Gott Nytt År!

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla mina vänner!

Årets sista dagar

Årets sista dagar ...

Skälvande minuter
av möjligheter

Möjlighet till
försoning, hopp,
förlåtelse, kärlek ...

Ett blad rivs ur,
kommer aldrig mer igen

Ny almanacka väntar

Öppen
oskriven
tom

Redo att fyllas

Med vad vet du inte nu

Önskar stilla
det goda
livet kan ge


(Anna-Karin)

Julen 2014 i bilder

Skickligt Löfvén! Decemberöverenskommelse i stället för extra val

Så får då regeringen arbetsro i och med Decemberöverenskommelsen mellan S, MP, M, C, FP och KD idag. En historisk dag för Sverige. Skickligt av Löfvén.

Visserligen frågetecken kvar och alliansbudget fram till i vår.

Men till våren vänder inte bara ljuset utan också politiken.

Jag är glad, jag känner tillit och lättnad att slippa nyval och framförallt över att SD:s strupgrepp om Sverige försvinner.

Recension "Omfamna livet" av Elisabeth Jönsson, Punctum Saliens

"Att få läsa texter som berör ens innersta är en gåva, en nåd. I orden finns tröst att finna, men också tillit och hopp. En av de böcker jag läst under senare tid och vars texter berört mig mycket är Anna-Karin Mattssons ”Omfamna livet”." (Elisabeth Jönsson, Punctum Saliens)

Igår fick jag den första recensionen av boken "Omfamna livet". Den första bok som jag skrivit och gett ut som egenutgivare.

HÄR kan du läsa Elisabeths hela recension av boken "Omfamna livet".

För 14 år sedan var jag så utmattad att jag inte kunde sätta samman mitt eget namn. Jag förstod inte engelska om jag hörde det på radion. Trots att jag tagit högskolepoäng i engelska språket. Det har tagit så lång tid för mig att läka samman. Jag har lärt mig väldigt mycket under den tiden. Om människan. Om mig själv. Ett av de mest viktiga medlen för mig att läka samman har varit skrivandet. Bloggandet här i min blogg.

Idag har jag skrivit en bok som jag säljer och nu har jag också fått min första längre recension av boken. Den verkligt stora segern för mig är att jag klarat att genomföra projektet att skriva och ge ut en bok.

Att sedan också känna genom ord från läsare att boken verkar uppfylla målet jag hade när jag började skriva den känns fantastiskt för mig. En viktig bonus.

Elisabeths recension är en av de viktiga bekräftelser jag fått på att "Omfamna livet" blev just den boken som jag tänkte mig att den skulle bli.

Elisabeth Jönsson som skrivit recensionen är kommunikatör och gymnasielärare. Hon har också arbetat som journalist med mera. Elisabeth undervisar i estetik, medier, kommunikation och digitalt skapande. 2014 fick hon ta emot pris som årets nätspridare i Kronobergs län. Sedan 2010 driver Elisabeth Punctum Saliens, ett inspirations- och kulturprojekt. Punctum Saliens finns också som kulturtidskrift på nätet och har utgivarbevis. Hon har också gett ut böcker och nyligen startat sitt eget förlag, Liv&Tanke Förlag. Och så bloggar Elisabeth, precis som jag själv.

Varmt tack, Elisabeth, för din recension av boken "Omfamna livet". Det här ska jag fira idag på något sätt. Känner mig så ödmjukt glad och tacksam och nästan en liten gnutta blyg mitt i alltsammans. Rörd och lite lätt rodnande känner jag mig. Fast allra mest riktigt glad.

Det här trodde jag inte för ett år sedan.

Fast jag drömde om det.

Elisabeth har också skrivit om "Omfamna livet" på sajten "Boktipset".

Släppa taget?

Det talas ofta idag om att vi ska "släppa taget". Inte minst i tider kring nyår. Som att man kan välja genvägar genom livets gång. Hoppa över det som tynger oss. Snabba på sorg och bearbetning. Så otroligt typiskt för vår tid, tänker jag.

Jag tänker, som en jämförelse, tänk om vi bestämde oss för att "nu ska vi släppa taget om det som hände under Andra världskriget. Nu ska vi släppa taget om det nazisterna gjorde mot judarna. Nu släpper vi taget om koncentrationslägren."

Tänk OM vi gjorde det ... vad skulle det betyda för vår framtid? Om vi brände historien? Mörkade den för alltid? Släppte taget om den?

Jag tror på att lära mig av min historia. Jag tror på att människan behöver historien för att vi ska lära oss något av den.

Det betyder inte detsamma som att man lever i historien.

Det betyder att man har valt att lära sig något av det som hände.

För att medvetet välja hur man vill skapa sitt nu och sin framtid.

Jag tror på att se det som hände med klarsynthet.

Acceptera. Lära.

Och gå vidare.

Med nya insikter, vanor och beteenden.

Jag vill inte vara historielös som människa.

Jag vill ha min historia.

Och ibland vill jag dela min historia med andra människor.

Fosterhemsplacering av barn - viktigt med förberedelsen

När jag var 13 år fick jag uppleva att bli akut fosterhemsplacerad. Utan någon som helst förberedelse hämtades jag av en okänd kvinna vid min skola.

