, lära och skriva där när helst på dygnet som det passade mig. Ett smidigt sätt att lära sig på. Kursen var lätt att ta till sig. Där fanns både sådant som jag kände till och också lite nya saker att lära mig.
Att lära mig nya saker är viktigt för mig som människa.
En av de saker som jag vill ha med mig i mitt liv så länge som jag lever.
tisdag 26 februari 2013
Kärlek gör aldrig ont?
Kärlek gör aldrig ont.
Så många gånger jag läst just de orden.
Tänkt att ... de betyder att det ska aldrig kännas ont i kärlek. Till exempel i en kärleksrelation till en annan människa.
Fast det kan visst kännas ont i kärlek. Man kan längta efter någon man älskar så att det gör ont. Sörja någon som man älskar så att det gör ont.
Plötsligt såg jag orden i en helt annan innebörd idag.
Kärlek GÖR aldrig ont.
Kärlek gör ...
Att göra är en handling.
Kärlek handlar aldrig ont.
Kärlek är goda handlingar.
Kärlek är, först och störst av allt, handling.
Goda handlingar.
Så många gånger jag läst just de orden.
Tänkt att ... de betyder att det ska aldrig kännas ont i kärlek. Till exempel i en kärleksrelation till en annan människa.
Fast det kan visst kännas ont i kärlek. Man kan längta efter någon man älskar så att det gör ont. Sörja någon som man älskar så att det gör ont.
Plötsligt såg jag orden i en helt annan innebörd idag.
Kärlek GÖR aldrig ont.
Kärlek gör ...
Att göra är en handling.
Kärlek handlar aldrig ont.
Kärlek är goda handlingar.
Kärlek är, först och störst av allt, handling.
Goda handlingar.
måndag 25 februari 2013
Fika med bloggvänner IRL
Idag fikade jag på stan med två härliga människor som jag mött genom bloggvärlden, Carola med bloggen "Carola vid Vägkanten" och Malin med bloggen "Malin K Eriksson, författare, debut i maj 2013".
Carola har jag träffat förut IRL fast det var första gången idag som jag mötte Malin IRL.
Det går lätt att börja prata med varandra när man följt varandras bloggar ett tag, tycker jag. Lätt att hitta samtalsämnen och ofta också gemensamma intressen. Det är något jag rekommenderar andra bloggare, att också möta bloggvänner IRL. Och har du som följer min blogg lust att träffa mig IRL så är du välkommen att skriva det till mig. Kanske går det att ordna.
Att ta sig till och från fiket inne i stan var riskfyllt. Jag hade behövt skridskor på fötterna, för där var rena rama isgatan. Eller åtminstone halkbroddar. Fast jag lyckas alltid glömma just det där med halkbroddar, konstigt nog. Tills jag står där med blank-is under stövlarna.
På hemvägen fick den vackra stora fullmånen på den mörka himlen mig nästan att köra i diket.
Så vackert att jag tappade andan en stund.
Carola har jag träffat förut IRL fast det var första gången idag som jag mötte Malin IRL.
Det går lätt att börja prata med varandra när man följt varandras bloggar ett tag, tycker jag. Lätt att hitta samtalsämnen och ofta också gemensamma intressen. Det är något jag rekommenderar andra bloggare, att också möta bloggvänner IRL. Och har du som följer min blogg lust att träffa mig IRL så är du välkommen att skriva det till mig. Kanske går det att ordna.
Att ta sig till och från fiket inne i stan var riskfyllt. Jag hade behövt skridskor på fötterna, för där var rena rama isgatan. Eller åtminstone halkbroddar. Fast jag lyckas alltid glömma just det där med halkbroddar, konstigt nog. Tills jag står där med blank-is under stövlarna.
På hemvägen fick den vackra stora fullmånen på den mörka himlen mig nästan att köra i diket.
Så vackert att jag tappade andan en stund.
söndag 24 februari 2013
lördag 23 februari 2013
Rädda barnen - Fattigskolan
Genom en vän i Facebook hittade jag till en kampanj som Rädda Barnen gör just nu. Den heter Fattigskolan. Det är barn som med sina berättelser beskriver vad barnfattigdom i Sverige innebär. Fattigskolan innehåller flera olika klipp på YouTube.
Jag blev djupt berörd när jag lyssnade på barnens berättelser. De sätter igång så mycket minnen inuti mig själv om hur jag hade det som barn en period i mitt liv.
Lyssna och bli berörd.
Synliggör de barn som har det så här i Sverige idag istället för att förneka eller blunda inför deras verklighet.
Därför att det är de värda.
Jag blev djupt berörd när jag lyssnade på barnens berättelser. De sätter igång så mycket minnen inuti mig själv om hur jag hade det som barn en period i mitt liv.
Lyssna och bli berörd.
Synliggör de barn som har det så här i Sverige idag istället för att förneka eller blunda inför deras verklighet.
Därför att det är de värda.
Växa och må bra och ungar som lämnar boet
Min yngsta dotter har fått tag i en lägenhet och flyger ut ur boet om några veckor. Jag gläds med henne. Känner mig stolt och glad som mamma att mina små ungar nu är unga vuxna människor som vågar ta steget att stå på egna ben. Och också klarar det. Jag känner mig helt trygg i det.
Det lilla vemod jag känner över att tiden med barn i huset snart är förbi, kompenserar jag med att känna tacksamhet över att jag fått så mycket tid tillsammans med dem. Mycket tack vare att jag blev sjuk.
Det var viktigt för mig och också för dem, tror jag, att ha en mamma hemma när de kom hem från skolan. Även om jag inte orkade baka bullar eller alltid ha det perfekt omkring mig, så fanns jag där för dem om de ville prata med mig. I alla fall försökte jag finnas där för dem på det sättet.