I bilen berättade kvinnan att jag och min lillebror skulle bo i en annan familj därför att min mamma blivit inlagd på sjukhus. Jag blev körd till ett okänt villakvarter. Där presenterade kvinnan från socialen mig för familjen jag skulle bo hos och så lämnade hon mig och min lillebror som då var tio år.

Jag vet fortfarande idag inte var någonstans vi befanns oss i flera månader. Bara att jag fick cykla till skolan i stället för att gå som jag gjort förut. Jag vet inte heller exakt hur länge jag var där. Jag kan ana på ett ungefär hur lång tid jag var där genom att jag vet när jag flyttades till nästa fosterhem. Också det utan att bli särskilt förberedd på vad som skulle hända i förväg.

Ibland funderar jag över att leta reda på var någonstans jag var den där tiden, i vilket hus, i vilka kvarter. För det känns som ett tomt hål i mitt liv. Ett blankrum. Och så undrar jag som vuxen ibland hur i hela friden jag klarade det där som barn.

Fast det är länge sedan nu. Jag lever i nuet så mycket som möjligt och jag har ett bra liv idag på många sätt. Även om tankar och minnen ibland dyker upp från hur det var en gång för mig som barn. Och frågor om hur det som skedde kunde få ske på det sättet som det gjorde.

Torbjörn Ohlsson, en av mina vänner i cyberrymden, har i sin blogg ett inlägg om att bli fosterhemsplacerad. Där finns också tankar kring hur samhället kan förbereda ett barn på en sådan händelse. Viktigt och tänkvärt.

Julhälsning från mig och Mimmi

En julhälsning till alla mina vänner från Mimmi! Hon har varit extra busig de här dagarna före jul. Häromdagen snodde hon äldsta dotterns fina hemstickade vante och sprang iväg med den.

Hon har voffat och busat med prydnadstomtar i golvnivå och velat leka med dem. Dock utan att lyckas få dem att leka med henne.

Igår när jag kom hem från stan, sprang Mimmi mot mig så snabbt att ljusnätet som är runt en kruka med ljung intill vår trappa, fastnade över henne och hon sprang mot mig med ljusnätet över sin lilla svarta krulliga kropp! Som en glittrande, svartkrullig liten levande ljusängel! Som jag skrattade ... 

Tänk så mycket glädje och kärlek jag får av min lilla hund Mimmi. Så mycket kärlek jag känner till henne, det är underbart, det är magiskt.

God Jul från mig och Mimmi!

Är välgörenhet egentligen välgörande?

Häromdagen läste jag i lokaltidningen att man kan lämna anonyma julklappar till ett hotell i stan. Det är en välgörenhetsorganisation tillsammans med hotellet som står bakom detta. Dit får "utsatta, behövande" (=  fattiga) mammor och pappor gå för att hämta sig en julklapp eller två till sina barn.

Först så kände jag att "Wow, så härligt, dit skulle jag ta mig och lämna ett paket till en liten unge." Spontan som jag är.

Fast sedan kände jag efter lite till. Det var något som ropade där inifrån mig. En liten röst från lång tid tillbaka. Den lilla ungen där i mig. Hon som minns hur det var att vara ett utsatt barn. Ett behövande barn. Ett ekonomiskt fattigt barn.

Den där lilla inuti mig minns hur sorgsen hennes mamma var för att hon inte hade pengar till julklappar till sina barn.

Hon kom också ihåg hur lycklig hennes mamma var när hon så småningom fick det lite bättre ekonomiskt. Så pass bra att hon själv kunde gå till en affär och få välja julklappen till sitt barn. Hon tänkte på vad det betyder att ha möjligheten att själv få välja för en människa. Alldeles särskilt när det handlar om att ge något till den lilla varelse som man älskar mest av allt i hela världen; sitt barn.

Det kan låta bra med "välgörenhet" vid första tanken. Men som jag ser det är det bästa om varje människa i ett samhälle har en värdig inkomst oavsett livssituation. Om det är ett kärvt läge, ska det ekonomiska stödet från samhället vara tillräckligt för att en förälder själv ska kunna välja och köpa en julklapp till sitt barn till exempel. Inte behöva gå till ett hotell och niga och bocka för att få ta emot ett paket med en leksak eller docka som en helt främmande människa köpt och valt. Kanske inte på något sätt lik den leksak som barnet önskat eller som föräldern själv velat ge sitt barn.

Välgörenhet är inte solidaritet för mig. Det handlar ofta om skuldkänslor som ekonomiskt rika människor förvandlar till paket och gåvor. Kanske för att känna sig mer betydelsefulla än andra människor. Kanske för att känna sig snälla. Kanske för att det ger PR och reklam när det handlar om företag.

En av de vackraste gåvor är den som vi gör när vi betalar skatt, för mig. I tillit till politikerna betalar vi skatt för att vi vill ett samhälle där en viss del av våra pengar fördelas till olika utsatta grupper i samhället. Förutsatt att sedan politikerna också fördelar skattemedlen på ett sätt så att de som bäst behöver dem också får ta del av dem.

Idag kan det vara jag som behöver något av den gåvan.