Nu är det som sagt en ny tid i mitt liv. Ett nytt kapitel som ska skrivas.
Jag bär med mig en liten lapp i fickan där det står vad jag vill fokusera på i mitt liv nu och framåt:
På lappen står det "Det som får mig att växa som människa och att må bra".
Nu ska jag söka efter vad som är just det för just mig. Just nu.
fredag 22 februari 2013
Frid
"Frid är att ge upp och lita på livet. Sluta kämpa emot dig själv. Överhuvudtaget att sluta kämpa.
Att acceptera nuet och att bejaka det som händer istället för att försöka göra om nuet utifrån dina förutfattade meningar och planer som inte tar hänsyn till nuet.
Koncept uppbyggda på illusioner."
(Ur tidningen Morrhåret)
torsdag 21 februari 2013
Nya blodprover och hjärtyoga
Jag slapp svimma när sköterskan tog blodprover på mig idag inför mötet med hjärtläkaren i nästa vecka.
Kanske har jag äntligen, efter ett helt liv med skräckkänslor och svimningar vid provtagningar och fobiträning i vuxen ålder, kommit på olika knep som gör att jag slipper svimma.
Dels ser jag till att jag är utvilad. Dels lyssnar jag på musik i hörlurar från mobilen när sköterskan sticker mig. Tydligen får det min hjärna att fokusera på annat än omgivningen och mig att slappna av så att jag inte svimmar. I alla fall fungerade det idag och också i höstas. Jag blev inte ens yr trots provtagningen och miljön, så som jag brukar bli.
Efteråt firade jag att jag gått mot min rädsla inifrån mig själv med en Budapestbakelse. Den var god! Särskilt som jag väldigt sällan äter en bakelse nu för tiden.
Igår fick jag nytt hopp när det gäller mitt hjärta. Jag hittade en artikel om en studie från Danderyds sjukhus. Enligt studien är yoga mer effektivt än sjukgymnastik och annan träning vid skador i hjärtat.
Så nu känner jag mig ännu mer motiverad att göra yoga varje dag.
I Institutet för Medicinsk Yogas hemsida finns det några enkla yogaövningar att börja med för den som har problem med hjärtat. Där finns också en DVD med hjärtyoga som jag tänker köpa till mig själv.
Den här låten med Jens Lekman lyssnade jag på idag när sköterskan stack mig i armen:
Kanske har jag äntligen, efter ett helt liv med skräckkänslor och svimningar vid provtagningar och fobiträning i vuxen ålder, kommit på olika knep som gör att jag slipper svimma.
Dels ser jag till att jag är utvilad. Dels lyssnar jag på musik i hörlurar från mobilen när sköterskan sticker mig. Tydligen får det min hjärna att fokusera på annat än omgivningen och mig att slappna av så att jag inte svimmar. I alla fall fungerade det idag och också i höstas. Jag blev inte ens yr trots provtagningen och miljön, så som jag brukar bli.
Efteråt firade jag att jag gått mot min rädsla inifrån mig själv med en Budapestbakelse. Den var god! Särskilt som jag väldigt sällan äter en bakelse nu för tiden.
Igår fick jag nytt hopp när det gäller mitt hjärta. Jag hittade en artikel om en studie från Danderyds sjukhus. Enligt studien är yoga mer effektivt än sjukgymnastik och annan träning vid skador i hjärtat.
Så nu känner jag mig ännu mer motiverad att göra yoga varje dag.
I Institutet för Medicinsk Yogas hemsida finns det några enkla yogaövningar att börja med för den som har problem med hjärtat. Där finns också en DVD med hjärtyoga som jag tänker köpa till mig själv.
Den här låten med Jens Lekman lyssnade jag på idag när sköterskan stack mig i armen:
onsdag 20 februari 2013
Våren är på väg
Mildare väder och våren är långsamt på väg, läser jag idag på nätet.
Det känns hoppingivande.
Jag är så trött just nu på snön och kylan.
Höll på att halka omkull två gångar på förmiddagspromenaden med Mimmi idag. Trots att jag hade mina bästa och mest halkfria kängor på mig. Det är is under snön och snön är isig också.
Jag längtar efter sol, att se gräs igen och efter blommande tussilago och vårlökar. Att kunna sitta och njuta i det inglasade uterummet en solig dag i början av mars. Dricka té och lyssna på fågelsång. Fast fågelsång är det redan därute. En föraning om allt det härliga som väntar oss.
Igår körde jag förbi Vättern. Den böljade rejält och jag blev glad. Jag önskar att Vättern inte lägger sig i år. Då får vi en varm och tidig vår i Vätterbygden. Vättern fungerar ju som en värmereservoar de år som den inte lägger sig. Och tvärtom de år som den lägger sig.
Den bästa trösten just nu är att jag vet att ingen vinter varar för evigt.
Det handlar om att hålla ut.
Som med mycket annat här i livet också.
Petter: "Håll om mig"
Det här klippet med Petters låt "Håll om mig" dök upp i Facebook idag.
Jag gillar det.
En bra och viktig text om samhället vi lever i idag. Hur det kan kännas för oss människor i vår tidsanda.
Jag önskar att vi ska vända utvecklingen i vårt samhälle till att hålla mer om varandra som människor i stället för att stöta ut varandra.
tisdag 19 februari 2013
Krönika: "Mötet med N glömmer jag aldrig"
Ny krönika av mig hos 1av3.se:
"Mötet med N glömmer jag aldrig"
"Mötet med N glömmer jag aldrig"
Välkommen att läsa!
Från hjärtat/
Anna-Karin
måndag 18 februari 2013
Min blogg Maskroskvinnan fyra år
När jag tänker på allt som hänt i mitt liv under de fyra åren hisnar jag. Det känns överväldigande för mig.
Då drömde jag om att skaffa mig en hund. Idag har jag min lilla dvärgpudel Mimmi, drygt ett år gammal.