Imorgon kan det vara du eller någon du älskar.


Lästips:

"Varför står ingen upp för de fattiga barnen längre?" (Aftonbladet)

"Ingen ska lämnas bakom" (Dagens Arena)

"KD:s julbudskap slår hårt mot utsatta barn" (Lars H Gustafsson, författare och barnläkare)

 

Önskelista julen 2014

Fred och frid

i juletid

Kärleksfulla öppna hjärtan

Händer som ger
mer än de tar

Ord om försoning
för en endaste dag

Skratt och glädjestunder
önskar jag mig

Snälla tomten,
en sista önskan jag har ...

Julefrid och glädje
till alla vänner
jag har

Kärlek till
människor
och djur
jag älskar

(Anna-Karin)

En riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina vänner! 

 

 

 

KD:s utspel känns långt ifrån kristet

"Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig."

(Jesus, Matteus 25:40)

Det är inte helt fel med kristna budskap i dessa juletider. Inte minst med tanke på hur det ser ut i politiken i Sverige. Nu riktar både Rädda Barnen och Amnesty skarp kritik mot Göran Hägglunds, KD, förslag om asylansökningar. De som kommer att påverkas mest negativt av hans förslag är barnen som får leva flera år i otrygghet och med föräldrar i stark oro och rädsla. Med allt vad det innebär för ett litet barn att leva så.

Jesus har jag alltid beundrat. Redan när jag var en liten flicka älskade jag hur han värnade om barnen, de sjuka, de spetälska, de prostituerade, de förtryckta. Människorna i samhällets botten. Hur han lyfte dem. Visade fram dem. Gav röst åt dem. Jag beundrade hans mod.

Jag älskade hur han förlät mannen på korset och uttryckte att de skulle snart vara tillsammans i paradiset.

Jag lusläste Barnens Bibel gång på gång på gång.

Fortfarande tycker jag mycket om orden från Jesus, hans människosyn och kampen för rättvisa och jämlikhet. Han har varit en förebild för mig i hela mitt liv. En idol. En rebell. En människorättskämpe.

Jag tror helt säkert att Jesus aldrig någonsin tänkte på människor som "kostnad".

Oavsett om man tror på att han funnits eller inte, så är orden från honom viktiga också i vår tid, tror jag.

Hur Göran Hägglunds utspel igår kring asylansökningar och invandringen går ihop med kristna budskap och värderingar är för mig en gåta.

Namnet Kristdemokraterna känns för mig som något helt annat än kristet och demokratiskt.


#svpol #kristdemokraterna

Fina rader från läsare till mig om "Omfamna livet"

"Fick äntligen din bok idag! Har redan läst några av dina underbara små berättelser och hunnit fälla några tårar. Du skriver så vackert och berättelserna griper tag."  

(Ord från läsare av min bok "Omfamna livet" till mig idag).

Tomtar och änglar på plats

Nu är prydnadstomtarna och änglarna på plats i huset. Det river i gamla minnen att ta fram julpyntet. Där blandas glädje med sorg och saknad över älskade som inte längre är i livet som förr om jularna.

SAKNAD

Så liten plats en människa tar på jorden
mindre än ett träd i skogen.

Så stort tomrum hon lämnar efter sig.

En hel värld kan inte fylla det.

Så litet en människas hjärta är,
inte större än en fågel.

Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

(Inger Arvidsson)

Le

Du är fin när du ler ...

Du får mig att le
när du ler

Nu sitter jag här och ler ...

Bara för att
jag tänker på

När du ler


(Anna-Karin)

Recensionsexemplar "Omfamna livet" till Bibliotekstjänst

Idag skickar jag iväg ett brev med två böcker av "Omfamna livet" som recensionsexemplar till Bibliotekstjänst, BTJ.

Som jag förstått det, kan det ta upp till ett år innan man får en recension därifrån. OM man nu får någon recension överhuvudtaget.

Jag gör som jag brukar göra ofta; jag försöker. Det skulle vara roligt att få en recension därifrån. Allra helst om den var positiv så klart. Fast också en recension med konstruktiv, negativ kritik därifrån skulle jag bli glad för.

Det mest viktiga för mig just nu är att jag lär mig processen kring att skriva och ge ut en bok.

Ett steg i taget.

Filmen Håkan Hellström på Ullevi

Igår var jag och resten av min familj på bio. Vi såg filmen från Håkan Hellströms fantastiska konsert på Ullevi i somras.

Det gav glädjepirr i hela mig att från bioduken få återuppleva ljuvliga minnen från den dagen i somras. En konsert där man i allra högsta grad kände sig som deltagare i upplevelsen när man var på plats. En makalös sång- och glädjefest som jag aldrig kommer att glömma. Musiken och människorna. Glädjen och tårarna. Underbara närbilder i filmen på Håkan med band och gäster som fastnat på min näthinna nu.

Ja, som att flyttas tillbaka i tiden till när ljuset inte ville ta slut ens när natten smög sig på.

För att efter filmen landa utanför Filmstaden i ett gråkallt, blött och mörkt Jönköping.

Tack för musiken!