Då var jag långtidssjukskriven till 100 %. Idag jobbar jag 25 % och är sjukskriven resten av tiden.
Då kände jag som att jag aldrig mer skulle kunna jobba i mitt liv. Fast jag drömde om det. Idag är jag egenföretagare sedan drygt två år tillbaka. I mitt företag Skrivklådan, där jag är min egen chef, jobbar jag 25 % som frilansjournalist.
Då levde fortfarande min älskade mamma. Hon var rädd att jag skulle möta på skumma typer när jag började blogga. Idag är min mamma död. Fast innan hon dog var hon så stolt över det jag skrev om i min blogg, bad mig att läsa det för henne. Så småningom bad hon mig, på sin dödsbädd, att skriva om hennes sista tid i livet här i min blogg.
Då visste jag inte mycket om Internet eller om sociala medier. Idag vet jag mer även om jag fortfarande har mycket kvar att lära mig.
Då älskade jag också att skriva. Fast att blogga har utvecklat mitt skrivande allt mer.
Då var min äldsta dotter i London. Hon flyttade hemifrån. Idag är det min yngsta dotter som är på väg att flytta hemifrån.
Då drömde jag om att skriva krönikor. Idag är jag krönikör hos 1av3.se.
Då drömde jag om att skriva en bok. Jag är idag publicerad i en diktantologi och jag har skrivit hundratals dikter sedan jag började blogga. Jag håller på att skriva inte bara en bok, utan flera böcker.
Jag har också skrivit flera artiklar på nätet, något som jag inte ens drömde om att göra då för fyra år sedan.
Då drömde jag om att ha människor att samtala med. Jag har idag massor av människor att samtala med, inte minst i cyberrymden. Om det som känns viktigt för mig i livet. Om sådana frågor som får mig att utvecklas och mogna som människa.
Nu senast har ett blogginlägg som blev till en artikel i Newsmill, min text "Om att vara fattig som barn", lästs upp i S:ta Clara kyrka i Stockholm under ett event där för att synliggöra och ge bidrag till hemlösa.
Jag får också mail ibland med olika frågor från människor som läst i min blogg. Senast var det en blivande lärare som ville använda texter från min blogg som jag skrivit om psykisk ohälsa i sin undervisning. Därför att hon tyckte att texterna var lätta att ta till sig för eleverna.
Med mera, med mera. Som sagt, det är hisnande för mig hur mycket som hänt i mitt liv sedan jag började blogga.
Då var tanken med min blogg att sprida glädje. Det är fortfarande en tanke med min blogg. Fast livet innehåller också andra sidor och jag är inte längre rädd för att dela med mig av andra känslor som sorg, ångest, oro eller hopplöshet. Även om jag önskar att människor som läser i min blogg ska kunna hitta tröst och hopp och igenkänning här. Och också glädje. Framförallt vill jag att min blogg ska stå för äkthet med det jag skriver om här. Det ska finnas en tråd mellan min själ och orden här i min blogg.
Namnet "Maskroskvinnan" på min blogg står för mig för livskraft, för att vara en bland många, för gemenskap, för att veta att man klarar så mycket mer än man tror. För att veta att man överlever vintern och sedan spricker ut i gyllene små solar som täcker hela fält. Outsläcklig, eftersom att vi är så många och alla hör samman. Omöjlig att utrota. Överlevare. Överlevare ... tillsammans.
Jag tänker fortsätta blogga. Den saken är klar. Min blogg är en av mina bästa vänner för mig själv.
Att skriva är som att gå in i ett tryggt rum för mig.
Om du har följt min blogg en tid, skulle det vara så roligt om du berättade något som du särskilt minns att jag bloggat om. Eller något som jag skrivit och som du kanske själv har tagit med dig i ditt liv.
Stort tack till dig som läser här! Du ska veta att du är viktig för mig.
Från hjärtat/
Anna-Karin
söndag 17 februari 2013
Ska fattiga få synas?
För mig är det mycket viktigt att vi som människor synliggör den fattigdom och hemlöshet som finns, både i Sverige och utomlands.
Att försöka gömma undan den fattigdom som finns, att blunda för den, på vilket sätt det än sker, handlar om samma sak som att man en gång i tiden gömde undan funktionshindrade eller psykiskt sjuka i Sverige. Det handlar om skam. Om att vissa människor inte ska få synas.
Det vi vill gömma undan i vårt samhälle behöver lysas upp, tas fram i ljuset.
Det är sanning för mig.
Det är genom att visa på de problem som finns i vårt samhälle som vi också kan lösa dem.
Ingen människa ska behöva känna skam över att man har hamnat i en utsatt situation i livet.
Ju fler utsatta människor som synliggörs och som vågar göra sina röster hörda desto mindre skam, tror jag.
Och förhoppningsvis också fler människor som bryr sig och söker lösningar på de problem som finns i vårt samhälle.
Att försöka gömma undan den fattigdom som finns, att blunda för den, på vilket sätt det än sker, handlar om samma sak som att man en gång i tiden gömde undan funktionshindrade eller psykiskt sjuka i Sverige. Det handlar om skam. Om att vissa människor inte ska få synas.
Det vi vill gömma undan i vårt samhälle behöver lysas upp, tas fram i ljuset.
Det är sanning för mig.
Det är genom att visa på de problem som finns i vårt samhälle som vi också kan lösa dem.
Ingen människa ska behöva känna skam över att man har hamnat i en utsatt situation i livet.
Ju fler utsatta människor som synliggörs och som vågar göra sina röster hörda desto mindre skam, tror jag.
Och förhoppningsvis också fler människor som bryr sig och söker lösningar på de problem som finns i vårt samhälle.