Fixat julgran

Tredje julgranen vi fick syn på bland alla hundratals på Plantagen idag blir perfekt här hemma.

Man får med åren rutin på att snabbt nosa sig till en vacker gran.
Eller är det att man blir mindre kräsen, kanske?

Snön som föll ner hos mig i förrgår kväll ligger kvar. Även om en del av den har smält bort nu. Det är vitt på taken och marken överallt fortfarande.

Märkligt att det bara är tio dagar kvar till julafton.

Känns som att jag inte hänger med.

Lussebrud

Bild: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=724962

Snön vilar tungt

på träden

Det svarta utanför

mitt fönster

Nu ett frostigt sagolandskap

Jag tänder ljus

Levande

I den djupa snön

tidig lussevandrare

Ljusen i kronan

det röda bandet 

kring midjan

Den vita dräkten

hon bär

Pulsar i snö upp till vader

Lågan fladdrar 

i ljuskronan

hon bär

Stearinet rinner nedför

hennes panna

Där hon går

med vinden

mot sig

Hon har ett budskap

till världen

Ett budskap

till dig

Till mig

Mitt i det mörkaste mörker

brinner en låga

Något att hoppas på

Mitt i det största mörker ...

Brinner ett ljus

För dig

Och mig

(Anna-Karin)

Ulf Kristerssons medicin för psykiskt sjuka: Spotta i nävarna och gå och jobba

Psykiskt sjuka ska spotta i nävarna och gå och jobba, tycker Ulf Kristersson, M.

I själva verket är det till stora delar moderaternas politik som skapar den psykiska ohälsan hos folket anser jag.

Då tänker jag på den oro som försämringarna i trygghetssystemen innebär för många människor idag. De försämringar som moderaterna infört tillsammans med de andra partierna i alliansen. Jag tänker på de allt mer ökade klyftorna mellan människorna i vårt samhälle. Uppdelningen i ett "vi" och ett "de andra". Förlusten av solidariteten i samhället.

Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor.

I ett friskt samhälle kan människor vara sjuka.

Jag funderar över om Ulf Kristersson har någon egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Om han känner någon som drabbats av det. Han borde ju åtminstone ha upplevt Jimmie Åkessons, SD, psykiska ohälsa och utmattningssyndrom. Dags för Jimmie Åkesson att spotta i nävarna och komma tillbaka till jobbet bums nu då, enligt hur Ulf Kristersson vill att det ska vara i Sverige.

Det är inte särskilt ofta som jag skriver om den första tunga tiden när jag kollapsade av utmattning.

Jag minns hur jag i början kämpade mig till jobbet. Sjukskriven en vecka eller två. Tillbaka till jobbet igen. Sedan denna förlamande trötthet som gjorde att jag knappt kom ur sängen.

Så småningom, när jag pressat mig själv så hårt för att fortsätta jobba, arbetstränat och fått avbryta redan efter en vecka och dessutom tvingats iväg på en rehabilitering av Försäkringskassan, en rehabilitering som jag på inget sätt var i kraft att klara av då, kollapsade jag en natt på rehabiliteringsanläggningen.

När jag kom hem kände jag inte igen mig i mina egna kvarter. Det var skrämmande. Min man fick hålla i mig, stötta mig, för att jag skulle kunna gå överhuvudtaget. Sådana problem hade jag med balansen.

Att äta var omöjligt den första tiden. Jag klarade inte att föra gaffeln till munnen själv. Händerna löd mig inte.

Så småningom minns jag att jag försökte göra avslappning till ett kassettband. Jag minns känslan att ligga där i min säng. Höra rösten på bandet säga att "Lyft benen och spänn dem." Känslan av att vilja lyfta benen fast de lyder mig inte. Det är omöjligt för mig att lyfta benen. Som att ha fått en stroke fast där fanns ingen läkare som förstod vad det var med mig i början. Och ingen anhörig heller.

Hur ska någon annan som inte upplevt hur det är att drabbas av psykisk ohälsa kunna förstå?

Hur ska Ulf Kristersson kunna förstå?

Men respekt anser jag att Ulf Kristersson bör visa.

Respekt för sjuka människor. Respekt för människor med såväl fysisk som psykisk ohälsa.

Vill jag att människor med psykisk ohälsa ska spotta i nävarna och tvingas i arbete? Vill jag att mina älskade, mina barn eller vänner som har ångest, anorexi, bulimi, schizofreni, depression, utmattningssyndrom eller annan psykisk ohälsa, ska spotta i nävarna och tvingas i arbete?

Vill jag att människor med cancer eller stroke ska spotta i nävarna och tvingas i arbete?

En så viktig fråga att ställa till sig själv inför extra valet 2015.

Jag vill det inte. Jag vill att människor med såväl fysisk som psykisk ohälsa ska få stöd från samhället och en bra vård. Att de ska få arbeta i sin takt om de klarar att arbeta i det stressiga arbetsklimat som är på arbetsplatserna idag. Att de ska få den tid de behöver att läka samman i lugn och ro.

Jag vill öka förståelsen för vad psykisk ohälsa kan innebära.

Jag vill att vi bryr oss om varandra, oavsett hälsotillstånd.

Jag vill solidaritet.

Jag tror att medmänsklighet och solidaritet skapar hälsa.

Ett hälsosamt samhälle för oss alla.


Lästips:

"OECD: Sämre tillväxt i Sverige på grund av ökade klyftor" (Dagens Arena)

"Resultatet av alliansbudgeten: 2400 kr mindre för fattigpensionären" (Dagens Arena)

"Alliansens Sverige splittrar Sverige" (Solrosuppropet, Dagens Arena)

"Resultatet av alliansbudgeten: 4,3 miljarder till de rikaste" (Dagens Arena)

"Bostadsbyggande i storstäderna ökar - för välbärgade" (Ekot)

Följetongen Utförsäkringar fortsätter tyvärr

För bara några månader sedan kände jag hopp om att systemet med de inhumana utförsäkringarna i Sverige skulle försvinna i sommar. Tyvärr gick inte regeringens budget igenom. Vilket i sin tur innebär att vi får fortsätta att leva med Alliansens budget tills vidare med allt vad det innebär för den enskilda individen och samhället.

Idag skriver Dagens Arena om att 13.200 människor beräknas utförsäkras under 2015. Vissa av dessa människor utförsäkras både för andra och tredje gången. Detta trots att man inte på något sätt har kunnat bevisa att systemet med utförsäkringar gjort att många fler människor kommit i arbete. Det stora flertalet har i stället efter utförsäkringen kommit tillbaka i sjukförsäkring igen.

Jag känner sorg i mitt hjärta. Det finns inget rätt i att utförsäkra sjuka människor. Det är inhumant. Sjukdom går sällan att tidsbestämma. Att stressa fram läkning skapar ohälsa i stället för tvärtom. Alldeles särskilt när det gäller psykisk ohälsa. Att göra människor fattiga skapar ohälsa i stället för hälsa.

När man talar om 13.200 människor som ska utförsäkras, räknar man inte med alla anhöriga som också påverkas av oro och försämrad ekonomi. Barn, partners och andra anhöriga till de utförsäkrade. Det är alltså mångdubbelt fler än 13.200 människor som påverkas negativt när man nämner den här siffran. Stressen och oron kring ekonomin vid en utförsäkring kan också skapa problem i relationer.

De inhumana utförsäkringarna som Alliansen beslutade om 2008 fortsätter alltså tyvärr ett bra tag till.

Tills vi väljare bestämmer oss för att rösta bort det systemet.

Tills den dagen vi väljare bestämmer oss för att rösta för ett samhälle med välfärd och humana trygghetssystem i stället för motsatsen.

Vilket samhälle vill jag att mina älskade, mina barn och barnbarn ska växa upp i?

En så viktig fråga i Sverige idag att ställa till sig själv.


Lästips:

"Utförsäkringen av sjuka blir Kinberg Batras julklapp" (Aftonbladet)

"I ett friskt land ska man kunna bli sjuk" (Aftonbladet)

"Alliansen och SD väljer fler utförsäkringar" (Svenska Dagbladet)

Före Lucia

Därute viner vinden

Nyheterna alarmerar
om snö och storm

Svart som natten
utanför mitt fönster

Fast redan morgon

Snart Lucia ...

Lyser upp vägen
för vandrarna
där i mörkret

Som är jag

Och min hund


(Anna-Karin)

Lägga lutfisken i blöt

Jag är en lutfiskälskare! När andra pratar om hur illa den luktar, förstår jag inte. Jag tycker att lutfisk luktar gott. Kanske är det för att jag som riktigt liten fick vara med om att "sköta" lutfisken.

Jag fick hjälpa pappa. Följa med honom ned i källaren och stoppa ned den där torra mystiska lutfisken i vattnet, som pappa sa skulle bli fisk som vi skulle äta på julafton.

Pappa och jag tog hand om lutfisken varje dag. Det var mörkt i källarrummet där hinken med lutfisken stod. Det var spännande med den torra fisken som växte för varje dag. Blev mjukare. Förvandlingen.

Ibland tror jag att det var mer spännande med lutfisken än min adventskalender med paket. Ibland tror jag till och med att lutfisken var mer spännande än mina julklappar. Just för att jag har så starka minnen av det. Starkare minnen än av mina julklappar.

Undrar hur många som lägger lutfisk i blöt nu för tiden? Vad är det som gör att vi har så svårt att få tiden att räcka till?

Jag och pappa, vi hann ju. Trots att pappa hade företag och massor att göra. Vad är det som har förändrats, egentligen? Vad gör vi med vår tid nu för tiden? Bloggar? Facebookar? Shoppar?

Boken som skulle ända fram - Omfamna livet

"Hej! 

Jag tänkte bara berätta hur jag fick din bok ända in i sovrummet en lördag morgon. Av nån anledning (kanske hade den först hamnat hos nån granne) så låg den i tidningsfacket utanför dörren istället för i postfacket där nere. 

Min före detta, som har nyckel av praktiska skäl, kom för att hämta min bil som skulle fixas. 

Jag låg och sov med väckarklockan pipande så han kom in i sovrummet och sa "det här låg i tidningsfacket" och så gav han mig din bok! 

Det kan man kalla leverans."