"Om att vara fattig som barn" i S:ta Clara kyrka
 |
| Foto: Annette Ericsdotter Bettaieb |
Hela helgen har texten som jag skrivit, "Om att vara fattig som barn", varit uppsatt på väggen i S:ta Clara kyrka.
Det känns mycket märkligt för mig. Och magiskt på samma gång.
DN om Gatans Mat
Länk till Dagens Nyheter "700 kokböcker till förmån för hemlösa".
Lars Epstein skriver om eventet "Gatans Mat", ett samarbete mellan människor för att väcka debatt och synliggöra en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle; de hemlösa.
På Bokus kan man köpa boken "Gatans Mat". Överskottet från försäljningen går till Bostad Först Stockholms Stadsmission och Ungdomsbussen i Västerås.
#Blogg 100
Lars Epstein skriver om eventet "Gatans Mat", ett samarbete mellan människor för att väcka debatt och synliggöra en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle; de hemlösa.
På Bokus kan man köpa boken "Gatans Mat". Överskottet från försäljningen går till Bostad Först Stockholms Stadsmission och Ungdomsbussen i Västerås.
#Blogg 100
lördag 16 februari 2013
fredag 15 februari 2013
Idag: Gatans Mat i S:ta Clara kyrka, Stockholm
Idag är det eventet mot hemlöshet Gatans mat i S:ta Clara kyrka i Stockholm. Programmet finns i inlägget före detta i min blogg.
Här är historien bakom "Gatans mat". Allt började med en bild som spreds i FB.
"Mannen bakom Gatans Mat, Magnus Hansson, berättar:
- Jag vill tacka alla underbara människor som backar upp i denna resa och är delaktiga i kampen för att hjälpa socialt utsatta människor i Sverige!
Om några timmar presenterar vi kokboken Gatans Mat till förmån för hemlösa i huvudstaden Stockholm och på den plats där allt tog sin form genom en bild på en soppkö vid Clara kyrka som cirkulerade på Facebook.
Som ledde till ett julbord för hemlösa som ledde till en kokbok som i sin tur haft en resa bland hemlöshetsindustri, invandring, bakgator, öppen knarkhandel, lycka, anställning, lägenhetsinnehav, svenskt näringsliv, möten på konstiga platser, kontakter, en verklighetsuppfattning om livet på gatan, sofftyckare, latmaskar, utnyttjande människor, prostituerade, bokförsening, missnöjda kunder, positiva kunder, jobb 00-24, 7 days a week.
Massor knyts samman om några timmar när cirkeln sluts och nästa fas i kampen mot hemlösheten börjar!
Tack till alla er som är med i resan!
Och välkomna till nya som vill vara med i resan!
Tillsammans gör vi skillnad!"
(Citat ur evententet Gatans Mat sida i FB, 2013-02-15, https://www.facebook.com/events/343674009081534/348449481937320/?notif_t=plan_mall_activity)
Idag kl 17.15 kommer Anna Rosengren, präst och etikkonsult, att läsa min text "Om att vara fattig som barn" i S:ta Clara kyrka under det här eventet.
Se även pressmeddelande i My News Desk.
#Blogg 100
torsdag 14 februari 2013
Manifestation Gatans mat
Detta är programmet imorgon för Gatans mat i S:ta Clara kyrka i Stockholm.
Jag känner mig mycket stolt över att de ord som jag har skrivit, en del av mitt eget liv i ord, kommer att läsas upp den här dagen i S:ta Clara kyrka. Att det är Anna Rosengren som läser dem, känns helt rätt för mig.
Anna Rosengren är präst i Svenska kyrkan och jobbar också som etikkonsult.
KOM & MANIFESTERA MED OSS IMORGON kl 17 i S:ta Clara kyrka i Stockholm!
Välkomna till lanseringen av GatansMat. 700 kokböcker delas ut.
MANIFESTATION, 13:00 – 19.00
Under dagen kommer volontärer gå ut på Stockholms gator och ge bort 700 kokböcker. Till varje kokbok medföljer en önskan om donation.
SOPPKÖK, 16:45 – 17:15
Hungriga bjuds på mat i tält utanför kyrkan. Meny: Gulasch soppa, vegetarisk ärtsoppa, smörgås och kaffe.
I KYRKAN, 17.15 – 18.30
Ett program som innehåller både allvar, glädje och underhållning. Installation #luffare2013 - av klass 1B Igelbäcksskolan.
Välkommen: Annette Ericsdotter Bettaieb
Dikt: ”Att-vara-fattig-som-barn” – av Maskroskvinnan Anna-Karin Mattsson, läses av Anna Rosengren
Musik: Lili Öst – ”Tänk Om”
Poetisk rättvisa: John Arthur Ekebert & Dunderdan – ”Ljudvallsprängarna”
Inspiration: Lili Öst – ”Tankenötter”
Tack: Magnus Hansson, initiativtagare till Gatans Mat
Avslutning: Alla får en kokbok. (Rekommenderad donation 250 kr)
Musik: Lili Öst – ”Det här ska bli en bra dag”
Jag känner mig mycket stolt över att de ord som jag har skrivit, en del av mitt eget liv i ord, kommer att läsas upp den här dagen i S:ta Clara kyrka. Att det är Anna Rosengren som läser dem, känns helt rätt för mig.
Anna Rosengren är präst i Svenska kyrkan och jobbar också som etikkonsult.
KOM & MANIFESTERA MED OSS IMORGON kl 17 i S:ta Clara kyrka i Stockholm!
Välkomna till lanseringen av GatansMat. 700 kokböcker delas ut.
MANIFESTATION, 13:00 – 19.00
Under dagen kommer volontärer gå ut på Stockholms gator och ge bort 700 kokböcker. Till varje kokbok medföljer en önskan om donation.
SOPPKÖK, 16:45 – 17:15
Hungriga bjuds på mat i tält utanför kyrkan. Meny: Gulasch soppa, vegetarisk ärtsoppa, smörgås och kaffe.