Så berättade en vän till mig i cyberrymden om hur hon fått min bok "Omfamna livet" levererad hem till sig ända fram till sängen nu i helgen. En så härlig berättelse att jag vill spara den här i min blogg och dela med mig av den. Och det har jag fått lov att göra av min vän.

Ibland är verkligheten underbarare än dikten.

Det här var ett sådant tillfälle för mig när jag läste om min boks vandring fram till min vän.
 

Tavla med skrivmaskin på Ikea

Den här lilla tavlan såg jag idag när jag var på Ikea. Kände som att den skulle passa mig som den skrivande människa jag är.

Den påminner mig om tiden före datorer. Om när jag var liten flicka och älskade att få följa med pappa till kontoret på hans företag.

Få vara med "kontoristerna" som det hette på den tiden. Titta på när de jobbade i sina fina, välstrukna blusar och färgglada korta kjolar, skor med klackar som lät när de gick fram och tillbaka på kontoret i sina uppsatta hår (60-tal).

Hade jag riktig tur så frågade någon av "kontoristerna" om jag ville skriva på skrivmaskinen. Så klart att jag ville! Där satt jag och knattrade för fullt på tangenterna utan att kunna få ihop några ord ännu.

Den där lilla flickans glädje som jag kände då, hittar jag fortfarande tillbaka till när jag knattrar på tangenter. Även om tangenterna idag sitter på en laptop i stället för på en skrivmaskin.

Tiderna och redskapen har förändras.

Fast skrivglädjen är densamma för mig nu som då fortfarande.

Och glädjen över att få berätta.

Röster om boken "Omfamna livet"

"Underbart att läsa dina texter i din bok. Tar någon allteftersom då de är värda så mycket vördnad och skapar rika möjligheter till eftertanke."

De här raderna skrev en av de köpare som nyligen fått hem min bok "Omfamna livet" till sig till mig igår i FB. 

Jag blev så glad! Orden värmde mig långt in i hjärteroten. 

Just så önskar jag att min bok ska tas emot. Som något man tar till sig en liten bit i taget. Och tar sig tid för eftertanke när man läser. Låter allt smälta in. 

Från en människa till en annan. 

Är du intresserad av att veta mer om boken som jag skrivit? 

Klicka HÄR!

Mumsiga dadlar à la Ernst Kirschsteiger

Med inspiration från veckans Jul med Ernst i TV4,  gjorde jag ett enkelt glöggtilltugg igår kväll. Jag gillar recept med få ingredienser och det här receptet var precis ett sådant.

Dadlar
Ädelost
Sötmandel

Vips så hade jag något mycket gott att bjuda mina vänner på till glöggen!

De här små godbitarna gick åt som smör i solsken.

Fast om jag vill fixar jag lätt några nya till mig själv ikväll.

Jag behöver dricka glögg nu. Har fått vintersnuva.

Så idag ska jag ta det lugnt.


"Var rädda om er, se till att ni släcker ljuset när ni lämnar rummet, då får ni en roligare helg."

(Ernst Kirschsteiger)

Snö!

Sent igår kväll föll stora, vita, lätta snöflingor därute. Jag skyndade mig ut för att fotografera. Det kändes som att snön snart skulle smälta bort. Fast den ligger kvar därute nu på morgonen också.

Ikväll blir det julträff och glöggfest med bästa vännerna.

Min första leverans av boken "Omfamna livet" är slutsåld.

På Posten väntar ett nytt paket med fler böcker som jag ska hämta. För att de så småningom ska hitta till läsare. Vill du bli en av dem, kika in under fliken "Bokbutik" längst upp till vänster här i min blogg.

Så här långt har det gått över min förväntan när det gäller boken jag skrivit.

Trevlig helg önskar jag dig som kikar in här!

Extra val 22 mars 2015

För första gången sedan 1958 kommer det att hållas ett extra val i Sverige den 22 mars 2015. Det beskedet gav statsminister Stefan Löfvén igår till svenska folket. Samtidigt sträckte han än en gång ut en hand till alliansens partier och öppnade för samarbete.

Blockpolitikens död är mitt drömscenario och som jag ser det det enda sättet att lösa den låsta situation som Sverige hamnat i politiskt. Samarbete skulle ge signaler till folket om samling och kraft.

I stället fortsätter partierna att bete sig som att de var i krig med varandra. "Politik är inget sällskapsspel", för att citera Annie Lööf, C. För att sedan själv bete sig som att politik var ett sällskapsspel. Där alltihop går ut på att någon ska bli en förlorare. Jumbon.

Vad är då politik? För mig är det ett sätt att skapa demokrati. Politik är ett sätt att bygga ett starkt samhälle att leva i för levande människor. Allt från de riktigt små barnen till de döende. Allt från den hemlöse till den som bor i ett slott. Allt från den sjuke till den friske. Politik är för mig ett sätt att minska klyftor mellan människor därför att ett samhälle är starkast när klyftorna mellan människorna är små i stället för stora.

Jumbon i sällskapsspelet "Sveriges politik" just nu är väljarna. Folket. De som för bara ett antal veckor sedan drog en lättnadens suck inför ord som att "nu ska systemet med utförsäkringar avskaffas." "Nu höjer vi A-kassan från årsskiftet." "Idag börjar vi vägen mot välfärd för alla i stället för ett fåtal."