I KYRKAN, 17.15 – 18.30
Ett program som innehåller både allvar, glädje och underhållning. Installation #luffare2013 - av klass 1B Igelbäcksskolan.
Välkommen: Annette Ericsdotter Bettaieb
Dikt: ”Att-vara-fattig-som-barn” – av Maskroskvinnan Anna-Karin Mattsson, läses av Anna Rosengren
Musik: Lili Öst – ”Tänk Om”
Poetisk rättvisa: John Arthur Ekebert & Dunderdan – ”Ljudvallsprängarna”
Inspiration: Lili Öst – ”Tankenötter”
Tack: Magnus Hansson, initiativtagare till Gatans Mat
Avslutning: Alla får en kokbok. (Rekommenderad donation 250 kr)
Musik: Lili Öst – ”Det här ska bli en bra dag”
onsdag 13 februari 2013
tisdag 12 februari 2013
Tillit - när jag inte själv orkar eller kan
Jag har idag fattat beslutet att låta någon annan läsa min text "Om att vara fattig som barn" i S:ta Clara kyrka i Stockholm på fredag den här veckan.
Jag har känt så stark lust att åka dit och läsa min text själv. Men mitt hjärta är under utredning. Idag har jag varit i kontakt med sjukhuset. Det blir nya prover, EKG och kontroll av mina värden.
Att åka till Stockholm samtidigt med utredningen av mitt hjärta och dessutom jobba mot en dead-line i en tidning som jag gör just nu, känner jag blir för mycket stress för mig just nu på för kort tid.
Jag har övat mig så länge nu i att säga nej när det blir för mycket. Idag fick jag öva mig i det igen, fast det var inte lätt. Inte lätt när man känner att man verkligen vill något och behöver tänka på att ta hand om sig.
Jag litar helt till att där finns en annan människa som kommer att läsa mina ord så att de når fram till de människor som är i S:ta Clara kyrka på fredag. Det är ju därför vi är så många människor här på jorden. För att vi ska kunna stötta varandra när någon av oss inte riktigt orkar eller kan. Så jag är tacksam och glad för den människan som finns som kommer att läsa min text i stället för mig. Jag måste inte göra allt själv och det är skönt att veta det som människa.
Ibland måste man göra riktigt svåra saker fast att man inte vill. För annars är man ingen riktig människa. Utan bara en liten lort. Som Astrid Lindgren en gång sa.
Det tog emot att säga nej idag för mig.
Fast ibland behöver jag vara egoistisk.
För att bli så stark igen som det är möjligt.
#Blogg 100
Jag har känt så stark lust att åka dit och läsa min text själv. Men mitt hjärta är under utredning. Idag har jag varit i kontakt med sjukhuset. Det blir nya prover, EKG och kontroll av mina värden.
Att åka till Stockholm samtidigt med utredningen av mitt hjärta och dessutom jobba mot en dead-line i en tidning som jag gör just nu, känner jag blir för mycket stress för mig just nu på för kort tid.
Jag har övat mig så länge nu i att säga nej när det blir för mycket. Idag fick jag öva mig i det igen, fast det var inte lätt. Inte lätt när man känner att man verkligen vill något och behöver tänka på att ta hand om sig.
Jag litar helt till att där finns en annan människa som kommer att läsa mina ord så att de når fram till de människor som är i S:ta Clara kyrka på fredag. Det är ju därför vi är så många människor här på jorden. För att vi ska kunna stötta varandra när någon av oss inte riktigt orkar eller kan. Så jag är tacksam och glad för den människan som finns som kommer att läsa min text i stället för mig. Jag måste inte göra allt själv och det är skönt att veta det som människa.
Ibland måste man göra riktigt svåra saker fast att man inte vill. För annars är man ingen riktig människa. Utan bara en liten lort. Som Astrid Lindgren en gång sa.
Det tog emot att säga nej idag för mig.
Fast ibland behöver jag vara egoistisk.
För att bli så stark igen som det är möjligt.
#Blogg 100
måndag 11 februari 2013
"Just like a dandelion ..."
.jpg)
Denna bilden fick jag idag från en av mina fantastiska vänner i cyberrymden. Hon önskar att jag ska läsa texten själv i S:ta Clara kyrka i Stockholm på fredag.
Kärlek och allt gott till dig som gav mig bilden!
Påven avgår
Påven avgår.
Det har inte hänt sedan år 1415 att en påve avgått.
Påven är 85 år, har svårt att gå och orkar inte, säger han.
Nya tider bland påvarna.
I Sverige ska man, helst, jobba in i döden.
Antingen man kan gå eller inte.
Och det kallas "nya tider" i Sverige.
(Jag önskar att påven ska få den lugn och ro och vila som han önskar, ska jag tillägga.)
Det har inte hänt sedan år 1415 att en påve avgått.
Påven är 85 år, har svårt att gå och orkar inte, säger han.
Nya tider bland påvarna.
I Sverige ska man, helst, jobba in i döden.
Antingen man kan gå eller inte.
Och det kallas "nya tider" i Sverige.
(Jag önskar att påven ska få den lugn och ro och vila som han önskar, ska jag tillägga.)
Drömmar
Utan drömmar.
Dör själen.
(Anna-Karin)
Just nu drömmer jag om våren.
Jag drömmer om att kunna åka iväg en eller två veckor till ett lugnt ställe för att bara vara. En naturskön plats, gärna som den på bilden.
Jag drömmer om att få bli ompysslad. Att få vara lat och bara göra det som jag tycker är roligt. Ligga i gräset och titta på molnen och en blå himmel. Eller under skogslönnen i min trädgård. Ligga i den varma sanden på Vätterstranden och känna sanden mellan mina tår. Höra vågorna guppa. Kvackande änder i vattnet.