Ett 13-procentigt främlingsfientligt och rasistiskt parti var mäktigt stort att kunna kaos-göra och förlama riksdagen. Så till den milda grad att Stefan Löfvén, trots sin utsträckta hand, till sist inte såg någon annan utväg än att utlysa extra val den 22 mars 2015.

Löfvén stod stark och modig när han berättade det inför press, folket och världen. Med Gustaf Fridolin vid sin sida, uttalade han äkta, känslosamt och modigt att han tänkte vägra låta ett rasistiskt parti skaffa sig den makt de försökte skaffa sig. Därför beslutet om extra val. Nu är det folket som får bestämma.

I kulisserna stod de andra partierna tillsammans med SD. De kunde fortfarande välja att ta den utsträckta handen. Sätta sig och förhandla med regeringen på ett ansvarsfullt sätt. Det skulle fått mig att känna respekt inför alliansen. Trots att de orsakat så mycket lidande för bland annat mig och så många andra sjukskrivna människor under sina åtta år vid makten.

I stället valde alliansen att fortsätta sin krigsstig. Taggade till tusen. För att lyssna till hur folket mår, hur deras politik skapat sådan stress och så ökade klyftor mellan människorna i Sverige att allt fler blir sjukskrivna och mår psykiskt dåligt, det verkar de fortfarande inte vara intresserade av.

Det handlar om makt. Makten över kapitalet. Makten att skapa billig arbetskraft. Makten att ha ett rejält utanförskap i Sverige. Makten att kunna fortsätta öka klyftorna mellan människor i stället för att minska dem. Makten att ge mer till dem som redan har mycket på bekostnad av de mest utsatta grupperna i samhället.

Jag drömmer mig bort till en annan värld. Till ett drömland där de folkvalda lyssnar till och ser det missnöjda folket. Där de starka lyfter de svaga. Till en värld där människorna omhändertar varandra i stället för att omhänderta kapital. Jag drömmer mig bort till en värld större än den här. En dröm, javisst. En dröm som skulle kunna bli verklighet. Om inte det var för det där sällskapsspelet där det måste finnas förlorare som pågått så länge nu och pågår fortfarande i Sverige.

Jag var en drömmare ...

Jag drömde om något större.

Tills jag insåg att den enda som verkligen kan göra skillnad är jag själv.

Med mina tankar. Orden. Handlingarna.

Vad jag väljer att rösta på den 22 mars 2015.

Ett starkt samhälle med välfärd för alla och minskade klyftor mellan människor i stället för motsatsen. Ett samhälle mot främlingsfientlighet och rasism i stället för motsatsen.

Och inte minst ATT jag röstar den dagen.

Tills dess och på obestämd tid lever alliansens budget vidare. För varje dag som går fortsätter sjuka människor att utförsäkras i Sverige. Stora grupper sjuk- och ålderspensionärer fortsätter att ha det ekonomiskt tufft. Barn vräks och är ekonomiskt utsatta bland annat på grund av alliansens regler kring trygghetsförsäkringarna. Barnen och lärarna i skolorna får leva vidare med stressen där. Stress som fördummar i stället för att skapa skärpa och kunskap. På arbetsplatserna går människorna omkring med klumpar i sina magar av oro för att de själva eller någon anhörig ska bli sjuk eller bli av med jobbet. Oro över hur ekonomin drastiskt kan raseras vid sådana mänskliga saker som att man kan bli sjuk eller råka ut för en olycka eller förlora jobbet. Oro som i förlängningen skapar psykisk ohälsa.

Jag känner sorg.

Jag var en av dem som drömde om något större.

Idag känner jag sorg.

Men redan imorgon tänker jag börja drömma igen.

Jag vet, helt säkert, att drömmar kan bli verklighet.

Jag vet, helt säkert, att människor kan vakna upp och resa sig mot onda krafter.

Jag ser ett folk resa sig tillsammans mot hotfulla mörka krafter. Ett folk så starkt tillsammans att de inte ens förstår det själva.

Det goda besegrar det onda.

Förr.

Eller senare.

Allt gott till Sverige just nu. Den 22 mars 2015 och därefter.

Frid i människors hjärtan.

Slut med sällskapsspel.

Tid att hålla samman.



Lästips:

"Så hade kris och extra val kunnat undvikas" (Sveriges Radio)

"Så påverkas hushållen av regeringskrisen" (Aftonbladet)

"En intrikat och spännande situation i svensk politik" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Alliansen tappar fördel i nya valrörelsen" (Analys, Sveriges Radio)

"Missnöje över utebliven höjning av a-kassan" (Sveriges Radio)

"Krisen gjorde Löfvén till landsfader" (Aftonbladet)

"Barnrumpan som blev partiledare" (Röda Berget)

"Fullständigt huvudlöst" (Allehanda)



#svpol #extraval15#budget2015

Hemma hos en indie-author/egenutgivare - Omfamna livet

Så här kan det se ut hemma hos en nybliven indie-author (egenutgivare).