Vad drömmer du om?
#Blogg 100
lördag 9 februari 2013
Mina ord i S:ta Clara kyrka, Stockholm - "Gatans mat"
 |
| (http://www.orgelanders.se/Claraorgeln/Claraorgeln.htm) |
Nästa fredag den 15 februari 2013 kommer den text som jag skrivit om att vara fattig som barn och som nyligen publicerades i Newsmill, att läsas upp i S:ta Clara kyrka i Stockholm. Texten kommer också att finnas uppsatt på väggen i kyrkan den här kvällen.
Just den här dagen är det ett event för hemlösa och andra utsatta grupper i samhället i St:a Clara kyrka i Stockholm.
Jag känner mig mycket hedrad, rörd, glad och stolt över att den text om att vara fattig som barn som jag skrivit, kommer att läsas i kyrkan och också finnas uppsatt på väggen i kyrkan den här kvällen.
Tanken från min FB-vän Annette Ericsdotter Bettaieb, som kontaktade mig, var att jag själv skulle läsa min text i kyrkan. Visserligen drömde jag som barn om att bli präst och det här är kanske så nära präst jag vill bli idag i mitt liv. Fast jag vet inte än om det är möjligt för mig att göra det. Om inte jag själv läser texten kommer någon annan att läsa min text i S:ta Clara kyrka den här kvällen.
Jag är tacksam att jag på det här sättet får vara delaktig i ett sammanhang som är till för de allra mest utsatta människorna i vårt samhälle idag, t ex hemlösa, fattiga och missbrukare. En utsatt grupp människor som tyvärr ökar i stället för att minska.
Kan mina ord på något sätt hjälpa en enda människa så är det mer än stort för mig.
Bland annat kommer man att servera mat till behövande i tält utanför kyrkan. Man kommer också att sälja kokboken "Gatans mat" till förmån för bland annat hemlösa i Sverige. Tanken är att det ska vara glädje blandat med allvar inne i kyrkan.
Jag citerar från eventets sida i Facebook:
(https://www.facebook.com/events/343674009081534/?ref=ts&fref=ts)
"S:ta Clara Kyrka bjuder in några av de 34.000 människor som lever i utsatthet, hemlöshet och fattigdom. Vi bjuder på mat i tält utanför kyrkan och sedan följer gemenskap i kyrkan med ett program som innehåller både allvar, glädje och underhållning. Eventet pågår mellan 16.30 - 18.30. Vi behöver hjälp från klockan 13 med enklare göromål - både inomhus och utomhus.
"Gatans Mat är en vackert fotad inbunden ”coffe table book” med recept från Sveriges främsta kockar genom tiderna, matrebeller och eldsjälar varvat med levnadsberättelser av John Arthur Ekebert - överlevnadskonstnär och registrerad hemlös. Förord: Socialstyrelsen. Överskottet från försäljningen fördelas mellan Bostad Först Stockholms Stadsmission och Ungdomsbussen i Västerås."
"S:ta Clara Kyrka bjuder in några av de 34.000 människor som lever i utsatthet, hemlöshet och fattigdom. Vi bjuder på mat i tält utanför kyrkan och sedan följer gemenskap i kyrkan med ett program som innehåller både allvar, glädje och underhållning. Eventet pågår mellan 16.30 - 18.30. Vi behöver hjälp från klockan 13 med enklare göromål - både inomhus och utomhus.
"Gatans Mat är en vackert fotad inbunden ”coffe table book” med recept från Sveriges främsta kockar genom tiderna, matrebeller och eldsjälar varvat med levnadsberättelser av John Arthur Ekebert - överlevnadskonstnär och registrerad hemlös. Förord: Socialstyrelsen. Överskottet från försäljningen fördelas mellan Bostad Först Stockholms Stadsmission och Ungdomsbussen i Västerås."
Vill du hjälpa till som volontär vid eventet den 15/3? Man behöver all hjälp som man kan få i kyrkan mellan kl 13-19.
Läs mer och anmäl dig till gatansmat@tgim.se - med vilka tider du kan.
Jag önskar av hela mitt hjärta att det här eventet kommer att få uppmärksamhet och att de människor som söker sig dit kommer att mötas av kärlek, värme, empati och medmänsklighet.
Jag har själv ett personligt minne från S:ta Clara kyrka. Det var för några år sedan som jag var i Stockholm. Mitt i trängseln fick jag en stark panikattack. Det kändes som att de vackra gamla husen i Gamla Stan skulle falla över mig. Vart skulle jag ta vägen? Plötsligt var där en kyrka, S:ta Clara kyrka, och jag gick in där, satte mig på en bänk och vilade.
Efter en stund orkade jag gå längre fram i kyrkan. Där fanns ett café och jag köpte mig en mugg med té. Det var ett lugn i lokalen som jag behövde. Människorna som var där talade med mjuka och lugna röster.
Plötsligt kom där in en man i caféet som mådde dåligt. Han slog sig ner vid ett bord. Jag såg en av kvinnorna som jobbade i caféet, gå fram och tala med mannen. Hon tog sig tid att sätta sig ned mitt emot mannen vid bordet och la sin hand ovanpå mannens hand. Hon frågade om han hade tagit sin medicin, pratade mjukt till honom. Mannen såg ut att ha ångest. Kvinnan masserade hans nacke, talade lugnande med honom. Gav honom varmt att dricka.
Efter en stund orkade mannen att resa sig och lämna kyrkan igen.
Det blev en mycket stark stund för mig, att möta och se en sådan empati, värme och medmänsklighet efter att ha vandrat i trängseln på Stockholms gator.
Stärkt av det jag upplevt gav jag mig ut i det "normala" livet igen.
#Blogg 100
fredag 8 februari 2013
"Ska nya röster sjunga ..."
Idag var jag på min äldsta mosters begravning.
Det kändes högtidligt, vemodigt, vackert och känslosamt på samma gång.
Ibland brast jag.
Ibland skrattade jag.
Ljus och mörker.
Som livet självt.
"Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång
Så stannar inte tiden,
den börjar bara om
För sångerna om livet,
som aldrig kan förstummas
Ska nya röster sjunga
Ska nya röster sjunga ..."
#Blogg 100
Det kändes högtidligt, vemodigt, vackert och känslosamt på samma gång.
Ibland brast jag.
Ibland skrattade jag.
Ljus och mörker.
Som livet självt.
"Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång
Så stannar inte tiden,
den börjar bara om
För sångerna om livet,
som aldrig kan förstummas
Ska nya röster sjunga
Ska nya röster sjunga ..."
#Blogg 100
torsdag 7 februari 2013
Nätkärlek vs näthat
Just nu är debatten intensiv om näthatet. Om de kränkningar och hot som blivit något vardagligt att utsätta många människor för. Kanske främst kvinnor. Och alldeles särskilt kvinnor som syns och hörs mycket.
Jag såg Uppdrag Granskning igår.
En fundering jag tog med mig var hur de näthatare programmet intervjuade, sa att de inte alls menade det hotfulla som de skrev på nätet. Och att de hade svårt att sätta sig in i hur mottagaren kände det. Några sa att de trodde inte att det skulle kännas något speciellt för mottagaren. Man vet ju att det är så här det skrivs i nätvärlden, menade näthatarna som blev intervjuade.
Fast jag håller inte med.
Ord känns. Talade ord eller skrivna ord spelar ingen roll. Ord kan göra så ont. Ord kan skada. Ord kan göra ärr för resten av livet. Skrämma. Skapa ångest och oro.
Precis som att ord kan göra så gott. Läka. Plåstra om. Trösta. Ge trygghet. Visa kärlek. Och empati.
Det gäller att vi är varsamma med orden vi använder. Både IRL och på nätet.
Det önskar jag att vi talar med varandra om.
Både vuxna, barn, unga människor, män och kvinnor.
En tröst i allt eländet som visades i programmet, är att jag själv upplevt så mycket kärlek genom nätet.
Nätkärleken är större än näthatet.
Precis som att kärleken är större än hatet också IRL.
För bakom alla orden finns ändå människor.
Och de allra flesta människor vill gott.
Se även:
"blogg100Love - Krulli"
"Vi är många som väljer #nätkärlek idag" (Charlotte Rudenstam blogg)
Störst av allt är #nätkärleken
"Vi måste ta ett större moraliskt ansvar"
Forskaren: "Därför sprids hat på nätet"
#Blogg 100
Jag såg Uppdrag Granskning igår.
En fundering jag tog med mig var hur de näthatare programmet intervjuade, sa att de inte alls menade det hotfulla som de skrev på nätet. Och att de hade svårt att sätta sig in i hur mottagaren kände det. Några sa att de trodde inte att det skulle kännas något speciellt för mottagaren. Man vet ju att det är så här det skrivs i nätvärlden, menade näthatarna som blev intervjuade.
Fast jag håller inte med.
Ord känns. Talade ord eller skrivna ord spelar ingen roll. Ord kan göra så ont. Ord kan skada. Ord kan göra ärr för resten av livet. Skrämma. Skapa ångest och oro.
Precis som att ord kan göra så gott. Läka. Plåstra om. Trösta. Ge trygghet. Visa kärlek. Och empati.
Det gäller att vi är varsamma med orden vi använder. Både IRL och på nätet.
Det önskar jag att vi talar med varandra om.
Både vuxna, barn, unga människor, män och kvinnor.
En tröst i allt eländet som visades i programmet, är att jag själv upplevt så mycket kärlek genom nätet.
Nätkärleken är större än näthatet.
Precis som att kärleken är större än hatet också IRL.
För bakom alla orden finns ändå människor.
Och de allra flesta människor vill gott.
Se även:
"blogg100Love - Krulli"
"Vi är många som väljer #nätkärlek idag" (Charlotte Rudenstam blogg)
Störst av allt är #nätkärleken
"Vi måste ta ett större moraliskt ansvar"
Forskaren: "Därför sprids hat på nätet"
#Blogg 100
onsdag 6 februari 2013
Röja och rensa
En timme på morgonen idag sysselsatte jag mig med att röja och rensa i källaren.
Just den här tiden på året tycker jag är bra för sådana projekt.
En del av sakerna jag hittade ska jag skänka. Annat slänger jag.
Och så hittade jag ett och annat "fynd" som jag ibland undrat över vart det hade tagit vägen.
Efteråt pulsade jag med Mimmi i decimeterhög snö och andades in frisk luft i mina lungor.
#Blogg 100
Just den här tiden på året tycker jag är bra för sådana projekt.
En del av sakerna jag hittade ska jag skänka. Annat slänger jag.
Och så hittade jag ett och annat "fynd" som jag ibland undrat över vart det hade tagit vägen.
Efteråt pulsade jag med Mimmi i decimeterhög snö och andades in frisk luft i mina lungor.
#Blogg 100
tisdag 5 februari 2013
Stjärneljus
STJÄRNELJUS
Som stjärneljus om natten
Låt mig få lysa upp
Mörkret
I ditt liv
(Anna-Karin)
Som stjärneljus om natten
Låt mig få lysa upp
Mörkret
I ditt liv
(Anna-Karin)
Kärlek är ...
"Kärlek är att lova att anstränga sig för att
uppfylla en annan människas känslomässiga behov. Att låta bli att
förarga eller att framkalla rädsla hos en annan människa".
Jag tänker att de här orden kan också gälla när det handlar om att älska mig själv.