Nu är flera paket med min bok "Omfamna livet" på väg till sina köpare.

Det känns fantastiskt för mig. Tänk att min bok hann bli klar innan jul!

Nästan som ett litet mirakel för mig.

Bor Tomten hos tandläkaren?

Häromdagen var jag hos tandläkaren. Där var lugnt och tyst när jag klev in. Jag hängde av mig kappan och tog av mig mössan. Sedan vände jag mig om. Mitt hjärta tog ett skutt.

Där stod en STOR tomte i väntrummet!

Jag brast ut i skratt.

Hade svårt att låta bli att skratta efteråt.

Till och med i tandläkarstolen.

Fler tomtar till tandläkarväntrum, tycker jag!

Dessutom hade tandläkaren ställt fram en kaffemaskin för den som ville ta sig en kopp.

Vilket ställe det kan vara, ett tandläkarväntrum.

Annat än hur det brukade se ut i sådana rum när jag var en liten flicka.

Kärlek mot mörkrets krafter

När mörkrets krafter vill lägga sig tungt över Sverige ...

Just då är den stund
vi människor
behöver visa
mer kärlek
till varandra
än någonsin förut.


(Anna-Karin) 

Budgeten - Fortsatt sandlådepolitik eller ansvarstagande?

Jag ska ärligt erkänna att jag har vilat från media efter valet. Läst med ett öga och lyssnat med ett öra i stället för båda. Det finns en gräns för vad jag orkar med.

Mycket snart är det dags att rösta om budgeten i riksdagen och plötsligt kan jag inte låta bli att lyssna med båda öronen och läsa med båda ögonen igen. Det är alltför spännande för att jag ska kunna låta bli.

Idag ska SD berätta hur de tänker rösta när det gäller budgeten imorgon. Jag anar att många håller andan just nu. Vad ska deras svar bli? Vart kommer det att leda? Ett kostsamt nyval? Eller att regeringen backar och försöker förhandla med ett fortfarande tjurigt och oansvarigt före detta Alliansen som likt små ungar i en sandlåda envisas med att inte lämna från sig spaden och hinken till någon annan.

Om jag var förälder i den sandlådan, skulle jag bestämt och tydligt berätta för de som satt i den, att i stället för att bråka så delar man med sig till varandra. Man kompromissar. Förhandlar. "Titta här, du får låna spaden av mig om jag får låna hinken av dig. Och titta här, vi kan ju faktiskt gräva tillsammans i sanden. Oj, nu vet jag! Vi bygger ett sandslott! Tillsammans!"

Så enkelt som förälder i en sandlåda. Och så svårt det kan vara med vuxna människor i politiken ibland. Väx upp och ta ansvar för Sverige och respektera hur det svenska folket har valt, vill jag säga till de politiker som imorgon röstar om budgeten.

Jag citerar Karin Pettersson i Aftonbladet: "Snälla Annie Lööf, nu vill vi ha jullov."

I en intervju i Dagens Nyheter idag svarar Stefan Löfven så här på frågan om vad allianspartierna skulle vinna på att försvaga sitt regeringsalternativ genom att samarbeta med regeringen:

"Få igenom sin politik." (Stefan Löfvén)

Jag kan inte göra mer som enskild medborgare i Sverige nu än att lita till att politikerna däruppe så här i elfte timmen bestämmer sig för att samla sig för Sveriges bästa och börjar bete sig som de vuxna ansvarstagande människor de borde vara.

Jag vill se ett slut på sandlådepolitiken nu bums. Fortsätter det så som det gjort sedan valet är risken stor att politikerföraktet växer i Sverige. Att människor slutar bry sig alltmer. Och då blir vi alla förlorare.

Det värsta av allt är att då förlorar vi också demokratin.

Idag ber jag en bön för Sverige.


Lästips: "Vi ger ett mer jämlikt och jämställt Sverige" (Aftonbladet)

"Nu vill vi se politiskt ansvar och ledarskap" (TCO, Aftonbladet)

"Tryggheten i Sverige måste återupprättas" (Stefan Löfvén, Aftonbladet)

"Löfvén bör självklart utlysa nyval" (Göran Greider, SVT)

"Fy fan för er som ser på när det går åt helvete" (Alex Schulman, Aftonbladet)

"Borgarna visar hur svaga de är" (Daniel Swedin, Aftonbladet)

Läsare om "Omfamna livet"

Den där känslan att ge sin egenutgivna bok "Omfamna livet" till sin dotter. Se henne skina upp. Sedan sitta nära henne i soffan och vara pratsugen. Fast inse att jag får bara hummanden till svar. Därför att hon är totalt uppslukad av att läsa i boken jag skrivit.

Att morgonen efter få ett sms från henne med orden:

"Texten "Ängel" var nog det finaste jag läst någonsin."

Den känslan, den är svårslagbar, kan jag lova.

Tack för att jag fick uppleva den.

Idag ska jag handla påsar och porto för att kunna leverera böcker som jag sålt första dagen. Känns fantastiskt!

Vad är det för resa som jag har gett mig in på?

Hoppas att det dröjer länge innan jag är framme vid slutstationen. Eller att jag aldrig hamnar där.