Jag lovar att anstränga mig idag och alla dagar att uppfylla mina känslomässiga behov. Att låta bli att förarga eller skrämma mig själv.
Jag lovar detta i kärlek till mig själv.
För att sedan gå ut och älska världen och människorna på samma sätt.
Jag tänker att de här orden kan också gälla när det handlar om att älska mig själv.
Jag lovar att anstränga mig idag och alla dagar att uppfylla mina känslomässiga behov. Att låta bli att förarga eller skrämma mig själv.
Jag lovar detta i kärlek till mig själv.
För att sedan gå ut och älska världen och människorna på samma sätt.
Åldrandet
Igår var jag på 75-årskalas.
Det var en glad tillställning. Mycket prat och skratt. Kaffe och tårta.
Idag är jag trött. Det tar tid för mig att smälta alla intrycken och allt pratet. Alla känslor som det framkallar i mig att vara med många människor, som den starksköring eller högkänsliga människa jag är.
Meditera hjälper mig. Att skriva är ett sorts meditation för mig. I det fria skrivandet reder jag ut det nystan av tankar och känslor jag har inuti mig ibland.
Jag tänker på det där med att åldras. Människorna jag mötte igår var så pigga, hade massor att berätta, skrattade mycket. Ser fortfarande ut ungefär som när jag mötte dem för allra första gången för så där 25 år sedan.
Ibland känner jag som att människan kommer till en punkt i sitt liv där hon är "färdig". Åtminstone när det gäller det yttre. Sedan är hon kvar där till den dagen hon antingen stilla, eller snabbt, vissnar som en blomma ... och dör.
Fast inuti kan man förändras och mogna hela livet, tror jag. Om man lever med ett öppet sinne och hjärta.
Att åldras idag är inte detsamma som att åldras för 50 år sedan.
Vilka möjligheter vi har som människor idag i den rika delen av världen.
Möjligheter att uppleva, leva och mogna.
Så levande ända in i döden.
#Blogg 100
Det var en glad tillställning. Mycket prat och skratt. Kaffe och tårta.
Idag är jag trött. Det tar tid för mig att smälta alla intrycken och allt pratet. Alla känslor som det framkallar i mig att vara med många människor, som den starksköring eller högkänsliga människa jag är.
Meditera hjälper mig. Att skriva är ett sorts meditation för mig. I det fria skrivandet reder jag ut det nystan av tankar och känslor jag har inuti mig ibland.
Jag tänker på det där med att åldras. Människorna jag mötte igår var så pigga, hade massor att berätta, skrattade mycket. Ser fortfarande ut ungefär som när jag mötte dem för allra första gången för så där 25 år sedan.
Ibland känner jag som att människan kommer till en punkt i sitt liv där hon är "färdig". Åtminstone när det gäller det yttre. Sedan är hon kvar där till den dagen hon antingen stilla, eller snabbt, vissnar som en blomma ... och dör.
Fast inuti kan man förändras och mogna hela livet, tror jag. Om man lever med ett öppet sinne och hjärta.
Att åldras idag är inte detsamma som att åldras för 50 år sedan.
Vilka möjligheter vi har som människor idag i den rika delen av världen.
Möjligheter att uppleva, leva och mogna.
Så levande ända in i döden.
#Blogg 100
söndag 3 februari 2013
Krönika: "De livsviktiga orden"
Dagens krönika av mig hos 1av3.se heter "De livsviktiga orden i informationssamhällets brus".
Välkommen att läsa!
Från hjärtat/
Anna-Karin
#Blogg 100
lördag 2 februari 2013
Vårens första kruka med pärlhyacinter!
En kruka med ljusblå pärlhyacinter gör vår inomhus.
Pastellfärger är vackra. Alldeles särskilt den här årstiden, tycker jag.
Tio plusgrader var det i det inglasade uterummet idag när solen var framme.
Jag älskar att tjuvstarta våren!
#Blogg 100
fredag 1 februari 2013
Sorg och ångest
Denna morgon vaknade jag i en dröm där min mamma var så levande. Hon kramade min hand hårt med sin varma hand. Log mot mig med glada ögon.
Att vakna var som att vara med om att hon dog igen framför mina ögon, så smärtsamt.
Jag fick en stark panikattack, den starkaste på länge. Det kändes som att marken försvann under mina fötter där jag gick på köksgolvet. Som att väggarna föll mot mig.
Försökte att fixa lite fredagsfint med tulpaner och plocka undan lite.
Fast insåg att det enda jag orkade med idag var att ta hand om mig själv och Mimmi.
Vila för att hämta kraft igen.
Igår var jag och beställde blommor till min mosters begravning. I blomsteraffären dit jag och mamma brukade gå så ofta och njuta av alla vackra blommor där.
Jag vandrade i mammas kvarter.
I min själ blev hon levande igen.
Vissa dagar när man är i sorg, handlar dagarna om att helt enkelt försöka överleva.
Ta sig igenom dem.
Hämta kraft.
#Blogg 100
Att vakna var som att vara med om att hon dog igen framför mina ögon, så smärtsamt.
Jag fick en stark panikattack, den starkaste på länge. Det kändes som att marken försvann under mina fötter där jag gick på köksgolvet. Som att väggarna föll mot mig.
Försökte att fixa lite fredagsfint med tulpaner och plocka undan lite.
Fast insåg att det enda jag orkade med idag var att ta hand om mig själv och Mimmi.
Vila för att hämta kraft igen.
Igår var jag och beställde blommor till min mosters begravning. I blomsteraffären dit jag och mamma brukade gå så ofta och njuta av alla vackra blommor där.
Jag vandrade i mammas kvarter.
I min själ blev hon levande igen.
Vissa dagar när man är i sorg, handlar dagarna om att helt enkelt försöka överleva.
Ta sig igenom dem.
Hämta kraft.
#Blogg 100
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)